Dalarnas Fåglar 1975

Silvertärna Sterna paradisaea Pontoppidan

Häckar och uppträder tillfälligt i landskapet men tenderar sanno-
likt att bli årsviss i fjällvärlden

Förteckning över häckfynd

2 par häckade på Vattholmskären, Siljan, 1970 (Gunnar Lind)
1 par häckade på klapperstenudde vid Alderängarna, NW Mora,
1973. Aret innan hade 1 par regelbundet setts bland fisktärnorna
på denna lokal un~er sommaren (Björn Cederberg)
2 par häckade 1974 i Stora Harrsjön, Fulufjället, Särna. Ibland
syntes 5 ex i sjön samt 9 ex i Lilla Harrsjön 13-14.7 (Berndt
Larsson).

Förteckning över övriga fynd
1 ex skjutet i Älvdals-Lövnäs, Älvdalen, 13.6.21 (Axel Larsson
i Mellquist OJ 1952-53:4)
1 ex Vikasjön, Vika, sommaren 1933 (Dag Hannerz FoFl 1940:240)
3 ex Flosjön, Floda, våren 1938 (Tord Tjeder gm Dahl)
1 ex Kyrkbytjärn, Vika, 22.5.57 (Andreas Mellquist)

Vid inventeringen av Fulufjället, Särna, 1972 sågs 6 tärnor
vid Rösjöarna 14.6 och 2 den 15.6 (Larsson 1973). De kunde inte
med säkerhet artbestämmas, men sannolikt rörde det sig om sil-
vertärnor, eftersom sådana som ovan nämnts kunde konstateras 1974.
Tärnor av obestämd art har även iakttagits i Hävlingen, Idre,
under häckningstid (Aif Nordin)

Sammanfattning

Sammanfattningsvi3 har således silvertärnan påträffats tillfäl-
ligt några gånger under 1900-talet och dessutom häckat i Siljans-
bygden under senare år. Man kan sannolikt antaga att arten är
mer regelbunden i detta område än vad rapporterna visar.

Med hänsyn till silvertärnans utbredning i Härjedalen, där den
finns i hela den västliga fjällvärlden (Kjell Bylin) och angrän-
sande delar av Norge (Haftorn 1971), kan man ~ycket väl vänta
sig att den vissa år eller inom kort kan häcka på det sjörika
Fulufjället och i Hävlingen. Troligen har arten utvidgat sitt
annars mycket begränsade utbredningsområde i denna del av fjäll-
kedjan under senare år.

Alkekung Plotus a. alle (L.)

Utelämnad publicerad uppgift

1 ex uppges påträffat dött på isen i Rättviken, Siljan, Rättvik,
1858 (Arosenius 1862). Uppgiften har tidigare inte omnämnts i
faunistisk litteratur och måste idag bedömas som osäker (Kjell
Bylin).

Tobisgrissla Cepphus g. g'rylle (L. l

Uppträder tillfälligt

352

Förteckning över kända fynd
1 ex anträffat vid Horndal, By, april 1846 (Lundborg 1846)
1 ungt ex i övergångsdräkt tillvarataget vid Främby, Stora Koppar-
berg, 14.2.66 (Stig Lindmark OJ 1966:74)
Stäpphöna Syrrhaptes paradoxus (Pallas)
1 hona förvaras i Falu gymnasiums museum och är etiketterad
Hedenborg 1937. Arten är i Sverige tidigare känd endast efter
invasionsvågor 1863 och 1888 (Förteckning över Sveriges fåglar
1970). Hedenborg förekommer visserligen som ortsnamn i Dalarna,
men om etiketteringen verkligen är riktig är det lika sannolikt
att fyndet gjorts i något annat landskap (Skåne?).

353

ORDNING OUVFAGLAR COLUMBIFORMES

Skogsduva Columa oe. oenas L.

Häckar sällsynt i sydöstra delen av landskapet

Utbredning

Skogsduvan anses ha avtagit starkt i Sverige sedan 1800-talet
(Rendahl 1965) och det är tänkbart att nedgången även berört
Dalarna. Den häckar dock ännu i enstaka par på traditionella
lövskoglokaler, vanligen i äldre spillkråkehål i grova aspar. I
sydöstra Dalarna är den relativt regelbunden och förekommer exem-
pelvis årligen på minst fem lokaler omkring Hedemora. Av dessa
är Flinesjön den förnämsta. Aspområdet i sÄdra delen av sjön
hyser ca 5 par (Kjell Bylin).

I övriga delar av landskapet är skogsduvan mycket sparsam. Den
iakttas visserligen regelbundet i Bergslagen och Tunabygden men
häckfynden är mycket få. I Bergslagen häckar den dock årligen
vid Leran (Jan-Olof Hermansson) och i Tunabygden gjordes exempel-
vis 1973 endast två observationer av par (Stig-Ake Svenson). De
senaste häckningarna i detta område är från Paradiset, Borlänge,
1968 och Smedsbo, Aspeboda, 1972 (Sören Nyström). I närbelägna
områden österut hördes den i Backa, Sundborn, 1949 och 1955
(Ragnar Halls) och sågs och hördes i Morbygden och Hult, Stora
Kopparberg, i början av 30-talet (Dag Hannerzl, liksom i Aspebo-
da (Ernst Lind).

I Leksand gjordes sporadiska iakttagelser under 50-talet, men
from 1960 har arten setts årligen utan att några häckfynd
gjorts (Gunnar Lind). Iakttagelser under häckningstid har gjorts
även i Rättvik under 1960-talet (Mats Björklund) samt den 31 .3.
71 (Ulf Lundwall).

Längs Västerdalälven har häckning sannolikt ägt rum i Floda
1954 och 1962, varjämte 2 ex setts i Björbo 31.4.49, 1 ex Sälje-
åkern 2.4.57, 2 ex Handbacken 27.5.57 (Rendahl 1965) samt 1 ex
Floda den 25.3.72 (John-Erik Ringsen). Ännu längre västerut har
en häckning ägt rum i Järna 1952 (Rendahl 1965), vilket torde
vara det hittills nordvästligaste i landskapet. En tillfällig
iakttagelse av 1 ex finns dock från Äppelbo 3.10.73 (Arne Ek-
ström).

övriga uppgifter om skogsduvor torde vara förväxlingar med
ringduva, möjligen med undantag av fyndet i Idre 1920 (Rosenius
1926-54), eftersom uppgiftlämnaren är den kunniga Bo Witt-Strö-
mer, och det är tänkbart att arten just vid denna tid förekom
mer allmänt än nu. Bergren (1974) uppger exempelvis att skogsdu-
vor häckade nästan lika allmänt som ringduvor i Svärdsjö omkring
1920.

Sträck

Skogsduvan anländer tidigt, men ses även under sträcktiderna van-
ligen endast parvis eller i smärre flockar. 11 ex sågs på syd-
sträck vid Hovran, Hedemora, 11.9.64 (Kjell Bylin).

354

Ringduva Columba p. palumbus L.

Häckar allmänt i kulturslättregionen och sparsamt i barrskogre-
gionen över hela landskapet

Utbredning
Nordligast har ringduvan tillfälligt iakttagits upp till Grövel-
sjön, Idre (Ivar och Christina Sperber). Flera rapportörer (Hol-
ger Viberg, m fl) påpekar att den genomgått en påtaglig ökning
även i norra Dalarna under de senaste decennierna.

Tamduva Columba livia Gmelin

Häckar i heterogena stammar allmänt i tätorter i kulturslättre-
gionen upp till Orsa, Mora, Lima och Venjan.

Turturduva Streptopelia t. turtur (L.)

Uppträder tillfälligt

Förteckning över kända fynd
1 dött ex påträffat Vansbro, Järna, 23.10.37 (Widell FoFl 1939:
239)
1 ex Ljusterbo, Gustafs, 15.6.58 (Folke Andersson i Dahlgren VF
1960:50)
1 ex iakttaget i Söder Rälta, Ojura, Leksand, 5.7.59 (P Folke
Nyholm VF 1961: 171)
1 ex Nybyn, Floda, 27.9.71 (John Lindholm)
1 ex Djurås, Gagnef, 25.10.71 (D Lundvall)
1 ex Bästen, Ojurås, Gagnef, 11.6,74 (Hans Dahlkvist)

Turkduva Streptopelia d. decaocto (Frivaldszky)

Häckar i vissa samhällen i sydöstra Dalarna upp till Siljan och
har uppträtt mer eller mindre tillfälligt längs Västerdalälven
upp till Lima

Invandring

Turkduvan har under 1900-talet spritt sig explosionsartat från
sydost över hela Europa. I Sverige anträffades den första gången
1949 och redan 1956 gjordes det första fyndet i Dalarna. De förs-
ta tillfälliga fynden har sammanställts i nedanstående förteck-
ning.
1 ex Sillerö, Malung, några dagar sommaren 1956 (Sven-Erik
Oscarsson)
1 ex Nyckelby, Stora Tuna, 14.6.60 (Sigvard Wall, Hannes Mell-
quist OJ 1960:120)
2 ex Spisbrödsfabriken, Stora Tuna, 25-26.5.62 (Knut Eklund,
Sune Norström, m fl)
1 ex Hedemora stad 10.6.62 (John Palm)
1 ex Saxdalen, Grangärde, 1963 (Jan-Olof Hermansson)
1 ex Hedemora stad 15.6-15.7.63 (John Palm, m fl)

355

Sedan enstaka sx således visat sig i Hedemora 1962 och 1963, äg-
de de första häckningarna rum 1964. Sammanlagt 7 vuxna duvor
fanns i staden men en av dem blev skjuten. De övriga fick samman-
lagt minst 3 ungar (Kjell Bylin). Följande vinter övervintrade
flera ex i staden och i början av mars 1965 inleddes den nya
häckningssäsongen. Ett isolerat par inom stadsdelen Solliden
följdes under hela året och den 1 .10 kunde femte kullen ungar
ringmärkas (Nils Modin). Minst 3 par fanns i andra delar av He-
demora (Kjell Bylin).

Även följande vinter stannade flera ex kvar och den 6.3.66
uppskattades den totala stammen i Hedemora till ca 20 ex (John
Palm, Kjell Bylin, m fl). Efter detta har turkduvan hållit sig
kvar i Hedemora i samma eller något ökande antal. Den häckar
uteslutande i träd, vanligen i lindar, och finns i parker och
trädgårdar i staden och vid några av gårdarna runtomkring. Någon
taxering av stammen har inte gjorts sedan 1966 (Kjell Bylin).

I Borlänge häckade turkduvan första gången 1967 och sågs redan
det första året på flera håll i staden (Sune Norström, m fl).
På hösten 1968 iakttogs hela 16 ex i närheten av Alsbäck, Stora
Tuna, (Sven Berghard, m fl). Sedan dess har den blivit talrik
i staden och har på senare år även spritt sig till närliggande
byar såsom Romme och Enbacka, Gustafs (Stig-Ake Svenson, m fl).

Turkduvor fanns i Insjön hela våren 1965 (Hellstenius OJ 1956:
80) och samma år påträffades 1 ex på idrottsplatsen i Rättvik
den 2.8 (Bertil Rosen). Redan 1968 konstaterades också ett par
med ungar vid Leksands kyrka (Jan-Erik PEJtters). Senare har häck-
ning i detta område skett vid Ytter-mo 1970 (Gunnar Lind). Andra
iakttagelser i Siljansbygden är 1 ex Mora-Noret 22.5.65 (Bengt
Larsson), 1 ex Orsa D.4.69 (Lars Bruks) samt 1 ex Prästskogsval-
len, Rättvik, 2.8.65 (Bertil Ros§n), 1 ex Rättviks samhälle
28.4.72 (Ulf Lundwall) och 2 ex 29.5.73 (Mats Björklund). Det är
inte otänkbart att häckning av något par kan ha skett i Rättvik
under 1970-talet. Ännu nordligare har 1 ex påträffats i Håven,
Dre, 2.6.72 (Holger Viberg). Numera uppträder någr.a få statio-
nära par i området Leksands-Noret-Häradsbygden, där de även över-
vintrar (Gunnar Lind). Arten får troligen anses vara stationär
även i Rättvik, åtminstone från 1973.

I Bergslagen har följande iakttagelser gjorts:
ex Leran, Norrbärke, 25.3.67 (Jan-Olof Hermanssonl
ex Ludvika 2-5.5.67 (Jan-Olof Hermansson, Hans Andersson)
ex Ludvika 28.5.68 (Gösta Eriksson)
ex Stimmerbo, Norrbärke, 15. 5. 71 (Jan-Olof Hermansson, m fl)
1 ex Härks Hage, Grängesberg, 13.8.71 (Torgny Magnusson, Bertil
Rahm)
1 ex Grängesberg 6.5.72 (Torgny Magnusson)
3 ex Norsen, Ludvika, 25.8.73 (Per Adenäs, m fl)
1 ex Gårlången, Ludvika, 11.11.73 (Yngve Hareland)
1 ex Ludvika 28.12.73 (Per Adenäs, Jan Birkehag)
Sedan 1969 häckar arten regelbundet i Smedjebacken, där stam-
men 1974 uppskattades till minst 3 par. Detta år ägde häckning
rum även i Ludvika, vilket möjligen kan ha skett redan 1967-69
(Jan-Olof Hermansson).
Bortsett från det allra första fyndet i Malung 1956 uppträdde
turkduvor längs Västerdalälven först 1967 och har sedan dess
påträffats ända upp till Lima utan att bofynd är kända. Förmod-
ligen har dock häckning skett i vissa samhällen, bl a eftersom

356

Fig 33
Skogsduva Columba oenas

~

Kartan visar skogsduvans tänkbara häc
ningsområde, såsom det framskymtar i
rapporterna från 1970-talet. Arten kan
w vara betydligt mer utbredd i söder och
u, öster än vad som för närvarande är kä

"

Fig 34
Turkduva Streptopelia decaocto

~

k- ---+-- Häckningsområde med utbredningscentrum
n o Tillfälliga fyndorter
h
änt

turkduvor nu ses året om i Lima, i november 1973 i 6-7 ex (Börje
Flygar). Nedanstående förteckning upptar samtliga kända fynd
längs Västerdalälven.
1 ex Borgsheden, Gagnef, 29.5.67 (Nils Pers)
1 ex Heden, Nås, 4,8.67 (Erik Eskilsson, Gunnar Ingritz)
2 ex Skansbacken, Nås, 13.5.6B och 5 ex 15.5.6B (E Henriksson)
1 ex Lövsjön, Floda, 14.5.68 (Sven Johansson)
2 ex Utanhed, Nås, 29.5.6B (Hed Gunnar Larsson)
2 ex Sveden, Nås, 14.6.6B (Axel Ehnströml
1 ex Björbo, Floda, 2B.9.68 (Sven Enmalml
2 ex i Malung och 2 ex i Lima hela våren 1969 (Pell Algot Eriks-
son och Börje Flygar)
1 ex Tallbacken, Gagnef, hela juni 1971 (Per-Olov Florell)
1 ex Hagen, Floda, 29.4.71 (G tldman)
2 ex Västerfors, Gagnef, 8.6.73 (B Rehn)
4 ex Noret, Järna, 31. 5. 73 (Erik Larsson)
1 ex Hala, Malung, försommaren 1973 (Janne Jansson)
1 ex Oala-Floda 10.5.73 (Ulf Svensson)
1 ex tljesjön, Malung, månadskiftet maj-juni 1973 (Maj och Jörgen
Johansson)
1 ex Sälen och Horrmund, Transtrand, sommaren 1973 (Birger Jo-
hansson)
Utbredning
Sammanfattningsvis häckar således turkduvan nu regelbundet i stä-
derna i sydöstra Dalarna upp till Borlänge och sparsamt även i
södra Siljansbygden. I Bergslagen är den ännu oregelbunden, men
häckar i Smedjebacken. Längs Västerdalälven har den uppträtt
årligen sedan 1967, nordvästligast i Lima. Troligen har också
häckning ägt rum på några platser längs älven. Sannolikt kommer
turkduvan inom kort att vara en regelbunden häckfågel i hela
Västerdalarna, liksom i hela Siljansbygden och i Bergslagen.

35B

ORDNING GÖKFAGLAR CUCULIFORMES
Gök Cuculus c. canorus L.
Häckar i hela landskapet, men talrikast i fjälltrakterna

ORDNING UGGLEFAGLAR STRIGIFDRMES
Tornuggla Tyto alba guttata (CL Brehm)
Har tidigare uppträtt tillfälligt
1 ex skjutet i Rävheden, Floda, 4.5.43. Fågeln finns monterad
(Ingritz FoFl 1943:239).
Berguv Bubo b. bubo (L.)
Häckar och uppträder ytterst sällsynt över hela landskapet
Tillbakagång
Berguven var tidigare allmän i Dalarnas skogar och berg men har
från 1B00-talet gått starkt tillbaka. I en redogörelse för vild-
nadsförhållandena i landskapet 1900 i Dalarnas Jaktvårdsföre-
nings matrikel 1902 betecknas uven som saknad i Stora Skedvi,
Söderbärke, Grangärde, Enviken, Gagnef och sällsynt i ytterliga-
re 11 socknar. Tillförlitligheten av detta får kanske rimliga
Proportioner med tanke på att det enda område där uven uppges
som allmän (god tillgång) är Hedemora.

Vid en riksomfattande inventering 1944-49 (Curry-Lindahl 1950)
uppskattades stammen i Dalarna till minst 49 med säkerhet häckan-

359

de par. Av dessa fanns 6 i Särna och Idre, 13 i Älvdalen, 9 i

Orsa finnmark, 7 i Transtrand och 5 omkring Siljan. Den sydligas-

te kända lokalen låg i linje med Borlänge-Äppelbo. På ytterliga-

re 6 lokaler fanns stationära berguvpar, men häckning hade inte

konstaterats. Därtill kom även 23 lokaler, där berguv regelbun-

det hade hörts eller setts.

Man måste dock ha i minnet, dels att berguvens läte ofta för-

växlas med både slagugglans och hornugglans, dels att indicierna

på häckning varierar starkt hos olika rapportörer och dels att

uppgifter från ortsbefolkningen många gånger kan avse äldre för-

hållanden, vilket inte alltid klargörs. Ändå råder det givetvis

ingen tvekan om att landskapet under 1940-talet verkligen hyste

en livskraftig berguvstam. Det är dock påtagligt att den redan

då var undanträngd till den nordvästra hälften.

I Gunnar Ingritz samlade material om berguven i Dalarna är 83

olika boplatser kända, fördelade sockenvis så som framgår av ne-

danstående tabell.
Bjursås · 2
Rättvik 2

Enviken 1 Siljansnäs 1

Floda 3 Sollerön 1

Gagnef 4 Sundborn 1

Grangärde 3 Svärdsjö 1

Järn~ 3 Stora Kopparberg 1

Lima 5 Säfsnäs 4

Leksand 3 Särna 6

Malung 3 Söderbärke 1

Mora 3 Transtrand 4

Nås 1 Venjan 1

Orsa 5 Al 1

Dre 3 Älvdalen 15

Idre 5

Att nedgången varit stark r~dan före 1940-talet visas av att

Holger Viberg vid ett tillfälle 1935 kunde höra 3 uvar ropa sam-
tidigt i norra Dre. Inom ett område av ca 5 .rnil 2 häckade där ca

6-7 par men redan 1939 hade antalet reducerats till 1 par.

Utbredning

Berguven blev totalfridlyst 1950 men har trots detta inte upp-
hört att minska i antal. Ännu 1955 ansåg dock Gunnar Ingritz att
45 par häckade i landskapet, men därefter ~ar antalet avtagit
förvånansvärt snabbt. Från och med 1960-talet har det inträffat
flera år att inget häckande uvpar varit känt av ornitologer.
Detta innebär givetvis inte att arten med säkerhet varit helt
försvunnen, ty stora områden blir mycket bristfälligt undersök-
ta. De kända häckningarna från det senaste decenniet har ägt
rum 1968, 1969, 1973 och 1974, det senare året med 2 par. Detta
får delvis ses som resultat av den uppfödningsverksamhet som be-
drivits i Västerdalarna (Ingritz 1973).

Där~töver har endast enstaka ropande hanar hörts på våren och
hösten och vid några tillfällen har döda exemplar påträffats.
Antalet hanar, som hörts eller setts i häckningsterräng under
häckningstid åren 1967-73, har sammanställts i figur 35. Illu-
strationen avspeglar troligen inte alls de verkliga förhållande-
na, utan får tas som en grov orientering.

360

Fjälluggla Nyctea scandiaca (L.J

Har tidigare häckat i fjällregionen och uppträder nu tillfälligt
under vinterhalvåret

Äldre förekomst

Fjällugglan tycks ha häckat med 3 par på Långfjället, Idre, i
början av 1900-talet, troligen 1923, och dessutom setts på Fulu-
fjället, Särna (Rosenius 1926-54). Det är möjligt att den har
häckat på Långfjället även senare under 1900-talet. översomrande
ex har setts av Jakob Jakobsson, som även berättat att ugglan·
fått en hel renhjord att väja förbi en plats, där den frenetiskt
anföll djuren (Kjell By lin). Dahl ( 1944) uppger dessutom att ar-
ten sannolikt häckade vid Borrväggen, Lima, 192B-29. Bakgrunden
till denna uppgift är sannolikt endast att Hals Lars Larsson
skjutit 1 ex vid Borrväggen våren 192B och 1 ex i Norra Löten,
Lima, december 1929,

I övrigt finns det endast tillfälliga fynd under vinterhalvå-
ret. Sådana var nog troligen vanligare förr. Ahlm (1B71) uppger
att fjällugglan uppträder i Dalarna varje vinter och att den
1B65-66 var särdeles vanlig. Ett stort antal såväl gamla som
unga fåglar sköts då på flera platser i landskapet. I Falu gym-
nasiums museum fanns ännu på 1940-talet 3 ex skjutna på 1B00-ta-
let (Eric Dahl), men den enda fjällugglan i den nuvarande sam-
lingen är från Sollerön 1969 (P Folke Nyholm).

Under sensommaren och hösten 1921 uppehöll sig två fjällugglor
på en inäga vid Linghed, Svärdsjö, under ett par månaders tid
(Berggren 1974).

Förteckning över nyare fynd

Under senare år har fjällugglan setts mycket oregelbundet, var-
för samtliga kända fynd från 1959 sammanställts i nedanstående
förteckning.
1 ex Sälje, Floda, 10.1.59 (Alberg Fredriksson)
1 ex Flosjön, Floda, september och 10.12,61 (Gunnar Ingritz i

Hagen & Frycklund 1965)

1 ex Hemmingsbo, Stora Kopparberg, 5.11.62 (Hans Larsson, Bengt
Wickholm)
1 ex Gärdsjö, Rättvik, 24.4.66 (gm Mats Björklund)
1 ex Hedsåsen, Rättvik, december 196B (gm Mats Björklund)
1 ex Brosveden, Floda, 19.11.69 (John Lindholm, m fl)
1 ex Sollerön 1969 förvaras i Falu gymnasiums museum (P Folke
Nyholm)
1 dött ex Insjön, Al, 3.12.71 (Einar Sandström, Gunnar Lind)
1 ex Rävheden, Floda, 3.9.72 (Gunnar Andersson)
1 ex Musberget, Floda, 25.12.73 (Nils Lindvalll

Hökuggla Surnia u. ulula (L.)

Häckar i nordvästra delen av landskapet, under gnagarår ned
till Lima, Mora och Orsa, och uppträder i övriga delar av land-
skapet tillfälligt under vinterhalvåret

361

Utbradning

Hökugglan har troligan tidigara haft an msr vidsträckt utbrsd-
ning i Dalarna. Holger Vibarg uppgar att då han 1935 första gång-
an bssökta norra Dra-Orsa, var hökugglan dan ugglsart man vanli-
gan såg. Däraftsr har dan dock blivit mar sällsynt och är nu
knappast årsviss i dstta områda.

Dan häckar ännu årligan i nordvästra Dalarna, man är inte sär-
skilt vanlig annat än undar goda gnagarår. Vid sådana tillfäl-
len, och framförallt om gnagarår ~nträffar två år i följd, häc-
kar dan nad till Lima, Mora och Orsa. Ar 1963 hittadas inta
mindra än 12 bon i Lima socken och 39 boungar ringmärktes (Bör-
je Flygar). Däreftsr har anstaka kullar setts 1966 och 1967.
Dan 23.6.73 har också 2 varnande ex påträffats vid Gussjösätern,
Transtrand (Börje Flygar).

Andra sydliga häckningar under senare år är ett par med ungar
5 km NW Hamra kyrkby, Orsa finnmark, 1963 (Alf Nilsson) och an
kull flygga ungar vid Helvatesfallet, Orsa, 25.B.63 (P Folks
Nyholm). En märklig iakttagelse gjordes vid Finnhyttan, N Mel-
lanvalsan, Stora Tuna, 1966, där 1 ex spelade 24.2 och kunde
ses fram till 1B.3 (Bangt Wickholm, m fl). Aret därpå härdas
ex på samma lokal 7.3 (Bengt Wickholm, Kenneth Eriksson):

Sträck

I övriga delar av landskapet uppträder hökugglor tillfälligt,
vanligen under vinterhalvåret. Arten har dock rapporterats re-
lativt sällan, varför samtliga kända fynd from 1950-talat
medtagits i nedanståenda förteckning.

Arten uppträdda invasionsartat i Skandiavien vintern 1950-51
och iakttogs därvid i Fredriksberg, Säfsnäs, 30.10.50, Malung
13.10 och 30.10.50, Säter 21.11.50, tlje kapell, Malung, 22.11.
50 och Evertsberg, Älvdalen, 5.3.51 (Edberg VF 1955:10).
1 ex Hisvåla, Laksand, oktobar 1952 (Gunnar Lind s)
1 ex S Lindberg, Leksand, februari 1954 (Gunnar LTnd s)
1 ex sträckte längs Oalälven vid Hovran, Hedemora, en-natt före
pingsthelgan 1955 (Arne Gunnarsson)
1 ex Skallberget, Leksand, 26.10.5B (Gunnar Linds)
1 ax Långshyttan-Svinö, Husby, vid flara tillfällen 2.12-30.12
61 och möjligan samma ex vid Rällingen, Långshyttan, 6.1 och
3.2.62 (Lars-Erik Erikssons)
1 ex Oräcken, Hedemora, 21 .2.62 (Kjell Bylin, Erik Bergman)
1 ex Sneas fäbod, Svärdsjö, oktober 1962 (Rune Harmansson)
1 ax Björbo, Floda, 1963 (Göte Eljas)
1 ex Mockfjärd, Gagnef, 14.10.63 (Nils Pars)
1 dött ex landsvägen vid Kvarnsveden, Stora Tuna, januari 1964
(Bengt Wickholm, Göran Rönning)
1 ex Vackerberget, Laksand, 23.9.65 (Gunnar Ingritzl
1 ex Ludvika 20.2.66 (Jan-Olof Hermansson)
1 ex Rånkberget, Leksand, 29.9.67 (Gunnar Ingritz)
1 ex Leran, Norrbärke, 29.1 .67 (Jan-Olof Hermansson)
1 ex Lugnets pansionat, Malung, 19.9.67 (Bengt Wickholm)
1 ex Ingals, Rättvik, 27 .10.67 (Jan Ehnlund)
1 ex Ludvika 24.12.67 (Hans Andersson)
1 ax Malung 14.12.67 (Bengt Wickholml
1 ex Malung vårvintern 196B (Börje Flygar)
1 ex Grängesberg 11.1.72 (Bertil Rahm, Ake Persson, m fl)

362

sx Brindåssn, Äppslbo, 20.3.72 [Svan Lindholm)
ex Yxsjöberget, Ludvika, 29.9.73 [Ulf Risberg)

Sparvuggla Glaucidium r, passerinum [L.)

Häckar i barrskogregionen över hela landet

Kattuggla Strix a. aluco L.

Häckar i kulturslättregionen upp i Siljansbygden, men saknas
efter Västerdalälven

Utbredning

Kattugglan häckar vid gårdar och i parker i kulturslättregionen
men har minskat i antal sedan 1950-talet. Den är dock ännu re-
lativt allmän i sydöstra Dalarna och Bergslagen men sparsam i
Siljansbygden och Västerdalarna.

Under de första decennierna av 1900-talet har den häckat på
Sollerön [N Holmberg gm Dahl) och i Orsa [Rosenius 1926-54).
Där har observationer gjorts ända upp till Emådalen [Einar Axel-
zohn gm Dahl l.

De nordligaste äldre fynden längs Västerdalälven är 1 ex, som
skjutits i Rörbäcksnäs, Lima, omkring 1920 [Hals Lars Larsson,
Börje Flygar), 1 ex skjutet vid Heden, Urna, 1931 [Börje Flygar)
och 1 ex som observerats vid Buheden, Lima, av Eric Dahl. I Flo-
da häckade kattugglan 1937, 1939 [flera par) och 1944 och sanno-
likt fanns den årligen under denna period [Gunnar Ingritz).

Kattugglan tycks fortfarande, åtminstone vissa år, häcka ävsn
i de övre delarna av Siljansbygden. Ar 1966 räknades minst 5
par mellan Mora och Orsa [Larsson) och Lars Bruks uppger att 1
par häckade i Höglunda, Orsa, fram till 1967. Både i Mora och
Rättvik betraktas arten som häckande av Fältbiologerna, men den
har åtminstone på den senare orten inte varit årsviss under
1960-talet [Mats Björklund, m fl). De hittills nordvästligaste
håckningsfynden har gjorts vid Alderängarna, NW Mora, 1971 [Bengt
Erik Lövgren) och i Älvdalen 1974 [Sigvard Lind). Märkligt nog
är dock kattugglan helt regelbunden vid byn Håven i nordspetsen
av Dre. Den var ovanlig där under 1930-talet men är nu den ugg-
la man vanligen ser i närheten av byarna i området [Holger Vi-
berg).

I Västerdalarna har kattugglan sedan mitten av 40-talst före-
kommit regelbundet endast i Gagnef. Sommaren 1966 häckade dock
1 par på nytt i Floda, vilket upprepades med 2 par 1973 och
1974. Våren 1971 uppträdde dessförinnan 3 par utan att häckning
kunde konstateras [Gunnar Ingritz).

Längre mot nordväst har kattugglan tidigare häckat sällsynt
till Järna [Gunnar Ingritz) men därefter inte mea ~äkerhet på-
träffats förrän 1973, då 1 par häckade i en gammal ängslada vid
soptippen, i Äppel bo [Arne Ekström). Den 26. 5. 74 h.i ttades också
1 dött ex i Eldforsen, Järna [Håkan Lernefalk). Det förekommer
ytterligare några enstaka nordligare rapporter, men i dsssa
fall kan förväxling med slaguggla inte alltid uteslutas. 1 ex
skall dock ha skjutits i Transtrand i början av 1950-talet och
finnas monterat [Per Halfvarsl och 1 ex påträffats dött i Mörk-

353

ret, Särna, våren 1974 [Lars Olsson gm Claes-Göran Eriksson).

Slaguggla Strix uralensis liturata Lindroth

Häckar sparsamt i barrskogsregionen över hela landskapet

Utbredning

Slagugglan har kallats de norrländska skogarnas kattuggla och
ersätter också denna i stort sett vid den sk norrlandsgränsen.
Även om det tycks finnas en liten skillnad mellan de båda arter-
nas biotopval, så att kattugglan mer är den odlade bygdens ugg-
la och slagugglan myrarnas och hyggenas, förefaller det som om
det råder en kraftig konkurrens mellan dem. Denna har i så fall
resulterat i att kattugglan trängts tillbaka och slagugglan ö-
kat, åtminstone i antal. Däremot tycks den redan vid mitten av
1800-talet haft samma utbredning över hela landskapet som idag
(Lundborg 1846).

Det område i Dalarna, där slagugglan är mest sparsam, är den
småkuperade bergslagsterrängen väster om Hedemora. På den östra
sidan av älven och ända ned i sydostspetsen av landskapet samt
vidare ned i norra Västmanland och Uppland är den dock en van-
lig fågel. Sannolikt har den ökat i antal under de båda senaste
decennierna och förklaringen till detta kan ligga i ökande jakt-
marker genom kalhuggandet och nedläggandet av småjordbruken
[Ahlen & Larsson 1972). I gränstrakterna mellan södra Dalarna
och Gästrikland hördes våren 1973 vid ett tillfälle inte mindre
än 3 revirropande slagugglor från samma plats [Carl-Erik Ekman,
E Lennart Risberg), Arten har länge haft en stark stam även i
Gästrikland, vilket är lättare att förstå med tanke på de tal-
rika högmossarna i detta flacka landskap.

Även i Bergslagen anses slagugglan ha ökat i antal under sena-
re år. Den är nu spridd över hela området ned i Söderbärke och
Västmanland. 1973 var 7 par kända och 1974 4 par [Jan-Olof Her-
mansson s).

Lappuggla Strix nebulosa lapponica Thunberg

Uppträder tillfälligt

Förteckning över kända fynd

1 ex skjutet vid Horndal, By, november 1844 (Lundborg 1846)
1 ex skjutet vid Falun 15.3.1873 [Theorin 1880)
1 ex skjutet i Oröverka, Ludvika, omkring 1910 [Karl-Herman
Forsslundl'
7 ex uppges skjutna i falutrakten 1912 [DJM 1913:79)
1 ex skjutet i Rävstylla, Torsång, oktober 1935 [Eric Dahl)
1 ex skjutet i Sunnanö, Torsång, 1 .4.36 [Erik Eriksson gm Dahl)
1 ex skjutet vid Dormen, Husby, på 1940-talet [Harry Karlsson ml
1 ex mellan östbjörka och Backa, Rättvik, 31.5.55 [Axel Björk--
lund)
1 ex funnet dött i Stigsbo, Husby, vintern 1961. Fågeln finns
monterad [John Palm ml.
1 ex skjutet vid Hjulbäck, Siljansnäs, 30.12.64 [Gunnar Lind)

364

sx funnet dött i Transtrand dscsmbsr 1964 (Sörjs Flygar ml

sx funnet dött i Malung februari 1965 (Höglund & Lansgrsn 1968)

sx Lilla örsjöbsrgst, Lima, 27-28,5.71 (Birger Stafås, m fl)

Hornuggla Asio o. otus (L.)

Häckar i anslutning till odlad mark i hsla landskapet, möjligen
msd undantag av dst nordvästligasts hörnet

Utbredning

Hornugglan är dsn vanligaste ugglan i kulturslättrsgionsn. En-
bart på Tunaslättsn söder om Borlänge kunds 1973 ints mindre än
33 kullar konstateras (Hans Hsdin, Stig-Aks Svsnson, m fl).
Längs östsrdalälvsn ägds häckningar detta år rum åtminstone till
Älvdals-Asen, Älvdalen (Jan Hansson).

Längs Västsrdalälvsn förskommsr hornugglan rsgslbundst upp
till Lima, där dsn under sxtrsmt goda gnagarår, såsom 1967, kan
påträffas i 20 häckande par (Sörjs Flygar). Vid sådana tillfäl-
len går hornugglan msd största sannolikhet betydligt längre mot
norr, ävsn om detta ints påvisats förrän ds båda ssnasts årsn.
1973 häckade stt par i holk S Sälen, Transtrand (Birger Johans-
son) och 1 sx iakttogs vid Sörsjön, Transtrand (Bengt-Erik Löv-
grsn, Göran Rönningl. I detta område hördes arten ävsn våren
1974 (Göran Rönning ml och vid sn kanotfärd mellan Horrmundsval-
lsn och Sälen 8.7.74-hördss 6 kullar (Birger Johansson).

Detta antal, liksom dst förhållande att arten häckar i Härjs-
dalsn, gör dst givetvis sannolikt att dsn förskommsr ävsn i Sär-
na och Idrs, åtminstone under gnagarrika år, msn detta har ännu
ints rapporterats.

I nordöstra Dalarna har hornugglor häckat sllsr påträffats
vid byn Håven i norra 0rs några gånger sedan 1939 msn ds är ints
årsvissa (Holger Vibsrg).

Jorduggla Asio f. flammsus (Pontoppidan)

Häckar tillfälligt båds i kulturslättrsgionsn och i nordvästra
Dalarna och uppträder i övriga delar av landskapet rsgslbundst
under sträcken

Utbredning

Jordugglan har häckat på några få lokaler i Dalarna i samband
msd goda gnagarår. Under ds båda ssnasts dscsnnisrna har detta
inträffat så sällan att samtliga häckfynd redovisas i nsdanstå-
snds sammanställning.

1 par Yttsrmo, Leksand, 1950 (Gunnar Lind)
2 par Hovran, Hsdsmora, 1954 (Svsn A Msllquist)
4 par Hovran, Hsdsmora, 1958 (John Palm)
3 par i Tunabygdsn 1958 (Suns Noström)
1 par Dragsängarna, Leksand, 1958 (Gunnar Lind)
Minst 1 par Grövslsjön, Idrs, 1964 (Ivar och Christina Spsr-
bsr)
Flera par omkring Nornäs, Älvdalen, 1967 (Stig M Larsson)
1 par Tillusbsrgst, Nås, 1973 (Gunnar Ingritz, m fll

365

2 ex iakttagna på kalhygge i höjdläge Tallberget, Lima,
13.5.73 (Urban Danielsson)
1 par på kalhygge i höjdläge SE Hinsåsens fäbodar, Lima,
1973 (Börje Flygar)
1 par på kalhygge i höjdläge Bergsätern, Transtrand, 1973
(Börje Flygar)
1 par ö Hamrarna, Transtrand, 1973 (Birger Johansson, Göran
Rönningl
Under 1974 har häckning ägt rum vid Lilla Dagkarlsbo, Norrbär-
ke (Gunnar Berggren) och sannolikt även på Fulufjället, Särna
(Christina Carlsson, Berndt Larsson, m fl).
Av detta framgår att biotoperna varit dels slättsjöterräng i
sydöstra Dalarna och dels fjällterräng och kalhyggen i höjdlägen
i nordvästra Dalarnas fjäll- och barrskogregion.
Sträck

I övrigt är j~rdugglan en regelbunden genomsträckare men obser-

veras vanligen endast under våren. Vissa år har även enstaka
exemplar ha översomrat, åtminstone i kulturslättregionen, utan
att häckning har konstaterats. Detta tycks dock inte ha inträf-
fat efter 1968, då 1 ex sågs på Sjöbotten, Djura, Leksand, i
juni (P Folke Nyholm). Några tillfälliga rapporter om jordugglor
vid slättsjöarna kan utgöra förväxlingar med hornugglor.

Pärluggla Aegolius f. funereus (L. l
Häckar i varierande antal i barrskogregionen över hela landska-
pet

366

Fig 35
Berguv Bubo bubo
Antal rapporterade hanar i häckningsterräng
under häckningstid 1967-73. Under 1974
tycks ytterligare ökning ha skett

8

6

4
3
2

67 73

,..,

'.Cl

"

Fig 36
Jorduggla Asio flammeus
g

l

o Häckningslokaler 1950-72

• Häckningslokalsr 1973

ORDNING SKÄRRFAGLAR CAPRIMULGIFDRMES

Nattskärra Caprimulgus e. europaeus L,

Häckar på några få lokaler i sydöstra hälften av landskapet och
har sin starkaste stam på grusåsarna NW Siljan

Utbredning

Nattskärran var tidigare en allmän fågel i skogsmarker över stör-
re delan av Dalarna, Märkligt nog gjordes ett av de nordvästli-
gaste fynden i landskapet redan av Linne 1734. I Dahls material
(1943) är de nordligaste fyndplatserna Rostberget och Buheden,
Lima (Eric Dahl), Dkbodarna, Älvdalen, 1-9.7.41 (E Ridderstedt)
samt fyra lokaler i Orsa, bl a Emådalen (Einar Axelzohn).

Under senare decennier, i Västerdalarna främst omkring 1960
(Gunnar Ingritz), har nattskärran minskat starkt i antal och
finns numera endast på optimala biotoper, Dessa är högt belägna
tallhedar med renlavar som undervegetation. Där är sommarnätten
som ljusast och varmast, vilket också medför att tillgången på
nattflygande insekter är god.

I sydöstra Dalarna är Bispberg klack, Säter, en säker lokal
(Torsten Wångmar) och i Tunabygden Mossbysjön, Gustafs (Chris-
ter Carlsson, m fl). Runt denna kan årligen flera hanar höras,
Som mest noterades 5-8 ex 6.7,73 (Stig-Ake Svensonl.

Den starkaste stammen finns för närvarande i sandområdet i Or-
sa och Mora socknar NW Siljan, På de lavklädda och glest tallbe-
vuxna grusåsarna i detta område kan på åtskilliga platser flera
ex höras samtidigt. Vid en riksomfattande inventering av natt-
skärran 1970 rapporterades 18 surrande nattskärror från Dalarna
och av dessa hade 11 hörts i detta område (Kjell Bylin, Stolt
1972). Därutöver hade 5 nattskärror setts under hösten (Stolt
1972) .

Även i Bergslagen och Västerdalarna hörs enstaka ex årligen
eller nästan årligen men omkring Fredriksberg, Säfsnäs, förekom-
mer mycket lämplig biotop och där har arten exempelvis 1974
hörts på fyra lokaler (Jan-Olof Hermansson).

Nordgränsen är inte med säkerhet känd. Från de nordligaste de-
larna av Orsa och Dre tycks den vara försvunnen, trots att den
tidigare fanns ganska allmänt i detta område (Holger Viberg).
Sommaren 1973 har 1 ex hörts i Älvdals-Asen, Älvdalen, (Jan
Hansson) och längs Västerdalälven 1 ex i Malung 26.6 (Kjell By-
lin). Ännu 1963 betraktades den dock som mindre allmän och
häckande i Yttermalung (Sven-Erik Oscarsson). De enda kända
nordligare fynden under senare år är 1 ex som dödades av bil
mellan Malung och Lima omkring 1950 (Börje Flygar) och 1 surran-
de ex i Mörkret, Särna, en julinatt 1974 (Arvid Olsson gm Claes-
Göran Eriksson].

Nattskärrans utbredning över Dalarna är således ojämn och möj-
ligen varierar antalet år från år. Sannolikt häckar den dock år-
ligen på de traditionella lokalerna, men det enda bofyndet under
senare år gjordes på Oomdalsberget, Leksand, 1971 (Jan-Erik Pet-
ters).

368

___J

ORDNING SEGLAREFAGLAR APDDIFDRMES
Tornsvala Apus a. apus (L.)
Häckar allmänt i hala landskapat
Boplatsval
Från Idra uppgavs dat radan i början av 1900-talat (Gasta OJM
1924) att man kunds påträffa hala koloniar av tornsvalor häck-
anda i ihåliga träd. Datta boplatsval var dat vanligasta ävan i
norra Dra på 1930-talat. Då var tornsvalan också myckat allmän
i datta områda, kanska främst vid sjöarna, vilkat gav dan folk-
namnat "sjösvala", Lindar virkasbristan på 40-talat tillvaratogs
dock ävan torrträdan och häckningsplatsarna för tornsvalorna
minskada, så att artan gick nad påtagligt i antal. När sadan an
viss nybabyggalsa mad tagaltak ägda rum i byarna, fick svalorna
nya boplatsar, vilkat också gjort att da åtar ökat~ antal (Hol-
gar Vibarg). övar störra dalan av Dalarna är dat idag datta bo-
platsval som är dat ojämförligt vanligasta, man häckningar i
hackspatthål förskommar ännu ragalbundat och har av Gunnar Lind
iakttagits i Laksand, Siljansnäs, Sollarön, Rättvik, Orsa och
Idra.

369

ORDNING BLAKRAKFAGLAR CORACIIFORMES

Kungsfiskars Alcsdo atthis ispida L.

Häckar tillfälligt på vissa lokalsr längs Dalälvan

Förtsckning övar häckfynd

1 par Tunaån, Stora Tuna, 1952-53 (Norström OJ 1956:17)
1 par Norddalan, Sätsr, 1955 (Dahlgrsn VF 1956:282)
2 par Tunaån, Stora Tuna, 1960 (Norström OJ 1960:43)
Iakttogs rsgelbundet vid Alderängarna, NW Mora, 1960-63. 1962
hittades ett bohål i en sandås (Björn Cederberg).
1 par i rasbrant vid Dalälven, Grytnäs, 1962 (Nils Rylander,
Göte Nyhlen, Allan Beerman)
1 par Tunaån, Stora Tuna, 1962, varvid 3 kullar uppföddes (Suns
Norström, m fl)
1 par Enån, Rättvik, 1964 (Mårthans Fältbiologen 1964:28)
1 par Enån, Rättvik, 1965 (gm Mats Björklund)
1 par Dalälven vid Avesta 1974 (Ulf Kolmodin, m fl)
1 par Gagnef 1974 (Nils Pers)
1 par Alderängarna, Mora, 1974 (Leif östergren gm John Palm)

Förteckning över övriga kända fynd

1 ex Sångån, Laksand, hösten 1938 (Tord Tjedsr)
Flera iakttagelser i Frostbrunnsdalen, Stora Tuna, och Forsbacka,
Stora Tuna, utan att häckning kunds konstatsras (Dahl 1943)
1 ex Lissfors, Floda, 13-15.4.44 (Ingritz OJ 1959:93)
1 ax Dalälven vid Nås, Hedemora, 22.5.49 (Oahlgren OJ 1949:75)
1 hona skjuten vid Ljusterån, Säter, 17.9.50, vilket renderade

skytten 15 dagsböter a 3:- (OJ 1950:102)

1 ex Näckkilsån, Stora Tuna, 15.7.56 (Leif Liden) och senars vid
1953 års boplats i Tunaån (Knut Eklund) (Norström OJ 1956:17)
1 ex Glaningen, Ludvika, 11.5.58 (Erik Syren)
1 ex Dalälven, Floda, 7 och 9.4.59 (Ingritz OJ 1959:93)
1 ex Kolbäcksån, Ludvika, 17 .11. 59 (Ove Schander)
1 ex Lissfors, Floda, 18.9.59 (Ingritz OJ 1959:-93)
1 ex Oxelforsen, Mockfjärd, 1.6.60 (Nils Pers)
1 ex Gårlångsn, Ludvika, 4 och 6 .1. 60 (Par Skoog, m fl l
1 ex Norbron, Furudal, Dre, 11.4.60 (Hård OJ 1960:123)
1 ax Norddalen, Säter, 18.6.60 (Elis Dahlgren) och 21.8.60 (Har-
ry Granbsrg i Dahlgrsn VF 1961 :254)
1 ex färjstället Södersätra-översätra, Stora Skedvi, januari
1961 och påträffades dött i slutet av danna månad (Gösta Jonsson
OJ 1961-62:61). Fågeln var ringmärkt på Hslgoland och inlämnades
för montering (Sune Norström)
1 ex Hönsarvslötsn, Stora Tuna, maj 1961 (OJ 1961-62:69)
2 ex vid äldrs häckningsplats i Tunaån, Stora Tuna, 24.4.61. Dan
17.10.61 sågs 3 ex vid samma å, där den även setts under somma-
ren (Knut Eklund).
1 ex funnet dött i Främby, Falun, våran 1962. Fågsln finns mon-
tarad (Sune Norström)
1 ex Klockarnäsån, Enviken, 19.8.62 (Lundqvist OJ 1963:89)
1 ax Askön, N Avssta, 1962 (Nils Rylander)
1 ax Dalälven, Mockfjärd, Gagnef, 5. 19 och 25.6.62 (Suns Ingritz)

\

370

1 ex vid häckplatsen i Grytnäs 1962 även 1964 (Göte Nyhlan)
2 ex, varav ett med säkerhet en hona, i Tunaån, Stora Tuna,
30.5-16.6.65 utan att häckning med säkerhet kunde konstateras
(Sune Norström)
1 ex Solvarbodalen, Gustafs, 30.5.66 (Ove Vik)
1 ex Frostbrunnsdalen, Stora Tuna, 14.7.66 (Knut Eklund)
1 ex Brunnsvik, Grangärde, 4.10.66 (Jan-Olof Hermansson)
1 ex Leran, Norrbärke, 27.12.66 (Jan-Olof Hermansson)
1 ex Norddalen, Säter, 24.5.68 (Elis Oahlgren)
1 ex Tunaån, Stora Tuna, 16.5.68 (Leif Lidan)
1 ex Västerdalälven, Gagnef, 29.4.68 (Nils Pers)
1 ex Lillstupet, Västerdalälven, Gagnef, 19.5.69, 1 ex Ojurås,
Gagnef, 26.5 och 6.6.69, 1 ex Nysel, Gagnef, 21.6 och 29.6.69
(Nils Pers)
1 ex Kolbäcksån, Morgårdshammar, slutet maj 1969 (Kent Björk-
lund)
1 ex Oxelforsen, Gagnef, 10.6.71 (Nils Pers)
1 ex Norddalen, Säter, 18.6.72 (Jan-Olof Hermansson, Kent Björk-
lund)
1 ex Heden, Mockfjärd, Gagnef, 20.8.72 (Nils Pers)
1 ex Lindbyn, Gagnef, 9. 5. 72 (Nils Pers)
1 ex österdalälven, Säs. ~W Mora, 23.5.73 (Alf Linderheim)
Iakttagen vid Enån, Rättvik, hela sommaren 1973 (Mat.s Bjö:c-1.lund,
m fll
1 r,x Bäsingen, Folkärna, 1. 9. 73 (Per Ström), Bollsjön 17. 9. 73
(Mats Forslund, m fl), funnen död 12.12.73 (Avesta Tidning
13.12.73, Sven Andersson, Lars Johansson)
1 ex vid Oalkarlsnäs, Säter, 26.8.73 (Knut Blomqvist, Karl An-
dersson)
1 ex Vatthammar, Stora Tuna, senhösten 1973 (Tore As)
1 ex Arvslindan, Gagnef, augusti 1973 (Christina Harström)
1 ex Lindbyn, Gagnef, 18.6.73 (Nils Pers)

Sammanfattning

Sammanfattningsvis har således kungsfiskaren under en 10-årspe-
riod omkring 1960 häckat på sex lokaler i landskapet, samtliga
belägna i anslutning till Dalälven (fig 37). Under det senaste
decenniet har kungsfiskare observerats nästan årligen. Omkring
1970 har observationerna varit koncentrerade till Gagnef (fig
38) och det är därför sannolikt att arten häckat i denna socken
under flera år. Detta tycks även kunna gälla Rättvik och Alder-
ängarna, ~W Mora.

Biätare Merops apiaster L.

Uppträder tillfälligt

1 ex Säter i augusti 1971 (Gösta och Anne-Marie Odstedt)

371

Fig 37
Kungsfiskare Alcedo atthis

t

• Häcknings lokaler

Fig 38
Kungsfiskare Alcedo atthis

t

0 Tillfälliga fynd 1970-73

N

"C'1

Blåkråka Coracias g. garrulus L.

Uppträdar tillfälligt

Förtackning övar kända fynd

1 ax skjutat vid Horndal, By, troligan på 1830-talat anligt upp-
gift till Lundborg (1846)
1 ax skjutat vid Alängan, Husby, 1861 allar 1862. Fågaln ingick
i samlingarna vid Falu gymnasium (Ahlm 1871).
1 ax vid Bargsgärdats gård, Husby, flara år föra 1888 (Sundström
1888), varför man kan misstänka att dat rör sig om samma ax som
föragåanda
1 ax skjutat vid Bargkarlås, Mora, 19.9.12 (Dahllöf DJM 1913:79)
1 ax iakttagat vid järnvägan Mora-Orsa, 3 km från Orsa, 30.5.58
(Rautarskiöld VF 1959:i28)
1 ax Yttarmo, Laksand, 25.7.65 (Gunnar Lind, m fl)

Härfågal Upupa a. apops L.

Uppträdar sparsamt man ragalbundat, ofta undar höstan

Förtackning övar kända fynd

Härfågaln har rapportarats funnan i Dalarna vid ca 50 tillfällan.
Dan väckar uppmärksamhat ganom sitt utsaanda och blir ofta om-
nämnd i ortsprassan. Då tidninguppgiftar ändå i ragal inta är
tillförlitliga, madtas här andast da fynd som rapportarats allar
accaptarats av kända obsarvatörar. Datta innabär att bl a att
antal mindra tillförlitliga uppgiftar i Dalajägaran har fått ut-
gå.
1 ax skjutat vid Salån, Floda, 1928. Fågaln finns montarad (Gun-
nar Ingritz, Dahl 1943)
1 ax Finngärdat, Sundborn, 1931 (Dahl 1943)
1 ax funnat dött i Fu, Mora, höstan 1937 (Svan A Mallquistl
1 ax Skabarg, Laksand, på 1940-talat (D Pallabargs gm Gunnar
Lind s)
1 ax Tialsjö, Stora Tuna, saptambar 1940 (Dahl 1943)
1 ax Söräng, Södarbärka, sista hälftan av maj 1943 (Dahl 1943)
1 ax Tyfors, Säfsnäs, 17.10.45 (Wagnar FoFl 1946:94)
1 ax Rörbäcksnäs, Lima, 5-6.10.48 (Oskar Hansson OJ 1954:41)
1 ax Håvan, Dra, 5.5.53, Ejhadan, Dra, 12-13.5.53 (Clas Mogran,
E Sjöströ~ OJ 1952-53:74)
1 ax Skogshögskolan, Garpanbarg, Hadamora, 17-23.10.54 (Mall-
quist OJ 1954:41)
1 ax Kyrkbyn, Älvdalan, 28.10.54 (Aka Lindbarg OJ 1954:41)
1 ax Sillarö, Malung, älgjaktan 1954 (Lars Efraimsson OJ 1955:
51 J
1 ax Hadan, Lima, 11.10.54 (Folks Flygar, Emil Andarsson)
1 ex Lilla Snöån, Norrbärka, 5.5.57 (Erik Byrenl
1 ex österby, Hedemora, sommaren 1958 (Nils Modin ml
1 ex funBet dött i Transtrand maj 1959 (Per Halfva~s)
1 ex Höganäs gård, Pershyttan, Hademora, 15.5-9.6.60 (Sven och
Joal Andersson) samt vid Hagalund, Pershyttan, 10.6.60 (Gustav
Hjort) (Dahlgran VF 1961:254)
1 ax Limed13forsan, Lima, 10.4.62 (Johan Andersson OJ 1963:89)

373

1 ex Malungsfors, Malung, 7.5.62 (August Nilsson OJ 1963:90)
1 ex Bjursås 18.10.62 (Hans Olov Bond OJ 1963:90)
1 ex sopstationen, Hedemora, 20.10.62 (Nils Modinl och 21.10.62
även av Elis Oahlgren
1 ex sopstationen, Hedemora, försommaren 1963 (Anna Karlsson)
1 ex Västansjö, Nyhammar, Grangärde, 7.6.65 (Sten Persson OJ
1966:74)
1 ex Grycken, Falun, maj 1966 (Dle Halse)
1 ex Syrholn, Floda, 13.5.66 (Olle Jansson)
1 ex Björbo, Floda, oktober 1966 (Olov Eriksson)
1 ex Asgarn, Folkärna, 20.8.67 (Nils Asplund)
1 ex Bjurfors, Avesta, juni 1968 (gm John Palm ml
1 ex V Arnäs, Lima, maj 1968 (Börje Flygar) -
1 ex Västansjö. Ludvika, 27.4.68 och Klenshyttan, Ludvika,
8.5.68 (Jan-Olof Hermansson, m fl)
1 ex Vikmanshyttan, Hedemora, 29.4-1 .5.69 (Holger och Majt Vi-
berg)
1 ex Borgsheden, Mockfjärd, 28-30.7.70 (Birgitta Pers, m fll
1 ex Malungsfors, Malung, 11.10.70 (Svea Halvarsson)
1 ex Rommeheds travbana, Stora Tuna, 27.4.71 (Mats Larsson)
1 ex Stimmerbo, Norrbärke, 28.4.71 (Kent Björklund)
1-2 ex Persbo, Ludvika, 26-30.4.71 (Jan-Olof Hermansson)
1 ex Björbo, Floda, 2.5.72 (Gunnar Ingritz)
1 ex Källbäcken, Björbo, Floda, 20.9.72 (A Fridell)
1 ex Djur, Gagnef, 7.10.72 (Hans-Erik Lärka)
1 ex Gammalsälen, Urna, 6 .10. 72 (Dlaus Olsson)

ex Norränget, Lima, 13.5.73 (Bondas Ivar Larsson)

374

ORDNING HACKSPETTFAGLAR PICIFORMES

Gröngöling Picus v. viridis L.

Häckar sällsynt i kulturslättrsgionsn upp till Siljan

Utbredning

Gröngölingen har under främre hälften av 1900-talst troligen va-
rit utbredd över hela kulturslättrsgionsn. Den uppges söm tämli-
gen allmänt häckande i Floda ännu vid slutet av 40-talst (Ing-
ritz 1948) och tidigare har enstaka exemplar skjutits eller
setts i Idre 1922 (Bergström 1923), 1925 (G Stshn gm Karl-Harman
Forsslund) och Särna 1921 (Bellandsr FoFl 1922:95). I Dahls ma-
terial förekommer även uppgifter från Emådalsn, Orsa, (Einar
Axslzohn) och Sollerön (Nils Halmberg).

Under ds senaste decennierna har gröngölingen gått tillbaka.
Den är nu oregelbunden och sällsynt som häckfågel även ids syd-
östra delarna av landskapet. Mo~ norr häckar den dock ännu i
sydöstra Siljansbygdsn (Gunnar Lind, Mats Björklund) och i Orsa
häckade den invid kyrkogården till 1966 (Lars Bruks). Den nord-
västligaste kända häckningsplatsen är Alderängarna, NW Mora, där
1 par fanns 1970 och 1971 (Bengt-Erik Lövgren). Även i norra Ore
är dock gröngölingen sn regelbunden häckfågel (Holger Vibergl.

Längs Västsrdalälvsn fanns den ännu 1963 vid Yttsrmalung (Svsn-
Erik Dscarsson) men har från slutet av 1960-talst varit mycket
tillfällig, vilket framgår av nsdanståsnds fyndförteckning.

1 sx Floda 4.3.69 (Gunnar Ingritz)
1 sx Floda 9.5.69 (Gunnar Ingritz)
1 sx Lindbyn, Gagnef, 26.9.72 (Nils Pers)
1 sx Skansbacksn, Nås, 27.10.73 (Nils Larsson)
1 ex Borgshsdsn, Gagnef, 4.11.73 (Nils Pers)
1 sx Heden, Lima, 24.3.73 (Börje Flygar)
1 sx vid fågslbord i Rörbäcksnäs, Lima, oktobsr-novsmbsr
1973 (Anton Mobsrg)
1 sx funnet dött i Hsdsn, Lima, 4.8.74 (Börje Flygar)
Ost föreligger rapporter om tillfälliga iakttagelser även läng··
rs norrut, åtminstone till Älvdalen, men i dessa fall kan man
inte alltid utesluta förväxling med gråspstt.

Cråspstt Picus c. canus Gmslin

Häckar sällsynt i barrskogrsgionsn främst i norra hälften av
landskapet och uppträder i övriga delar sällsynt under vintsr-
halvårst

Utbredning

Gråspsttsns utbrsdningsområds i Sverige har alltid ansetts omfat-
ta Dalarna eller åtminstone dess norra hälft (Förteckning över
Sveriges fåglar 1970, m fl). I själva verket finns det endast
tre bofynd av denna art i landskapet, som har kontrollerats av
ornitologer, och av dessa gjordes ett i Leksand 1956 och två i
Idre 1971 (Gunnar Lind, Jan-Erik Petters). I Dahls originalmanu-
skript (1943) finns inga preciserade häckfynd, som kan anses va-

375

ra säkra, och endast ett av de tolv nämnda fynden avser med sä-
kerhet en sommarobservation. De fynd under häckningstiden april-
augusti, som gjorts sedan dess, redovisas i nedanstående för-
teckning.

Bofynd vid Trätbodarna, Leksand, 1956 (Gunnar Linds)
1 ex Kölaberget, Ludvika, 13.4,63 (Torbjörn Ryneus)-
1 hona Västra Ärnäs, Lima, 1.4.67 (Börje Flygar)
1 ex Dicka, Folkärna, ·12.4.70 (E Lennart Risberg, m fl m s)
1 ex Fensjö, Hedemora, början av april 1970 (Nils EsselinT
1 ex vid landsvägen öster om Nås 29.6.71 (Bengt Wickholm)
2 bofynd i Idre 1971 (Gunnar lind, Jan-Erik Petters)
1 ex Fänån, Floda, 1. 7, 71 (Bengt Wickholm)
Hörd på fjolårets häckplats, Idre, 27.4.72 (Gunnar ·Lind,
Jan-Erik Petters)
1 ex Lugnet, Malung, 25. 5. 72 (Arne Ekström)
1 par Vansbro 19.5.73 (Arne Ekström)
1 hane Oxberg, Mora, 18.8.73 (Mikael Frost)

Sträck

I övrigt uppmärksammas gråspetten främst under vinterhalvåret.
Tidigare har sådana rapporter inte preciserats, varför fig 40
kan visa antalet observationslokaler endast de allra senaste
vintrarna.

Sammanfattning

Gråspettens förekomst i Dalarna är idag svår att precisera. För-
modligen är den en årsviss häckfågel i den norra hälften av land-
skapet, vilket även styrks av Holger Vibergs erfarenheter från
norra Orsa, Dess uppträdande präglas dock av oregelbundenhet och
möjligen kan det vara av invasionskaraktär. Det är också tänk-
bart att den verkliga numerären är betydligt större än vad ovan-
stående redovisning av kända fynd antyder. Artens häckningsbe-
styr är förlagda till en tidpunkt, då det är svårt att bege sig
ut i skogarna i norra hälften av landskapet, och under ungvård-
nadstiden för den ett mycket tillbakadraget leverne.

Större hackspett Oendrocopus m. major (L.)

Häckar allmänt i hela landskapet

Vitryggig hackspett Dendrocopµs 1. leucotos (Bechstein)

H~ckar sällsynt i hela landskapet, möjligen med undantag av de
nordvästligaste delarna

Utbredning

Den vitryggiga hackspetten är en utpräglad lövskogart och kräver
murkna_ lövträdstubbar för sin trivsel. I Dalarna förekommer den
för närvarande speciellt i de områden ~v d5d björkskog som är
ett minne av skogsbolagens lövbekämpningsvåg i början av 60-ta-
let. Till en början var dessa fickade björkbackar helt d6da och
hyste varken insekter eller fåglar, men efter några år, då stam-
marna börjat murkna, blev de ett tillhåll bl a för den vitryggiga

376

Fig 39
Nattskärra Caprimulgus europaeus

t

Kartan visar det huvudsakliga häcknings-

området i Dalarna samt de båda säkraste

enskilda lokalerna

tu

""

Fig 40
Gråspett Picus c. canus
Antal fynd i Dalarna utanför häcknings-
tiden vinterhalvåret 1968/69 - 1973/74

8

5

3
2

68/69 73/74

hackspsttsn. Ost är därför inta osannolikt att danna för närva-
rande har an maximal förekomst i Dalarna, trots att dan ändå
rapporteras mycket sparsamt (Gunnar Lind). Förmodligen är dock
framtidsutsikterna för danna art sämre.

Liksom för gråspettsn ger publicerade och rapporterade uppgif-
ter om den vitryggiga hackspetten an mycket svag bedömningsgrund
för dess förekomst i Dalarna. De flesta observationer har gjorts
under vinterhalvåret och då dessa troligen i regal inte avser
fåglar i häckningsterräng och heller inte alltid preciserats
till tid och rum, upptas här endast ds kända häckfynden och öv-
riga fynd under häckningstiden april-augusti. Förteckningen är
således inte fullständig ens när det gäller dem men kan kanske
gs en antydan om artens hittillsvarande oregelbundsnhst. Ost ö-
kande antalet fynd under ssnars år är i enlighet med ovanståen-
de diskussion troligen inta enbart skenbar. Antalet obssrvations-
tillfällen under ds allra senaste vintrarna redovisas schema-
tiskt i fig 41.

En sammanfattning av samtliga fynd visar att arten för närva-
rande är an regslbundsn häckfågel åtminstone i dan sydöstra
hälften av landskapet. Förhållandena i norr är nästan okända,I
man Holger Vibsrg uppger att arten minskat i norra Dra-Orsa och
nu knappast är årsviss.
1 ax skjutet i Näbbäcksholsn, Floda, 28.4.28 (Gunnar Ingritz)
Häckfynd i Norslund, Stora Kopparberg, årtal okänt (Bo Tjsdsr
gm Dahl 1943)
Utflugen kull vid Långsjön, Floda, 21.6.49 (Gunnar Ingritz)
Bofynd i Msjdåssn, Bjqrbo, Floda, 7.6.59 (Sven Enmalm i Ulfstrand
VF 1960:224)
1 ax Kläbsrgst, Björbo, Floda, 7. 7. 60 (John Lindholm)
·J hona Trolldalarna, Björbo, Floda, 12.5.64 (John Lindholm)
1 ex Lintjärn, Gustafs, 31.7.66 (Leif Liden)
1 hona Kyrkbytjärn, Vika, 15.8.67 (Stig-Aks Svsnson, m fl)
1 hona Hedemora 27.5.70 (Kjell Bylin)
1 trummande hans i Grängshammar, Silvberg, 31 .3 och 5.4.71
(Sören Nyström)
Bofynd i Hsdsmora 1971 (Kjell Bylin)
Bofynd i Leksand 1971 (Gunnar Lind)
1 par mellan Björbo och Floda 6.4.71 (Bengt Wickholm)
Bofynd Dalbsrgst, Leksand, 1972 (Gunnar Lind)
1 ex Folkärna 19.5.72 (Mats Forslund, m fl)
1 ex Glaningen, Ludvika, 13.4,72 (Berndt Larsson)
1 ax Leran, Norrbärks, 15.4 (Kent Björklund) och 5.6.72 (Lars
Ström, Yngve Hareland)
1 hona Stora Tuna 30.4.73 (Gunilla Gelting, Sören Nyström)
1 ax Dala-Asbo, Husby, 30.4.73 (Klas Dahlgren)
2 honor Rånktjärn, Leksand~ 6.4.73 (Jan-Erik Petters)
Bofynd Dalbergst, Leksand, 1973 (Jan-Erik Petters, Gunnar Lind)
Bofynd Lilla Görsjön, Sollsrö sockan, 1973 (Jan-Erik Psttsrs,
Gunna.P Lind)
1 hona Vikarebyn 22.6.73 (Mikael Frost)

378

Fig 41
Vitryggig hackspett Dendrocopus leucotos

l

• Bofynd 1971-73
o Tillfälliga fynd under häckningstid

1971-73

'-"

"CD

Fig 42

Vitryggig hackspett Dendrocopus 1. leucotos

Antal fynd i Dalarna utanför häckningstiden,
vinterhalvåret 1965/66 - 1973/74

4
33

65/66 73/74

Mindre hackspett Dendrocopus m. minor (L.)
Häckar sparsamt över hela landskapet upp i fjällbjörkbältet
Mellanspett Dendrocopus m. medius (L.)
Utelämnad publicerad uppgift
1 ex uppges påträffat vid. Mossel, Floda, 3,9.43 (Klefbeck FoFl
1945:285). Fågeln finns monterad och har vid kontroll visat sig
vara en ungfågel av större hackspett (Gunnar Ingritz).
Tretåig hackspett Picoides t. tridactylus (L.)
Häckar sparsamt i barrskogregionen över hela landskapet och
iakttas regelbundet även i björkbältet vid Grövelsjön, Idre
(Ivar och Christina Sperber).
Spillkråka Dryocopus m. martius [L.)
Häckar, företrädesvis i barrskogregionen, över hela landskapet
Numerär
Enligt flera observatörer har spillkråkan haft en märkbar ned-
gång under 1960-talet, troligen över hela landskapet. De senaste
årens uppgifter tyder på att en återhämtning har skett. I Nås
och Floda har denna förklarats av 1970-talets granbarkborre-
härjningar (John Lindholm s).
Göktyta Jynx t. torquilla L.
Häckar sparsamt i hela landskapet

380

ORDNING TÄTTINGAR PASSERIFDRMES

Tofslärka Galerida c, cristata (L.)

Har tidigare uppträtt tillfälligt

Förteckning över kända fynd
1 ex Krylbo bangård 30.3.13 (Rosenjus 1926-54)
Iakttagen två vintrar i Idrebyn, Idre, på 1920-talet (Bergström
FoFl 1927:227)

Trädlärka Lullula a. arborea (L.)

Har tidigare häckat i hela kulturslättregionen men uppträder nu
endast tillfälligt

Utbredning

Trädlärkan häckade till mitten av 1950-talet förmodligen i betyd-

ligt större utsträckning i de sydöstra socknarna än vad littera-

turuppgiftarna (Dahl 1943, m fl) anger. Eftar 1953, då bofynd

gjordas bl a i Yttarmo, Laksand (Gunnar Lind) .och vid Jälkarbyn,

Vikmanshyttan, Hadamora, (Elis Dahlgran) föraliggar inga säkra

häckfynd. På dan sistnämnda lokalan hade Elis Oahlgran då hört

artan årligan sedan 1926. Nadanståanda förtackning upptar samt-

liga kända fynd aftar 1953.

1 ax hört vid Jälkarbyn, Vikmanshyttan, Hadamora, 1955 (Elis Dahl-

gran s)

1 ex Nämnsbo, Sätar, 5.6.55 (El.is Oahlgran s)

1 ex Idån, Leksand, 12.4,62 (Gunnar Linds)-

1 ax Prästhyttan, Hadamora, 16.4.63 och an vacka framåt (Kjall

By lin)

Häckning sannolikt vid Höganäs, Pershyttan, Hadamora, 1963 (Joal

Andarsson), På danna lokal har trädlärkan sanara uppträtt nästan

årligan, åtminstone fram till 1970 (Joel Andersson ml,

1 ax Lyviksbargat, Ludvika, 2.7.63 (Jan-Olof Hermansson)

Iakttagen i Stora Tuna 1964 (Suna Norström)

1 ax Travbanan, Rättvik, 15.9.65 (Ulf Lundwall]

1 ax Arttjärnsdamman, Ludvika, 30,6.65 (Per Kjallin)

1 ax Ryllshyttan, Garpenberg, Hedemora, 23.4.66 (Gustaf Hamilton

s)

Tax Nyåkern, Rättvik, 29.3.66 (Jan-Erik Parssonl

1 ax Brunnsjön, Hadamora, 7.4.66 (Kjall Bylin)

1 ex Djavarsbo-Nybo, Stora Kopparbarg, 19.7.67 (Stig-Ake Svansen,

Ulf Svansen, Bonnia Nilzon) ·

1 ax Yttarmo, 12.4,67 (Gunnar Lind)

1 ax länsgränsan SW Hademora, 26.6.68 (Kjall Bylinl

1 ax Hovran, Hedamora, 9.5.70 (Mikki Reinurml

1 ax Parshyttan, Hadamora, undar sommaran 1970 (Joal Andarsson)

Iakttagen på Bredmossen, Avasta, men alltid omadalbart södar om

gränsan mot Västmanland, 1970, 1971 och 1972 (Mats, Jan och Pär

Fors lund]

1 ax Limsjön, Laksand, 7.10.73 (Gunnar Lind)

1 ax Tina, Rättvik, 5.6.73 (Mats Björklund, m fl)

381

Sånglärka Alauda a. arvansis L.

Häckar allmänt på odlad mark i hala landskapat

Utbradning
Möjligan har sånglärkan koloniserat det allra nordvästligasta
hörnet av landskapet ralativt sant. Witt-Strömar (1920) uppger
att han fann artan i Särna men inte i Idra. Nu häckar dan ävan
i denna bygd och h~r iakttagits sträckande över Långfjällat,
16.6.68 (Kjall Bylin). Intressant nog har Stig-Ake Svansen 1973
och 1974 funnit flera sånglärkor, som ravirsjungit på stora hyg-
gen mellan Barlänga och Falun.

Berglärka Eremophila alpastris flava (Gmalin)

Uppträdar spa~samt undar sträckan

Förteckning övar kända fynd
Iakttagen en gång i Orsa (Rosanius 1926-54)
Iakttagan i Siljansnäs, 2B.4.57 (Göran Skarnar)
Iakttagan i Ludvikatrakten våren 1961 (Jan-Olof Hermansson ~)
2 ex Prästhyttan, Hedamora, 3.11.64 (Kjall Bylin)
Iakttagan i Stora Tuna 1964 (Suna Norström)
1 ex Hovran, Hadamora, 7.11.65 [Kjall Bylin)
2 ax Travbanan, Rättvik, 13-14.9.65 [Jan Ehnlund, m fl)
1 ax Lugnet, Rättvik, 19.9.65 [Jan-Erik Parsson)
3 ex östansbo, Ludvika, 27.3.67 [Jan-Olof Harmansson)
15 ax Nyckelmyran, Ludvika, 23,3 [Lars-Aka Parsson, Par Kjallin)
och 2 ax 24.3.67 (Jan-Olof Harmansson)
1 vingskadat ax Hagga, Ludvika, 8.10.69 [Lars-Aka Parsson, Jan-
Olof Harmansson)
1 ex Orrlekan, Grängesbarg, 25.4.70 [Bartil Rahm, Torgny Magnus-
son)
1 ax Laran, Norrbärke, 1.5.70 (Jan-Olof Harmansson)
1 ax Orrlakan, Grängasberg, 18.10.70 (Bartil Rahm)
1 ax Stavåsnäs, Lima, oktobar 1973 [Runa Stafås)
1 ax Norsan, Ludvika, 7.10.73 [Par Adenäs, m fl)

Ladusvala Hirunda r. rustica L.

Häckar allmänt i anslutning till babyggalse i hela landskapat

Hussvala Oalichon u. urbica [L.)

Häckar allmänt i anslutning till babyggalsa i hela landskapet
upp i björkbältet

Backsvala R{paria r, riparia (L.)

Häckar i hela landskapat utom i fjällragionan

382

Utbredning

Dalarna rymmer ett otal rasbranter i älvbrinkar och grustag, som
utgör lämpliga häckningsplatser för backsvalor, Arten förekommer
också spridd över hela landskapet och har nordvästligast iakt-
tagits häcka i Storådalen N Foskros, Idre (Kjell Bylin, m fl).
Den 12.6.67 sågs även 1 ex vid Storrödtjärn (873 ml, mitt uppe
på Slagufjällets fjällhed (Stig-Ake Svenson, m fl).

De kolonier, vars storlek uppskattats, har i allmänhet hyst
mindre än 100 par och ofta best·år de av endast 10-20 bo hål. Att det
förekommer en viss boplatsbrist för backsvalan förstår man av
att nyöppnade grustag och rasbranter koloniseras redan första
året om jordmaterialet är lämpligt.

Backsvalan är en av de arter som med lätthet skulle kunna to-
talinventeras, men detta har ännu inte skett. I Dahls (1943)
originalmanuskript nämns 21 häckplatser, varav det för Grytnäs
anges att arten häckade flerstädes i älvbrinkarna (Karl-Herman
Forsslund). Som svar på upprop 1973-74 rapporterades sammanlagt
30 kolonier, av vilka de största omfattade 200 bohål och de
flesta mindre än 30, Fig 43 visar schematiskt koloniernas för-
delning över landskapet och deras ungefärliga storlek.

Sommargylling Driolus o. oriolus (L.)

Uppträder tillfäliigt

Förteckning över kända fynd

1 ex skjutet i Idre 25.5.1886 (Meves 1886)
1 ex skjutet i Borlänge vid slutet av 1890-talet (Eric Dahl)
1 hane Frostbrunnsdalen, Stora Tuna, 24.6.47 (A Larsson o Curry-
Lindahl, m fl 1959-63)
1 outfärgad hane Norddalen, Säter, 15.6.58 (Folke Andersson,
Ingvar Norrby, Arne Ahrberg) och 22.6.58, (Erik Lind i Dahlgren
VF 1960:50)
1 ex Norrhyttedalen, Tjärnan, Hedemora, 23.5,84 (Elis Dahlgren)
och sannolikt samma ex i Norddalen, Säter, 8 km NW föregående
lokal, 30.5.64 (Kjell Bylin) och ytterligare 1,5 km norrut, 31.
5,64 (Karl Andersson)
1 ex Fensjö, Garpenberg, Hedemora, första veckan i juni 1968
(Nils Esselin)
1 ex Stora Tuna, 12.6,68 (Stig-A·ke, Ulf och Torbjörn Svenson)
1 ex Runn, Torsång, 11-12.6.68 (Andreas Mellquist)
1 ex Tallbacken, Gagnef, 27.6.69 (Börje Lissl
1 ex hört vid Håberget, Nås, 15.5.69 (Jan Lindblad)

Utelämnad publicerad uppgift

Nilsson (1858) uppger att sommargyllingen stundom visar sig om-
kring Hedemora. Uppgiften måste självfallet bedömas som osäker.

Korp Corvus c. corax L.

Häckar i barrskogsregionen över hela landskapet

383

Invandring

Korpen fanns en gång utbredd över hela Dalarna, vilket åtskil-
liga uppgifter i äldre lokalfaunor och handböcker vittnar om
(Lundborg 1846, Nilsson 1858, Dalarnas Hembygdsbok 1926, m fl).
Från mitten av 1800-talet gick den emellertid starkt tillbaka
(Rudbeck m fl 1962-65) och saknades vid 1900-talets början i stör-
re delen av sitt forna mellansvenska utbredningsområde (Ekman
1922, Förteckning över sveriges fåglar 1970). Då den nuvarande
äldre ornitologgenerationen tillträdde, var korpen således inte

känd som häckfågel i Dalarna (Dahl 1943, Curry-Lindahl & Meil-

quist 1949), men av de redan då förekommande enstaka iakttagel-
serna över hela landskapet (Dahl 1943) och framförallt uppgif-
ter av äldre ortsbor (M Lekselius, m fl gm Gunnar Linds) att
döma förefaller det som om arten kan ha varit bosatt i undangöm-
da delar av de stora skogsocknarna vid, norr och nordväst om
Siljan under hela denna tid eller åtminstone från mitten av 20-
talet. I Jaktvårdsförbundets årsberättelse (DJM 1932:8) nämnes
även en korpstarn vid sjön Amungen, Dra-Rättvik, och fem år sena-
re uppges korpen som häckfågel i detta område (OJM 1937:36). Ä-
ven Holger Viberg uppger att de första korparna enligt ortsbefolk-
ningen visade sig i norra Dra-Orsa på 30-talet. Märkligt nog upp-
ger Klementsson (1944) att han sommaren 1939 såg arten i Garpen-
berg i sydöstra delen av landskapet.

Det tycks annars ha varit från 1940-talet som korpstammen ökat
i landskapet (Stig M Larsson VF 1956:63). I Lima hörde Hugo Staf-
ås den första korpen 1946, och vid början av 1950-talet började
den återta urgamla häckningsplatser, tom namngivna med samman-
sättningar av korp-, (Börje Flygar). Vid mitten av detta decen-
nium gjordes de första bofynden i senare tid i Leksand och Älv-
dalen (Gunnar Lind, Stig M Larsson VF 1956:63), även om arten
redan då bör ha varit bosatt i båda socknarna under flera år
(Gunnar Lind VF 1954:227). Från slutet av SO-talet förmodas ock-

så fasta stammar förekomma bl a i Västardalarna (Ehnström & Lind-

halm OJ 1959:94). Häckfynd gjordes också i Nås finnmark 1960
(Erik Göthe, Gunnar Lind).

Under 1960-talet har korpen snabbt etablerat sig i fjälltrak-
terna och de större skogsområdena i hela landskapet. Sydgränsens
nedflyttning i sydöstra Dalarna ägde rum under första hälften av
60-talet. Ar 1963 var den funnen bosatt sydligast i Leksand (Gun-
nar Lind, m fl), 1964 påträffades ett bo i Aspebcda (Bengt Eriks-
son, Bengt Wickholm) och året därpå i Stora Skedvi (Elis Dahlgren,
John Palm) samt 2 par i Stora Tuna (Bengt Eriksson, Bengt Wick-
holm). Från och med 1965 uppträder korpar även omkring Hedemora
under omständigheter, som tyder på häckning (John Palm, Kjell
Bylin) och nu är de regelbundna i skogarna under alla tider på
året ända ned i sydöstligaste hörnet av Dalarna, liksom i angrän-
sande landskap,

Orsakerna till expansionen har diskuterats. Börje Flygar har
satt den i samband med älgstammens kraftiga tillväxt. En annan
faktor kan bildöden utgöra. Efterhand som bilismen utveckalts i
takt med bättre och slutligen asfalterade landsvägar har antalet
fallvilt ökat och där är en vanlig syn med korpar som på låg höjd
avpatrullerar vägarna (Kjell Bylinl.

384

Kråka Corvus corone

Arten är i Dalarna företrädd av två geografiska raser

A. Svartkråka Corvus c. corone L.

Uppträder tillfälligt

Förteckning över kända fynd

ex Hovran, Hedemora, 30.5.65 (Kjell Bylin)
1 ex Leran, Norrbärke, ·3.9.67 (Jan-Olof Hermansson)

B. Kråka Corvus corone cornix L.

Häckar allmänt i hela landskapet

Utbredning

Kråkan är allmän såväl i kulturslättregionen som i ~arrskogarna
och fjälltrakterna. Där häckar den i de översta barrträden och
söker föda på fjällhedarna.

Kråkorna drar kanske mest uppmärksamhet till sig under höstar-
na, då de samlas i större flockar i södra Dalarnas kulturslätt-
region och söker föda på fälten till dess snön kommer. Ar efter
år anländer dessa kråkflockar till traditonella, gemensamma över-
nattningsplatser. Till skogsbrynet väster om Hedemora samlas år-
ligen som mest över 1000 kråkor varje kväll och motsvarande är
känt från bl a Stora Tuna (Stig-Ake Svenson). Fåglarna kommer
från Norrland och delvis troligen från Finland, medan traktens
egna kråkor redan tidigare huvudsakligen flyttat söderut,

De gamla paren övervintrar dock inom sina revir, åtminstone i
södra hälften av landskapet. I norr är den vintertid mer en
flockfågel och övervintrar nordligast vid soptippen i Idre. I
Grövelsjön, 40 km längre mot nordväst, betraktas den som den
första vårfågeln (Jakob Jakobsson). Kråkan har dock inte alltid
övervintrat så nordligt. I Särna ägde detta för första gången
rum av 3 ex 1915 (DJM 1915) och i Älvdalen 1918 (Axel Larsson
OJ 1952-53:3).

Råka Corvus f. frugilegus L.

Har tidigare tillfälligt häckat i landskapet och uppträder re-
gelbundet under nordsträcket

Förekomst

Råkan besökte Dalarna redan under 1800-talet, vilket omvittnats
i ett par meddelanden av Ahlm (1871, SJFT 1876:104), I Dahls
material (1943) förekommer ett stort antal iakttagelser upp till
Särna (FoFl 1916:39).

Råkan m?ste därför betraktas som en regelbunden art i Dalarna,
åtminstone sedan 1930-talet. Främst har den uppmärksammats efter
förlängt nordsträck under våren och i samband därmed har den
1956 häckat både i Mora (S Lundberg i Curry-Lindahl m fl 1959-63)
och Leksand (Gunnar Linds),

Numera betraktas den som så ordinär att den troligen inte rap-

385

portaras av samtliga obsarvatörar. Fig 44 över antalat kända
obsarvationstillfällan åran 1952-73 måsta därför betraktas som
schematisk.

Os största kända flockarna är 46 ax Laran, Norrbärka, 16.4.67
(Jan-Olof Hermansson, Hans Andarsson, m fl) och 20 ax Marnästjärn,
Ludvika, 2.11.71 (Jan-Olof Harmansson), Omkring 5 ax är annars
inta ovanligt, även om da allra flasta fynd avsar andast att el-
lar att par ax.

Kaja Corvus m. monadula L.

Häckar i hela kulturslättragionan man allmänt endast lokalt vid
bebyggelse

Utbredning

Kajan tycks märkligt nog ha en lång historia i Dalarna, trots
att den ännu inte häckar övar hela landskapet och inte haller i
Härjedalan. Dan förakom i Horndal radan undar främra hälftan av
1800-talat (Lundborg 1846) och Svan Nilsson (1858) uppgav att
dan fanns i Falun "i stor mängd". Arosanius skrav i sin dalaba-
skrivning 1864 att den häckada i skogen i Nås och Malung, "och
inte såsom vanligt i kyrktornet".

Ändå är det troligt att den ökat starkt i antal först en bit
in på 1900-talet, Ingritz (1948) uppgar att dan invandrada till
Floda på 1920-talat, man radan då fanns dan anligt Rosanius (1926-
54) i Laksand och Orsa. Ekman (1922) uppgar ävan att dan fanns
i Mora, I Lima sågs an flock 1928 (Eric Dahl) och 1 ax sköts i
augusti 1930 (Hals Lars Larsson gm Dahl),

Dan nuvaranda utbradningan är starkt bagränsad till kulturslätt-
ragionan, där dan huvudsakligan häckar på byggnadar i samhällana
man i mindra omfattning även i naturliga bohål i lövskogsområdan.
Dan finns såladas häckanda i Bargslagan västarut till Fradriks-
barg och sydöstra Dalarna upp till Orsa (mindra än 50 par, Lars
Bruks) och Mora (Fältbiologerna), Däramot saknas den radan i
Älvdalan man 3 ax har satts i Asan, 28.4.74 (Jan Hansson), En
av da nordvästligasta obsarvationarna längs östardalälvan är ä-
van 4 ax som rastade vid Spjutmosjön, Dxbarg, 5.5,71 (Kjall Bylin)

Som andra sydligt oriantarada lövskog- och kulturslättfåglar
är dan sparsam allar saknas i skogsområdat mallan Dalälvan och
Bargslagan men tycks i alla fall häcka i Grängshammar, Gustafs
(Stig-Aka Svanson),

Längs Västardalälvan har dan sin starkasta population i Nås
(Gunnar Ingritz) och finns fåtaligt till Malung (Pell Algot Eriks-
son), I Lima har dan iakttagits andast någon anstaka gång på vå-
ran (Börja Flygar), madan dan däremot tillfälligt häckat i mur-
stockan till att förfallat hus i Transtrand (Pir Halfvars).

övarvintring

I sydöstra Dalarna är kajan an ralativt sparsam övarvintrara mad
undantag av Tunabygden, där flockarna stundom kan uppgå till tu-
sentalat ax (Stig-Aka Svanson), Ett stort antal kajor övarvintra-
da tidigara ävan i Laksand, man sadan den gamla soptippan vid Lim-
sjön ladas ned, stannar andast några enstaka ax övar vintarn
(Gunnar Lind). Övervintringar skar ävan i Orsa (Lars Bruks). I
Ludvika övarvintrar ca 100 ax (Jan-Olof Harmansson).

386

Fig 43
Backsvala Riparia riparia

,~ ..:•. _ ,,
\.,,B;;, _//_~ #.... \
l -\ \
0

• < 30 par

e < 200 par

l.il
CD

"

Fig 44 10
9
Råka Corvus f. frugilegus

Antal observationstillfällen i Dalarna
1952-73

6 66
55

, 3 I 13 I 13 73

II I I I I I 2 2

L1 1 1

52

Skata Pi ca p . pi ca ( L. )

Häckar i anslutning till bebyggelse över hela landskapet

Invandring

Skatan har genom sekler varit människans följeslagare efterhand
som bebyggelsen trängt in i skogarna. Redan i början av 1800-ta-
let tycks den ha funnits över hela Dalarna. I en almanacka, ägd
av Jonas Gustaf Arnberg i Särna, f, 1792 d. 1829 har antecknats
för den 22.10.1818:"22.10 infunno sig 12 skator här på gården,
vilket var rart, emedan det ej funnits skator i byn förrän det-
ta år".

Numera finns skatan även vid fjällgårdarna. De nordvästligas-
te fynden är kanske från Övre Hagadalen, Idre, 1966 (Isaksson
1967) och 1 ex som övernattade i en av kronostugorna i Storåda-
len, Idre 15.6.66 (Kjell Bylin, m fl).

Nätkråka Nucifraga caryocatactes

Arten är i Dalarna företrädd av två geografiska raser

A. Tjocknäbbad nötkråka Nucifraga c. caryocatactes (L.)

Häckar vid Garpenberg, Hedemora och har dessutom tillfälligt upp-
trätt på ett fåtal andra lokaler

Utbredning

Nätkråkan häckar vid Hässlen, Garpsnberg, Hedemora, sedan 1940
(Ivar Heijbel s), Hasseldungen, som omfattar ca 10 ha, hyser år-
ligen 2-3 par.-Det största antal som observerats under våren
tycks vara 7 ex 21.4.65 (Berndt Lindberg), Under höstarna har
10-20 ex rapporterats vid flera tillfällen. Något bofynd är inte
känt i ornitologkretsar, men nyligen flygga ungar har iakttagits
senast 1972 (Kjell Bylin).

På en hassellokal i Sätra, Leksand, fanns nätkråkor under en
följd av år i slutet av 1940- och början av 50-talet. På vintrar-
na kunde 5-6 ex ses. De senaste iakttagelserna är 1 ex 4.2 och
23.3.62 (Gunnar Lind).

En familj nätkråkor är dessutom iakttagen vid Laggarbo, Hede-
mora, försommaren 1949 (Dahlgren OJ 1950:101), vilket även det
tyder på nominatrasen. Detta gäller även 1 ex i Ludvika, 2.6.72
(Jan-Olof Hermansson).

B. Smalnäbbad nätkråka Nucifraga caryocatactes macrorhynchos C.
L. Brehm

Uppträder regelbundet under vinterhalvåret

Förteckning över kända fynd

Många av de nötkråkor som främst under vinterhalvåret påträffats
i Dalarna har av naturliga skäl inte blivit rasbestämda. Skillna-
derna är ju svåra att konstatera i fält. Härnedan återges därför
samtliga fynd utanför häckningstiden efter 1950, trots att det
i vissa fall kan ha rört sig om vår inhemska ras.

388

Listan är doc~ inte fullständig, ty den upptar endast sådana

uppgifter som preciserats till tid och rum, Därutöver förekommer

i DOF:s arkiv några generella angivelser, såsom att arten iakt-

tagits i en viss socken ett visst år. Förmodligen är dock för-

teckningen komplett från mitten av 60-talet.

Före 1950 har nätkråkor, som kan förmodas ha tillhört den smal-

näbbade rasen, påträffats i landskapet åtskilliga gånger. I Dahls

material (1943) ingår ett 10-tal fynd, vanligen av enstaka ex,

fördelade mellan 1868, då 4 ex sköts i olika socknar och på olika

sätt kommit till kännedom och januari 1943, då 5-6 ex observera-

des vid Kvarnsveden (Harald Frendin). En uppgift i Dalajägaren

1948:67, som även vidarebefordrats av Curry-Lindahl, m fl (1959-

63), om flockar på 50-100 och fler nätkråkor omkring Mora i slu-

tet av oktober 1948 tycks senare vid flera tillfällen kunnat på-

visas, huvudsakligen efter tidningsuppgifter om arten.

Vid invasionen 1950 sågs ca 50 ex vid Yttermo, Leksand (Gunnar

Lind s)

1 ex Nås på hösten (Gösta Tysk), 1 ex Grangärde (G Sjöhalm), 1 ex

Nedre Gärdsjö, Rättvik, 20.12 (Tord Tjeder), 1 ex Granbo, Vikmans-

hyttan, Hedemora, oktober-november (Elis Dahlgren, m- fl) och 1 ex

Vikastrana, Vika, 12.11.50 (Sven A Mellquist).

2 ex i km N Västerby gästgivaregård, Söderbärke, 25.7.51 (Ingvar

Granqvist s), Med hänsyn till tidpunkten kan dessa fåglar med

viss sannolikhet även anses ha tillhört den inhemska rasen.

2 ex, vid ett tillfälle 3 ex, på gård i Hedemora, i början av

september 1952 (gm John Palms)

Vid invasionen 1954 rapporterades fynd av nätkråkor i Dalarna

av Gunnar Ingritz, Floda, Ake Nilsson, Transtrand, Stig M Lars-

son, Älvdalen (Mellquist OJ 1954:38), S Fahlholm, Säter samt E

Nilsson och G Berggren, Källbäcken, Hedemora (Elis Dahlgren s)

och Erik Eriksson, Buskåker, Stora Tuna (OJ 1955:49), -

1 ex Bullermyren, Borlänge, 6-13.12.55 (Sune Norström OJ 1956:19)

1 ex funnet dött i Vikmanshyttan, Hedemora, februari 1955 (Elis

Dahlgrenl

1 ex Malung, 28.2,56 (Arne Pettersson)

1 ex Mora, 2.11.57 (Kjell Gustafsson OJ 1957:97)

1 ex Holmbo, Vikmanshyttan, Hedemora, 24.9.61 (Eric Halmgren gm

Elis Dahlgren s)

1 ex Kräkelbäcken, Orsa, september-oktober 1961 (Gustafsson OJ

1961-62:58)

2 ex Kråkberg, Mora, slutet januari 1962 (OJ 1963 :90)

Ca 20 ex Aselby, Stora Tuna, 29.9.62 (Knut Eklund)

En flock vid Grundforsen, Transtrand, våren 1963 (Ivan Abrahams-

son OJ 1964:67)

1 ex Finnhyttan, Garpenberg, Hedemora, 7.11.65 (Majt Eriksson)

och Fensjö, Garpenberg, December samma år (Nils Esselin)

1 ex Tandö, Lima, 29.9.65 (Börje Flygar)

Under invasionen 1968-70 iakttogs nätkråkor i Dalarna vid 27

tillfällen mellan 20.8.68 och 7.1 .69. Den största flocken utgjor-

des av 10 ex i Rättvik 1.9.68 (Eriksson & Hansson 1970), Det har

i efterhand blivit känt att några observationer inte kommit med

i denna redovisning.

1 ex Lövberget, Floda, 29.9.71 (I Gustavsson)

1 ex Gåsholmen, Floda, 5.10.71 (S Fredriksson)

1 ex Lillstupet, Gagnef, 1.11,71 (Nils Pers)

1 ex Härks hage, Grängesberg, 5.10.71 (Yngström)

1 ex Liabacken, Äppelbo, 18.8.72 (Arne Ekström)

389

Flsra iakttagslssr Assn, Älvdalen, bl a 20.10.72 (Jan Hansson)
1 sx på sydsträckst längs Dalälvsn S Hsdsmora, 1.9 och 1 sx 8.9.
73 (Kjsll Bylin)
1 sx Hsdsmora, 6.12.73 [Anna Stina Lundin)

N5tskrika Garrulus g. glandarius [L.)

Häckar i kulturslätt- och barrskogsrsgionsn 5vsr troligen hsla
Dalarna

Utbredning

N5tskrikan häckar allmänt i syd5stra hälften av landskapet och
sparsamt-sällsynt i dsn nordvästra. Os nordligaste rapportsrads
iakttagslssrna är 1 sx mellan Njupsskär och M5rkrst, Särna, 16.9.
73 (Stig-Aks Svsnson) och 1 sx vid Hävlingsn, Idrs, sommaren 1973
[Alf Nordin). Ännu i Lima och Älvdalen påträffas dsn relativt
ofta. Troligen tränger dsn f5r närvarande norrut och 5kar i an-
tal i barrskogarna. I stt område i nord5stra Dalarna uppskatta-
de Holger Vibsrg på 30-talst stammen till 2-3 par och numera till
5vsr 30 par.

Lavskrika Psrisorsus i. infaustus [L.)

Häckar sparsamt ids skogrika västra, norra och nord5stra dalar-
na av landskapet och uppträder tillfälligt något sydligare undsr
vintsrhalvårst

Utbredning

Undsr 1800-talst tycks lavskrikan ha häckat 5vsr hsla Dalarna
[Lundborg 1846). Ost finns också stt h5stfynd från Norrbärks,
25.10.1876 bevarat [Uppsala Univsrsitsts museum gm Stig-Aks
Svenson). Numera är dsn stt rsgslbundst inslag i skogarna i dsn
nordvästra hälften av landskapet. I Floda häckar dsn sällsynt
nsd till Västsrdalälvsn, msn knappast s5dsr om danna (Gunnar Ing-
ritz). I Gagnef har kullar påträffats åtminstone i b5rjan av
1940-talst (Eric Dahl). Så sydligt som i Bsrgslagsn uppträder
lavskrikor sällsynt vintertid, msn dst f5rsliggsr ävsn sn sommar-
obssrvation, 1 sx vid Dlsj5n, Ludvika, 6.6.66 (Hans Andersson).
Det är dock tänkbart att häckningar äger rum ned till Fredriks-
berg, Säfsnäs (Jan-Olof Hsrmansson). Senast i april 1973 sågs
ett par vid Holmsj5n, Fredriksberg.

I dsn 5stra dalen av landskapet häckar lavskrikan ned till
Bjursås-Svärdsj5 och kan vintertid observeras ännu något sydli-
gare. Däremot saknas den hslt i dst syd5stligasts h5rnet av
Dalarna, liksom i själva kulturslättrsgionen längs Dalälvsn upp
till Siljan. I Leksand häckar dsn sparsamt i skogarna i de väst-
ra och 5stra dalarna av socknen [Gunnar Lind) och ända nsd till
Tunabygden f5rsligger tillfälliga fynd undsr häckningstid. 1 sx
sågs vid Tronsj5, Torsång, 8.6.58 [Lsif Liden), 5 ex vid Gylle
fäbodar, Gyllebergsn, 27. 7. 61 [ Leif Liden) och 2 ex vid Nybro
20.5.62 (Leif Liden). övriga fynd i dstta område kan hänf5ras
till vinterobservationsrna.

De syd5stligaste observationerna utanf5r häckningstiden har
gjorts i Silvbsrg och Sätsr 1957, 1961 och 1963 [Karl Andersson).

390

Stjärtmes Aegithalos c. caudatus (L. l

Häckar sparsamt i hela landskapet

Utbredning

Stjärtmesen har häckat i Idre åtminstone under 1920-talet (Berg-
ström 1927) och 1938 (Ivar Sperber). Troligen förekommer den
fortfarande vissa år över hela landskap~t, men i de nordvästli-
gaste delarna kan beståndet sannolikt slås ut helt under stränga
vintrar. Nordväst om Siljan är stjärtmesen därför sällsynt och
oregelbunden.

Längs Österdalälven har den under de allra senaste åren iakt-
tagits upp till Älvdalen (Jan Hansson) och i Orsa har kullar på-
träffats åtminstone 1972 och 1973 (Lars Bruks).

Längs Västerdalälven sågs en kull i Malung sommaren 1973 (Pall
Algot Eriksson). Det enda tillfälle, då arten setts i Lima under
häckningstid under senare år, är 23.7.65 (Börje Flygar). Den på-
träffades dock sommaren 1973 även vid Hällainventeringen i Tran-
strand (Bengt Erik Lövgren, Göran Rönning).

Talgoxe Parus m. major L.

Häckar allmänt i hela landskapet

Blåmes Parus c, caeruleus L.

Häckar i hela landskapet men endast sällsynt nordväst om Siljan

Utbredning

Blåmesen förekom i Dalarna åtminstone redan under 1800-talet. Den
är en utpräglad lövskogsart men häckar numera även utanför kul-
turslättregionen.

Enstaka iakttagelser gjordes under början av 1900-talet ända
upp till Idrebyn (Bergström FoFl 1927:226) och Foskros, Idre
(G Stheu gm Karl-Harman Forsslund) och enligt Hedvall (1907)
hade blåmesar redan då varit rätt talrika i Malung.

Någon egentlig invandring mot nordväst kan ändå inte ha ägt
rum förrän långt senare. Börje Flygar, Lima, uppger att blåme-
sar första gången häckade i hans holkar 1962 och att arten nu
förekommer sporadiskt inom socknen, Den häckar även i Transtrand
(Per Halfvars, m fl).

Längs Dalälven är den relativt vanlig upp till Siljansbygden
och häckar i Orsa, Dre och hela östra Dalarna. Mot nordväst går
den åtminstone upp till Älvdalen (Jan Hansson) och mellan öster-
och Västerdalälvarna har den iakttagits häckande i Venjan 1973
(Kjell Bylin). Av vissa inventerare har den tom betraktats som
vanlig i Älvdalens skogar (Edling 1969, m fl). Förhållandena i
Särna och Idre är dåligt kända, men blåmesen ses i Idre åtminsto-
ne under.vårarna (Alf Nordin) och har iakttagits i Lövåsen, Idre,
i juni 1968 (Bertil Nord). Sommaren 1973 har även ett häckfynd
gjorts i holk i denna socken (Berndt Lindberg).

391

Sträck

En sträckobservation av ovanlig omfattning gjordes i Hedemora
10.1.65, då mer än 55 ex drog fram genom stadsparken (Kjell By-
lin).

Svartmes Parus a. ater L.

Häckar i barrskogsregionen, troligen över hela landskapet

Utbredning

Det nordligaste häckningsfyndet av svartmes i Dalarna gjordes i
Idrebyn 1927 (Bergström FoFl 1927:226). Därefter har arten inte
rapporterats så långt mot nordväst, vilket troligen endast be-
ror på den låga besöksfrekvensen. Den iakttogs också vid Rogen,
på Härjedalsidan, 1966 (Isaksson 1967). En sjungande hane hördes
vid Transtrandsfjällen, 27.6.73 (Kjell Bylin) och längs österdal-
älven häckar oen åtminstone till Asen, Älvdalen (Jan Hansson).
Till numerären ökar svartmesen påtagligt under år med granfrö-
settning.

Tofsmes Parus c. cristatus L.

Häckar allmänt i barrskogsregionen över hela landskapet

Lappmes Parus cinctus lapponicus Lundahl

Häckar sparsamt i Idre och uppträder sällsynt i övriga delar av
landskapet under vinterhalvåret

Utbredning

Lappmesens utbredning i nordvästra Dalarna har vanligen förbi-
gåtts i de svenska handböckerna. Redan 1927 angav dock Edvard-"
Bergström dess häckningsområde i Idre till barrskogsregionen
mellan Idrebyn, Städjan och Töfsingdalen (FoFl 1927:226). Detta
bekräftades vid samma tid av Karl-Herman Forsslund(1926).

Sedan dess har inga fynd av ägg eller boungar gjorts, men det
finns en lång rak iakttagelser av par och enstaka fåglar under
vårvintern samt av små sällskap under sensommaren. Det kan där-
för fastslås att lappmesen fortfarande häckar i nordvästra Idre,
liksom i angränsande delar av Härjedalen och Norge (Haftorn 1971)

Som underlag för detta påstående redovisas här de fynd som pre-
ciserats efter 1965.

1 ex Töfsingån, Idre, 17.6.66 och 3-4 kullar omkring Läsjön,
29.7.66 (Isaksson 1967)
1 ex Hågån, Idre, 14.5.67 och 2.7.67 (Gunnar Lind)
2 ex Slagufjällets lappläger,Idre, 3.8.68 (Alf Nilsson sl
5-6 ex Grängesåsvallen, Idre, 5.8.69 och 2 ex på Nipfjällets
västsluttning, 8.8.69 (Roger Gyllin s)
Flera ex Hågån, Idre, 25.4.70 och flera smärre flockar i
området öster om denna, 26.4.70 (Gunnar Lind, Jan-Erik Pet-
ters)

392

2 par med utflugna ungar öster om Hågåsjöarna, Idre, 3.7.71
(Gunnar Lind, Jan-Erik Petters)
En kull Hågån, 12.4.73 (Gunnar Lind, Jan-Erik Petters) samt
fler ex vid Storån 13.4 och vid härjedalgränsen öster om
Slagufjället, 14.4.73
4 par Hävlingen, Idre, 27.4.73 (Leif Citergren Falu-Kuriren,
27.4.73)

Sträck

Därutöver har lappmesen mycket sällsynt uppträtt längre söderut
i Dalarna under vinterhalvåret. Senast detta inträffat är 1 ex
Rånkberget, Leksand, 25.10.69 (John Lindholm) och 1-2 ex Väster-
åkern, Orsa, 8.10-15.11.72 (Lars Bruks). Samma år berördes även
Gästrikland (Kjell Bylin) och norra Uppland (E Lennart Risberg
~) av en obetydlig sträckrörelse.

Entita Parus p. palustris L.

Häckar i kulturslättregionen upp till Siljan

Utbredning

Entitan är allmän i kulturslättregionen i Bergslagen och sydöst-
ra Dalarna upp till Siljan, men där blir den betydligt mer spar-
sam. Den verkliga nordvästgränsen är tyvärr mycket svår att.. ange
eftersom flera av de nordvästliga observatörerna kan ha förväxlat
arten med talltitan. Den uppges häcka i Mora (Fältbiologerna)
men inte regelbundet i Orsa (Lars Bruks) och påträffades 30.7.74
i Venjan (Sven E Lyrsell). I Älvdalen har den endast setts vid
ett fågelbord en gång vintern 1972 (Jan Hansson), men ända uppe
vid Lövåsen, Idre, har 1 ex setts i juni 1968 (Bertil Nords).
Längs nordöstra kanten av landskapet häckar den regelbundet-ända
upp vid Håvens by, Ore (Holger Viberg), vilket dock måste vara
en mycket nordlig utpost.

Längs Västerdalälven uppges entitan häcka från Floda till Jär-
na (Gunnar Ingritz) och Äppelbo (Arne Ekström), men den beteck-
nas som sällsynt redan i Floda. Tillfälliga fynd har dock gjorts
till Malung (Pell Algot Eriksson) och Yttermalung (Sven-Erik
Dscarsson). Eric Dahl uppger 4 fynd även i Lima, varav ett fanns
monterat, men Börje Flygar har aldrig påträffat entitan i denna
socken.

Talltita Parus montanus borealis de Selys-Longchamps

Häckar allmänt i hela landskapet

Nötväcka Sitta e. europea L.

Häckar sp~rsamt i södra och sydöstra delen av landskapet och
uppträder under vinterhalvåret något längre mot nordväst

Utbredning

Nötväckan är ursprungligen ekregionens fågel men förekommer i

393

Dalarna något utanför denna och är troligen på långsam spridning

mot nordväst. Den häckar ingenstans allmänt men är ändå regelbun-

den i parker och trädgårdar med grovbarkade lövträd i Bergslagen

och sydöstra Dalarna upp till Siljan. .

Dit har den kommit under de senaste decennierna. Den äldsta

iakttagelsen i denna trakt är från Sjurberg, Rättvik, vintern

1931 (DJM 1931:32). De första häckningsplatserna blev ofta kyr-

kogårdarna. När P Folke Nyholm, 25.12.46 såg den första nötväc-

kan i Rälta, Ojura, fanns arten redan på kyrkogårdarna i Gagnef

och Leksand. I Rälta har den dock häckat först 1973 (P Folke

Nyholm).

Idag häckar den i Leksand (Gunnar Lind) och Rättvik (Mats

Björklund) och har iakttagits under häckningstid i Mora (Fält-

biologerna). I Orsa har 1 ex setts, 3.1.66 och upp till 5 ex

vid ett fågelbordjulen 1973 (Lars Bruks). Vid Alderängarna NW

Mora har arten setts 1971 och i Asen, Älvdalen, 9.7.74 (Jan

Hansson). Det hittills nordvästligaste fyndet är 1 ex i Nornäs,

Älvdalen, 19~7 (Stig M Larsson OJ 1957:80).

Längs Västerdalälven är nötväckan fortfarande på invandring.

Gunnar Ingritz hade 1947 gjort sammanlagt två iakttagelser i

Floda (Ingritz 1948) och antalet observationsplatser längs Väs-

terdalälven åren 1957-67 framgår av fig 46,

De flesta observationerna har gjorts i Svedjebyn och Syrholn,

Floda och där ägde den första häckningen rum 1969 (Gunnar Ingritz).

De nordvästligaste fynden längs detta vattendrag är Nås vintern

1957-,58 (Ehnström & Lindholm OJ 1959:95) bch 13.4.73 (Hj Flygö),

Järna, 10.10.67 (Bengt Wickholm, Vansbro 21.12.73 (Roger Nääs),

2 häckande par i Stensbo, Äppelbo, 1973-74 (Arne Ekström), Lima

före 1943 (Eric Dahl), 14.10.62 (Börje Flygar) och hösten 1966

(Börje Flygar). Höstarna 1970 och 1972 har nötväckor uppträtt

både i Malung och Lima (Pell Algot Eriksson respektive Börje

Flygar).

Trädkrypare Certhia f. familiaris L.

Häckar i barrskogsregionen, troligen över hela landskapet, men
uppgifter saknas från Särna och Idre

Strömstare Cinclus c. cinclus (L.)
Häckar i hela landskapet men endast sällsynt i de södra delarna

Gärdsmyg Troglodytes t. troglodytes (L.)

Häckar över hela landskapet men endast sällsynt längst i nord-
väst

Utbredning

De enda uppgifterna från Särna och Idre är dels från 1920-talet
(Witt-Strömer FoFl 1920:138) och dels från 1970, då 1 ex sjöng
nära trädgränsen i Njupeskärs domänreservat, Fulufjället, Särna,
11.7 (Björn Ehrenroth). Stränga vintrar kan troligen slå ut
beståndet helt i de nordvästligaste delarna av landskapet.

394

Fig 45
Nötväcka Sitta europea

V\- ~

Häckningsområde

• Tillfälliga fynd under häckningstid

w 0 Tillfälliga fynd under vinterhalvåret

(D

u,