Dalarnas Fåglar 1975

ORDNING TRANFAGLAR GRUIFORMES

Trana Grus g. grus (L. l

Häckar över hela landskapet

Bictopval
Tranan är ursprungligen en myrarnas fågel och förekommer allmänt
såväl på de små bergslagsmyrarna i södra och sydöstra Dalarna
som i de stora myrvidderna i norr och väster. Under senare år
har en ökad förekomst vid slättsjöar kunnat märkas, vilket resul-
terat i att tranpar numera häckar vid flera sådana, ofta mycket
nära bebyggelse. Sannolikt har beteendet utvecklats hos unga tra-
nor efter övernattningarna i Hornbogasjön och sedermera i slätt-
sjövegetationen i häckningsområdena.

~
Stora samlingsplatser för tranor under nordsträcket finns ännu i
norra Västmanland, endast några mil från dalagränsen, På en lokal
har upp till 500 ex kunnat räknas in (Stefan Björlkund sl. Den
enda uppgiften om något liknande i Dalarna återfinns hos Bergren
(1974), som en vårdag omkring 1920 sågs "en ofantlig mängd, sä-
kert flera hundra ex" över Linghed, Svärdsjö, Annars är de största
flockarna 120 ex vid Norsen, Ludvika, 11.4 och 100 ex 13,4.67
(Lars-Ake Persson, Per Kjellin). Fler än 40 ex är ovanligt, men
detta har även inträffat på potatisåkrar i Äppelbo (Håkan Lerne-
falkt). Det vanligaste är att flockarna av sträckande eller över-
somrande ungtranor hyser 10-25 ex.

Vattenrall Rallus a. aguaticus L.

Häckar eller uppträder sparsamt i kulturslättregionens sjöar upp
till Sollerön i Siljan

Invandring

Vattenrallens tidigaste förekomst i Dalarna är helt okänd. Nils-
son (1858) uppger den visserligen som allmän i landskapet men
detta är troligen inte riktigt. De första säkra fynden tycks ha
gjorts av Eric Dahl i By 1921. 1 ex sköts då i Arängsån i augus-
ti och häckning påvisades i Fimossen och Österviken. Det är inte
osannolikt att artens förekomst vid denna tid var begränsad till
just nedre Dalälven.

När vattenrallen började uppträda i slättsjöarna i Husby-Hede-
mora och Tunabygden, är heller inte känt, men Dahl påvisade häck-
ning i Lilla Halmsjön 1941. I början av 1950-talet häckade ar-
ten även i Svinösjön, Husby och Prästhyttesjön, Hedemora (Lind
1955) och redan 1949 hördes den för första gången i Limsjön, Lek-
sand (Gunnar Linds).

!:JJ:bredning

Numera kan vattenrallen betraktas som en årsviss art i Dalarna
och troligen häckar den regelbundet på vissa lokaler, trots att
häckfynd under senare år inte gjorts. Utbredningsområdet omfat-

309

tar slättsjöarna i Bergslagen och längs Dalälven upp till Siljan.
Den nordligaste lokal, där vattenrallen troligen uppträder re-

gelbundet, är Norrviken, Sollerön, men detta har ännu inte be-
kräftats (Gunnar Lind, Kjell Bylin, m fl). Till Limsjön, Leksand
har den återkommit 1956, 1962, 1972, 1973 och 1974 (Gunnar Lind).
Dessutom har 1 ex hörts i Amtjärn, Rättvik, 21 .5.71 (Gösta Berg-
man) och 1 ex i Drsasjön vid Orsa juni-juli 1964 (Lars Bruks).

En annan lokal i utkanten av kulturslättregionen är Skorrtjärn,
Bjursås, där vattenrallen hörts 1965, 1966 och 1968 (John-Erik
Ringsen). Däremot är den inte funnen längs Västerdalälven.

Genom ett upprop 1973 till utvalda lokala kännare erhölls
artlistor från 19 av landskapets bäst kända slättsjöar. I en av
dessa, Glaningen, Ludvika, bedömdes vattenrallen som årsvis häc-
kars, i tre, Leran, Norrbärke, Norsen, Ludvika och Svinsjön,
Husby, bedömdes den som ej årsvisst häckande och i 11 av de åter-
stående 15 betraktades den som mer eller mindre tillfällig besö-
kare.

Därutöver har dock vattenrallen påträffats på åtskilliga plat-
ser utan att dessa är särskilt kända som fågellokaler. Dalälvens
vikar i det sydöstra hörnet av landskapet, liksom lagunsjöarna
i Hedemoratrakten och de små slättsjöarna i Tunabygden, erbjuder
på många ställen lämplig biotop för denna art. Fig 21 visar de
platser, där vattenrallen hörts under åren 1971-73. Vanligen upp-
träder endast 1-2 ex samtidigt i slättsjöarna, men i Glaningen,
Ludvika, kunde inte mindre än 6 ex höras samtidigt 1972 (Berndt
Larsson) och i Svinösjön, Husby, är det inte ovanligt med 2-3 ex
(~jell Bylin).

Småfläckig sumphöna Porzana porzana (L. l

Uppträder regelbundet i kulturslättregionens sjöar och häckar möj
ligan sällsynt

Äldre förekomst

Den småfläckiga sumphönans äldre förekomst i Dalarna är om moJ-
ligt ännu sämre känd än vattenrallens. Det första kända fyndet
gäller 1 ex som förolyckades vid Lissfors, Floda, 12.5.33 (Dahl
DJM 1939:46) och det andra 1 ex som hördes i Nordanåker, Järna,
1938 (Erik Göthe). Efter detta finns inga uppgifter förrän från
1940- och SO-talen, då arten uppfattades som jämförelsevis van-
lig vid Hovran, Hedemora. Fram till mitten av 50-talet kunde 4-
5 visslande ex höras samtidigt och det är troligt att sumphönan
då också häckade vid sjön (John Palm). Ar 1949 hördes också 1 ex
vid Klickten, Sollerön (Sven A Mellquist).

Nuvarande förekomst

Samtidigt som en viss nedgång vid Hovran kunde märkas, tycks ar-:
ten ha blivit ett alltmer regelbundet inslag i landskapets övri-.
ga slättsjöar. Till skillnad från vattenrallen, som troligen in-
te är mer vanlig eller regelbunden, har småfläckiga sumphönan al
tid betraktats som en raritet och noggrant rapporterats. Förteck
ningen i DDF:s arkiv över kända fynd sedan mitten av SO-talet är
därför troligen nästan fullständig. Den har sammanfattats i fig
19-20, som visar antalet hörda ex under åren 1956-73 och fyndlo-
kalernas fördelning över landskapet. Som synes har förekomsten

310

Fig 19
Småfläckig sumphöna Porzana porzana

~

• Obssrvationslokalsr i Dalarna
1956-73
w

Fig 20
Småfläckig sumphöna Porzana porzana
Antal sx rapportsrads från Dalarna
1956-73

11 11

10

8 6
7

5

33

2

56 73

varierat starkt med 1973 som toppår.
Sammanfattningsvis uppträder således småfläckiga sumphönan år-

ligen i Dalarnas slättsjöar, .både i Bergslagen, längs Dalälvan
upp i Siljan och längs Västerdalälven. Under åren 1956-73 har den
påträffats på 44 skilda lokaler, av vilka de nordligaste är Mörk-
ret, Särna, sommaren 1973 (Olle Olsson gm Claes-Göran Eriksson),
Holen, Orsa 1963 (Mats Myrberg) och 31.5.71 (Lar>s Bruks), Siljan
vid Vinäs, Mora och Norrviken, Sollerön 22.7.73 (Kjell Bylin),
Boda, Rättvik, april 1971 (gm Mats Björklund), Limsjön, Leksand,
där den uppträdde 1956, 1957 och 1962 men under 70-talet blivit
årsviss och stundom förekommit i 2 ex (Gunnar Lind), Ytter-Akerö,
Leksand, 1961 (Gunnar Lind) och Skorrtjärn, Bjursås, omkring 1965
(John-Erik Rings§n). Längs Västerdalälven har den flera gånger
hörts i Järna (Erik Göthe, m fl) och 1972 även i Venjan (Barbro
och Göran Alkvist).

Några säkra häckfynd har inte gjorts de senaste decennierna,
men det är mfjligt att arten häckar mer eller mindre regelbundet
i de mest frekventerade sjöarna såsom Glaningen, Ludvika, Leran,
Norrbärke, Hovran och Brunnsjön, Hedemora, Svinösjön, Husby och
Hessesjön, Stora Tuna.

Kornknarr Crex crex (L.)

Uppträder och häckar numera endast tillfälligt inom sitt gamla
utbredningsområde upp till Siljan

Tillbakagång

Kornknarren var tidigare en allmän fågel i klövervallar och råg-
åkrar i Dalarnas hela kulturslättregion omfattande Bergslagen,
Dalälvan och österdalälven upp runt Siljan och Västerdalälven
upp till Lima. Tillbakagången tycks ha inträffat vid något olika
tidpunkter i olika områden. Från Leksand uppger Gunnar Lind att
nedgången märktes redan vid sekelskiftet för att vara fullständig
då 1950-talet ingick,

I Västardalarna hade kornknarren börjat minska under 1930-talet
(Gunnar Ingritz i Lönnberg 1940). Nedgången var vid slutet av
30-talet förhållandevis stor i Floda, medan arten fortfarande
var synnerligen allmän i Mockfjärd, Gagnef. En av förklaringarna
till detta ansågs vara att Gagnef vid denna tid hade betydligt
större arealer råg än Floda. Även den då moderna, tidigare för-
lagda maskinslåttern ansågs inverka på häckningsresultatet. Ännu
1941 hördes dock 1 ex i Lima (Svante Frendin gm Dahl).

Nedgången i Tunabygden är inte särskilt omnämnd, men ännu den
24,6.42 hördes minst 10 ex vid Gylle (Ester Dahl gm Dahl), I
trakten av Hedemora uppger Elis Dahlgren (s) att kornknarren var
allmän till början av 1920-talet för att redan vid 40-talets bör-
jan vara försvunnen som regelbunden häckfågel.

Omkring Avesta-Krylbo och i Malingsbo i Bergslagen var korn-
knarren 1912-15 synnerligen talrik (Gustaf Lundberg i Lönnberg
1940), men hade mot slutet av 1930-talet minskat så att man då
endast kunde få höra enstaka ax där tidigare 10-12 kunde knarra.
Ännu 1939-40 betraktar dock Tord Tjedar (Curry-Lindahl, m fl
1959-63) kornknarren som allmän i Folkärna.

312

Nuvarande förekomst

Numera är kornknarren visssrligsn årsviss i Dalarna, man häck-
fynd är myckst sällsynta. Os som är kända från o~h mad 1950-ta-
lst är att på Lusmyrsn, Borlängs, 1962 (Bengt Wickholm, Hans
Larsson) och att i Hälla, Lsksand, 1972 (Gunnar Lind). Båda bona
blsv förstörda vid slåtter.

Under 1950-talst hända det fortfarande att kornknarrar lät hö-
ra sig i, utkantsn av det gamla utbrsdningsområdst. 1959 härdas
axsmpslvis 1 ax i Yttsrmalung (Svan-Erik Oscarsson) och 1960 upp-
trädda 1 ax på Sollsrön för första gången på 20 år (Svan A Msll-
quist). Därefter har ds flssta tillfälliga fynd varit koncsntrs-
rads till slättbygderna i sydöstra dalen av landskapet, där korn-
knarren agentligan aldrig försvunnit som årsviss tillfällig gäst.
I Bsrgslagsn härdas arten rsgslbundst fram till 1966-67. Därefter
har endast 2 ax noterats, att i Glgningsn, Ludvika, 31 .5-29.6.73
(Aks Persson, m fl) och att i Torrbo, Norrbärks, 1-4.8.73 (Kant
Björklund).

Fortfarande uppträder dock arten längs Västsrdalälvsn,då och då
i Nås och nästan årligen i Floda (Gunnar Ingritz, m fl). Även i
Leksand kan dan betraktas so~nästan årsviss, man norr om danna
sockan har kornknarrar under det senaste dscsnnist uppträtt en-
dast i Gärdsjö, Rättvik, 6.6.68 (gm Mats Björklund) och Stumsnäs,
Rättvik, 14.6.73 (gm Mats Björklund).

Fig 22 visar antalet ~örda kornknarrar i Dalarna åran 1962-73.
Ost svenska beståndet har inventerats 1957 och 1968 [Ensmar 1969).
Antalet ax som rapportsradss från Dalarna var 7 rsspsktivs 6.

Rörhöna Gallinula c. chloropus (L.)

Häckar sällsynt och orsgslbundst på några få lokalsr i kultur-
slättrsgionsn och uppträdsr tillfälligt i övriga slättsjöar undsr
sträckan

Äldre förekomst

Märkligt nog uppgsr Ahlm (1871) att ägg av rörhöna påträffats
flsrstädss ids södra dalasocknarna, man det är tveksamt om dan-
na uppgift kan vara riktig. I vilkst fall som hslst dröjde dst
ända till dan 5.5.36, innan rörhönan nästa gång påvisadss i land-
skapet i och mad att Eric Dahl såg 2 ax i Lilla- Holmsjön, Stora
Tuna. Os~ 5.5.45 hörda Svan A Msllquist ssdan artsn vid Hosjö,
Falun, och vid pingsthelgen 1955 sågs 1 ax i Hovran, Hsdsmora
[Arne Gunnarsson s). Samma år hittadss också att skadat ax i
Västsrdalälvin viii Björbo i Floda dan 7.7 [Erik Erksrs).

Ost var sålsdss långt mellan ds tidigare fyndsn. Först omkring
1960 börjads rörhönan bli rsgslbundsn i Dalarna och dstta år rap-
portsradss dan första häckningsn. Artens miljökrav medför att dan
saknas i flera av landskapets mer kända slättsjöar och i stället
u~pträdsr i mindre tjärnar mad bladvass och kaveldun, som i öv-
rig~ inta är uppmärksammade som fågsllokalsr. I Dalälvans mast
typiska lagunsjöar saknas dan halt.

~sdning

En rsdogörslss för rörhönans nuvarande förekomst kan lämpligen
ska rsgionvis:

313

Fig 21
Vattenrall Rallus aquaticus

~

• Fynd av spelande hanar 1971-73

Fig 22 112

Kornknarr Crex crex ~1
Antal hör-

da ex i 11D
Dalarna

1962-73

9

6 7
44 5

2 \\if

:~!1~ 73

62

I. = häckfynd

<ej"

~

Cl

A. Nedre Dalälvan

I detta område har endast 1 ex påträffats i Forsån, Folkärna,
4-5.5.73 (Lars Johansson).

B. Hedemora-Husby

1-2 ex iakttogs i Svinösjön, Husby, 1-3.5.59 (Lars-Erik Eriksson)
och 1 ex 22.4.62 (Kjell Bylin, m fl). Troligen besöker rörhönan
denna lokal nästan årligen, men om den häckar eller har häckat
är osäkert.

Den enda häckningen i denna trakt ägde rum i Lushavet, Väster-
by, 1961 (Börje Axelsson VF 1963:208) och därutöver har 1 ex
uppträtt i Gåran, Vikmanshyttan, 28-29.7.69 (Eric Holmgren) och
2 ex i Brunnsjön, Hedemora, 15.5.65 (Kjell BylinJ.

C. Tunabygden

Efter det första fyndet i Lilla Holmsjön 1936 återkom arten och
häckade 1960 (Sune Norström). Därefter har rörhönan iakttagits i
Lilla Holmsjön så gott som varje år med 1 eller 2 par och häck-
ning har konstaterats genom bofynd åtminstone 1962 (Sune Norström).
Detta år påträffades ett par med bo även i Vällhagsjön, Kvarnsve-
den (Bengt Eriksson).

Annars var Lilla Holmsjön den enda lokalen för rörhöna i detta
område fram till 1965, då 1 ex hördes i Vasstjärnsn, Torsång,
19.5 (Sune Norström). Ar 1969 häckade den även i Hsssssjön (Stig-
Aks Svsnson) och 1970 fanns minst 1 par i Lilla Halmsjön (Stig-
Aks Svsnson). Aret därpå häckade den på nytt i Hsssssjön, varjäm-
te 1 gammalt ex sågs i Lilla Halmsjön 24.5 (Stig-Aks Svsnson),
1 ex i Vällhagsjön, Kvarnsveden, under våren (Bengt Wickholm)
och 1 gammalt ex i Tunaån vid Bro 6.10 (Stig-Aks Svsnson).

Ar 1972 hördes dock endast 1 gammalt ex vid Kålsjön, Torsång,
3.6 (Stig-Aks Svsnson) och 1973 i 1 ex i Vasstjärn, Torsång, 12.5
(Stig-Aks Svsnson) och Lilla Halmsjön, St Tuna (Christer Carls-
son).

D. Kyrkbytj ärn, Vika

Omkring 1960 iakttogs rörhönor flera gånger i Kyrkbytjärn, Vika,
(Kinnandsr OJ 1971-62:59). Troligen har den varit årsviss på den-
na lokal sedan dess. De senaste åren har 2 eller kanske ännu
fler par häckat (Stig-Aks Svsnson, Mats Björklund, m fl) och
Kyrkbytjärn får anses som landskapets säkraste rörhönslokal.

Tillfälligt har en rörhöna uppträtt även i Skorrtjärn, Bjursås,
vid mitten av 60-talst (John-Erik Ringsen).

E. Siljansbygdsn

I Leksand häckade ett par vid Yttsr-Aksrö 1962 och 1969 (Gunnar
Lind, Jan-Erik Petters). Däremellan har rörhöns iakttagits till-
fälligt vissa år av ortsbor.

Nordligare har 1 ex setts i Glisstjärn, Rättvik, våren 1972
(Mats Björklund) och 1 ex i Rättviks samhälls 20.11.70 (gm Mats
Björklund).

Den hittills nordligaste lokalen är Norrviksn, Sollsrön~ där
1 ax hördes 22.7.73 (Kjell Bylin).

315

F. Bergs la gen

När rörhönan först uppträdde i Bsrgslagsn är inte känt, men 1 "sx
sågs i Marnästjärn, Ludvika, 29,4,60 (Per Skoog) och anses ha
häckat där 1966 (Jan-Olof Hsrmansson). Atminstons från detta år
har den även rapporterats från sjöarna vid Grängssbsrg. Mer el-
ler mindre tillfälliga iakttagelser, även av ungfåglar, men hu-
vudsakligen häststid, har gjorts i Glaningen, Norssn, Drrleken,
Röda Dammen, Södra Härken, Gårlångsn, Kasttjärn, Frutjärn, Mar-
nästjärn och Leran. I Marnästjärn, Södra Härken och troligen nå-
gon mer kan den betraktas som årsviss som tillfällig gäst. Un-
der 1970-talet har rörhönan ökat markant i denna trakt. 1973 sågs
ungfåglar i Glaningen, Röda Dammen, Drrleken, Norsen, Hötjärnen
och Södra Härken. 1974 kan Kasttjärn tilläggas och detta år häc-
kade sannolikt 5 par i Glaningen (Jan-Olof Hermansson, m fll,

G. Västerdalarna

Efter det tillfälliga fyndet vid Björbo 1955 påträffades rörhö-
nan längs Västerdalälven inte förrän 18.6.68, då 1 par häckade
i Ängsholen, Gagnef (Nils Pers), Aret därpå sågs 1 ex på samma
lokal den 9.6 (Ragnar Nyberg) och arten har återkommit som häck-
fågel i Gagnef 1970-71 ( Bo Nisserl.

Sammanfattning

Rörhönan har tillhört Dalarnas häckfågslfauna endast något mer än
ett decennium, Den är numera visserligen årsviss men ännu mycket
sparsam och oregelbunden i sitt uppträdande, Fram till 1974 har
antalet årligen häckande par i landskapet med säkerhet inte va-
rit fler än 5.

Sothöna Fulica a. atra L.

Häckar allmänt i slättsjöarna upp till Siljan

Invandring

Det har inte gått att klarlägga, när sothönan invandrade till
Dalarna, Vid mitten av 1800-talst fanns den dock upp till Mälar-
landskapen och på 1890-talet hade den trängt norrut efter kusten
till Hudiksvall och möjligen Jämtland (Jägerskiöld 1919),

Till Dalarna kan den möjligen ha kommit först framåt 1920. Gun-
nar Samuelsson meddelar i Ekman 1922) att den då nyligen blivit
häckfågel i Svinösjön, Husby, Ungefär samtidigt gjordes även ett
tillfälligt vårvinterfynd i norra Älvdalen (SJT 1927:156), Om-
kring 1930 häckade den i Vanan och Saxen, Grytnäs (Karl-Herman
Forsslund gm Dahl) och under slutet av 30-talet uppträdde den
även längre upp längs Dalälven, 1939 häckade 1 par i Sellnässjön,
Stora Tuna (A. Th, Olsson gm Dahl), varjämte arten iakttogs vid
Lilla Halmsjön, Stora Tuna, 1,5.39 (Jan-Eric Dahl gm Dahl) och
1 ex påträffades dött vid Kyrkbyn, Floda, 16.5,39 (Gunnar Ingritz).

Vid början av 40-talet häckade den i de kända slättsjöarna i
Stora Tuna (Eric Dahl) och därmed troligen även i de sydligare.
Os enda av dessa som nämns av Dahl (1943) är dock Svinösjön, Hus-
by och Saxen, Grytnäs.

Redan 1942 iakttogs dock 2 ex så långt norrut som i Amungsn,
Dre, (Göte Bäckman gm Dahl), I Ytter-Akerö, Leksand, häckade 1

316

par 1947 (Gunnar Lind) och i Limsjön i samma socken fann Sven A
Mellquist bo 1948 (OJ 1948:54). Det dröjde dock ytterligare någ-
ra år, innan sothönan blev årsviss i denna sjö (Gunnar Lind).

Längs Västerdalälven uppträdde 4 ex i Flosjön, Floda, 8.11 .43
(Gunnar Ingritz) och 1 dött ex påträffades i Björbo, Floda, 28.3,
48 (Gunnar Ingritz).

Under 1950-talet gjordes ytterligare några tillfälliga fynd u-
tanför kulturslättregionen. 1 ex hittades dött i Bjursås 3.4.51
(Martin Andersson), 1 ex blev skjutet vid Heden, Lima, 1 .11.53
(Börje Flygar) och 1 ex iakttogts i Uppevan, Älvdalen, 7,7.56
(Stig M Larsson).

Utbredning

Sothönan har i stort sett samma utbredning som skäggdoppingen
(fig 1). Den finns numera i samtliga sjöar med frodig växtlighet
i kulturslättregionen upp till Siljan och det sammanlagda anta-
let par går knappast att uppskatta. Den nordligaste häckningsplat-
sen är Limsjön, Leksand, där arten funnits regelbundet sedan bör-
jan av SO-talet. Limsjön är dock i stQrt sett den enda lokal i
denna socken, där arten uppträder (G ,~ar Lind),

Sedan 1967 häckar även 2 par i Skorrcjärnen, Bjursås och troli-
gen är arten häckfågel även i Ärtsjön i denna trakt (John-Erik
Rings§n).

Norr om dessa lokaler finns det från senare år endast några
fynd vid Siljan. Göran Skarner påträffade inte arten vid Siljans-
näs åren 1957-63, 1 ex sågs dock i Glisstjärn, Rättvik, några
gånger i maj 1965 (Ulf Lundwall), 18.5.68 (Rolf Embro), 18.5.71
(Ulf Lundwall) samt hösten 1972 (Mats Björklund) och 1 ex i Byr-
viken, Siljansnäs, 23.5.72 (Stig Hånnberg). Under sommaren 1973
har sothönan påträffats även i Norrviken, Sollerön (Gunnar Lind)
och 27-29.4,74 sågs för första gången 2 ex i Drsasjön vid Väster-
åkern, Orsa (Lars Bruks).

Längs Västerdalälven uppträder arten ännu endast tillfälligt.
De senaste fynden är 1 förolyckat ex i Yttermalung 1961 (Sven-
Erik Dscarsson), 1 d:o i överbacka, Gagnef, 15.5.67 (B Roos),
1 ex Flosjön, Floda, 11.5,72 (Sondlard Östman) och 2 ex samma
lokal 21.7.72 (K H Jansson).

Sträck

Vid islossningstiden kan stora flockar sothöns rasta i slättsjö-
arna, I Hovran, Hedemora har ca 40 ex setts flera gånger i ap-
ril (Kjell Bylin, m fll och i Glaningen, Ludvika har 150 ex iakt-
tagits 14.4.74 (Berndt Larsson). Koncentrationer av nästan samma
storleksordning kan ses på klarvattenytorna även höstetid i vis-
sa av slättsjöarna.

Kragtrapp Chlamydotis undulata macgueenii (J. E. Gray)

Har tidigare uppträtt tillfälligt

1 ung hona skjuten i Gävunda, Venjan, 26.10.33 (Arwidsson FoFl
1934: 88) .

317

ORDNING VADAREFAGLAR CHARADRIIFORMES

Strandskata Hasmatopus o. ostralsgus L.

Uppträder rsgslbundst under sträcken

Förteckning över äldre fynd

1 sx skjutet i Lima 2.6.74. Fågeln finns monterad i Falu gymna-
siums museum (Dahl 1943, P Folks Nyholm)
1 sx skjutet i Sälen, Transtrand, i början av 1900-talst (Hals
Lars Larsson gm Dahl)
1 sx Bäckholmarna, Ludvika, 9.6.24 (R Rydberg gm Karl Hsrman
Forsslund)
4 sx iakttagna i Älvdals-Lövnäs, Älvdalen, 6-9.10.29 (Axel Lars-
son OJ 1952-53:4)
1 sx skjutet-i Ssllnässjön, Stora Tuna, datum okänt (A. Th. Ols-
son gm Dahl)
1 sx skjutet i Billingsjön, Älvdalen, 1934 (Klsfbsck DJM 1946:
113)
1 sx skjutet i Vassjön, Stora Tuna, 23.9.40 (Erik Eriksson gm
Dahl)
1 sx sjön Hsdsfjordsn, Särna, slutet av april 1943 (Torv. Tysk)

Nuvarande förekomst

Redan av ovanstående förteckning framgår att strandskatan upp-
träder över hela landskapet under sträcken. Under senare år har
detta blivit helt rsgslbundst, varför DOF:s arkiv tom 1973
innehåller fler än 70 prscissrads fynd. Os som gjorts mellan
åren 1953 och 1973, har sammanställts schematiskt i fig 24, där
även fördelningen mellan höst- och vårfynd framgår. Os största
flockarna är 7 sx Västsråksrn, Orsa, 27.5,72 och 6 sx Lindängst,
Orsa, 2.6.72 (Lars Bruks) samt 5 sx Glöttrst, Torsång, 8.5.71
(Stig-Aks och Aks Svsnson). Vanligen uppträder arten dock endast
i enstaka sx.

Tofsvipa Vansllus vansllus (L.)

Häckar allmänt i den sydöstra hälften av landskapet och sparsamt
i den nordvästra dslsn

Invandring

Lundborg (1846) uppger att tofsvipan påträffats i Horndal, By,
sn enda gång, tidigt om våren. Därefter sköts sn hans i Älvdalen
våren 1862 (Ahlm 1871), sn hona vid Varpan, Kopparberg, 5.4.1866
(Ahlm 1871) och 1 sx i Korsnäs 8.4.1895. Den senare förvarades
sn tid i Falu gymnasiums museum (Eric Dahl).

Os stora faunorna fram tom Ekman (1922) nämner ingenting om
tofsvipan i Dalarna. Ändå torde sn egentlig invandring ha ägt
rum under 1900-talsts första decennium. En notis i Avesta Tid-
ning, återgiven i Från skog och sjö 1.7.12, meddelar att vipan
blivit stationär vid Hovran, Hedemora, medan den inte kunds ses
där ett par årtionden tidigare. Märkligt nog uppger dock Karl-
Erik Forsslund (1921) att tofsvipor 1916 flög skrikande över

318

Fig 23
Rörhöna Gallinulachloropus

~

• Häckningslokaler
o Sannolika häckningslokaler

(.u

~

lD

Fig 24
Strandskata Haematopus o. ostralegus
Antal observationstillfällen i Dalarna 1953-73

8
7

.6

;53 73
hästfynd

Agnmyran, Sollerön och Bergström (1927) att arten var rätt all-
män i Idre vid denna tid och hade flera tänkbara häckningsplat-
ser, Ungefär samtidigt hade också Hals Lars Larsson skjutit tofs-
vipor i myrmarkerna väster om Rörbäcksnäs, Lima, (gm Dahl). Under
åren omkring 1920 fanns arten även på sankängar mellan Borgärdet
och Boda, Svärdsjö (Berggren 1974).

Ändå måste spridningen mot norr i detta skede ha gått långsamt.
Av en osignerad notis i Dalarnas Hembygdsbok 1925 får man uppfatt-
ningen att tofsvipan skulle ha häckat vid Flinesjön, Husby, förs-
ta gången 1924. Redan 1934 betecknas den dock som allmän vid denna
sjö (Dahlberg 1934). Troligen skedde också en stark framryckning
på 1930-talet, vilket exemplifieras med att tofsvipor fanns på
åkrarna vid Västannor, Leksand, vid denna tid, för att senare
försvinna (gm Harman Lind).

Vid mitten av detta decennium uppmärksammades den på flera lo-
kaler i Tunabygden (Eric Dahl) och Gunnar Ingritz uppger att in-
vandringen till Nedre Västardalarna ägde rum 1935-40 med den förs-
ta iakttagelsen 1936. Omkring 1940 häckade den i detta område (Gun·
nar Ingritz) liksom punktvis i Leksand (Gunnar Lind) och möjligen
i Dra (Kolmodin OJ 1938:23).

Under 1950-talet invandrade tofsvipan som häckfågel i Lima
(Börje Flygar)och betraktas redan 1962 som tämligen allmän.

Kännetecken för tofsvipans invandring till Dalarna är således
att den till en början skedde språngartat och först under senare
decennier försträktes så att hela arealen blev utfylld. Ett gott
exempel på detta är P Folke Nyholms anteckningar från den speciel-
la slättlokalen Sjöbotten i Djura, Leksand, där arten började upp-
träda först 1944-45, märkbart ökade 1960 och nu häckar med 10-15
par.

Utbredning

Numera är tofsvipan en allmän häckfågel på myrar och odlad mark
i södra hälften av landskapet och regelbunden även i den norra
delen, där den tillfälligt har iakttagits ända uppe vid Grövel-
sjön, Idre (Ivar och Christina Sperber). Däremot häckar den inte
ovanför trädgränsen.

Sträck

Tofsvipans sydsträck inleds tidigt men är i Dalarna inte särskilt
väl studerat. Redan i början av juni ses regelbundet flockar på
100 ex eller fler på trädor vid Hovran, Hedemora och på andra
lokaler i Dalälvdalen. Under augusti är antalet mycket lågt,
men senare på hösten uppträder tofsvipor åter i större koncentra-
tioner, ofta långt in i oktober. Flockar på över 200 ex har setts
vid många tillfällen, men sannolikt kan man i vissa fall få se
betydligt större samlingar även i detta landskap.

Större strandpipare Charadrius hiaticula tundras (Lowel

Uppträder regelbundet under sträcken

Utbredning

De enda fynd som gjorts i Dalarna under häckningstid är 1 ex
Stora Harrsjön, Fulufjället, Särna, 14.6.72 och 2 ex Tangsjön,

320

samma område 12.6.72 (Larsson 1973).

Utelämnade publicerade uppgifter

Uppgifterna att större strandpiparen häckat i orsatrakten (Rose-
nius 1926-64) och vid Flosjön, Floda, 1938 (Dahl 1943) måste be-
dömas som osäkra.

Sträck

Större strandpipare uppträder mestadels under sydsträcket och då
vanligen endast i smärre flockar. Bland de större koncentratio-
nerna märks 45 ex Hötjärn, Grängesberg, 13.8.72 (Bertil Rahm,
m fl), 31 ex Bäsingen, Folkärna, 15.8.74 (Mats Forslund, m fl),
ca 30 ex vid Hovran, Hedemora, våren 1969 (Mikki Reinurm) och
Naglarby, Gustafs, 29.8.69 (Stig-Ake Svenson), 23 ex Hötjärn,
Grängesberg, 6.8.73 (Berndt Larsson, m fl) och 15-20 ex i Kyrk-
bytjärn, Vika, 11.8.73 (Mats Björklund).

Mindre strandpipare Charadrius dubius curonicus Gmelin

Häckar på ett tiotal traditionella lokaler i sydöstra hälften av
landskapet upp till Orsa. Uppträder sparsamt på lämpliga rast-
platser under sträcken.

Utbredning

Mindre strandpipare~ har påträffats i Dalarna först på 1940-ta-
let men häckar nu pa så många lokaler i landskapet att endast
dessa redovisas i nedanstående förteckning. Siffrorna hänvisar
till fig 25.

1. Forssjön, Fors, Folkärna. 1 par har häckat sannolikt åtmins-
tone sedan 1967 (Arne Persson) och med säkerhet 1971-73 (Mats
Forslund, m fl).
2. Brunnsjön, Hedemora. Häckningsförsök har ägt rum sedan 1959
och under hela 60-talet men alltid endast av ett par, som också
mestadels misslyckats med häckningen (Kjell Bylin, m fl). Arten
tycks inte har förekommit på denna lokal hittills under 1970-ta-
let.
3. Gruvsjön, Garpenberg. Häckning har ägt rum 1965-69 och har
möjligen ännu inte upphört. 1966 uppträdde 2 par på lokalen (Har-
ry Karlsson, Lars Bengtsson, m fl).
4, Lusmyren, Borlänge. Redan 1945 uppträdde ett par vid Domnar-
vets järnverk, Borlänge, på ett sätt som antydde häckning (Hof-
sten FoFl 1946:87). Från 1959 äger häckningar rum på en annan in-
dustrilokal, intill Lusmyren, i staden. 1965 hade antalet par ö-
kat till 6 och därefter gått tillbaka till 4 par 1970, 3 par 1971
och 2 par 1972 (Sune Norström, Stig-Ake Svenson, m fl).
Sommaren 1973 har ett par dessutom uppehållit sig vid Bysjön, Sto-
ra Tuna (Stig-Ake Svenson).
5, Kyrkbytjärn, Vika. 2 par häckade på denna lokal 1963 och där-
efter har arten haft en häckningsserie här som troligen fortfa-
rande inte är helt bruten (Sven A Mellquist, Sune Norström, m fl).
~- Svartnäs. I denna trakt ägde häckning rum 1947 (Joel Järbring
1 Curry-Lindahl m fl 1959-63) och Berggren (1974) uppger att mind-
re strandpiparen omkring 1920 häckade på flera platser längs Svärd-

321

sJons stränder.
7. Dragsängarna, Leksand. Häckning ägde rum 1963 och några år
framåt men upphörde, då området förbuskades (Gunnar Lind).
8, Siljan. Häckningsförsök gjordes på flera platser längs Sil-
jans stränder vid lågvatten i maj 1969 (Gunnar Lind). Även i
Glisstjärn, Rättvik, har ett par setts under häckningstid juni
1972 (Mats Björklund).
9. Orsa, Häckning har ägt rum av ett par på Bunk, Orsa, 1966-71
och ett par på Kråkudden 1971-73 (Lars Bruks).
10. I Bergslagen häckar mindre strandpiparen mer eller mindre
tillfälligt på flera lokaler. De som är kända som häckningsplat-
ser sedan 1968 är Norsen, Sunnansjö och Drrleksdammen (Jan-Olof
Hermansson, m fl), 1968 ägde häckning rum även i Södra Härken,
1972 vid Hötjärn och 1973 i Saxdalen (Berndt Larsson, m fl), Ar-
ten anses dock nu häcka regelbundet även vid Glaningen och Käll-
torp (Jan-Olof Hermansson, Ake Persson).
11. Flosjön, Floda, Häckning ägde rum under flera år i början av
40-talit, då även ungar märktes av Gunnar Ingritz (OJ 1946:116).
Häckfynden vid denna lokal är således de första i Dalarna.

Sammanfattning

Sedan 1940-talet har mindre strandpiparen således häckat på ca
20 lokaler i Dalarna, men för närvarande förekommer häckning san-
nolikt endast på ca 5 lokaler årligen.

Sträck

Under sträcken uppträder mindre strandpiparen endast sällan på
de tillfällen vadarlokaler som skapas i anslutning till Dalälven.
I Bergslagen tycks den vara mer regelbunden och där har bl a en
flock på 7 ex setts vid Drrleksdammen 31 .8.68 (Per Kjellin), Van-
ligen uppträder arten endast i enstaka exemplar.

Fjällpipare Eudromias morinellus (L,)

Häckar på fjällhedarna i Idre, Särna och Transtrand och uppträ-
der i övriga delar av landskapet sällsynt under sträcken

Utbredning

Det dröjde långt in på 1900-talet, innan fjällpiparens häckning
i Dalarna bevisades. Bergström (1927) kände till iakttagelser i
Idrefjällen under sommarhalvåret men trodde ej att arten häcka-
de. Ännu 1943 ansåg också Dahl att fjällpiparen inte tillhörde
landskapets häckfågelfauna. Vid denna tid hade dock häckfynd
gjorts både på Städjan, Idre, 1935 (Erik Nylin VF 1951 :36) och
Fulufjället, Särna, 1938 (Lindström VJ 1951:38). Under 1940- och
SO-talen gjordes häckfynd även på Huskläppen (Hofsten FoFl 1946:
87), Himmeråsen (Thorö VF 1951:136) och Långfjället (Karvik FoFl
1959:203), samtliga i Idre.

Under 1960- och 70-talen har det kunnat fastslås att fjällpipa-
ren är en allmän häckfågel i Idrefjällen, särskilt på Långfjäl-
let, där den förekommer åtminstone ned till 1000 m höjd. Troli-
gen häckar den även sällsynt på Fulufjället. (900-1000 m), efter-
som 1 ex iakttagits 11.6.68 (Roger Gyllin), 2 ex N Rösjöarna 14.
6.72 (Larsson 1973) och 1 ex samma lokal 15.6.72 (Larsson 1973).

322

Det hittills sydligaste häckningsfyndet gjordes på Mellanfjäl-
let, Transtrand (900 ml, där ett gammalt ex värmde 3 små ungar
2 7 . 6 . 73 ( Kj e 11 By lin l .

Sträck

Fjällpiparen är en mycket ovanlig rastare, vilket framgår av föl-
jande förteckning över samtliga kända sträckfynd i södra hälften
av landskapet.
8 ex Norrhyttan, Hedemora, 29.5.23 (Elis Dahlgren)
Flock i Lima 28.5.53 (Börje Flygar)
1 dött ex Bya, Hedemora, 20.5.55 (Gösta Dahlgren)
2 ex Vatthammar, Stora Tuna, 22.4.57 (Sune Norström)
1 hane Hagen, Floda, 28.9,57 (Gunnar Ingritz). Fågeln förvaras
på Naturhistoriska Riksmuseet, Stockholm,
1 ex Långbryggan, Rättvik, september 1959 (Tord Tjeder)
1 ex Hovran, Hedemora, 2.8,64 (Mait Eriksson, Harry Karlsson)
2 ex Hovran, Hedemora, 28.8.66 (Kjell Bylin)
1 ex Leran, Ludvika, 11.9.66 (Jan-Olof Hermansson, Hans Anders-
son)
2 ex Mjälgen, Leksand, 22.5.67 (Sigvard Lind)
18 ex Dragsängarna, Leksand, 21,5.72 (Jan-Olof Petters)

Utöver dessa preciserade fynd har fjällpiparen dock uppgivits
som tillfälligt iakttagen i Leksand 1963 och 1964 (Dick Hedberg),
Även om det är tänkbart eller rentav troligt att det finns flera
opublicerade fynd, kan man knappast betrakta fjällpiparen som års-
vis på vadarrastplatserna i den södra hälften av landskapet.

Kustpipare Pluvialis sguatarola (L,)

Uppträder sparsamt under sydsträcket

Förteckning över kända fynd

Kustpiparen är en regelbunden genomsträckare, men den har inte
observerats i Dalarna förrän i och med en tilltagande ornitolo-
gisk aktivitet från slutet av 1950-talet. Den uppträder troligen
årligen på goda rastplatser såsom Dragsängarna, Leksand och det
är inte troligt att samtliga observationer har rapporterats. Ne-
danstående förteckning upptar endast de rapporter som innehåller
uppgifter om antal och datum.
1 ex skjutet vid Tisken, Falun, i början av 30-talet (Lönnsberg
1917-29)
2 ex Dragsängarna, Leksand, 14.8.59 (Gunnar Linds)
9 ex Hovran, Hedemora, 8.9 och 6 ax 17.9,60 (Kjell Bylin)
1 ex Dragsängarna, Leksand, 6.8.61 (Gunnar Linds)
1 ex Stora Halmsjön, Stora Tuna, 8.8.61 (NorströmVF 1963:211)
2 ex Yttermo, Leksand, 12. 11. 61 ( Gunnar Lind s)
2 ex Lusmyren, Borlänge, 8.9 och 4 ex 9.9,65 (Stig-Ake Svenson)
1 ex Viksnäs, Sunnanö, Torsång, 14.9.65 (Sune Norström)
14 ex Hovran, Hedemora, 7.8 och 1 ex 12.8.66 (Kjell Bylin)
21 ex över Lusmyren, Borlänge, 12.8.66 (Sune Norström, Nonnie
Nilzon)
2 ex Yttermo, Leksand, 10.8.66 (Gunnar Lind)
1 ex Dragsängarna, Leksand, 15.9.69 (Lind 1969)
2 ex Drrleken, Grängesberg, 23.8 och 1 ex 25-26.8.69 (Ake PerssonJ
5 ex Hovran, Hedemora, 5.10.69 (Mikki Reinurm, Tommy Forsmark)

323

1 ex Kyrkbytjärn, Vika, 19.8.70 (Stig-Ake, Ulf och Torbjörn Sven-

son)
1 ex Viksnäs, Sunnanö, Stora Tuna, 19.9.70 (Sune Norström)
1 ex Leran, Norrbärke, 8.5.71 (Jan-Olof Hermansson)
2 ex Drrleken, Grängesberg, 26.7 och 31.7, 1 ex 28.7 30.7, 1.8.70
(Ake Persson, Berndt Larsson, Bertil Rahm, m fl)
4 ex Forssjön, Fors, Folkärna, 29.7.71 (Mats Forslund, m fl)
2 ex Hötjärn, Grängesberg, 29.7.71 (Ake Persson) och 1 ex 2.B.71
(Bertil Rahm, Torgny Magnusson)
1 ex Drrleken, Grängesberg, 31.7.71 (Bertil Rahm)
1 ex Dragsängarna, Leksand, 25.9.72 (Gunnar Lind)
4 ex Prästholmen, Orsa, 20.9.72 (Lars Bruks)
3 ex Enåns utlopp, Orsa, 26.9 och 1 ex 10.10.72 (Lars Bruks)
5 ex Tina, Rättvik, 21-25.9.73 (Mats Björklund, m fl)
3 ex Rommehed, Stora Tuna, 22.9.73 (Stig-Ake Svenson)
18 ex Bäsingen, Folkärna, 27.7, 7 ex 15.B, 2 + 15 + 4 + 19 ex
16.8.74 sa~t enstaka ex vid ytterligare fem tillfällen samma år
(Ulf Kolmodin, m fl)

Ljungpipare Pluvialis apricaria altifrons (C. L. Brehm)

Häckar på myrar och fjällhedar i västra och norra Dalarna och upp-
träder i övriga delar av landskapet under sträcken

Utbredning

Ljungpiparen häckar allmänt på fjällhedarna i Idre, Särna, Tran-

strand och Älvdalen och sparsamt på myrmarker i norra och västra

Dalarna möjligen ned till Orsa, där ett oroligt par iakttogs vid

södra Rensjön ca 40 km N Orsa midsommaraftonen 1970 (Lars Bruks)

och Lima. Inte hsller i denna socken har verkliga häckfynd gjorts,

men oroliga fåglar har påträffats under häckningstid vid flera

tillfällen, senast 1973 på ett hygge vid Sjöarbergskölen (Börje

Flygar).

Arten är sällsynt iakttagen under häckningstid ännu sydligare

i Västerdalarna, såsom i Malung (Pell Algot Eriksson, Stig-Ake

Svensson), ·Äppelbo (Lars Berg), Nås och Floda (Gunnar Ingritz)

samt Grangärde (Stig-Ake Svenson). Med hänsyn till artens utbred-

ning i Värmland (Ulf T. Carlssons) är det också troligt att den

häckar sällsynt i hela Västerdalarna ned till Säfsnäs. Enligt

Hans Andersson skall häckfynd ha gjorts även i trakten av Gränges

berg 1967 och 1970 samt 1974 har arten hörts under häckningstid

vid Hökfallet, Fredriksberg, Säfsnäs (Jan-Olof Hermansson). Vid

häckningen 1967 ansågs de vuxna fåglarna tillhöra rasen apricaria.

På Skattlösbergs stormosse, Grangärde, hördes flera ljungpipare

spela och varna de två sista veckorna i juni och de båda första

veckorna i juli 1974 (Stig-Ake Svenson).

I de högmossefattiga övriga delarna av landskapet, dvs sock-

narna omkring Oalälven söder om Siljan, saknas ljungpiparen helt

som häckfågel. Möjligen gäller detta även det vidsträckta skog-

och myrområdet öster om Siljan, men dessa marker måste betraktas

som helt ogenomsökta. I juli 1972 hördes visserligen ljungpipare

på Sörmyren, Svartnäs, (Esbjörn Claesson), men häckning konstate-

rades inte. ·

324

Fig 25
Mindre strandpipare Charadrius dubius

~

• Kända häckningslokaler i Dalarna. si
rorna hänvisar till texten om mindre
strandpiparen

w

1'l
Ul

Fig 26
Ljungpipare Charadrius apricarius

~

ff- Häckningsområden i Dalarna

Sträck
Under sträcken uppträder ljungpiparen i stora flockar på trädor
och stubbåkrar över hela landskapet. Bland större samlingar märks
150 ex Gärdsjö, Rättvik, 5.5.66 (gm Mats Björklund). På våren är
den inte lika talrik. 77 ex har dock setts i Utsund, Folkärna,
10.5.74 (Göte Nyhlen, Mats Forslund, m fl).

Roskarl Arenaria i. interpres (L.)

Uppträder tillfälligt

Förteckning över samtliga kända fynd

1 ex Långbryggan, Rättvik, 7.9.57 (Tord Tjeder)
1 ex Kyrkbytjärn, Vika, 23.5.60 (Hannes Mellquist OJ 1960:119)
1 ex Enån, Rättvik, 20.9.66 (gm Mats Björklund)
1 ex Dragsängarna, Leksand, 23.5.68 (Gunnar Lind, m fl)
1 ex Lillstupets Kraftverk, Gagnef, 11.1.68 (Nils Pers)
2 ex Brunnsjön, Hedemora, 9.5.69 (Mikki Reinurm)
1 ex Leran, Norrbärke, 10.5.69 (Hans Andersson, m fl)
1 ex Hovran, Hedemora, 10.5 (Jan Ddelstad, Per Säverborn) och
20.5.69 [Mikki Reinurm)
1 ex Trutarna, SW Bodarna, Gustafs, 3.6.69 (Bonnie Nilzon)
1 ex Bäsingen, Folkärna, 25.7.71 (Mats Forslund, m fl)
1 ex Holen, Orsa, 15.5.71 (Lars Bruks)
2 ex Drrleken, Grängesberg, 25-26.7.71 [Bertil Rahm, m fl)
1 ex Hovran, Hedemora, 13.5.72 (Sören Sjögren, Lars Johansson)
och 14.5.72 (Lars Johansson, Stig-Ake Svenson, m fl)
2 ex Hötjärn, Grängesberg, 13.8.72 [Ake Persson, m fl)
1 ex Glaningen, Ludvika, 22.5.72 [Dan-Olof Hermansson)

Enkelbeckasin Gallinago g. gallinago (L.)

Häckar allmänt i hela landskapet

Större flockar

30-40 ex i Amåsängsområdet, Mora, våren 1966 (Bengt Larsson) och
sammanlagt över 50 ex vid Hovran, Hedemora, 22.8.66 [Kjell Bylin)

Dubbelbeckasin Gallinago media (Latham)

Har tidigare häckat i Dalarna och uppträder numera tillfälligt
under sträcken

Äldre förekomst

Dubbelbeckasinen tillhör de arter som minskat starkt i Sverige
under 1900-talet. Drtsbor har omtalat att man ännu vid sekelskif-
tet och troligen fram på 1920-talet jagade den stora och lilla
beckasinen vid Hovran, Hedemora. Fåglarna såldes till stadens
borgmästare och betalades med 25 öre stycket för de stora och
25 öre paret för de små (John Palm). I Dalarnas jaktvårdsföre-
nings redogörelse för vildnadsförhållandena år 1900 uppfattas

326

dubbslbsckasinsns förekomst som mindre god i Folkärna, Hsdsmora,
Sätsr, Mora och Våmhus, god i Lima, dålig i Grytnäs, Avesta, By
och Särna, sällsynt i Husby, Enviken, Svärdsjö, Svartnäs, Leksand,
Siljansnäs, Rättvik, Dra, Järna, Malung, Sollsrön och Transtrand
samt saknad i övriga områden. Ids officisl1a skottlistorna redo-
visas dock dubbslbsckasinsn inta längre äh till 1904, då 11 ax
skall ha skjutits i landskapet. I vsrklighstsn förekom givetvis
an utbredd förväxling mellan dubbslbsckasinsn och andra vadare,
såsom ljungpipars (Svan A Msllquist s).

Hur längs dubbslbsckasinsn häckade-vid Dalarnas slättsjöar kan
man idag inta uttala sig om. Ost förskommsr visssrligsn uppgif-
ter om häckning, bl a hos Dahl (1943), i flsra socknar såsom Gryt-
näs, Husby, Stora Tuna, Floda och Orsa, man dsssa uppgifter är
troligen inta tillförlitliga, I dan mån artsn är rätt bestämd, av-
ser uppgifterna säksrligsn gsnomsträckands fåglar. Dan ssnasts
uppgiften som kan tyda på häckning i södra Dalarna är an osigne-
rad notis i Dalarnas Hsmbygdsbok 1925:169, där dst uppges att dub-
bslbsckasinsn är häckfågel vid Flinssjön, Husby och att spsl av
artsn förskommsr på ds sanka stränderna runt sjön. Man kan givet-
vis inta hallar här utesluta förväxling mad snkslbsckasin sllsr
ans brushane.

Utbredning

Dan anda iakttagslssn av dubbslbsckasin i h~ckningstsrr~ng undsr

häckningstid från ssnars år är 1 ax på Fulufj~llst, Särna, 11 .6.72
(Larsson 1973). Fulufjällst hyssr utan tvekan lämpliga lokaler
för dubbslbsckasin och dst är inta otänkbart att dan kan häcka
där, ävsn om ds sydligaste kända svenska häckningsplatserna för
närvarande liggar i Härjsdalsns fjällvärld, ca 100 km längre norr-
ut,

-Str-äc-k

Lindar 1940-, 50- och 60-talsn försliggsr endast att fåtal sträck-
fynd av dubbslbsckasin i Dalarna och ds som gjorts undsr dst ss-
nars dscsnnist har sammanställts i nsdanståsnds förteckning.
1 spslands ax Aldsrängarna, NW Mora, 6.6.66 (Bsngt Larsson)
1 ax tlstansbo, Ludvika, 21.6.67 (Jan-Olof Hsrmansson, Lars Fred-
riksson)
1 ax Lusmyrsn, Borlänge, 16.8.67 (Stig-Aks och Ulf Svsnson)
1 ax Glisstjärn, Rättvik, 25.5.67 (Jan-Erik Persson)
1 spslands ax Ludvika 30.4,68 (Jan-Olof Hsrmansson)
1 ax Prästhyttan, Hsdsmora, 24.5.69 (Kjsll Bylinl
1 ax Hovran, Hsdsmora, 26.7.70 (Mikki Rsinurm)
1 ax Glisstjärn, Rättvik, 7.5.73 (Dlls Kallnar, Gunnar Lindbom)

Utelämnad publicerad uppgift

Dubbslbsckasinsn uppges ha häckat i Älvdalen på 1940-talst (Klsf-
bsck DJM 1946:113). Danna uppgift är felaktig och gäller snksl-
bsckasin.

Dvärgbsckasin Lymnocryptss minimus (Brunnich)

Uppträder sparsamt undsr sträckan och har tillfälligt påträffats i
häckningstsrräng undsr häckningstid

327

Utbredning

Dvärgbeckasinen har ännu inte påträffats häckande i Dalarna och
de enda kända fynden i häckningsterräng under häckningstid är ett
spelande ex på Fastermyren, Västersjön, 5 km NW Hamra kyrkby,
Orsa finnmark, 9.7.63 (Alf Nilsson) och ett äldre fynd vid Rost-
berget, Lima, juli 1932 (Eric Dahl). Det är inte otänkbart att ar-
ten mer eller mindre tillfälligt kan häcka i norra och nordvästra
Dalarna.

Sträck

Från övriga delar av landskapet finns flera fynd av tillfälliga
exemplar, huvudsakligen i samband med sydsträcket under senhösten.
Samtliga kända fynd har sammanställts i nedanstående förteckning.
1 ex skjutet på Halmyran, Djurmo, Gagnef, september 1913 (Eric
Dahl)
2 ex Falun 21 .10.17 (Per Thorslund gm Karl-Herman Forslund)
1 ex funnet dött på skolgård i Orsa oktober 1950 (Per Lindberg)
1 ex förolyckat i Kyrkbyn, Floda, december 1953. Fågeln finns mon-
terad (Gunnar Ingritz)
1 ex påträffat dött i Saxdalen, Grangärde, 18.10.54 (Edberg VF
1957:220)
1 ex påträffat dött vid vägkant i Backa, Hedemora, 28.9.57 (Erik
Eliasson i Dahlgren VF 1960:50)
1 ex påträffat dött vid Limsjön, Leksand, 4.10.57 (Gunnar Lind i
Norström VF 1969:266)
1 ex dödat av bil i Bäckbyn, Floda, 6.12.59 (Ingritz VF 1961:74)
1 ex funnet dött vid Leksands-Noret, Leksand, 4.10.57 (Gunnar
Lind s)
1 ex Iakttaget vid Sundet, Leksand, 13.9.59 (Gunnar Linds)
1 ex Lusmyren, Borlänge, 26.12.60 (Sune Norström)
1 ex Leran, Norrbärke, 21.6.64 (Jan-Olof Hermansson)
1 ex Marnästjärn, Ludvika, 3.10.65 (Jan-Olof Hermanssonl
1 ex Garpenberg, Hedemora, 17.11.65 (Gustaf Hamiltons)
1 ex Glisstjärn, Rättvik, 26.5.65 (Ulf Lundwall, Rolf-Embro)
1 ex Utandal, Stora Tuna, mitten av september 1966 (Knut Eklund,
Gunnar Haglund)
1 ex Killingholmen, Siljan, Rättvik, 5.5.67 (Jan-Erik Persson,
Ulf Lundwall J
1 ex Leran, Norrbärke, 8.5.67 (Jan-Olof Hermansson, Lennart Karls
son)
1 ex Lusmyren, Borlänge, 3 .11. 71 (Stig-Ake Svenson)
1 ex Glaningen, Ludvika, 21.4.71 (Berndt Larsson, Ake Persson)
1 ex Leran, Norrbärke, 11.5.72 (Jan-Olof Hermansson, Lars Ström,
Yngve Hareland)
1 ex Tina, Rättvik, 4.7.72 (Jan-Erik Persson)

Morkulla Scolopax rusticola L.

Häckar i skogsregionen över hela landskapet

Storspov Numenius a. arguata (L.)

Häckar på öppen mark i hela landskapet med undantag av de båda
nordvästligaste socknarna

328

Äldre förekomst

Storspoven har funnits i Dalarna så länge att det inte går att
rekonstruera dess invandring. Den uppges som häckande här och
där i By redan av Lundborg (1846) ooh ett sträckfynd från Dalar-
na 23.8.1871 har funnits i Falu gymnasiums samlingar.
Enligt Ekman (1922) fanns den i Säfsnäs 1916 och enligt Berggren
(1974) i Svärdsjö omkring 1920. Under 1930-talet hade den spritt
sig över hela kulturslättregionen och häckade i Orsa (Kolmodin
OJ 1938:23), Dre, på Sollerön och i Västerdalarna upp till Lima
[Dahl 1943). Där har den dock inte etablerat sig som regelbunden
häckfågel förrän efter 1950 men numera förekommer den både på
ödsliga myrar och i kulturbygden längs älven (Börje Flygar). I
byn Håven i nordspetsen av Dre sågs arten första gången 1955 och
därefter har den årligen återkommit, åtminstone som tillfällig
gäst, möjligen från Hälsingedelen av Voxnadalen (Holger Viberg).

Utbredning

Storspovens nuvarande utbredningsgränser är inte riktigt kända.
Den är allmän på myrar och odlad mark i hela kulturslättregionen.
I norra Dalarna häckar den således upp till Orsa (Lars Bruks)
och vissa år även vid Håven i nordligaste hörnet av Dre [Holger
Viberg). I Härjedalen har den åtminstone vissa år häckat i Lill~
härdal från 1950-talet, men det är inte klarlagt om den är regel-
bunden i detta landskap.

Längs Österdalälven häckade 1 par vid Alderängarna NW Mora 1972
(Björn Cederberg), men det är tveksamt om den förekommer ens i
Älvdalen (Jan Hansson). 1 ex hördes dock på en myr i domänreser-
vatet Svartgessi 19.6.73 [Richard Holmqvist).

Längs Västerdalälven finns storspoven åtminstone till Transtrand
[Per Halfvars). Förhållandena i Särna och Idre är inte kända. Där-
emot har den påträffats även där under sträcken. En flock på 20
ex rastade mellan Getsjöarna (890 ml, Fulufjället, Särna, 14.8.72
(Larsson 1973).

Tillbakagång

Undet det senaste decenniet anses storspoven ha minskat i antal
i jordbruksområdena i sydöstra hälften av landskapet men några
kvantitativa inventeringar som åskådliggör detta finns inte. Vid
Leran, Norrbärke, uppskattades dock antalet häckande par 1967
till 7-10, medan dess nuvarande siffror är 2-3 [Jan-Olof Hermans-
son.

~
Sommarens sydsträckande storspovflockar har i regel en mycket
måttlig storlek. Under nordsträcket har dock exempelvis 200 ex
setts vid Hessesjön, Stora Tuna, 26.4.81 (Stig-Ake Svensonl och
145 ex vid Bysjön, Grangärde, 20.4.71 (Berndt Larsson).

Småspov Numenius p. phaeopus ( L.)

Häckar sparsamt i Idre och besöker övriga delar av landskapet
sparsamt under sträcken

329

Utbredning

Småspovan häckar i Dalarna mad säkerhet endast i Idre, där dan
inta är ovanlig i myrområdena i dan övre barrskogsragionan när-
mast fjällan. I området mellan punkt 816 och Juttulsjön samt upp
mot Juttulslättan och Rensjön, Idre, räknade Gunnar Lind och Jan-
Erik Petters till 20 par inom 4-5 km dan 30.5.71. Ovanför träd-
gränsen är dan mar oragalbundan, troligen baroanda på att fjäll-
hedarna i regal är för torra. Dan anda lokal i Idrafjällan, där
småspovan bevisligen har häckat, är sankmarkerna norr om Fosk-
sjöarna (900 ml, Långfjällat, där 1 par iakttogs 17.6.47 (Mall-
quist OJA 1947:48), 5 ax 1.8.58 (Karvik 1959) och 3 par häckade

i juni 1963 (Gunnar Lind, Ingemar Hadbarg). Arten är dock inta

årsviss i detta område (Kjell Bylin).
På Fulufjällat, Särna, har 1 ax satts 18.6.68 (Roger Gyllin)

och 1 ax hörts vid Gatsjöarna 14.6.72 (Larsson 1973). Något häck-
fynd har således inta gjorts i detta område, man troligen kan
småspovan åtminstone ibland häcka båda på Fulufjällat och på my-
rarna i skogslandat under detta. I Sjörs (1973) uppges axampal-
vis att arten är an av talrika häckande vadare på myrarna omkring
Varsjön, Transtrand.

Os anda ytterligare fynden av småspov under häckningstid söder
om Idre är 1 spelande ax vid Hemsjön, Gyllabargan, Stora Tuna,
20-28.6.70 (Stig-Aka Svanson, Christer Carlsson m fl) och 1 ax
Saxdalen, Grangärda, 29.6 och 13.7.70 (Berndt Larsson, Aka Pers-
son).

Sträck

Därutöver är dock småspovan an ragalbundan ganomsträckara i öv-
riga dalar av landskapet. Dan är ändå, som många andra vadare,
sparsamt rapporterad och i regal endast i några få ax åt gången.
Os största kända flockarna är 25 ax vid Hovran, Hedemora, 31.7.61
(Börja Axelsson), 30 ax vid Stora Holmsjön, Stora Tuna, 10.5.68
(Bonnia Nilzon, m fl). I Bargslagan har 10 ax satts vid Lisjön,
Säfsnäs, 12.5.71 (Jan-Olof Harmansson).

Rödspov Limosa 1. limosa (L.)

Uppträder tillfälligt

Förteckning övar kända fynd

3 ax Hovran, Hedemora, juni 1952 (Börja Axelsson i Dahlgran VF
1954:189)
1 ax Runn-Lillälvan, Torsång, 2.5.56 (Andreas Mallquist i Nor-
ström OJ 1956:19)
1 ax Kyrkbytjärn, Vika, 21.4.57 (Svan A och Hannas Mallquist)
1 ax Truttjärn, Torsång, 18.4.59 (Leif Liden)
1 ex Hovran, Hedemora, 23.4.66 (Berndt Lindberg)
1 ax Truttjärn, Torsång, 16-18.4,67 (Sune Norström, Stig-Aka
Svanson, m fl) och troligen samma ax vid Glöttrat 22-23.4.67
(Claes Grunda raspaktiva Bengt Eriksson)
1 ax Borg, Nås, 15.5.69 (John Lindholm, Gunnar Ingritzl
1 ax Prästtjärn, Stora Tuna, 2.5.70 (Sune Norström)
2 ax Truttjärn, Torsång, 9.5.71 (Christer Carlsson, Sören Nyström)
1 ax Lindängat-Holan, Orsa, 23.4.71 och an vecka framåt (Lars
Bruks)

330

1 ex Särbo, Hedemora, 30.4.72 (Kjell och Lise-Lotte Bylin)
5 ex Hovran, Hedemora, 3.5.73 (Richard Holmqvist) och 1 ex 12,5,
73 (Lars Johansson)

Myrspov Limosa 1. lapponica (L.)

Uppträder tillfälligt under sträcken

Förteckning över kända fynd

1 ex Sellnäs, Stora Tuna, 15.4.50 (Norström VF 1963:211)
1 ex Stora Halmsjön, Stora Tuna, 8.8.61 (Norström VF 1963:211)
1 ex Svärdsjöån, Enviken, 8.8.62 (Lundqvist OJ 1963:89)
1 ex Lusmyren, Borlänge, 8.9.65 (Stig-Ake Svenson)
6 ex Killingholmarna, Siljan, Rättvik, 3.5.65 (Gösta Bergman,
Christer Larsenl
1 ex Glisstjärn, Rättvik, 27.5.66 (Christer Larsen)
1 ex Hovran, Hedemora, 12.8.66 (Kjell Bylin)
2 ex Sörbro, Stora Tuna, 13.5.66 (Leif Liden)
1 ex Leran, Norrbärke, 17.5.66 (Jan-Olof Hermansson)
1 ex Leran, Norrbärke, 9.5 (Jan-Olof Hermansson, Lennart Karls-
son) och 2 ex 10.5.67 (Lars Fredriksson)
1 ex Orsa 31.5.68, 2 ex 1.9.68 (Lars Bruks)
1 ex Leran, Norrbärke, 16.5.70 (Lars Ström, Yngve Hareland)
1 ex Drrleken, Grängesberg, 26.7, 4 ex 29.7 och 2 ex 30.7.70
(Ake Persson, Berndt Larsson, Bertil Rahm, Torgny Magnusson)
1 ex Bäsingen, Folkärna, 25.7.71 (Mats Forslund, m fll
1 ex Drrleken, Grängesberg, 25-26.7.71 (Bertil Rahm, m fl)
1 ex Hötjärn, Grängesberg, 25.7-2.8.71 (Torgny Magnusson, m fl)
1 ex Orrleken, Grängesberg, 7.8.73 (Berndt Larsson)
2 ex Bäsingen, Folkärna, 23.7.74, 20 ex 15.8.74 (Ulf Kolmodin)
och enstaka ex vid fem tillfällen samma år.

Skogssnäppa Tringa ochropus L.

Häckar allmänt i hela landskapet

Grönbena Tringa glareola L.

Häckar på fjällhedarna och i barrskogsregionen över hela landska-
pet men endast sällsynt i de sydöstligaste delarna

Utbredning

Grönbenans huvudsakliga häckningsområde är större och mindre
myrar i barrskogsregionen. Den är främst utbredd i norra och
västra Dalarna. I Tunabygden tycks den även vid några tillfällen
ha häckat i slättsjöbiotop. Dahl (1943) betraktade grönbenan
som häckande vid Halmsjöarna och Romsängsmyran, Stora Tuna, Var-
nade fåglar har uppträtt också vid Vasstjärn, Torsång, 1952 (Sune
Norström). Det enda kända bofyndet i denna biotop är dock från
Exuln, Kvarnsveden, Stora Tuna, 1958 (Sune Norström).

I övrigt är grönbenan mycket sällsynt som häckfågel i socknarna
omkring Dalälvan söder om Siljan. Det enda möjliga häckningsfyndet

331

i vanlig biotop i Stora Tuna är ett varnande ex vid Dammsjön,
Gyllsbsrgsn, ett år vid mitten av 50-talst (Knut Eklund). I Hsds-
moratraktsn är grönbsnan endast känd som genomsträckare vid
slättsjöarna och som häckfågel endast vid några få större myrar
i barrskogsrsgionsn (Kjell Bylin). I Bergslagen är grönbsnan van-
ligare och där har den spelat hela somrarna 1972-74 även vid
Glaningsn (Jan-Olof Hsrmansson).

Drillsnäppa Tringa hypolsucos L.

Häckar allmänt i hela landskapet

Rödbena Tringa t. totanus (L,)

Uppträder regelbundet under sträcken och har övsrsomrat både i
fjällen, i barrskogrsgionsn och vid vissa slättsjöar utan att
häckning ännu med säkerhet har konstaterats

Utbredning

Rödbenan häckar sannolikt, åtminstone vissa år, sällsynt både i
fjällregionen och övriga delar av landskapet, även om detta än-
nu inte med säkerhet har påvisats. I Idre har dock 1 par iaktta-
gits vid småtjärnarna norr om Fosksjöarna, Långfjället, i juni
1963 (Gunnar Lind, Ingemar Hsdbsrg) och 1 ex på samma lokal 27.7.
6ö (Isaksson 1967). Vid inventeringen av Fulufjällst, Särna, i
juni 1972 påträffades enstaka rödbenor vid Tangsjön och Rösjöar-
na (Larsson 1973).

I barrskogrsgionsn har en varnande fågel setts vid Gräsheden,
norra Transtrand, i juli 1973 (Bengt-Erik Lövgren, Göran Rönning)
och 2 knappt flygfärdiga ungar påträffats på en dybank i Tisjön,
Lima, 29.7.73 (Brigsr Stafås). Även om det är tänkbart att häck-
ning har ägt rum på platsen, gör den sena tidpunkten att syd-
sträck inte kan uteslutas.

Sydligare har 1 ex rapporterats från Milborgstjärn, S Vansbro,
Järna, 17.5.74 (Håkan Lsrnsfalk), men i detta fall kanske inte
nordsträck kan uteslutas. Starkare häckningsindicisr föreligger
från Lisjön, Säfsnäs, där 5 spelande ex noterades under våren
och varnade par hela sommaren 1974 (Jan-Olof Hsrmansson, Aks
Persson, Berndt Larsson).

I kulturslättrsgionsn har rödbenor övsrsomrat vid Hovran, He-
demora, 1966 (Gustaf Hamiltons) och 1969 (Mikki Rsinurm, Kjell
Bylin). Vid inget av dessa tillfällen är dock häckning trolig.
tlvsrsomring har även ägt rum vid Limsjön, Leksand, 1968, 1969
o~h 1973. Vid det första tillfället spelade hanen flitigt under
varan och senare flög fåglarna varnande omkring när platsen be-
söktes. Detta upprepades även 1973 (Gunnar Lind).

_Dessutom har 2 ex uppträtt vid Gruvsjön, Garpsnbsrg, Hedemora,
minst 3 veckor fram till början av juni 1968 (Harry Karlsson).

Sträck

Rödbenan är i stort sett en sparsam genomsträckare i Dalarna.
Den är visserligen årsviss på vadarslokalsrna men förekommer i
regel endast i något eller några få ex. De största kända flockar-
na är 24 ex Hötjärn, Grängssbsrg, 21.7.73 (Aks Persson, Berndt

332

Larsson) och 23 ex Bäsingen, Folkärna, 14.7.74 (Ulf Kolmodin).

Svartsnäppa Tringa erythropus (Pallas)

Uppträder regelbundet under sträcken, men sällan i större antal

Större flockar
35 ex Hjäkttjärn, Grängesberg, 10.7.69 (Ake Persson).

Utelämnad publicerad uppgift
Häckning uppges ha skett vid Kyrkbytjärn, Vika, 1955 (OJ 1955:90).
Enligt beskrivningen av fyndet kan detta inte anses ha konstate-
rats med säkerhet.

Gluttsnäppa Tringa nebularia (Gunnerus)

Häckar i norra och västra Dalarna och uppträder i övriga delar
regelbundet under sträcken

Utbredning

Gluttsnäppan häckar i barrskogsregionen och i fjälltrakterna i

norra och västra Dalarna. Möjligen har den först i sen tid ut-

vidgat sitt utbredningsområde söderut, ty de äldre häckningsupp-

gifterna är få. Ar 1938 gjordes häckfynd vid Grundagsätern, Idre

(Ivar Sperber), men Dahl (1943) kände inte till detta, utan näm-

ner endast ett par tillfälliga iakttagelser i Idre, bl a på Sla-

gufjället och dessutom att arten skall finnas i myrmarkerna väs-

ter om Rörbäcksnäs, Lima.

Det var först framåt 1960-talet som rapporter om spelande och

anfallande gluttsnäppor under häckningstid började bli vanliga

och numera finns det ett stort antal sådana fynd samt uppgifter

om gluttsnäppor med ungar i hela Idre, Särna, Älvdalen och norra

Ore. I det sistnämnda området är arten fåtalig men årsviss häckfå-

gel sedan 1963 (Holger Viberg).

I Västerdalarna förekommer gluttsnäppan relativt allmänt i Tran-

strand, Lima och Malung samt mer sparsamt söderut till Bergslagen.

Varnande par som sannolikt har häckat har påträffats på Notflytten,

Björbo, Floda, 1963 och 1966 (Gunnar Ingritz) och på Hästfloten,

Nås, 1967 (Gunnar Ingritz), vid Fredriksberg, Säfsnäs, 1970 (Stig-

Ake, Ulf och Torbjörn Svenson) och 4.6.73 [Stig-Ake Svenson, Eli-

sabeth Haritz) och 1974 även vid Lissjön, Säfsnäs [Jan-Olof Her-

mansson, Ake Persson, Berndt Larsson).

I centrala Dalarna har gluttsnäppor vid flera tillfällen över-

somrat i Siljansbygden och även påträffats häckande i Siljansnäs

1969 [Gunnar Lind, Jan-Erik Petters),

Längs nordöstra kanten av Dalarna är gluttsnäppans förekomst

helt okänd, Häckfynd finns inte söder om Stenslåsjön i norra Dre

(Holger Viberg), men det är inte osannolikt att arten förekommer

betydligt sydligare, exempelvis i Rättviks socken mot gränsen av

~äl~ingland. Detta antagande stöds också av de senaste årens fynd
1 Halsingland (Jan-Erik Malmstigen s) och nordvästra Gästrikland

(E Lennart Risberg). -

333

-Str-äc-k
I övriga delar av landskapet är gluttsnäppan en regelbunden ge-
nomsträckare. De största kända flockarna är ca 50 ex i Amåsäng-
området, Mora, våren 1966 (Bengt Larsson) obh 30-40 ex vid Hov-
ran, Hedemora, 17.4.69 (Mikki Reinurm).

Utelämnad publicerad uppgift
Gluttsnäppan uppges troligen ha häckat vid Lilla Älgberget, Sto-
ra Tuna, 1956 (OJ 1956:17). Uppgiften har senare bedömts som
osäker.

Kustsnäppa Calidris c. canutus (L.)

Uppträder tillfälligt under sydsträcket

Förteckning över kända fynd
2 ex Dragsängarna, Leksand, 13.B.59 (Gunnar Lind)
1 ex Svedan, Nås, 26.7.65 (Sven Enmalm, John Lindholm)
2 ex Norsen, Ludvika, 17.9 och 1 ex 20.9.66 (Per Kjellin, Lars-
Ake Persson)
2 ex Orsa, 1.9.6B (Lars Bruks)
4 ex Drrleken, Grängesberg, 26.7, 6 ex 27-2B.7, 1 ex 29.7 och
76 ex 30.7.70 (Berndt Larsson, Torgny Magnusson, Ake Persson,
m fl l
1 ex Dragsängarna, Leksand, 21-23.9.72 (Gunnar Lind)
1 ex Drrleken, Grängesberg, 10.7.73 (Torgny Magnusson)
11 ex Bäsingen, Folkärna, 23.7.74 (Ulf Kolmodinl
Ca 25 ex 24.7 och enstaka ex 15-16.B.74 (Ulf Kolmodin, m fl)

Anmärkning
Tillvaratagna vingar och fötter av en Tringa islandica i Mora
18.9.1873 och förvarade i Falu gymnasiums fågelsamling enligt
en handskriven förteckning över denna kan ha tillhört denna art.

Skärsnäppa Calidris maritima (Brunnich)

Uppträder tillfälligt under sträcken

Förteckning över kända fynd
1 ex Bysjön, Kvarnsveden, 29.9.66 (Bengt Wickholm)
1 ex Glöttret, Runn, Torsång, 2.5.67 (Ellen och Knut Eklund)

Småsnäppa Calidris minuta (Leisler)

Uppträder regelbundet under sträcken, i synnerhet sydsträcket

Förekomst
Småsnäppan är en art som länge förbisågs av dalaornitologerna.
Det första fyndet tycks vara 5 ex i Stora Halmsjön, Stora Tuna,
28.5.4B (Mellquist OJ 194B:9) och först i 5:te upplagan av För-

334

teckning övar Sveriges fåglar (1962) upptas arten som påträffad
i Dalarna.

Numera får småsnäppan betraktas som an sparsam man regelbunden
ganomsträckara och har anteckn~ts på de flesta rastplatser i land-
skapet. I något fall kan givetvis förväxling med mosnäppa före-
ligga. Småsnäppan uppträder i regel enstaka eller några få till-
sammans. De största flockarna tycks vara 11 ex Dragsängarna, Lek-
sand, 2B.B.69 (Gunnar Lind), 7 ex Hötjärn, Grängesberg, 23.9.73
(Ake Persson, m fl), 7 ex Naglarby, Gustafs, 16.9.69 (Stig-Ake
Svenson) och 5 ex samma lokal 29.B.69 (Stig-Ake Svenson).

Mosnäppa Calidris temminckii (Leisler)

Uppträder regelbundet under sträcken

Större flockar
16 ex Forssjön, Fors, Folkärna, 20.5.73 (Mats Forslund, m fl).

Kärrsnäppa Calidris alpina

Uppträder regelbundet under sträcken

Systematik
Kärrsnäppan häckar i Sverige med två geografiska raser: Calidris
alpina schinzii (C. L. Brehm) och Calidris a. alpina (L.). Sanno-
likt passerar båda raserna Dalarna under sträcken, men vanligast
torde C. a. schinzii vara.

Förekomst
Kärrsnäppan har hittills endast varit känd som genomsträckare i
Dalarna, men sommaren 1974 har intressanta fynd gjorts på fjäll-
hedarna i Särna. 1 ex mellan Stora Rösjön och Stora Harrsjön
1B.5 (Christer Carlsson) kan visserligen vara ett sträckfynd men
knappast 1 ex på Drevfjället 9.6 (Sigvard Lind). Dessutom påträf-
fades 6 ex, varav 1 spelade, vid Harrsjöarna 13-14.7, men även
dessa fåglar kan ha varit på sträck (Berndt Larsson).

Större flockar
63 ex Drrleken, Grängesberg, 2B.7.70 (Bertil Rahm, Torgny Magnus-
son)
25 ex Källtorpsdammen, Grängesberg, 2.9.73 (Torgny Magnusson,
Bertil Rahm)
37 ex Bäsingen, Folkärna, 29.7.74 (Ulf Kolmodinl och
B4 ex 15.B.74 (Mats Forslund, m fl)

Spovsnäppa Calidris ferruginea (Pontoppidan)

Uppträder sparsamt under sträcken

Förteckning över kända fynd
1 ax Drsasjön 23.6.31 (Kjell Kolthoff i Curry-Lindahl m fl 1959-

335

63)
2 ex Kyrkbytjärn, Vika, 22-23.5.60 (Hannes Mellquist OJ 1960:119)
1 ex Hovran, Hedemora, 1.8.65 (Kjell Bylin)
1 ex Norsen, Ludvika, 26.7.65 (Per Kjellin)
1 ex Lusmyren, Borlänge, 12.7.66 (Stig-Ake Svenson)
2 ex Drrleken, Grängesberg, 3-4.9 och 14.9.69 (Ake Persson,
Berndt Larsson)
2 ex Drrleken, Grängesberg, 25.7, 26.7, 1 ex 28.7 och 3 ex 2.8.
71 (Bertil Rahm, Torgny Magnusson, m fl)
8 ex Hötjärn, Grängesberg, 25.7 och 1 ex 26.7.71 (Torgny Magnus~
son)
2 ex Hötjärn, Grängesberg, 13.8.72 (Bertil Rahm, Lars Ström,
Yngve Hareland) och 15.8.72 (Jan-Olof Hermansson, Ake Persson)
3 ex Drrleken, Grängesberg, 20-21 ,7,73 (Berndt Larsson, Ake Pers-
son, BE Johnsson)
1 ex Hötjärn, Grängesberg, 6.8.73 (Berndt Larsson)
6 ex Drrleken, Grängesberg, 10.8.73 (Berndt Larsson, BE Johans-
son)
7 ex Bäsingen, Folkärna, 23 och 25.7.74 samt enstaka ex vid yt-
terligare tre tillfällen samma år (Ulf Kolmodin, m fl)

Utelämnad publicerad uppgift

1 ex uppges iakttaget i Knoppen, Orsa, 10.6.65 (OJ 1966:78).
Uppgiften måste bedömas som osäker.

Sandlöpare Calidris alba (Pallas)

Uppträder tillfälligt under sträcken

Förteckning över kända fynd

1 ex Sågen, Rättvik, 20.9.66 (Ulf Lundwall, Rolf Embro)
2 ex Orrleken, Grängesberg, 17.9.72 (Bertil Rahm, Berndt Lars-
son).
Fyndet är dokumenterat med fotografier.
1 ex Tina, Rättvik, 24-25.9.73 (Mats Björklund, m fl)

Myrsnäppa Limicola f, falcinellus (Pontoppidan)

Har tidigare tillfälligt häckat i Säfsnäs och uppträder sparsamt
under sträcken

Förteckning över kända fynd

En äggkull har tagits i Säfsnäs 20.5.00 till Göteborgs Naturhis-
toriska Museum (Jägerskiöld-Kolthoff 1926)
Iakttagen vid Torgåsmon, Lima, 1945 (Mellquist OJ 1955:81)
1 ex Siljansnäs 17.5.57 (Göran Skarner)
3 ex Hovran, Hedemora, 19.8 och 1 ex 23.8.61 (Kjell Bylin)
1 dött ex påträffat vid Dragsängarna, Leksand, 12.9.62 (Gunnar
Lind)
1 ex Amtjärn, Rättvik, 22.5.65 (Ulf Lundwall,m fl)
1 ex Yttermo, Leksand, 15.9.66 (Gunnar Lind)
1 ex vid Dalälven, Nås, 20.6.67 (John Lindholm)
1 ex Lusmyren, Borlänge, 24.5.67 (Stig-Ake Svenson)

336

1 sx Borg, Nås, 21.5.67 (Olle Bsrgman, John Lindholm i Norström
VF 1969:266)
3 sx Lusmyrsn, Borlänge, 26.5.68 (Sune Norström)
1 ex Tina, Rättvik, 12.9.74 (Mats Björklund, Gunnar Lindbom)

Brushane Philomachus pugnax (L.)

Häckar sällsynt dels i fjällvärlden och dels vid några slättsjöar
och besöker övriga delar av landskapet allmänt under sträcken

Utbredning

Brushanen har enligt äldre litteratur häckat vid Fågslsjö, Orsa
finnmark (Lönnberg 1917-29) och sannolikt vid Rörbäcksnäs, Lima,
där Hals Lars Larsson försommaren 1930 sköt stt par (Eric Dahl).

Numera är brushanen sn sällsynt och kanske sj årsviss häckfå-
gel i Dalarna inom två skilda områden, fjällvärlden och slättsjö-
arna i den sydöstra delen av landskapet. Detta kan sannolikt sss
som en följd av att arten i likhet med många andra har haft två
invandringsvägar till skandinaviska halvön, sn sydlig och en
nordöstlig.

I fjällvärlden är brushanen hittills endast funnen på Fulufjäl-
let (ca 1000 ml, Särna, och dst närbelägna Drsvfjällst (ca 950 ml.
På det senare sågs 2 ex omkring den 20.6.68 (Lind 1968) och på
en tredje lokal stöttes en hona upp från ägg 19.6.68 (Roger Gyl-
lin). Två honor markerade häckning vid Lilla Getsjön 2.7.71 och
åtminstone en av dem hade ungar i gräset (Kjell Bylin). Samma år
sågs två honor vid Rösjöarna 30.6 och 2.7 (Richard Holmqvist).
Dsn 14-15.6.72 sågs slutligen 5 hanar vid Harrsjöstugan (Lars-
son 1973). Iakttagelser på Fulufjällst har också gjorts av Ber-
til Nord och även 1974 har häckningsbstssnden iakttagits (Berndt
Larsson, m fl).

Troligen finns brushanen som häckfågel i övre Västsrdalarna
även öster och söder om fjällksdjan, även om detta ännu inte
blivit särskilt undersökt. I Sjörs (1973) uppges brushanen som
häckfågel i myrkomplexet omkring Vsrsjön, Transtrand och 1.6.70
sågs ett par på Tisjökölen, Lima (Kjell Bylin). Motsvarande har
även uppgivits från Ransjön, Älvdalen (Stig M Larsson gm Gunnar
Lind). Under 1974, då Lisjön, Säfsnäs, börjat uppmärksammas på
allvar, har brushanar påträffats även där. Bofynd har inte gjorts
men den häckande populationen uppskattas till 3-5 par (Jan-Olof
Hsrmansson, Berndt Larsson, Ake ~ersson).

I slättsjöområdst har brushanen hittills rapporterats häcka
eller översomra endast vid Hovran, Hedemora och Limsjön, Leksand.
Dessutom har dock en hans setts vid Naglarby, Gustafs, i juni
1933 (Dag Hannsrz i brev till Sven A Mellquist). Vid Hovran upp-
trädde 1.6.47 2 hanar och 3 honor, vilket ansågs tyda på häck-
ning (Palm OJ 1947:48) och 1951 skall stt ägg ha lagts av en
brushona innan översvämningen kom (Mellquist OJ 1951:80). Efter
att sn hona och tidigare stt par iakttagits sent på våren 1953
ledde noggranna undersökningar till att 4 nykläckta ungar påträf-
fades den 12.6 (Lind 1955). Därefter har ensamma, oroliga brus-
honor uppträtt vid flera tillfällen, bl a i början av juli 1962
och i juni 1964 (Kjell Bylin). Os senaste häckfyndsn är från
1969, då ett bo hittades på Hällagrundet och ett på Brunnaön

337

(Mikki Rsinurm, Kjsll Bylin).
Vid Limsjön har översomrands honor iakttagits nästan årligen

sedan mittsn av 60-talst utan att bo har sftsrsökts (Gunnar Lind),
I Bsrgslagsn har 1 hona och 2 hanar satts i Västsrbyhyttan, Sö-
derbärke, 19.6.65 (Hans Ludvigsson OJ 1966:74).

Sträck

I övrigt är brushanen en mycket allmän gsnomsträckare båda höst
och vår och på vissa platsar, såsom vid Hovran och Limsjön, kan
stora spsl studeras. I Bergslagsn och Västardalarna obssrvsras
den dock i mindre omfattning. Den största flocksn i dst ssnare
området är 40 ax i Nås 12.9.60 (Gunnar Ingritz) och därutövsr
föreligger märkligt nog endast ett par fynd. I Bsrgslagen sakna-
ciss observationsr undsr åran 1957-66, man däreftsr har några få
ax setts varje vår vid Lsran och under 70-talst ävsn i Glaning-
en. Undsr sydsträcket är dan vanligars på slamdammsn i Grängss-
berg, man fler än 10 ex har inte obssrvsrats (Torgny Magnusson,
m fl).

Smalnäbbad simsnäppa Phalaropus lobatus (L.)

Häckar sällsynt på fjällan i Särna och uppträdsr sparsamt undsr
sträckan

Utbrsdning

Ost första fyndet av ett par smalnäbbads simsnäppor i tänkbart
häckningsområde i Dalarna gjordes vid Grövslsjön, Idre, B.B.63
(Ivar och Christina Spsrbsr). Däreftsr har artsn inta obssrvs-
rats i Idrsfjällsn. Ost första häckfyndet gjordss i an tjärn
SE Trolltjärn, Rödfjället (ca B70 ml, Särna, i juni 196B (Lind
196B). Samma år sågs också 1 ax vid Lilla Rösjön på det närbsläg-
na Fulufjällst dan 10.6 (Rogsr Gyllin). Därsfter dröjds det till
dan 9.7.70, innan att par mad an dunungs påträffades vid danna
lokal (Björn Ehrenroth).

Aret därpå sågs åter 1 par i Lilla Rösjön och 3 hanar och 2
honor i Harrsjöarna på samma fjäll dan 25.6 (Bonnie Nilzon, Karin
Sjögrsn). På dan ssnars lokalsn påvisadss dan 2.7. 3 par,varav
ett hads dunungar (Kjsll Bylin). Dagen innan hade dsssutom 1 ax
satts msllan Gat- och Harrsjöarna (Richard Holmqvist). Under in-
ventsringsn av Fulufjällst 1972 sågs 3 ax i Lilla Rösjön 15.6
(Larsson 1973) och 1974 påträffadss smalnäbbade simsnäppor vid
Rösjön, Stora Harrsjön och Lilla Harrsjön dan 13-14.7. Häcknings-
bstssndsn iakttogs på samtliga lokaler och vid den sistnämnda sågs
3 par och 3 ungar (Bsrndt Larsson, m fl). Dstta tycks visa att
den smalnäbbade simsnäppan för närvarands häckar i Dalarna, om
än i an myckst liten stam.

-St-räc-k

I övrigt är smalnäbbade simsnäppan känd som an myckst sparsam
gsnomsträckare. Dan har påträffats rastands i slättsjöarna först
undsr 1960-talst och de kända fyndsn är så få att samtliga upp-
räknas i nsdanståsnds förteckning
1 ax Bysjön, Kvarnsvsden, Stora Tuna, 2B.B.63 (Bsngt Wickholm)
3 ax Marnästjärn, Ludvika, 3.10.65 (Jan-Olof Hsrmansson)

33B

1 ax Truttjärn, Torsång, 5.7.66 (Knut Eklund, m fl)
1 ax Hsssssjön, Stora Tuna, 22.5.68 (Stig-Aks, Ulf och Aks Svsn-
son, m fl) u
1 ax Dragsängarna, Leksand, 23.5.68 (Gunnar Lind)
3 ax Drrlsksn, Grängssbsrg, 24.5.68 (Lars-Aks Persson, Par Kjsl-
lin, m fl)
1 ax Södra Hörksn, Grängssbsrg, 23.5.71 (Bertil Rahm, m fl)
1 ax Badstranden, Rättvik, 17.7.72 (Gunnar Lindbom)
Minst 4 ax i Hovran, Hsdsmora, 16.8.72 (Lars Johansson)
5 ax Drrlsksn, Grängssbsrg, 7.8.73 (Berndt Larsson)

Fjällabb Stsrcorarius longicaudus (Visillot)

Uppträder tillfälligt

Förteckning övar kända fynd
1 ungt ax skjutet i Flosjön, Floda, hösten 1942 (Gunnar Ingritz)
1 ungt ax påträffat dött vid S Lindberg, Leksand, 17.9.61 (Gunnar
Linds)
2 ax Iakttagna vid Hovdtjärn, Slagufjällst, Idrs, 17.6.66 (Isaks-
son 1967)
1 ax Ludvika 14.9.67 (Hans Andersson)

Labb Stsrcorarius 'parasiticus (L.)

Uppträder tillfälligt

Förteckning övar kända fynd
1 ax skjutet vid Mora i ssptsmbsr 1889. Fågeln finns monterad i
Falu gymnasiums museum (Dahl 1943, P Folks Nyholm)
1 ax Glaningsn, Ludvika, 27.8.61 (Gunnar Westman, Erik Syren)
1 ung obestämd Stsrcorarius Lusmyrsn, Borlänge, 22.8.66 (Stig-
Aks Svsnson)
1 ax Norsbro, By, 21.6.69 (Par Ström)

Bredstjärtad labb Stsrcorarius pomarinus (Tsmminck)

Har tidigare uppträtt tillfälligt

Förteckning övar kända fynd
1 ax fångar i Orsa 20.9.67 (Alm 1871)
1 ax påträffat vid Limsjön, Leksand, 22.10.1892. Fågeln finns
monterad i Falu gymnasiums museum (Dahl 1943, P Folks Nyholm)
3 unga ax iakttagna i Flosjön, Floda, novsmbsr 1943, varvid att
av dam blsv skjutet (Ingritz FoFl 1944:184)

Storlabb Stsrcorarius s. skua (Brunnich)

Har tidigare uppträtt tillfälligt

1 ungt ax skjutet vid Ludvika 23.5.44 (Tors Hansson i Curry-

339

Lindahl, m fl 1959-63).

rlavstrut Lurus marinus L.

Uppträdsr tillfälligt

Förtsckning övsr kända fynd

Havstrutsn är påträffad i nästan alla svsnska landskap och lapp-
marksr och häckar ävsn vid invattsn i Göta- och Svsaland (Förtsck
ning övsr Svsrigss fåglar 1970). Ost är därför ints osannolikt
att dsn någorlunda rsgelbundst kan besöka Dalarna. Dalälven bör
utgöra en god lsdlinje och Siljan med Drsasjön sn lämplig uppe-
hållsort.

Därför upptas i nedanståends förteckning samtliga rapporter om
havstrut i Dalarna, trots att något fall kan utgöra förväxling
msd silltrut., Dbssrvera att tre av fynden verkligen är gjorda vid
Siljan/Drsasjön.
1 ex skjutet i Floda november 1873 (Theorin 1880)
1 ex iakttagst i Hsssssjön, Stora Tuna, 6.10.62 (Leif Liden)
1 ungt sx Sågsn, Rättvik, 19.8.66 (Ulf Lundwall)
1 ex Orsa 9.5.69 (Lars Bruks)
1 ungt ex Stimmerbo, Norrbärke, 24.5.70 (Jan-Olof Hermansson,
Lars-Aks Johansson, m fl)
1 ex Siljan, Rättvik, 23.7.71 (Lennart Embro)
1 gammalt + 1 ungt sx Smedjebacksn, Norrbärke, 6.6.72 (Carl-Johan
Kristoffersson)

Silltrut Larus f. fuscus L.

Har tillfälligt häckat i Dalarna och bssöker regslbundet hela
landskapet undsr sträcksn

Utbredning

Silltrutsn har gjort ett häckningsförsök i Dalarna. Den 3.7.55
fann Gunnar och Sigvard Lind ett bo med 3 trasiga ·ägg samt en
död, gammal silltrut på Vattholmsskärsn i Siljan. Ovanför områ-
dst flög yttsrligare sn gammal fågel. Sedan dess har silltruten
iakttagits årligen i Siljan, men ytterligare häckningsförsök är
ints kända (Gunnar Lind).

Sträck

Silltruten tycks tidigare ha uppträtt sparsamt i Dalarna. Från
1800-talet finns två precissrade fynd, ett vid Horndal (Lund-
borg 1846) och stt vid Svärdsjö 19.5.1871 (Theorin 1880). Under
första hälften av 1900-talet är ds kända fynden så få att samt-
liga sammanställts i nedanståsnde förteckning:
1 sx Storgården, Väsman, Ludvika, 15-21.7.16 (Karl-Harman Fors-
lund)
1 ex Busjön, Äppslbo, 30.5.26 (Lönnberg FoFl 1926:188)
1 ex iakttaget vid Dalälvsn i Nyckslby, Stora Tuna, 18.9.40
(Dahl 1943)
1 sx iakttagst vid Kvarnsveden, Stora Tuna, maj 1941 (Dahl 1943)

340

Från och mad 1950-talst har rapporterna om silltrut ökat mar-
kant och man måsts numera ansa att artsn uppträder rsgslbundst
övar hala landskapet. Dan är dock inta påträffad ovanför träd-
gränsen, vilket hänt i Härjsdalsn (Bylin 1973 h). Av flera ob-
ssrvatörsr betraktas den numera så ointressant att den inte rap-
porteras. För att ge en uppfattning om förekomsten redovisas än-
då i fig 2B antalet obssrvationstillfällsn under åren 1954-73. I
de flesta fall rör sig antalet fåglar om något sller några få ex.
Os största flockarna tycks vara 16 ax Stimmerbo, Norrbärks, 5.5.
72 (Carl-Johan Kristoffersson) och 9 ex Torrbo, Norrbärks, 24.5.
72 (Kent Björklund).

Gråtrut Larus a. argsntatus (Pontoppidan)

Häckar i de flesta större sjöar i sydöstra hälften av landskapet
upp till Lima-Älvdalen, Orsa finnmark.

Invandring

Gråtruten har invandrat till Dalarna först undsr ds ssnasts de-
cennierna. Ost allra första publicerade fyndat gjordes vid Täg-
tsn, Stora Tuna, sommaren 1939 (Erik Eriksson gm Dahl) och fram
till publiceringen av sitt material kända Dahl (1943) till ytter-
ligare 4 fynd. Dessa var 1 ungfågel i Kårtyllasjön, Torsång, 4.5.
41 (Harald Frendinl, 1 gammal och 1 ungfågel i Karlsbysjön, Sund-
born, 1-16.B.42 (Bo Tjedsr) samt observationer i Venjansjön, Vsn-
jan och Siljan vid Sollerön (N Halmberg).

Rsdan vid danna tid är det dock troligt att de första gråtrut-
paren häckade i södra Dalarna. John Palm uppger (Lindroth 1946)
att arten vid mitten av 40-talst häckade i Hovran, Hedemora,
Flinssjön, Husby samt Dräcksn, Hedemora, sannolikt sedan 1939.

Från resten av 1940-talet finns tyvärr ingst publicerat men
troligen har artsn sftsr hand etablerat sig i flsra av ds större
sjöarna i södra och msllsrsta Dalarna. Till Stsnslåsjön, norra
Dra, kom dst första parat 1950 och ssdan dass har arten varit
årsviss i dstta område (Holger Viberg). I Närsen och Flosjön,
Floda, uppträdda dock gråtrutsn inta förrän 1955 men rsdan årst
därpå fanns dan mad två par i dan ssnars (Gunnar Ingritz OJ
1956:86). Aran 1956-5B häckade den även i sjön Skramsen, Järna,
(F Lundberg i Curry-Lindahl m fl 1959-63). I Tisjön, Lima, häcka-

de gråtrutsn första gången 1959 (Ahlan & Lsnnsrstsdt 1961).

~brsdning

Numera kan gråtrutsn betraktas som an allmän häckfågel i hala
landskapet mad undantag av ds nordvästligasts dalarna, Os talri-
ka steniga skogssjöarna i södra hälften hyser ofta en koloni fisk-
måsar på 10-30 par och i rsgel också att sllsr två gråtrutpar.
I Bsrgslagsn har dan stora Barkan att par kolonier på ca 10 par
och flsra mindre (Jan-Olof Hsrmansson s).

I Floda beräknas 5-10 par häcka (Gunnar Ingritz) och i Siljan
uppskattas stammen till ca 20 par (Gunnar Lind). Omkring 10 par
häckar också i nordöstra delsn av Drsasjön och ca 5 par i en li-
ten tjärn vid Orsa flygfält (Lars Bruks).

Möjligen saknas gråtrutsn som häckfågel i Idrs, Särna och Tran-
strand. I Lima häckar den som nämnts i Tisjön man är i denna väst-

341

Fig 27 F
Gluttsnäppa Tringa nebularia
S

P
[

~

Häckningsområde

16

Fig 2B

Silltrut Larus fuscus

Pntal observationstillfällen i
['alarna 1954-73

11
10
9

6
5

44

N

54 73 s:t
01

liga dal av Dalarna ännu så sparsam att dan inta mad säkerhet är

bosatt inom Malung (Pall Algot Eriksson).
Dan nordvästligaste häckningsplatsen kan för nävarands vara

Spjutmosjön i östardalälvan ca 15 km NW Mora, där 1 par häckade
åtminstone 1971 (Kjell Bylin). Tillfälliga fynd under häcknings-
tid har dock gjorts även ids nordvästligaste dalarna, bl a av
1 ax längs Storån N Hällsjön, Idre, 20.6.71 (Gunnar Lind).

Under sträckan kan större flockar samlas i vissa slättsjöar.
Ett par exempel är ca 50 ex i Hovran, Hedemora, 23.3.67 (Kjell
Bylin) och ca 250 ex i Stora Halmsjön, Stora Tuna, 29.10.66 (Sune
Norström).

Fiskmås Larus c. canus L.

Häckar lokalt allmänt i hela landskapet utom i den nordvästligas-
te fjällvärldsn, där den är sparsam

Invandring

Fiskmåsen fanns på holmar i Nedre Dalälvan redan under första
hälften av 1800-talst (Lundborg 1846). När den kom dit eller hur
fort den fortsatta spridningen gått, har inte kunnat klarläggas.
Under 1920-talst tycks den ha häckat åtminstone i sydöstra Dalar-
na upp till Hedemora-Husby, liksom lokalt i Bergslagen (DHFT 1925:
169 Karl-Harman Forsslund) och säkerligen också i Siljan. Enligt
uppgift till Gunnar Lind (ml såg äldre ortsbor ruvands fiskmåsar
på stolpar i älven vid Yttarmo, Leksand, vid denna tid och stora
skaror måsar som rastade på timret. Omkring 1920 var arten den
anda häckande måsen i Svärdsjö (Bergren 1974) och redan 1935,
då Holger Vibsrg först besökts norra Dra, häckade fiskmåsar där
i flera par. Vid mitten av 30-talst börjar också fyndangivslssr
bli vanliga i Dahls material och omkring 1940 tycks fiskmåsen ha
häckat sparsamt i hela östra Dalarna liksom i Bergslagen i Väster-
dalarna upp till Nås.

Invandringen till sjön Skramssn i Järna är väl dokumenterad ge-
nom F Lundberg (Curry-Lindahl, m fl 1959-63). Där uppträdde ar-
ten under 1930-talst några år utan att häcka och blev 1939 bosatt
mad två par. 1957-58 hade detta antal stigit till 12 och vid den-
na tid fanns fiskmåsen häckande även i nio andra sjöar i socknen.

Utbredning

Sedan dess har fiskmåsens ställningar konsoliderats påtagligt i

den sydöstra hälften av landskapet. Den är idag allmän häckfågel

i samtliga sjöar, vars sig de är eutrofa eller oligotrofa. I de
steniga skogssjöarna förekommer ofta en fiskmåskoloni på 10-30
par.

_Samtidigt har fiskmåsen börjat häcka allt längre mot nordväst.

Langs östsrdalälvsn förekommer den åtminstone till Älvdalen (Kjell

Bylin, Jan Hansson). Vid Tisjön, Urna, häckade flera par 1960
(Ahlen & Lsnnsrstsdt 1961) och nu anges den som häckande även i

T:an~trand (Per Halfvars). Vid inventeringen av Hällaområdst 1973
pa~raffadss strövanda fiskmåsar i samtliga provytor längs älven.

6196Aex9ndaorecghueplp1be9u7n4påde(9Ft0u1i lumdfe)j.äsltVlösidrtr, einSvsäjerönnaatre,nriehnag[reLnhaärsc1sk9o7nn2in g konstater ats 1968,
påträffades upp till

1973). Även i Idre

343

följer strävande fiskmåsar österdalälven ända upp i fjällvärlden
och 1973 har den första häckningen i Hävlingsystemet skett ge-
nom att ett par påträffades med bo vid Nedre Grötsjön (734 ml
(Alf Nordin). I Härjedalen uppträder fiskmåsen idag regelbundet
även på fjällhedarna i den nordvästra delen av landskapet på
över 1000 m höjd.

Vittrut Larus h. hyperboreus Gunnerus

Har tidigare uppträtt tillfälligt

Förteckning över kända fynd
ex påträffades vid Våmån, Våmhus, 12.3.1872 (Theorin 1B80)
ex påträffades vid Svärdsjö 16.10.1879 (Theorin 1880)
ex anträffat vid Domnarvet, Stora Tuna, 4.3.1898 (R Carlsson

i Jägerskiöld & Kolthoff 1898)

Anmärkning
Observera att fyndet från Våmån i en handskriven förteckning öve1
"Falu Högre Elementarläroverks Fogelsamling 1872" upptas som vit·
vingad trut.

Vitvingad trut Larus g. glaucoides Meye·r

Har tidigare uppträtt tillfälligt

1 ex anträffat i Tandsjön, Lima, hösten 1932. Fågeln ingick i
Hals Lars Larssons samling (Eric Dahl).

Dvärgmås Larus minutus Pallas

Uppträder tillfälligt och har i samband därmed nyligen gjort ett
häckningsförsök

Förteckning över kända fynd
1 ungt ex Lilla Holmsjön, Stora Tuna, 21.5.63 (Sune Norström)
1 ex funnet dött i Dalbyn, Dre, 20.1.69 (David örjas gm Sune
Norström)
1 ex Drrleken, Grängesberg m fl lokaler vid Grängesberg 25.5-
27.7.71 (Ake Persson, Berndt Larsson, m fll
1 ex Utsund, Bäsingen, Folkärna 25.7 och 3 ex 27.7.71 (Mats, Jan
och Pär Forslund, Per Ström)
Häckningsförsök i Forssjön, Folkärna, 4-6.6.74 (Mats Forslund,
Göte Nyhlen, m fll

Skrattmås Larus r. ridibundus L.

Häckar alln,änt i hela kulturslättregionen och sparsamt på vissa
lokaler nordväst om denna; besöker hela landskapet under ströv-
såg sommartid

344

Invandring

Skrattmåsens invandring till Dalarna och dess nuvarande utbred-
ning har beskrivits av Bylin (1973). Det första fyndet gjordes
i Särna 28.4.13 (Dahl 194~), men den egentliga invandringen ägde
rum långt senare. De närmast följande fynden som preciserats i
litteraturen är enligt Dahl ( 1943) 1 ex i Tisken, Falun, 8.5.38,
2 ex vid Stusshyttan, Grytnäs, 1940, ett 10-tal ex vid Uppsjön,
Stora Skedvi, i maj 1941, en flock i Tisken, Falun, maj 1942 samt
1 ex vid Halmsjöarna, Stora Tuna, även det i maj 1942.

Det är dock troligt att skrattmåsen redan vid denna tid häcka-
de i landskapet. John Palm (ml uppger att häckning sannolikt före-
kommit i Svinösjön, Husby, ssdan 1937 och i Flinesjön, Husby. Om
detta verkligen är riktigt, måste dock häckningen i denna sjö
tidigt ha upphört, möjligen till förmån för Svinösjön.

De första häckningar som omtalas i litteraturen ägde annars
rum i Runn vid Torsång 1942 (Dahl 1943) och i Ingarvsdammen,
Falun, 1943 (Dahl 1943). Vid denna tid eller möjligen något år
senare bosatte sig skrattmåsen även i de kända slättsjöarna i
Tunabygden. Då Sune Norström (s) en försommarkväll 1945 för förs-
ta gången besökte Vasstjärn, Torsång, var skränet från skrattmå-
sar redan ganska starkt. Dm arten häckade, kunde inte med säker-
het avgöras. Den fanns i ett 50-tal par vid Halmsjöarna, Stora
Tuna, då Sven A Mellquist 1948 besökte ett flertal av landskapets
idag mest kända fågelsjöar.

Kolonin i Svinösjön hade till en början varit liten och räkna-
de ännu 1946 endast ett 30-tal par (John Palm). Ar 1948 hade den
dock delats upp i en mindre del som häckade i den närbelägna Liss-
sjön och i en annan som fanns i Fatburen på andra sidan Oalälven.
Detta var dock troligen en helt tillfällig företeelse (John Palm)
men har åtminstone till delar upprepats 1972.

Under 40-talets allra sista år hann även en mindre koloni skratt-
måsar slå sig ned vid Limsjön i Leksand (Gunnar Linds).

Artens utbredning i Dalarna efter detta decennium kan därmed
sammanfattas såsom i fig 29. Storleken av kolonierna kan dock
svårligen uppskattas men översteg troligen endast i Svinösjön
50 par. Den efterföljande perioden kännetecknas dels av kraftig
ökning i de etablerade kolonierna och dessutom av fortsatt sprid-
ning. Under 50-talets första år slog sig skrattmåsen ned åtmins-
tone i Vikatjärn, Vika, (Mellquist 1954), vid Sollerön (Gunnar
Linds) och i Hälgsjön, Al (Gunnar Linds). Det var även mot slu-
tet av detta årtionde som arten började bli en karaktärsfågel på
fälten och i samhällena i Vikmanshyttan 1959-60 och från Säter
har Karl Andersson rapporterat (Oahlgren op cit.) att några få
exemplar visade sig 1958 för att från 1960 vara synnerligen tal-
rika. Det måste dock observeras att det i Hedemora-Säter-trakten,
som ändock kännetecknas av goda fågelsjöar, fortfarande endast
fanns en enda koloni, nämligen Svinösjöns. Denna nådde dock vid
denna tid en imponerande storlek och var l~nge landskapets största
koloni. Antalet par har någon gång uppskattats till ett par tusen,
vilket dock sannolikt är i överkant.

_Invandringen till Bergslagen är ännu endast mycket schematiskt
kand. Karl Rynsus (gm Torbjörn Rynsus s) såg skrattmås i Ludvika-
trakten första gången 1953. Den första-häckningen ägde sannolikt
rum i Marnästjärn, Ludvika, 1955. Det är möjligt att Marnästjärn
var den enda häckplatsen i detta område under hela SO-talet (Tor-
björn Rynsus, Gunnar Fjellner~). Till Glaningen tycks skrattmåsen

345

enligt den förstnämnda ha kommit först 1960. Ost står dock klart
att arten förekom häckande vid flera av traktens sjöar vid mit-
ten av 60-talst (Jan-Olof Hsrmansson, m fl s). Ar 1960 meddela-
des i Dalajägarsn att de första 4-5 skrattmåsarna även kommit
till Frsdriksbsrg, Säfsnäs. Numera häckar en koloni på närmare
100 par i detta samhälle (Nils-Erik Andersson gm Berndt Larsson

s).

- Efter invandringen till Ludvikatrakten hade skrattmåsen nått
en utbredning i Dalarna, som bibehölls under i stort sett ett
decennium, Förekomsten omfattade under denna period således någ-
ra mindre kolonier i de södra bergslagssocknarna och ett större
antal längs Dalälven upp till Sollerön i Siljan. Perioden känne-
tecknades inte heller av någon nämnvärd nybildning av kolonier
inom detta område. Flera tycktes dessutom redan ha nått sin maxi-
mala storlek.

Längs Västerdalälvsn uppträdde skrattmåsen fram till mitten av
1960-talet mycket sparsamt och oregelbundet, vilket framgår av
Gunnar Ingritz~nsdanstående noggranna förteckning.
1 ex Flosjön~ Floda, 8.5.43
1 ex Björbo, Floda, 8.4.51 (Sven Enmalm)
10 ex Gagnef, 14.5.55
6 ex Nås våren 1957 och några ex i samma socken även våren 1958

(Ehnström & Lindholm Dalajägarsn 1959:94)

17 ex Nås,17.7.59
1 ex Hjulbäck, Nås, 17.4.60
1 ex Hagens by, Floda, 16.6.60
SO-tal ex Hjulbäck, Nås, 12.9.60
2 ex Mockfjärd, Gagnef, 9.5.62
3-5 ex Björbo, Floda, 9.5.62
20 ex Grangärds, 24.4.66
5 ex Mosselåkern, Floda, 28,4,66
Stor flock Hjulbäck, Nås, 13.5.66

Efter detta har artens uppträdande i Västsrdalarna blivit mer
regelbundet och skrattmåsen har nu följt både öster- och Väster-
dalälvarna upp till deras källor. Ost var även vid mitten av 60-
talet som arten började visa sig i Lima. Till en början skedde
detta så gott som alltid i blandade flockar med fiskmås. En ren
flock på 20-30 ex skrattmåsar sågs dock på Tisjökölen 15.5.67
(Börje Flygar s).

Det hittills-sista skedet av skrattmåsens kolonisation av Da-
larna tog sin början i samband med den nämnda framstöten efter
60-talsts mitt. Då frångick arten för första gången i detta land-
skap sin vana att häcka i eutrof miljö, Både i Hedemora och Lek-
sand och Järna bildades smärre kolonier på gungflyområden i bio-
toper, som närmast skulle passa smålommen. Detta har medfört att
skrattmåsen inte längre är begränsad till kulturslättrsgionen i
sin utbredning. Redan 1970 iakttog Björn Ströbsrg (sl en skriande
mindre flock skrattmåsar i myrmarker mellan Horrmundsjön och Löv-
näs i Älvdalen. Samtidigt sågs måsungar mellan tuvorna och dessa
måste rimligen ha tillhört denna art. Under 1974 har dessutom
11 ruvande par påträffats i en del av Tisjön, Lima, (Birger Staf-
ås), så västligt i Dalarnas barrskogsregion som man kan komma.

Utbredning

Dalarnas skrattmåsbestånd inventerades 1972. Sammanlagt kom 30
kolonier till kännedom (figur 30), omfattande ca 4000 par. De

346

Fig 29
Skrattmåskolonier i Dalarna 1950

~

.~ 50 par

• =5 200 par
l_.,,,J.

'-J

Fig 30
Skrattmåskolonier i Dalarna 1972

~

o:5 50 par
0:5 200 par

os 500 par

Q:5 1000 par

• kolonier som tillkommit efter 1972

flesta kolonier hyser mindre än 100 par och påfallande många är
av storleksordningen 20 par. Den största kolonin fanns i Hälgs-
sjön, Al och räknade 958 bon.

Efter denna inventering har endast marginella förändringar in-
träffat. Skrattmåsens uppträdande präglas över huvud taget av
nyckfullhet. Smärre kolonier uppstår för närvarande hastigt på
nya lokaler och andra kan plötsligt avta i storlek eller för-
svinna. Os kolonier som tillkommit efter 1972 har markerats i
figur 30.

Utöver de häckande fåglarna rymmer landskapets totala popula-
tion ett stort antal exemplar, som uppträder på fält och i sam-
hällen på ett sådant sätt att de gör intryck av att inte häcka.
Sannolikt är det väl också icke-häckande skrattmåsar som strövar
längs vattendragen över hela landskapet under försommaren. Numera
är arten därför regelbunden längs Dalälvsn ända upp till Idre
och 18-19.5,74 iakttogs 2 ex på Fulufjällst, Särna (Christer
Carlsson).

Tretåig mås Rissa tridactyla (L.)

Uppträder tillfälligt

Förteckning över kända fynd

1 ex skjutet i Mora, 30.3.1875 (Theorin 1880)
5 ex iakttagna över Dalälven vid Mora-Norst, Mora, 2.5.11.
2 ex blev skjutna och 2 hittades döda i utmärglat tillstånd
(Dahllöf DJM 1911:134)
1 dött ex B~rlängs 1911 insändes till Kolthoffs naturalismagasin
för montering (FoFl 1927:116)
1 dött ex Malung 1911 insändes till Kolthoffs maturalismagasin
för montering (FoFl 1927:116)
1 ex skjutet i Idre 1912 (DJM 1913:79)
1 ex påträffat i Särna summarsn 1913 (FoFl 1916:35)
1 ex skjutet i Älvdals-Lövnäs, Älvdalen, 22.4.27 (Axel Larsson
OJ 1952-53:4)
1 ex iakttaget i Näfdsn, Grytnäs, 22.8.38 (FoFl 1938:192)
1 ex iakttaget Norr Ramms, Stora Tuna, 8.4 och påträffat dött
9.4.38. Fågeln fanns monterad i Borlänge gymnasiums museum (Eric
Dahl)
1 dött ex anträffat i Närådalsn, Skärfjällst, Transtrand, 13.3.43
(Dahl 1943)
1 ungt ex omhändertogs i Hammarbyn, Lima, januari 1962 och art-
bestämdes efter bild i Dala-Demokraten av Göts Dyhlen (OJ 1963:
88)

Ismås Pagophila eburnsa (Phipps)

Har tidigare uppträtt tillfälligt

Ismåssn är upptagen som påträffad i Dalarna i Förteckning över
Sveriges fåglar (1970). Källan till denna uppgift är inte känd.

348

Svarttärna Chlidonias niger [L. J

Uppträder tillfälligt

Förteckning över kända fynd

1 hans skjuten i Runn hösten 1367 förvarades i Falu gymnasiums
museum [Ahlm 1871, Thsorin 1880)
1 sx Stora Halmsjön, Stora Tuna, 28.5,48 (Msllquist OJ 1948:8)
1 sx iakttaget vid Svinösjön, Husby, 17.5.59 (Lars-Erik Eriksson)
2 ex Orsa, 8.6.65 [Lars Bruks)
1 sx Viggen, Hedemora, 15.5,67 [Barbro Karlsson)
2 sx Hovran, Hedemora, 17-19.5.69 [Mikki Rsinurm, Kjell Bylin,
Per Sävsrborn)
1 sx Hovran, Hedemora, 2.6.70 [Anders Sällström)
2 sx Tälnbäcksn, Stora Tuna, juni 1970 [Jan Axelsson)
1 sx Södra Härken, Grängssbsrg, 30.5.71 (Bertil Rahm)
1 sx Brunnsjön, Hedemora, 29.7.70 (mikki Rsinurm)
1 sx Marnästjärn, Ludvika, 26-28.5.72 (Lars Ström, Ungvs Hare-
land, Jan-Olof Hsrmansson, m fl)
1 sx Drrlsksn, Grängssbsrg, 3.6.73 (Torgny Magnusson)

Skräntärna Hydroprogns tschsgrava (Lspschin)

Uppträder regelbundet längs Dalälvsn upp till Hovran under sen-
sommaren

Förekomst

Skräntärnor började besöka sydöstra Dalarna vid mitten av 1950-
talst och från och med 60-talst har ds varit årsvissa vid Hovran.
Observationerna har nästan genomgående gjorts i juli-augusti och
vid flera tillfällen har det rört sig om en vuxen fågel i säll-
skap med ännu matade ungar. Som mest har upp till 6 sx uppträtt
samtidigt vid Hovran (Kjell Bylin).

Sedan slutet av 60-talsthar motsvarande fenomen blivit obser-
verat även vid Bäsingsn i Nedre Dalälvsn. Som vid Hovran håller
skräntärnorna till hBr varje sommar-höst i några ex, varav fle-
ra är ungfåglar. Som mest har 7 sx iakttagits den 25.7.71 (Mats,
Jan och Pär Forslund, Per Ström).

Arten har blivit så regelbunden vid Hovran och Bäsingsn att
det från senare år finns flera fynd, som inte blivit antecknade,
åtminstone från den förra lokalen. Nedanstående förteckning upp-
tar därför endast samtliga fynd vid Hovran [och Bäsingsnl fram
till och med 1966 och i övriga delar av landskapet till och med
1973.
1 sx Kyrkbytjärn, Vika, 20-21.7.54 [Andreas Mellquist OJ 1954:
36)
2 P.X Långsn, Långshyttan, Husby, 2-7.3.57 [Bertil Johansson VF
1359:231)
1 sx Flinssjön, Husby, 27.7.58 [Lars-Erik Eriksson)
1 sx Hovran, Hedemora, 31.7.60 [Börje Axelsson i Dahlgrsn VF 1961:
254)
1 sx Hovran, Hedemora, 23.7 och 2 sx varav 1 unge 5.8.61 [Kjell
Bylin)
1 sx Hovran, Hedemora, 27.7.62 (Kjell Bylin)

349

1 sx Hovran, Hedemora, 26.7.64 (Gunnar Rosqvist)
1 sx Brunnsjön, Hedemora, i flykt mot Hovran 27.4.65 (Kj&ll By-
lin)
1 gammalt + 1 ungt sx Hovran, Hedemora, 25 och 29.7.65, 4-5 sx
varav 2 unga 1.8 (Kjell Bylin), 1 sx 4.8.65 (Mait Eriksson)
1 sx Hovran, Hedemora, 17.6.66 (Gustaf Hamilton)
Minst 4, troligen 6 sx Hovran, Hedemora, 31.7-14.8.66 (Kjell By-
lin)
1 sx Leran, Norrbärks, 3.9.67 (Jan-Olof Hsrmansson)
1 ex östansbo, Ludvika, 14.6.69 (Hans Andersson)
2 sx Amungsn, Husby, 22-23.7.69 (Berndt Lindberg)
1 ex Haggsn, Ludvika, 2.7.70 (Hans Andersson)

Ost ligger givetvis närmast till hands att antaga att de skrän-
tärnor som påträffats i anslutning till Dalälvan har följt denna
från mynningen i Östersjön. Att arten inta helt är beroende av
en sådan lsdlinje mot inlandet visas dock av att skräntärnor upp-
träder nästa~ årligen i större sjöar över hela Gästrikland (E
Lennart Risbe"rg )!!l.

Fisktärna Sterna h. hirundo L.

Häckar upp till Lima och Älvdalen

Utbredning

Fikstärnan har funnits i södra Dalarna så länge att invandringen
inte kan rekonstrueras. Ännu har den dock inte blivit häckfågel
i hela landskapet. Den är allmän vid olika typer av sjöar i den
södra h!lften upp till Siljan-Drsasjön men i regel endast i en-
staka par på varje lokal. I Barken sågs dock 1973 10 par i en
koloni och 1974 12-15 par. I sn av vikarna fiskade då stundom
50 ex samtidigt (Carl-Johan Kristoffersson, Jan-Olof Hermansson,
Kent Lsonardsson). Den största kända kolonin är annars från
Forssjön, Folkärna, som ökade från 7 par 1973 till 25 par 1974
(Mats Forslund, m fl). Vissa år häckar närmare 20 par även på
Vattholmskär.en i Siljan (Gunnar Lind) och ungefär samma antal
finns i nordästra hörnet av Drsasjön (Lars Bruks). En av ds
större kolonierna är också 6 par på Gäddöarna i Runn stt år i
början av 60-talet (Sune Norström).

Mot norr har tärnor, sannolikt av denna art, iakttagits i Fågel-
sjön, Orsa finnmark, 7.6.70 (Kjell Bylin) och talrikt i Lillhamra-
sjön, Orsa finnmark, sommaren 1974 (Gunnar Lind). Holger Viberg
uppger också att han ofta sett tärnor i norra Dra/Orsa under som-
maren men ännu ej funnit dem häckande. Längs österdalälven finns
häckfynd vid Alderängarna, NW Mora, där ett 10-tal ex fiskade
sommaren 1972 och några par sannolikt häckade på de yttersta
bankarna (Björn Cederberg), samt i Spjutmosjön, ca 20kc,NW Mora,
där stt bo påträffades redan 1970, första året som sjön existe-
rade (Kjell Bylin). Under våren 1973 sågs även 2 ex vid Älvdals-
åssn, Älvdalen (Jan Hansson).

Längs Västerdalälvsn häckar fisktärnan sparsamt i större sjöar,
såsom Bysjön, Nås, upp till Lima, där flera par häckar i Tisjön
(Börje Flygar, Kjell Bylin). Från Urna är 1 ex känt redan i Dahls
material (1943). Däremot tycks arten saknas redan i Transtrand
(Per Halfvars).

350

Fig 31
Gråtrut Larus argsntatus

l

Häckningsområds
w

Ul

Fig 32
Skräntärna Hydroprogns tschsgrava

l

• Fyndlokalsr i Dalarna, Os talrika
fyndsn i Hovran och Bäsingsn har
markerats särskilt