Jag_ar_en_samlare_NY_printad_WEB_1sida

��UM
K����

Sökandet och
so�te�andet av saker
är en sällskapsform som
kan hålla en bo�ta
från ensamheten.

52





”Jag använder
mina hattar,
jag vill inte att
de skall samla
damm.
Jag har alltid
hatt på huvudet
på vardagarna
när jag går till
mataffären.”

ANNA-BELLA HALTTUNEN

SAMLARE ÄR OFTA UTHÅLLIGA. Det tänkte jag på när jag konstaterade att Anna-Bella

fortfarande var kvar på marknaden nio timmar senare efter att jag först såg henne. Jag hade
redan tidigare om åren sett henne ihärdigt och skärpt skanna av olika antikmässor med många
intressanta inköp i händerna och konstaterat: hon om någon är verkligen en dedikerad samlare
och om jag gör en bok så hoppas jag att hon vill vara med. När hon tittade in i en stuga full
med samlare på Juthbackamarknaden fick jag möjlighet att prata med henne. Några månader
senare åkte jag tillsammans med en antikhandlarvän två timmar österut in i de finländska
skogarna för att hälsa på Anna-Bella i hennes hem, en pampig gammal gård där nejdens
pappersbrukschef tidigare har bott. Huset har många stora rum, här ryms det minsann saker!

Anna-Bella berättar genast att det är fullt i huset och En annan gång ropade Juha åt Anna-Bella på en
att hon och hennes man Juha planerar att bygga en loppis att hon skulle komma och titta i ett vitrinskåp,
separat gårdsbyggnad för att inhysa hennes samling- där fanns en billig sputnik-sparbössa. Alla människor
ar. i hela byggnaden hörde minsann att hon hittat den!

– Som ni ser är alla mina hyllor fulla, inget passar – Jag har en väldigt stark röst. Juha brukar skratta
in mera och något måste göras. Nu har jag just haft åt mig och säga att folk hör mig på 200 meter. ”Där
en katastrofsituation på övre våningen. Jag hade fruk- är Anna-Bella.” När vi var i Lovisa och de hade loppis
tansvärda mängder av saker och lådor överallt, jag har på torget var jag mitt inne i folkmassan, Juha visste
rest mycket, inte hunnit med och det har lämnat lådor inte var, men han ställde sig vid kanten och det räckte
huller om buller. Juha sa till sist: ”Gräv nu åtminstone inte länge innan han hörde min stämma och så visste
fram en farled så att du kan gå där.” han precis i vilken riktning han skulle gå. Folk hittar
mig väldigt lätt på olika evenemang och tycks också
Anna-Bella har påbörjat en noggrann planering känna igen mig, det kommer ofta okända människor
av inredningen och de vitrinskåp som skall byggas fram och pratar. Många minns mig, men tyvärr minns
för att rymma hennes samlingar, som består av bland jag inte alla, jag vill inte vara oartig, så jag pratar på!
annat små dekorativa mockakoppar, mustaschkoppar,
figuriner och statyer i porslin, askar från Fazer, skor, Anna-Bella har lätt för att kommunicera och vi
hattar och accessoarer. Hennes huvudsakliga samlar- konstaterar att en samlare också behöver ha ögon och
objekt är sparbössor från finländska banker. Att hitta öron i skick, som ser och hör det som behöver ses och
en ovanlig sparbössa billigt är en stor lyckostund för höras, allt annat stängs ute när man är på jakt. Och så
Anna-Bella. behövs det ”agenter”.

– Jag var med Juha på marknad i Billnäs, dagen led – Många agenter behövs. Alla behöver veta vad
mot sitt slut och jag hade hittat några keramikplattor Anna-Bella söker. Jag vet aldrig när jag vaknar på
till mamma som jag skulle betala. Jag hade synat för- morgonen vad dagen kommer att föra med sig. Någon
säljarens långa hyllor många gånger, men så var det kan ringa från en loppis i Rovaniemi och säga att de
som om en kraft drog mig tillbaka till hyllorna ännu har hittat en viss sorts sparbössa. Det egna samlandet
en gång. Det kändes som om jag måste gå tillbaka, och underlättas när det också är andra som söker åt en. På
voi jummy-jammy vad jag hittade där på hyllan! En samma sätt är det också härligt att vara någon annan
gammal felfri sparbössa i papp för bara tio euro! Jag samlares agent. Jag har en vän som har en riktigt stor
nästan skakade och räckte fram den mot försäljaren samling av stormlyktor, jag tänker att det knappt går
och sa: ”Den här ännu!” Försäljaren sa: ”Nå, du får att hitta fler när han har så många men faktiskt har
den på köpet.” Den semesterresan började bra. jag lyckats några gånger.

56







Det händer sig att hon byter föremål med samlare men hon "Nä� vi besökte Uleåborgs
säljer sällan något. antikmässa så hö�de jag
två kvinno� b�edvid mig
– Jag kan kanske göra mig av med ett tredje exemplar men jag diskute�a en auktion. Jag
sparar gärna två av samma föremål så har jag en reserv. Riktigt sa genast: "Be�ätta fö� mig,
vanliga sparbössor kan jag sälja men absolut inga specialobjekt, vilken auktion, var, jag vill
men det är klart, om jag har två stycken värdefulla objekt kan veta!" De gav mig adressen
jag överväga att sälja ett för att finansiera ett annat. Alternativt och tidpunkten nä� visningen
så äter jag reservmat ur frysboxen eller makaroner. bö�jade och jag sa di�ekt till
Juha: "Dit fa� vi!" Det va� dä�
De samlarobjekt som är i aktiv användning är hennes hattar. jag hittade Faze�s unde�ba�a
– Jag har alltid hatt på huvudet på vardagarna när jag går till figu�askar. Jag kände mig
mataffären. Mitt smeknamn är säkert ”faster Ingeborg” som i ledd av ödet nä� den samli�gen
den kända visan. När det är fest använder jag också hatt. Tyvärr påbö�jades."
har hattkulturen försvunnit. Ofta är jag den enda personen "Den hä� lilla mockakoppen ä�
som har hatt, fast det är ett stort bröllop. Jag vill använda mina det fö�sta objektet i mina
hattar eftersom jag har dem. På min svärfars begravning var jag samlingar. Jag blev förtjust
också den enda som bar hatt. i den på Seinäjoki Antikmässa
Anna-Bellas samlande började redan som liten flicka då nä� jag va� i tioå�såldern.
hon och hennes föräldrar oftast satt på första raden på antik- Jag gick fö�bi den många
auktioner. Hennes mamma Rita som också är samlare har säkert gånger, fa�mor som såg mina
inspirerat mer än bromsat. När Anna-Bella och hennes syster längtansfulla blicka� köpte
flyttade hemifrån insåg Rita att hon kunde fylla barnens rum den åt mig fö� 50 mark."

60



med saker. I Anna-Bellas hem har föremålen också – När Juha är med står jag länge och funderar:
fyllts på i rask takt. Här är inga rum sparsamt inredda. ”Skall jag köpa eller inte, köpa eller inte?” Juha säger:
”Nå, köp den nu, annars pratar du om den ännu en
– Samlarobjekten har alltid blivit fler vartefter, vecka efteråt och jag orkar inte höra på dig.”
ibland märker jag inte ens att jag samlar på något, till
exempel mina sockertänger, de bara kommer till mig, Det är en hel del strategiskt tänkande för en sam-
plötsligt inser jag: ”Åhå, samlar jag på dessa?” Ibland lare som är på jakt efter nya rariteter till sina sam-
skrämmer det mig när jag köper ett andra exemplar lingar.
av en sak. Jag tänker: ”Hjälp, vågar jag köpa den här,
startar jag en ny samling nu?” – När jag är på en mässa gör jag först en snabb
runda, för att sedan gå ett noggrannare varv. Om
Förutom de tydligt utvalda samlarobjekten i vitrin- första försäljaren har något dyrt som jag vill ha blir
skåpen är hemmet fullt med andra slags samlingar. det svårt att göra ett köpbeslut innan jag har sett vad
När man kommer in i huset finns en uppstoppad andra försäljare har. Jag har många olika samlarob-
uggla som kommer från Juhas föräldrar. Anna-Bella jekt att bevaka. Dessutom måste jag också tänka på

”Jag kan kanske göra mig av med ett tredje
exemplar men jag sparar gärna två av
samma föremål så har jag en reserv.” 

har samlat och kompletterat med fler uppstoppade ekonomin, jag är ingen lottovinnare. Men om jag inte
djur som finns i Juhas rum på vinden. köper en sak jag vill ha genast går jag omkring i panik;
tänk om det säljs, tänk om det säljs!
– Ibland köper jag väldigt underliga saker. Till
exempel burken på kakelugnen som det står ”Ranta- Anna-Bella syns också ofta på loppisar och mässor
lan sammutin” på, en urgammal pulversläckningsap- tillsammans med sin mamma, de kompletterar varan-
parat. Jag såg den på en loppis och jag ville absolut att dra i jakten.
den skulle stå på vår kakelugn. Juha undrade vad den
gör där. Jag förklarade att den helt enkelt har sin plats – Vi samarbetar och har en bra strategi. Hon går
där, den skall stå kvar. snabbare men då missar hon också saker. Jag ringer
henne om jag hittat något jag vet att hon vill ha. Jag
Inför semesterresorna gör Anna-Bella en lång lista är ofta beslutsfattaren. Om mamma funderar över
med loppisar och de avverkar så många som möjligt ett köp så ringer hon ibland och frågar mig, men jag
varje dag. frågar förstås också råd av mamma. Om mamma inte
är med frågar alla var hon är, men jag kan inte vara
– När vi reser bor vi i skåpbilen. Vi har satt in en borta från en marknad. Jag är rädd att någon ovanlig
stor resårmadrass och under den får alla inköp plats, sparbössa går mig förbi om jag är hemma.
bananlådor ryms precis. En stor kylväska för fisk
använder vi som matförvaring. Jag frös ner sju lemo- Det blir många loppis- och mässbesök där de träf-
nadflaskor och kylan höll i sig i flera dagar. Visst är det far sina likasinnade vänner.
många som tycker att vi är galna och undrar: ”Är det
sant att ni sover bak i bilen i en vecka?” Och vi säger – Vi är som en egen klan.
som det är: ”Ja, det är inga problem.” Anna-Bella hade hört att alla samlare behöver
besöka Antikmässan i Stockholm en gång i livet, nu
Juha hänger med i samlarsvängarna och har har de varit där sju gånger.
utvecklat ett bra antiköga, han är den som går snab- – När vi besöker Antikmässan är det ett måste att
bare och säger ibland åt Anna-Bella att lyfta på föt- åka med skåpbil, mamma säger alltid: ”Nå, nu köper
terna, men hennes inköp begränsar han inte. vi inget stort, inget stort!” Och vad är det första hon

62





"Jag ä� så glad öve� min
gökhatt! Mamma tyckte
att den va� vämjelig och sa:
"Den köper du inte." Men
jag sa att den ä� ju oe�hört
sällsynt, det ä� klart att
jag måste köpa den!"
"Jag såg nallen i
skyltfönst�et nä� jag
kom ut f�ån en loppis
i Kuusamo. Jag gick in
tillbaka och und�ade
om jag fick köpa den
unde�ba�a nallen. Fö�
45€ blev den min. Juha
und�ade va� jag hade
d�öjt: "Alltid fö�svinner
du någonstans." Men han
fö�stod fö�stås nä� jag
kom ut med nallen på
axlarna. Skåpbilen ha�
t�e platse� och Isa-Bella
fick sitta med bältet på
mellan oss."
Klocko�na på bilden
vänta� på sin slutliga
plats i bostaden. Klockan
till vänste� ha� Raul
Pohjonen restau�e�at.
Rokokoklockan
köpte Anna-Bella på
Juthbackamarknaden.



”Ibland skrämmer köper, ja, någon stor barnvagn och så upprepar histo-
det mig när jag rien sig.
köper ett andra
exemplar av en Anna-Bella kommer att tänka på en solfjäder hon
sak, jag tänker: såg på mässan. Den var speciell med ett vackert svängt
Hjälp, vågar jag skaft och gjord i ett tunt material.
köpa den här,
startar jag en ny – Varför köpte jag den inte? Sällan lämnar jag något
samling nu? ” oköpt men ibland är jag så dum! Den hade passat per-
fekt i mina samlingar.
Anna-Bellas mamma Rita ä� också en
hängiven samlare av bland annat dockor På samma mässa förälskade sig Anna-Bella i ett par
och nallar. Hennes samlinga� kan man se skor från 1880-talet som hon absolut ville ha men priset
utställda både i Ähtäri och Killinkoski. var högt, hon kunde inte tänka på något annat.
Po�slinsfigurinen som Anna-Bella håller i
handen ä� en av hennes fö�sta figuriner – Juha var med den gången och sa: ”Köp inte så där
i samlingen som i nuläget bestå� av öve� dyra skor, du kan ju inte ens använda dem.” Jag bara
tvåhund�a stycken. pratade om skorna hela tiden, jag ville verkligen ha dem
och gick med bultande hjärta och tittade flera gånger
om de fortfarande var kvar. Men plötsligt var skorna
sålda och jag blev så sur. Jag var så arg på mig att jag inte
hade köpt dem, och jag anklagade säkert Juha också för
att han hade varit motsträvig. Men så visade det sig att
mamma hade köpt skorna åt mig som julklapp. Senare
under dagen, efter inköpet, hade hon pratat med sko-
försäljaren som hade nämnt att jag nästan hade börjat
gråta när skorna inte var kvar. Mamma kände sig tvung-
en att avslöja överraskningen, annars hade jag varit arg
hela dagen. Ibland slår ett föremål en så starkt, samlan-
det griper tag i ens själsliv. ■

��UNPOJK�N

Jag hade alltid b�una, blåa eller sva�ta
kläder som ba�n. Mina klännin�ar var ljusblåa
eller mörkblå�. Jag bar manchesterbyxor
och hemsydda tröjor i velour som mamma
köpte från en ty�hall där man fick ho�pa i
tyghöga�na och gunga över textilbe�gen i långa
t�ikåko�var.
I trean rakade jag av mig mitt långa blonda
hår. Jag undrar om pappa inne�st inne hade
önskat sig en stark son som kunde ta över
jordb�uket och inte ett klent astma�iskt
flickeba�n. Mamma sa att det inte var så.
Och jag kände det inte så. Men jag tänkte att
det kunde ha va�it så� att jag hade gjo�t det
bra. Eller så kunde jag ha gift mig med en
bonde. När mannen jag senare gifte mig med
sydde en b�un kavaj tänkte jag att det var
bra gjort.

68







TÄNDAN��

Chansen att komma in på ett mer
outforskat område än väde�leken är
större om man har lö��änder på
fönste��rädan istället för en pelargon.
(Jag har förstås både oc�. �er är mer.)

72







JA�T�N

En samlare har ett utvecklat öga.
På snabba minuter kan samlarögat
systematiskt avsöka en stor yta
fullbelamrad av all sorts bråte och
skimra�de ting� för att i ett högre
nedre hörn på ett bo�d, under ett
bo�d� se tre centi�eter av en saknad
bit till en samling.
Rovlystet tittar jag i söka�en och
röd�ärke� �issa objekt som �ina.
Bara �ina.
–Mitt. Ingen ��an får h��a före.
Tillslaget.
–�in ägo.
Slakten. Fo�sla� packa och bära till
va�je blodig� p�is.
Tillrednin�en. Inymp��det.
Njutnin�en.
Och sen kommer hunge�n krypa�de igen.

76









”Om jag skulle
analysera mig
själv?
Jag är en anarkist
med lindrig
personlighets-
störning men ändå
samhällsduglig.”

RAUL POHJONEN



CAPUT MORTUM ÄR PIGMENTET som jag har langat mest åt honom, målaren, samlaren

och antikhandlaren Raul Pohjonen. Då jag anländer till det utbyggda huset i ett kvarter med många
trevliga femtiotalshus i Karleby ser jag Raul stå ute på gården och plocka med några saker. Han
möter mig glatt och mina ögon vandrar över den fullproppade ytan, det är mer yta med saker än
vad det är gårdsplan. En lyckoplats för en sakletare! Jag får hejda min blick och säga till mig själv:
”Köpförbud, blunda och gör det du är här för.” Vi sätter oss i den tillbyggda flygeln där Raul förvarar
både saker som han samlar på och saker som är till salu. Berättelserna ramlar rappt och muntert ur
honom och jag lyssnar hänfört.

Vem ä� du, Raul? jag har gjort någonting stort och fått allt vad den här
branschen kan ge mig. Mitt habegär har blivit till-
– Jag är antikhandlare i andra generationen. Jag har fredsställt på alla plan.
tidiga minnen av att jag har suttit på farsans axlar då
vi har varit på auktioner. När jag var tolv år gjorde jag Vilka egenskaper ha� du?
min första affär. Jag köpte en spinnrock av grannen
för tjugo mark, renoverade den och fick hundra mark – Frågar vi min exhustru och mina gamla flickvänner
när jag sålde den. Jag sysslade också med astronomi, så är jag världens hemskaste människa. Jag har märkt
men de gamla föremålen attraherade mera. Jag gav att de flesta som sysslar med gamla saker ofta är fria
mig en tidsfrist på två år att lyckas med antikhandel i sinnet och har en viss gemensam nämnare; ett udda
och möbelrestaurering, annars skulle jag söka in till seende på samhället och en personlig anarki. Om jag
teaterhögskolan. Men slutligen blev jag – till all lycka, skulle analysera mig själv, så är jag en anarkist med
kanske jag ska säga – antikhandlare. Jag har arbetat lindrig personlighetsstörning men ändå samhälls-
länge i branschen och skrivit böcker. Jag upplever att

83

”Jag upplever att antikhandeln handlar
så mycket om pengar och att man
struntar i mindre värdefulla föremål
och föremålens historiska aspekter.”

duglig. Ända in i hjärtat har jag en vurm för det gamla.
Att arbeta för och bevara det. Oscar Wilde sa: ”Vad är
en cyniker? – En man som vet alltings pris och intets
värde.” Det här är någonting som jag kämpar emot i
dagens läge. Jag upplever att antikhandeln handlar så
mycket om pengar och att man struntar i mindre vär-
defulla föremål och föremålens historiska aspekter.

Vad samla� du på?

– Jag har samlat på olika saker under olika perioder i
livet. Man märker en samlares personliga utveckling i
hans samlingar.

– Jag har alltid haft en passion för sjöfart och samlar
på sjöfartstavlor. Men främst samlar jag på alla slags
allmogeföremål. Särskilt allmogemöbler med dekora-
tionsmålningar och blommålningar i originalskick. Då
jag har nått kulmen med en samling så är jag beredd
att avyttra den och börja samla på något annat istället.
Men jag behåller förstås de bästa pärlorna. De som jag
har något härligt minne av eller som jag har köpt i en
speciell situation. Det är saker som har kommit till mig
med dramatik, ett unikt fynd på en vind eller en kamp
på en auktion. Eller så har jag fått köpa någonting helt
oväntat, något absolut bra, och då blir jag bunden vid
aha-orgasmen i köpet, den fjättrar mig vid det föremå-
let för hela livstiden.

Vad t�or du att ditt samlande bottna� i?

– Kanske jag söker en trygghetskänsla med sakerna,
och skapar ett citadell. Jag brukar säga att människor-
na bedrar, inte skåpen.

Ha� du något speciellt syfte med samlandet
och handlandet?

– Vurmandet för det gamla samt bevarandet av histo-
rien är den mest vägande faktorn i all min verksamhet.
Om jag har något verkligt bra antikt på lager så kan jag
inte sälja det åt vem som helst. Det här betyder att jag

sållar folk noggrant. Jag måste uppleva att köparen är det rätta föremålet. Bara jag sköter mig själv och affä-
medveten om hur värdefullt föremålet är historiskt rerna på rätt sätt så kommer tingen till mig.
och se till att eventuell proveniens följer med så att
föremålet mår bra också i framtiden. – En antikhandlare består av tre lager, det första
lagret är de saker jag har, det andra lagret är de före-
– Jag sa åt en kvinna som köpte en kista av mig en mål jag vet om i periferin, som jag ännu inte har fått
gång på en antikmässa i Helsingfors: ”Förstår du vad köpa. Det tredje lagret är mitt rykte. Jag kan förlora
du får köpa?” Hon började skratta och sa: ”Ja, jag för- det första lagret i en brand, stöld eller konkurs. Då kan
står nog.” Jag sa att det kan bli en razzia någon gång, jag börja på nytt med det andra lagret. Men gör jag
och ve henne om kistan inte mår bra. en riktig tabbe förstör jag det tredje lagret; mitt rykte
och min moral, då har jag ingen chans att klara mig
Vilka känslo� uppleve� du i fö�hållande mera. Man skall tänka två gånger, innan man gör vad
till samlandet? man tänker.

– Den här branschen skapar intriger och tar fram alla Ha� du svårt fö� att gö�a dig av med saker?
sidor i människonaturen; habegär, svart-sjuka, kärlek.
Allt är med i bilden. På ett härligt blandat sätt. – Vissa saker är helt omöjliga att sälja. Det är som om
någon skulle riva någonting ur min egen själ. Det har
Beg�änsa� du ditt samlande på något sätt? att göra med upplevelsen då jag fick köpa föremålet,
hur livssituationen var. Föremålet kom in och gav mig
– Nu hamnar jag ut på sju famnars vatten. Jag har lagt avlat. Också den djupaste sorg kan pareras av ett bra
lite band på mig och insett att om jag har tålamod och skåpköp.
ork så behöver jag inte jaga mig till döds för att hitta



”Mitt habegär har blivit
tillfredställt på alla plan.”

Uppstå� det p�oblem �elaterat till samlandet? låter väldigt märkligt, som att vi skulle vara ute i
andevärlden. Kanske är det så, eller inte.
– Ekonomin skär sig ibland. En antikhandlares värsta
vånda är att ha dåligt med pengar, och inte kunna – Sommaren 1993 satt jag i allsköns ro i mitt
agera då något bra blir till salu. Jag för en kamp med arbetsrum med en stor textmassa och skrev om all-
mig själv hela tiden. Det är en evig balansgång. Jag mogemålarna. Jag hade en gudomlig inspiration och
behöver ha rörelsekapital men å andra sidan behöver knackade in text om målaren Herman Gammal på
jag ha en bassamling. Den hör till min personlighet, skrivmaskinen. Så hörde jag en bil sakta in på gatan
den andra delen av min samling är sådant som jag fort för att svänga in på vår uppfart. Genom gardinerna
kan omvandla till pengar vid behov. Den tredje delen såg jag att chauffören hade bilkärran med sig, jag
är kontanter. Det finns en gammal judisk tradition tänkte: ”Nej, jag far ingenstans, nu skriver jag.” Jag
som säger att man skall ha en tredjedel av ägodelarna skrev vidare men tänkte om: kommer en kund med
som fast egendom, hus och mark, den andra delen
skall vara konst, diamanter och guld och den tredje
skall vara reda pengar. Pengarna kan förlora sitt värde,
genom förföljelse kan man förlora sina hus men har
du guld, smycken och diamanter så kan du börja på
nytt var som helst i världen.

Beskriv din �elation till dina samli�gar, p�ata� du
med dina fö�emål?

– Då saker har samlats på hög och jag behöver städa
så gör jag nya lyckliga upptäckter. Jag träffar saker
på nytt och det uppstår en lättnad; oj, jag har ju det
här också, så bra! Jag pratar med sakerna, stryker med
handen över dem. Jag vet att de pratar sinsemellan
också, berättar sina egna historier: ”Då jag låg i ett
uthus kom Raul och hittade mig.” Jag är övertygad om
att det i ett förhållande människa och föremål emel-
lan finns något som går utöver vårt medvetande och
undermedvetande. Det finns ett annat plan, vi kan
inte prata om religion här, men jag har börjat se mer
filosofiska aspekter i kopplingen man har till ett före-
mål. Det är precis som inom matematiken. Då den inte
räcker till, då kommer filosofin in och parerar.

– Ibland, om jag har fått köpa någonting helt ovän-
tat, har jag på sätt och vis kunnat ha en liten förnim-
melse några timmar före att någonting kommer att
hända. Det här är sådant som man inte kan förklara.
Jag går ofta på intuition. Jag sitter och mediterar och
funderar vad som är på gång i Österbotten när jag kör
längst riksåttan. Jag undrar om skåpen finns kvar i de
hus jag kör förbi, de skåp som min pappa pratade om
redan på 1960-talet. I min tankevärld förbereder jag
mig på omvärldens möten med både människor och
saker. Min filosofi och världssyn smittar av sig på folk.
Ett maskineri som gynnar samlandet och köpandet
startar på ett annat plan än det materiella. Det här

88

”Jag har märkt att de flesta som
sysslar med gamla saker ofta är fria
i sinnet och har en viss gemensam
nämnare; ett udda seende på
samhället och en personlig anarki.”

”Också
den
djupaste
sorg kan
pareras
av ett bra
skåpköp.”



ett släp måste jag gå ut. Bilen var på väg bort men jag bokstavligen lutats rena och vaxats. När jag och mina
hann springa ut på gatan och vinka till mig bilföraren. föräldrar dök upp på antikmässorna med fantastiska
Ut steg en lång, reslig karl. Han hade kört närmare österbottniska blomdekorerade skåp frågade folk om
tvåhundra kilometer för att sälja ett skåp till mig, som de här kom från Sverige.
Herman Gammals kusin hade målat. Det här hände
alltså i samma stund jag satt och skrev om Herman – Nu då informationen är mer tillgänglig än
Gammal, det kan inte ha varit en tillfällighet. Jag har någonsin, så tycker jag att utvecklingen går bakåt. Jag
många andra, liknande upplevelser. är chockad över människors bristfälliga förmåga att
ta in de historiska aspekterna. Är människor faktiskt
Fyller ditt samlande något speciellt behov? så likgiltiga, eller bara okunniga? Vad skall man då
ta sig till? Det enda jag kan göra är att själv vara ett
– Ja, som jag tidigare var inne på, samlandet kan stötta exempel för andra. Jag kan inte dra all världens skuld
en störd personlighet. Men med åren har jag fått en över mig och få ett messiaskomplex och bli uppspikad
viss sinnesro och mognad. Jag är inte avundsjuk. Om för att de andra skall få förlåtelse.
kollegor och kunder har fått köpa någonting riktigt
bra blir jag glad över att ytterligare ett föremål har – Under en period hade allmogemåleriet, och
räddats för eftervärlden. Så länge ifrågavarande sam- intresset för det målade, ett uppsving. Men sedan
lare är vid liv, så är saken i goda händer och då kan jag började man svärma för det gustavianska i Sverige,
sova lugnt. och så spred det sig hit. Den gustavianska stilen är
väldigt strikt i linjerna, med en enkel gråaktig färg-
Uppleve� du att den mode�na människan sättning. Det här resulterade i att det skapades en
ä� upplyst om gamla fö�emåls vä�de? marknad för gustavianska och pseudogustavianska
möbler. Då började man måla möblerna i grått bara
– Här för vi nog en kamp mot väderkvarnar. Innan jag för att påstå att de var gustavianska. Nu har det blivit
skrev boken om allmogemålarna på 1990-talet så hade ännu värre, nu målar man vitt. Både privatpersoner
nästan alla antikviteter som såldes i södra Finland och antikhandlare målar vitt, till och med över blom-

målningar, för att lättare få möblerna sålda. Men det Vad vill du skall hända med din samling
här gäller B- och C-klassens kvalitet på varorna. Den i f�amtiden?
absoluta toppkvaliteten står sig nog. De flesta vet, att
om man målar den sortens möbel vit, då förlorar man. – Jag har två vuxna söner, och inte är de helt bakom
flötet inom det här området. Men kanske jag säger
– Det här vitmålandet gör antikaffärerna väl- som Kekkonen sa: ”Hur skall det gå för Finland om
digt sterila nuförtiden. Då du kommer in i en antik- jag dör?” Och Finland har klarat sig riktigt bra efter
affär så skall det vara som att komma till himmelriket. Kekkonens död. Det här är kanske någonting varje
Man skall stå med munnen öppen av häpnad; finns levande individ funderar på; hur skall det gå sen?
sådant här ännu? Det här är någonting som du upp- Liksom i Mumindalen; hur gick det sen?
lever allt mer sällan i antikaffärer. Allting är tipptopp
och ordnat. Det får inte lukta gammalt. Det skall lukta – Jag är bara en länk i föremålens historia. Det
tvättmedel. Det byggs konstellationer; ett bord, en värsta scenariot är att några idioter skulle överta
gammal Bibel, ljusstakar och en tavla. Kunden tänker mina samlingar och förstöra dem. Det gör ingenting
att helheten förstörs om man köper något av det. En om mina söner säljer allt och lever gott, jag kan inte
viss oreda är bra i antikaffärer, men det får inte bli ringa från andra sidan sen och säga stopp. Men hur de
som på min gård. Det har förstås sin charm och jag har säljer, och åt vem de säljer, det kan jag tänka på.
bra pokeransikte men jag måste nog säga att några
gånger i sommar, då det har varit som värst, så har Någon döstädning komme� du inte
jag skämts lite. Jag pratar för det gamla och så ligger att sysselsätta dig med?
sakerna ute på gården i regnet.
– Nej, att man skall minimera vad man har runtom-
Ha� din gå�dsplan blivit en mot�eaktion kring sig, för att den psykiska hälsan skall bli bättre,
till det sterila? det skriver jag inte under. Jag skulle säga tvärtom; ju
mera föremål jag har runt mig, desto mer stimuleras
– Ja, ett visst behov av att provocera mot det ord- mitt själsliv. Jag skapar en fästning där jag känner mig
nade och fyrkantiga har jag nog. Vissa människor trygg. Men det finns en annan aspekt av det hela. Min
har svängt på klacken redan på min gård men om de pappa sa att gamla antikhandlare har en benägenhet
skulle komma in och titta så skulle de upptäcka att att stanna i sina elfenbenstorn där de sitter och knar-
det finns en annan värld här också. Vissa kunder som rar över de följande generationerna som ingenting
har kommit till mig har tittat sig omkring och frågat: förstår.
”Får vi gräva här?” Och så blir de toppenglada över
något tvåeruosfynd. Det är väldigt viktigt att folk får Beskriv köpandets upplevelse.
röra föremålen. I museerna får du inte röra någonting,
i antikaffärerna är du livrädd att ha sönder någonting, – Om någon ringer och bjuder ut något åt mig kan
men om jag säger ”ta i det här skrinet, lyft upp locket”, jag inte börja fråga ut folk i telefon och kräva att den
då får jag se människornas tillfredsställelse och hur gamla tanten eller mannen exakt skall kunna beskri-
deras fingrar liksom dansar över asken. va att stolen är utskuren på ett visst sätt med hel-
långa kannelyrer i benen och en pärlstav på ändan.
T�o� du fö�emål kan e�sätta mänsklig kontakt? Jag måste i stora drag fråga dem hur föremålet ser ut.
Frågar man för mycket blir de osäkra och upplever
– Nå ja, jag sa att föremålen inte sviker, människorna kanske att de bjuder ut något skräp som inte duger
sviker. Åtminstone har människan ett stort behov av åt herr antikhandlare. Sen åker jag för att titta på det
att göra någonting med händerna. Undersökningar i som bjudits ut och trehundra meter före stället börjar
skolor har visat att eleverna presterar bättre om de jag psyka mig; okej Raul, allt vad du hittills har inbil-
får omsätta det inlärda både visuellt och genom att lat dig att bjudits ut behöver inte stämma, det är en
arbeta med händerna. Man brukar säga att symöten 50-talsstol med en nedsliten stoppad sits som inte är
är skvallermöten, men att arbeta tillsammans i en värd någonting. Och i nio fall av tio är det just så. Men
gemenskap stärker självkänslan, saker uträttas. Det är i det tionde fallet måste jag behärska mig. Jag får inte
väldigt stimulerande att arbeta med händerna. bli för ivrig, jag måste tänka längre än vad näsan är
lång. Jag får inte komma med ett skambud. Men den

93





stunden när ett pris har svarvats ihop, en affär har
rotts i land och jag bär bytet till bilen, den känslan,
den djupa tillfredsställelsen, är en gemensam näm-
nare för alla hugade samlare. Att man har lyckats med
kontakten och blivit bjuden in till ett hem – till det
allra heligaste.

– Då mina pojkar var små och hjälpte till sa jag:
”Vi får se ett och annat här, om ni inte klarar av att se
det, gå till bilen och lyssna på radio. Men inte med en
endaste min har vi rätt att kritisera någons hem eller
hur folk bor. Ni kommer att se barn som är utveck-
lingsstörda, åldringar som ligger i sängen och lukten
i bostaden kan bokstavligen vara både skit och piss.”

– Du kan inte studera dig till den här kunskapen,
utan samlandet och handlandet kan du bara lära dig
genom att vara med. Det är en bransch som sträck-
er sig över samhällsklasserna. Ett föremåls värde är
beroende av någons vilja att äga det. Oavsett om man
är en fabriksarbetare, en riksdagsman eller en högt
avlönad läkare och oavsett var man befinner sig i
livet, i världen, i karriären – allihopa är vi lika inför
föremålen. ■

”Oavsett om
man är en
fabriksarbetare,
en riksdagsman
eller en högt
avlönad läkare
och oavsett var
man befinner sig
i livet, i världen,
i karriären
– allihopa är
vi lika inför
föremålen.”

96



�A�SE�KUN�AN��

I mötet med samlare fascine�as jag ofta över de�as
oe�hörda kunskaper. Jag tror att jag omedvetet
har valt att hålla kunskapen på avstånd efte�som
jag gick in i vuxen�ollen och ansvarstagandet tidigt.
Mina föremål fredade jag då för fri fantasilek och
ville inte koppla dem till något förstånd.

98