Jag_ar_en_samlare_NY_printad_WEB_1sida

”Världen kan
inte definieras
med siffror.
Världen är
en plats för
tvetydighet.
Man kan se det
vackra men
man kan inte
räkna ut det.”

ATSUSHI YATSUDA

DET BÖRJADE I STOCKHOLM med att jag fick en beskrivning av en ödmjukt passionerad

samlarsjäl med ett lyhört sinne. Jag stod i Moderna Magnus butik, han berättade om sin kund
Atsu och om en inbjudan att hälsa på hemma hos honom i Paris. Jag hade tidigare berättat att
jag gör en bok om samlare och plötsligt gällde inbjudan också mig.

Drygt en månad senare vandrar jag med Magnus längs floden Seine, förbi Nôtre-Dame och
går upp längs de trånga vackra gatorna med sina pampiga historiska stenhus. Jag tittar mig
förundrat omkring, gamla byggnader fascinerar mig starkt. Att dessutom få möjlighet att gästa
ett samlarhem i den vackra omgivningen gör mig speciellt hänförd. Sprudlande glad möter Atsu
oss i den mäktiga porten vid gatan och vi träder in i en spännande miljö.

När vi kommer in i våningen konstaterar Atsu att Vi vandrar vidare i lägenheten och Atsu håller kär-
förvaringen verkligen är knepig för en samlare. Han leksfullt den nya familjemedlemmen i famnen, katten
utbrister: Snowball med sin praktfulla vita päls. Bland familje-
fotografierna är katterna ett återkommande tema. Jag
– Titta på de här lådorna! Det här skall vara ett noterar att flera böcker också handlar om katter och
badrum men jag kan inte använda det på grund av att han har flera exemplar av samma bok.
lådorna. Jag behöver mer förvaringsutrymme!
– Jag har ett stort intresse för Pelle Svanslös. Jag
Vi skrattar igenkännande och följer med på rund- har ofta två eller tre exemplar, för de är ju alla olika
vandring i hemmet. Atsu har tillsammans med sin ändå. Någon kan ha lite ljusare papper medan en
partner John bott bara några månader i lägenheten annan kan ha en annan färgsättning i pärmen. Kanske
men de har ändå lyckats skapa en inredning utmärkt är det ett sökande efter perfektion. Trots att skicket är
anpassad för en samlares behov. Vi tar del av omsorgs- dåligt kan jag tycka om en bok för dess egen särskilda
fullt placerade föremål och samlingar arrangerade i karaktär.
platsbyggda konstruktioner. Jag stannar upp framför
en hylla med många katter och några fotografier. Atsu öppnar dörren till ännu ett rum. Vi konsta-
terar att det är som att gå in i en walk-in closet, fylld
– Det här är min katt Singsing och hans historia. Är med saker istället för kläder. Vi ser nallar, fjärilar,
han inte söt? Han dog för två år sedan. De här djuren konst och porslin. Skandinavisk design fascinerar
av Lisa Larson och många andra saker står här för att Atsu, och påfallande många föremål har formgivaren
skydda honom. Efter att vi hade bott i Australien flyt- och konstnären Stig Lindberg som upphovsman. Jag
tade vi till Singapore. Singsing hade varit en gatukatt fascineras, och tänker att Atsu har ett speciellt och
och blivit omhändertagen av en tysk familj, men blivit finkänsligt förhållande till sina ting. Mitt i allt plockar
lämnad på gatan igen. Då adopterade vi honom. Han han fram en gammal handdocka. Han var fyra år när
fick sedan flytta med oss till Shanghai, Boston och han fick den av sin mamma, det var tidigt 1970-tal och
sedan Paris. Det var då vi köpte den här lägenheten. de hade just flyttat till USA. På den tiden var det inte
Han tyckte inte om den. Så flyttade vi till Uppsala, där många japaner som hade chansen att flytta från Japan.
han dog. Efter att jag hade förlorat Singsing åkte jag
till Paris. Jag var så ledsen och tänkte bara på honom. – Min japanska var outvecklad och jag kunde inte
Han var som en själsfrände. Jag gick in i en affär och prata engelska alls. Allt var så ovant, folk såg annor-
såg två katter på en hylla. Försäljaren kände inte till lunda ut och jag visste inte vad som skulle hända
någonting om dem och sa att jag kunde få båda för dagen därpå. Min värld vändes upp och ner. Lejon-
hundra euro. Sedan upptäckte jag att det var den dockan blev stabiliteten i mitt liv.
svenska keramikern Lisa Larson som hade gjort dem.
Det var så min passion för hennes keramikkatter Om allt förändras runtom en som barn kan man
tändes. inte leva fullt ut, resonerar Atsu. Man blir nervös och
måste slåss mot ovissheten varje dag. Men finns det

154

155

156

”För mig börjar samlandet inte med
begrepp, abstraktioner och ord. För mig
handlar det om bilder, visioner och
minnen. När jag ser något, minns jag.”

något stabilt; föräldrakärlek, vänskap eller lojalitet förstå varför jag har en passion för samlande och vad
till någon annan, väcks man till liv och lär sig förmå- det är som driver mig, men det är inte lätt att svara på.
gan att känna tillgivenhet. Om jag säger ”för att jag gillar det” har jag inte gått
tillräckligt djupt in i mig själv. Det är svårare än så.
– Lejondockan gav mig den lärdomen. Mamma Jag behöver gå längre. För mig börjar samlandet inte
brukade berätta en saga för mig med handdockan med begrepp, abstraktioner och ord. För mig handlar
innan jag somnade. Alltid när jag ser den förs jag till- det om bilder, visioner och minnen. När jag ser något,
baka till mina minnen av mamma. Jag tänker på att jag minns jag.
har överlevt i femtio år. Femtio år, jag kan inte fatta
att jag har levt i femtio år! Lejonet med sin gula färg Som 14-åring blev Atsu betagen av den japanska
och orangefärgade man representerar också öppen- sångerskan Seiko Matsuda och bestämde sig för att
het för mig. Lejonet ler alltid, är alltid med mig och samla på alla hennes skivor när han fick en av dem i
talar om för mig att allt kommer att ordna sig. Även julklapp.
om handdockan inte har något ekonomiskt värde så
är jag känslomässigt fäst vid den. Jag älskar den. – Sen försökte mamma göra sig av med mina sam-
lingar. Hon tänkte att mitt samlarbeteende var en
Atsu menar att sakerna är viktigare än vad vi tror. distraktion för studierna. Plötsligt såg jag henne kasta
Föremålens oföränderlighet är en motvikt till ett alla mina skivor rakt i soporna. Jag, som ändå hade en
samhälle som hela tiden skiftar, där människan mer bra relation till min mamma, sa åt henne att om hon
än någonsin har möjlighet att själv styra sin tillvaro gjorde så igen, då kommer hon att se de allra otäck-
genom resor och arbete. När han och John bodde i aste sidorna av mig. Hon såg hur rasande jag kunde bli
Sverige tyckte de att Sverige var det bästa tänkbara och efter det har hon respekterat mitt samlande.
landet i världen. Efter femton år av flyttande har de
nu slagit sig ner i Paris. Atsu berättar om de traditionsbundna normer som
finns i det japanska samhället, hur förändringar inte
– Innan ni kom läste jag en artikel om amerikansk gillas och hur svårt det kan vara att lösgöra sig både
politik. Jag känner att jag är så lycklig över att få bo från föräldrarnas och omgivningens förväntningar.
i Europa och inte behöver ha något att göra med den Ens egna förhoppningar blir lätt åsidosatta.
väldigt otäcka, ytliga och ensidiga kulturen i USA.
I Paris intensifieras det emotionella. Av någon anled- – Mina föräldrars förväntningar var att jag skulle
ning kan man inte undfly sina känslor i Paris. gifta mig med en kvinna, få barn och ge dem barn-
barn. Jag var bra på att gå mina föräldrar till mötes.
Atsu viftar med händerna. Han frågar sig leende Jag var duktig att spela piano och ville bli professio-
om det är på grund av luften. Vi undrar om det kan nell pianist. Jag övade sex timmar varje dag för att ta
vara gatorna. Vi har satt oss i soffan och tar in tyst- examen vid musikskolan.
naden och rummet. Atsu bjuder på kaffe och delikata,
specialgjorda japanska bakverk. Men så dog Atsus pappa. Hans liv förändrades
över en natt. Atsu var 14 år och fick inte längre vara
– Mitt samlande började redan i treårsåldern, jag ett barn, han blev tvungen att bli en ansvarstagande
hade en fascination för fjärilar. Jag kunde sitta flera vuxen direkt. Han var lik sin far både till utseende och
timmar i trädgården och titta på dem. Jag har en dis- röst. Han log också på samma vis och hans mamma
tinkt känsla för det jag tycker om. Jag har försökt projicerade faderns bild på Atsu. Allt detta gjorde att

157

158

159

Atsu hade svårt för att frigöra sig från sin mamma. Efter sin examen från Tokyo universitet, det mest
Han menar att han borde ha fått vara en rebellisk krävande universitetet i Japan, arbetade Atsu för ett
tonåring, för att bilda sig en uppfattning om vem han av de äldsta mest framstående företagen i Japan. Han
var och hitta kärnan i sig själv. Hela hans liv kretsade tjänstgjorde från åtta på morgonen till halv tolv på
kring att göra sin mamma lycklig. Han ville vara pia- natten.
nisten. Men om han ville vara en ansvarstagande man
så var det inte realistiskt. Därför började han studera – Arbetet var mitt liv. Det fanns inte plats för
ekonomi vid universitetet. något annat, det som jag egentligen ville var att hitta
en själsfrände av samma kön. Det var inte tillåtet. Jag
– Jag hatar ekonomi. Jag hatar pengar. Jag hatar kunde inte berätta att jag var homosexuell varken
att räkna och kalkylera. Jag hatar siffror. Världen kan för föräldrar eller arbetskamrater. Min chef undrade
inte definieras med siffror. Världen är en plats för tve- om han fick presentera en flicka för mig. Vad skulle
tydighet. Man kan se det vackra men man kan inte jag säga om hans dotter? Under den här tiden förlo-
räkna ut det. Vetenskapen och ekonomin säger att allt rade jag all min passion för samlandet. Jag hade inga
kan räknas ut med rätt ekvation. Men världen är mer intressen, det kändes som om jag försökte lösgöra mig
mångbottnad och gåtfull än så. Jag hatade matematik, från alla intressen och från mig själv.
men jag var bra på det.

”Alla mina känslor samlades
i en kopp. Koppen hette Ärlighet.”

160

En natt när han arbetade stannade all luftkondi- havsbottnen, vattnet blev alldeles blodigt. De trodde
tionering. Natten var ångande het och tyst. Han kände att han skulle förlora förmågan att använda benen.
att han befann sig i en långsam, mental dödsprocess.
Han gick ut till hissen, tryckte på knappen och tänkte – Han var på sjukhuset en månad. Sakta men säkert
att om han inte lämnar den här miljön och det här återhämtade han sig och var på en klinik där han fick
landet kommer han att begå emotionellt självmord. fysioterapi. I närheten fanns en antikaffär. Jag såg
en vacker kaffekopp och tänkte att om jag köpte den
– För att få chansen att arbeta i USA började jag skulle jag skulle vårda den väl för resten av mitt liv på
studera igen. När jag kom hem klockan ett på natten grund av dessa minnen. Alla mina känslor samlades
studerade jag till fyra på morgonen för att få en topp- i en kopp. Koppen hette Ärlighet. Jag som hade levt i
examen inom matematik. Jag skulle tillbaka till arbe- frustration och osäkerhet, gått igenom svåra stunder,
tet klockan åtta så jag sov ungefär tre timmar per natt. förlorat mina föräldrar och inte hade några vänner
Så levde jag i sex månader. Jag fick min examen och stod framför en kopp som hette ärlighet... jag insåg
möjligheten att åka till USA. Det var då mitt samlande att jag trots allt hade varit ärlig mot mig själv.
tog fart igen, jag fick tillfälle att resa och se många
olika ställen. Plötsligt en dag stod jag framför ett före- Atsu samlar inte på vad som helst, objekten ankny-
mål som tilltalade mig starkt. Det var en mugg gjord ter till hans egna erfarenheter och minnen, vilket kaf-
i vackert mjölkvitt opalglas. Jag hade inte samlat på fekoppen är ett bra exempel på. Det är berörande att
något under en lång period men då kände jag plötsligt höra om hans liv samtidigt som vi dricker vårt kaffe
något. Livet återvände igen, på något sätt kunde jag ur den kaffekoppsserie han just har berättat om. Ja,
inte avvisa muggen. En mugg blev sen till många. det är känslosamt i Paris. Och plötsligt ändrar känslo-
läget till glädje när John kommer hem. När vi hör Atsu
Efter tiden i USA åkte Atsu tillbaka till Japan där beskriva John som något av en stockkonservativ blir
han mötte John och blev förälskad. När han bjöd med vi först lite osäkra; vad menar han? Sen kan vi inte
sig John hem hade han ännu inte berättat för sin annat än brista ut i skratt när vi tar del av hur Atsu
mamma att han var gay. Hon hade vid den tiden gift med värme berättar om relationen till John.
om sig.
– Att leva med John i Paris är utmanande för mig.
– Ni kan inte ana hur eldfängt mötet blev. Vissa Konservativa personer är den värsta sortens människ-
berättelser vill man skona sin partner från. Man vill or att leva med. De accepterar inte ovillkorlig glädje,
förstås visa sin bästa sida, men min styvfar berättade tillåter ingen att njuta och klarar inte av att se någon
om mina värsta sidor, allt sådant som jag nästan hade vara lycklig utan en följdfråga. Men de skulle aldrig
förträngt. När vi lämnade lägenheten såg jag att John erkänna att det är så. John skulle aldrig gå med på att
var alldeles blek.Vi stannade och tog en kaffe på vägen han är sådan.
hem utan att säga något på en halv timme. Det första
han sa var: ”Jag lämnar dig, jag åker tillbaka till USA Atsu beskriver det öppna sinnets Paris. Självdis-
utan dig.” Efter tio minuter sa jag: ”Okej, men om du ciplinen är avlägsen. Är man i Paris och ser något
åker tillbaka till USA utan mig, kommer vi aldrig mer lockande på ett vackert café, då dras man dit och vill
att ses. Jag är inte den typen av kille som kommer till- utforska det. Men personer som John, säger Atsu,
baka till dig, om vi säger hejdå, så försvinner du helt måste överbevisas om varför, och då får man gå
ur mitt liv.” Efter tio minuter sa han: ”Förlåt, jag tar igenom en lång tankeprocess.
tillbaka mina ord.” Sen förklarade jag för mina föräld-
rar att jag tänkte åka till Sverige med John. Då försköt – En gång gick vi förbi ett charmigt café och jag för-
min mamma mig och sa: ”Du är inte längre min son.” sökte övertyga John att gå in. Jag gav honom minst tre
anledningar men han var inte på humör och jag lyck-
Atsu sålde sin lägenhet och sa upp sig från sitt ades inte övertala honom. Mitt blodsocker var lågt,
jobb. Eftersom han inte var gift med John åkte han jag blev uppretad och förlorade tålamodet. Till sist
tre månader i taget på turistvisum för att hälsa på hamnade vi på något mediokert café. Dessert är min
honom. Under den perioden var John med om en huvudrätt. Det är det första jag tittar efter. Men för en
hemsk olycka. Han föll 40 meter från en klippa mot konservativ person så är förstås dessert onödigt, det
är för mycket socker. John skulle inte ha någon dess-

161

Muggen som gav samlarlusten åte�.
Tavla målad av Stig Lindbe�g.

Skåla� i pastellfä�gat sodaglas.

162

”Jag är den som är iakttagaren, som
kan läsa av folk. Samlare är extremt
goda observatörer. Vi är de som först
ser det defekta i ett föremål men också
de som kan se det betydelsefulla i det.”

ert. Jag läste dessertmenyn omsorgsfullt. Jag hittade allt kan inte vara så korrekt. John känner inte sig själv
det jag ville ha. Efter ett tag såg jag ett par valpögon alls. Jag är den som är iakttagaren, som kan läsa av
framför mig. Jag försökte äta min vackra dessert men folk. Samlare är extremt goda observatörer. Vi är de
så såg de bedjande valpögonen på mig igen, ihop med som först ser det defekta i ett föremål men också de
ett lystet flåsande som undrade vad jag skulle säga om som kan se det betydelsefulla i det.
att dela? Jag sa:”Varsågod att smaka.” Sen åt han två
tredjedelar av min dessert. Nu börjar vi alla prata i munnen på varandra om
hur man etablerar en relation till ett objekt. Hur vi vill
Atsu berättar om Johns släktskap i rakt nedstigan- röra vid det, och lukta på det. Vi kommer in på skill-
de led med den kände Robert E. Lee, general under naden mellan att köpa något i en verklig miljö eller
amerikanska inbördeskriget, och de möbler som spa- på internet.
rats i generationer som de nu har fått ärva av Johns
moster. Atsu plockar upp ett etui som han tycker – Att köpa något på nätet är den sista utvägen. Det
representerar henne, hon var allvarlig men gillade är ett misslyckande. Jag vill finna det jag söker på en
lekfulla föremål. loppmarknad, i en antikaffär, genom vänner. Jag vill
hitta det. Jag vill möta det. Inte online, utan fysiskt.
– Jag är också en allvarlig person. Jag har varit van Många säger att internet ersätter allt, men för sam-
att bo ensam och varje beslut jag har gjort har varit lare är det förlorarens portal. Om jag bara klickar på
mitt eget. Min värld har varit lika disciplinerad som en sak och skriver in mitt kreditkortsnummer… det
mina samlingar, men det ändrades förstås när John känns lite skamfyllt.
kom in i mitt liv. Våra karaktärer matchar kanske inte
varandra alla gånger men man kan inte förändra den Atsu menar att det innefattar mycket att köpa ett
andre, det är en form av arrogans som leder till inbill- föremål, det handlar om det personliga i livet som
ning, man kan bara ändra sig själv. Också det jag inte händer där och då, det rymmer mer än materia. Det är
gillar i en karaktär kan vara charmigt på sitt sätt. En personer som kan ge mening, annars handlar det bara
viktig sak som jag tycker om med John är att han inte om ett isolerat föremål. Man kan också minnas upp-
kan ljuga. Ibland sårar det mig. Om någon vill skydda hetsningen när man såg ett föremål för första gången,
mig genom en lögn föredrar jag det, men John kan det kan förklara varför vi ibland har dubbla föremål.
inte ens få fram en liten vit lögn. Men det visar hans
personlighet, det har gett mig tilltro till honom och – Personer som jag känner kan kommentera att jag
vilja att leva med honom. har så många saker och undrar hur det skulle vara att
ge bort något? Men det är inte lätt. Tittar jag på ett
Atsu och John gifte sig 2011 och Atsus mamma ser specifikt föremål så minns jag också ögonblicket när
nu John som sin son. Parets historia har varit brokig jag fick eller köpte det. Föremålet innehåller många
men nu har de landat i vardagen. Atsu fortsätter att historier. Att vara samlare är konfliktfyllt. Det är
driva med Johns konservativa karaktär. irrationellt och impulsivt. Jag kan inte alltid förklara
varför jag samlar, men om jag går till botten med det
– John känner att han vet allting och att han vet så finns det alltid en orsak. För mig handlar det om
vem han är. Det är typiskt amerikanskt. Amerikanerna ärlighet, och så länge jag följer min regel om att vara
älskar att definiera allting för att de vill förenkla. Men ärlig så är livet och samlandet meningsfullt. ■

163

BLIC�EN

Jag attrahe�as av döda ting.
I "död" finns en laddnin� och en
fråga, finns det då levande ti�g?
Jag se� det som att samlaren väcke�
det döda objektet till fiktivliv geno�
att betrakta det. En kommunikation
sta�tas som öve�går i en rel�tion.
Ett förhållande kan förstås se ut
på många olika sätt be�oende på
ögonblicket.

164

165





168

PÅ EN SOMMARFEST HEMMA HOS MINA VÄNNER fick jag höra om en

ovanlig samling som förde in diskussionen på ofrivilligt samlande. Caj Fors-Klingenberg
har tjugo böcker av samma sort i bokhyllan. Han har inte köpt dem själv. Vi utsätts
ofta för olika former av nästan påtvingat samlande och vi blir tvungna att ta ställning
till saker som vi inte har valt själva. I ett hemtrevligt gult hus, där det finns många fina
saker, besöker jag Caj för att tala om just saker. Och om när man inte vill ha fler.

– Jag tycker om att ha få saker och riktigt bra saker. – Mina vänner tyckte att det var lustigt och när jag
Bara det som jag behöver, men inte prylar och plotter gifte mig så fick jag mitt första exemplar av Clownen
i överflöd. Det tycker jag inte alls om. Jac, den var inte till min fru utan det var en bröllops-
gåva till mig. Sedan hakade flera vänner på och bok-
Inköpen övervägs noga och Caj anskaffar inte samlingen växte.
mycket.
Caj bläddrar igenom böckerna och läser några
– Jag vill inte ha saker som jag inte använder, men korta rader från givarna. Det är allt från födelse-
verktyg och annan specialutrustning är undantag. Jag dagsgratulationer till önskan om trevliga lässtunder.
kanske använder dem sällan, men jag vill ha möjlighet I vissa böcker har han själv fyllt i årtal när någon
att göra saker. Att vara utan redskap om jag behöver bok utan kommentar har uppenbarat sig i postlådan.
fixa en enkel sak är frustrerande. Böckerna har samlats från år 2005 men det räckte
fjorton år innan han läste boken.
Trots att han inte vill ha så mycket saker tycker han
ändå inte att det är helt lätt att göra sig av med dem. – Jag valde en med riktigt slitet papper. Boken var
faktiskt mycket bättre än vad jag hade förväntat mig.
– Under de senaste åren har jag blivit allt tröttare Den är läsvärd. Nu kan jag nog göra mig av med böck-
på alla saker och föremål så det har blivit lättare att erna med gott samvete när jag har läst en av dem.
rensa, men ändå är det svårt. Jag har till exempel ett
rött stearinljus som ser ut som en liten, glad gris. Det Jag har tänkt en hel del på ett citat av författa-
är inget vanligt ljus. Jag vann det på lotteri när jag var ren Lena Andersson som jag läser upp: ”Gåvor man
sex år. Det har ett nostalgivärde och sådana saker är inte har bett om kan vara förfärliga i sina krav, sina
de svåraste att veta vad man skall göra med. Att slänga anspråk, sin kladdiga demonstration av givarens
ljuset skulle vara helt galet, för om jag vill bli av med omsorg.” Jag funderar om det besvärliga med att göra
det kan jag bränna det. Men jag vill inte bränna det sig av med en gåva är som att kassera en omtanke.
ännu. Det skulle kännas sorgligt.
– Det är lite problematiskt och oartigt att ge bort
Bokhögen bestående av de tjugo böckerna har inte en gåva. Egentligen tror jag inte att någon tar illa upp
Caj heller haft lätt för att göra sig av med, men nu är om jag avslutar det här skämtet med boksamlingen.
de på väg vidare, de har blivit flyttade från bokhyl- Det får vara ett avslutat kapitel i livet. Boken är läst
lan till en papperskasse. Jag undrar hur samlingen av och böckerna har stått i hyllan och varit roliga. Jag
böckerna började. tycker inte att det är så roligt längre. Kanske jag bara
har blivit äldre och har fått en annan humor.
– Någon gång på åttiotalet prenumererade många
finlandssvenska hushåll på serien Bra Böckers Lexi- Caj påpekar att han inte vill vara en sådan som
kon. Då fick man ibland en bok på köpet, Clownen Jac man inte kan ge gåvor åt. Han uppskattar gåvor och
var en av dem. Boken syns bra, den är en av de första saker, men helst skall de vara sådana som tar slut, som
böcker man ser när man tittar i någons bokhylla. man använder upp. Sådant som inte behöver förvaras
någonstans jättelänge.
I ungdomen kommenterade Caj alltid boken om
han såg den och sa skämtsamt att den finns i allas De senaste åren har Caj varit tvungen att handskas
bokhyllor och ingen har läst den, ingen vet ens hur med mycket saker och fatta beslut på grund av att han
pärmen ser ut.

169

”Ett projekt som cirkulerade i sociala
medier handlade om att göra sig av med
100 saker under ett år. Jag tyckte det lät lite.
Vi ville också testa och satte ribban högre.
Vi räknade och förde bok och gjorde oss av
med 1200 saker.”

flyttat med familjen samt att han har tömt sin mor- diga saker så vill jag inte hålla på och släpa på dem.
mors och morfars lägenhet. Tillsammans med sin fru Malin har han tittat på

– När jag tillsammans med mina bröder skulle ta olika tv-program där någon expert rensar hus åt per-
hand om dödsboet sorterade vi ganska kallt det som soner med för mycket saker och oreda i sina hem. I
skulle slängas, bortges och sparas. Jag visste hur det ett av programmen tömdes hela hemmet på alla saker,
skulle gå med mycket av det som vi valde att spara. sedan fick husägarna ta tillbaka endast de saker de
Det blev nerpackat i lådor som sedan har legat undan- absolut ville ha.
gömda någonstans. Jag har aldrig saknat sakerna och
jag minns inte ens vad som finns i lådorna. – Att rensa genom att ta tillbaka saker till ett tomt
hus är mer inspirerande än att bara plocka bort några
Om jag har sparat något med tanke på framtiden saker ur ett redan fullt hus. Ett projekt som cirkule-
och inte hittar det när jag behöver det, eller har glömt rade i sociala medier handlade om att göra sig av med
bort att jag har sparat det – det gör mig frustrerad. Det 100 saker under ett år. Jag tyckte det lät lite. Vi ville
har gjort att jag inte vill spara på en massa saker om också testa och satte ribban högre. Vi räknade och
jag inte har ordning på dem. Jag vill veta vad jag har förde bok och gjorde oss av med 1200 saker. Då var
och var det finns. det så mycket att skillnaden märktes, men nog hade
vi ändå kvar mer än vad vi gjort oss av med.
Jag undrar om det kan uppstå en sorts skuldkänsla
när man skall reda upp ett dödsbo och skall göra sig av Vi fortsätter att prata om ofrivilligt samlande och
med andras saker. Caj nämner att han samlade på frimärken som barn
eftersom hans bröder samlade och han också fick ett
– Jag var inställd på att jag inte ville ha något när frimärksalbum. Men han var aldrig intresserad av det
vi började tömningen, att vi kunde föra allt till loppis och det blev på något sätt ofrivilligt, liksom de medal-
direkt. Men så fanns det en massa saker som mina jer som samlades ihop när han idrottade.
morföräldrar säkert hade satsat mycket pengar på,
saker som hade varit viktiga för dem. Då skulle det ha – Jag har jättemånga medaljer och pokaler. Jag
känts hemskt och respektlöst att bara ge bort dem. De tyckte om att få dem när jag var liten och hade dem
hade ett bord som alla tyckte att var väldigt fint, men i ett vitrinskåp i mitt rum. Nu är de nerpackade i en
ingen hade plats för det. Det slutade med att jag tog låda och jag kan inte slänga dem. Jag fick också Iittala-
hem det och så stod det ute i ett förråd och upptog glas i pris och dem har jag faktiskt börjat sälja nyligen.
utrymme. Dessutom förstördes lacken av fukten. Jag har ingen glädje av att ha en massa udda glas.
Kanske det skulle ha varit mera respektfullt att föra
det till loppis än att låta det förstöras. En annan sak som kommer på tal om ofrivilligt
samlande är mail, post och säkerhetskopierade data-
Caj säger att han mentalt mer och mer har slunkit filer som samlas på dator och telefon och tar upp
in på en minimalistisk bana. Fast han i praktiken inte utrymme.
har kommit så långt känner han att det är ditåt han är
på väg. – Mailen bara samlas och samlas men det stör mig
inte så mycket när den inte tar något fysiskt utrymme.
– Vi har flyttat flera gånger. Att flytta saker är job- För mig tar den inte heller något mentalt utrymme,
bigt i sig, och om jag märker att vi har en massa onö- tror jag i alla fall, för jag har tusentals olästa mail.

170

Jag ser att de kommer och så får de vara där. Jag blir Efter vår diskussion är jag både inspirerad att tömma
matt om jag får post för då får jag en sak, ett papper hela vårt hus samtidigt som jag också ägnar en tanke åt
som jag måste ta ställning till vad jag skall göra med. att jag kunde överta boksamlingen eller börja samla på
För det mesta är det en räkning som jag kan betala någon annan sak i identiska exemplar. Samla eller sälja,
och slänga. Men så finns det alltid en liten tanke som spara eller ge bort, det känns ofta som oviktiga frågor som
dyker upp om det är helt okej att slänga pappret eller upptar alldeles för mycket av min tid. Jag brukar också
om jag borde spara det i en mapp i tio år för säkerhets tänka på att jag kanske gör mig av med saker som kan
skull. bli värdefulla i framtiden, eftersom jag inte helt säkert
kan veta vad som blir efterfrågat om femtio år. Caj sa
Det som Caj faktiskt samlar på är fågelobservatio- att hans pappa berättade hur han mindes när hans far
ner. Han fotograferar fågelarter som har synts i träd- eldade upp sina skidor och alla var helt förfärade över
gården. Han har också en lista över fåglar som han har att han hade eldat upp de handgjorda träskidorna. Det
sett men inte fångat på bild. gjorde att Cajs pappa i sin tur sparade sina skidor. Hur
som helst ingår det i mina framtidsplaner att få ordning
– Jag kan tycka att det är trevligt att titta på mina på de saker jag inte klarar av att göra mig av med så att
fågelbilder, men mest njuter jag av att ta bilderna och de skall vara överskådliga, lätta att använda, spara eller
placera dem i samlingen. Själva samlingen bryr jag sälja vidare. Det innebär förstås att jag redan nu har
mig faktiskt inte så mycket om. Egentligen bor det en påbörjat ett ofrivilligt samlande åt mina barn. ■
samlare i mig också, men det blir konfliktfyllt då jag
absolut inte vill ha någon samling som jag måste för-
vara och förvalta.

171

172

173

SO�GE�RÄKTEN

Bussreso�na till och från skolan räckte sammanlagt
en och en halv timme va�je dag. Jag fyllde tiden
med menin� och bussens gummilister med g�usko�n i
tillfredsställande mönste�. I decembe� var det sky�ning
när jag kom hem. Jag var tolv år och hade övat
luciap�ogrammet den dag jag steg av skolbussen och såg
att det var fullt med människo� i vå�t hem. En släkting
sa till mig "p�pp denn ha lä��a i skooji". Jag fö�stod
inte �iktigt men ändå allt. Jaså. Det var nu det
skedde. Jag blev ett ensamba�n i flera bemärkelser.
Jag sjönk ner i min �unda omslutande �ottingstol och
tuggade på en trekantig hembakt rågsmörgås som en
annan släkting hade satt ett tjockt smörlager på. Jag
kände mig på ett vagt vis förberedd. Och resone�ade
förståndigt. Jag kunde inget annat för jag förstod att
mamma inte kunde vara förståndig nu. Hon hade åkt
efte� ambulansen till sjukhuset och mina vuxna systrar
ko� gråtande hem.

Jag samlade ihop de små föremål jag förknippade med
pappa och satte dem i en röd�osig chokladask som han
hade haft på nattduksbo�det.

Tåra�na s�arade jag på burk.

174

175

176

”Samlandet
stimulerar
min hjärna.”

KERSTI FROMM

177

178

HON HADE EN SÄRSKILD OCH STOLT HÅLLNING när hon steg in i min butik.

Och hon utmärkte sig på flera vis. Dels med sin eleganta, praktiska och uppenbart genomtänkta
klädsel men också genom sitt sätt att vara, hur hon ställde tänkvärda frågor och såg föremålen.
Jag noterade att hon såg med min blick. Jag tänkte att hon inte kan vara härifrån trakten men så
sa hon att jag kan komma och hälsa på någon gång, att hon bor i grannbyn.

En söndag eftermiddag i juli körde jag ut till hennes hus. Det var inbäddat i en prunkande
trädgård, full av trånga gångar. Jag valde en av stigarna och befann mig mitt i allt på bakgården.
Plötsligt, iklädd endast underkläder, stack hon upp huvudet ur en buske. Vi inledde ett intensivt
samtal som varade utan paus i fem timmar. Det var en märklig samklang. Det var som att stiga
rakt in i en pjäs och spela en roll, som samtidigt tillhörde mig själv och var alltigenom äkta.

Vårt umgänge har fortsatt. Vi har gått på loppisar, rest tillsammans, lekt och fotograferat. Vi har
utmanat varandra i djuplodande tankar och vältrat oss i människans egenheter. Hon har upplevt
många tuffa saker i livet men hon har också utvecklats till en självständig, uppmuntrande, hårt
arbetande och inspirerande människa.

Så som vi har gjort många gånger, sätter jag mig ner i soffan för att prata med Kersti i hennes
ombonade bibliotek.

Berätta ko�t om dig själv och ditt liv! Hu� se� din va�dag ut?

– Jag växte upp utan syskon i Jakobstad tillsammans – Nu har jag varit pensionär i över tjugo år. Arbets-
med min pappa. Som 12-åring förstod jag att jag tillvaron tyckte jag inte var något vidare men nu har
behövde få en mer ordnad tillvaro och började på en jag all tid för mig själv, det är absolut den bästa tiden
internatskola, Svenska Privatskolan i Uleåborg. När i livet. Jag har de bästa av två världar, sommarstället
jag var tjugo år flyttade jag till Stockholm och fick här i Forsby samt lägenheten i Stockholm.
arbete på Danderyds sjukhus efter min utbildning på
Barnavårdsinstituet Folkhälsan. Min uppgift var att Nu sitte� vi i ditt somma�hus, omgivna av alla dina
hålla liv i åtta prematurer i kuvös, vilket var ett allde- fina fö�emål. Ser du dig själv som en samlare?
les för stort ansvar i den åldern. Samtidigt blev kon-
trasten att se alla aborterade foster också för stor. Jag – Jag har tänkt på att jag är en omedveten samlare.
sökte mig vidare till socialhögskolan i Helsingfors och Jag skall berätta vad som hände i morse. Jag sökte
blev sedan föreståndare på den tidens förskola, eller efter en tröja som jag tänkte att jag skulle ha på mig
barnstuga som det hette då. när du kommer. Och då märkte jag att jag har säkert
tjugo stycken ylletröjor som ligger lite här och där. Då
– När jag närmade mig fyrtio tänkte jag att jag började jag förstå; jaha, jag samlar på ylletröjor också.
måste göra någonting annat också och började stu- Här på sommarstället är det väldigt kallt, ibland
dera på nytt. Jag tog en fil. kand. med drama, pedago- nästan bara sjutton grader, så det jag behöver här, det
gik och etnologi och fick arbete på Nordiska Museet. är ylle. Så fort jag ser en fin ylletröja på loppis, ofta
Där blev det konkret hur alla prylar har en historia. hemstickad, då känner jag att jag behöver den. Nu har
Hur små de än är, har någon hittat på dem, någon har jag minst tjugo. Men räknar jag med de tunna tröjorna
tillverkat dem, föremålen har haft och har sin tydliga så har jag säkert närmare femtio. De har kommit till
funktion. Historia, forskning, filosofi, opera och konst omedvetet men har tydligen blivit till samlarobjekt.
intresserar mig, samt att resa och lära mig nytt. Jag tror att alla människor mer eller mindre har det

179

180

181

”Det egna hemmet är den enda borg man har. Där
kan man reagera och regera. Där är sakerna på
sin plats. Och de stör inte. De är där man placerar
dem. De finns och välkomnar en igenkännande.”

omedvetna samlandet inom sig. Till slut så har man också särskilda mjölkaffärer, Pedersöre handelslag
fem stycken av något och så är det kanske en samling. hade en liten affär med bara mejeriprodukter. För mig
är det väldigt speciellt med de här hinkarna. De väcker
– Det viktigaste för mig är att se till att jag får minnen, och det gör ju alla saker. När jag ser på mina
ett sådant hem som jag trivs i. För att få ett bra hem saker kommer jag ihåg hur jag fick dem, var jag köpte
så måste man ha ordning på sitt hem. Nu skulle jag dem och vem som sålde dem, jag vet hur jag kände när
behöva ett stort skåp för alla mina ylletröjor, så att jag såg dem. Ibland minns jag vad sakerna kostade, att
jag kunde ha dem fint på rad. Jag vill se var alla ligger. något var riktigt billigt och att försäljaren inte insåg
Och så finns det ingen plats för ett nytt skåp åt trö- värdet på det han sålde. Det är tillfredsställande om
jorna, någonting måste flyttas ut och så är vi tillbaka jag får köpa något billigt av någon som saknar kun-
i omloppet igen. Då kan det bli svårt för jag kan inte skap och inte vet priset. Jag har haft tid att tänka.
skilja mig från det skåp jag borde kasta ut, eftersom
det är befäst med ett visst minne. Att kasta ut en sak Vad me� samla� du på?
är som att sälja ett minne. Och det är där svårigheten
kommer. För just det här med minnet, det tycker jag – Böcker. Det här huset är ganska stort men det är
är viktigt när vi pratar om samlande. Det är lätt att ändå för litet för mig och alla mina saker. Men en bok
komma ihåg någonting när man ser något konkret. till kan man alltid få plats med. Böcker är så billiga
Minnet försvinner när det inte finns någonting att idag, speciellt gamla böcker. Många kastar dem men
hänga upp det på. jag tycker att man skall njuta av sina böcker, för det
ligger ett stort arbete bakom minsta lilla bok. Jag har
Ä� det så att en samling föde� en ny? stor respekt för böcker, också för små broschyrer.

– Precis, så är det, till exempel i köket är det väldigt Byggde du ut huset fö� att få me� plats?
mycket papper överallt. Varför är det så? Ja, det finns
ingenstans att sätta dem, så jag måste ha ett nytt skåp – Genom ett testamente fick jag det här huset 1968,
till köket också, för att placera alla papper i ordning. då var det ett litet torp. Jag drabbades av en stor sorg
Det är så det går till. Ett samlande leder till ett annat, när min enda son dog i en trafikolycka. Han var 23 år
men för min del börjar det ofta omedvetet. Jag märkte och hade just kommit in på psykologlinjen. Här på
idag när jag tittade mig omkring här hemma att jag Louiselund fick jag vara ifred. Jag stod inte ut med
har sju hinkar i olika varianter på en hylla i köket. De människor. Så småningom började jag anlägga en
har oplanerat blivit flera och nu plötsligt är de sju, och trädgård och utveckla det ena bygget efter det andra.
de ser ut att öka till antalet hela tiden. När man har sorg behöver man ha någonting att göra
och arbeta med.
Berätta om ditt fö�hållande till hinkarna!
Kan man se det som att du byggde din egen borg
– Hinkar, ja, vad är det för någonting? För mig är en eller tillva�o?
hink någonting som fanns på fyrtiotalet, då var det
fattigt här i Finland. Man såg människor som kom – Så kan man absolut se det, hemmet är det enda stäl-
cyklande med sina hinkar. Många hade släktingar på let i livet där man får bestämma. Inte har vi något
landet och cyklade från stan för att köpa mjölk i sin annat ställe där vi får vara ifred och där vi slipper ta
hink. Det kommer jag ihåg väldigt starkt. Det fanns hänsyn hela tiden.

182

183

184

”Föremål väcker minnen och för att behålla minnet
måste du ha någonting att fästa minnet vid.”

186

– Det egna hemmet är den enda borg man har. Du umgås egentligen med två helt olika
Där kan man reagera och regera. Där är sakerna på uppsättni�ga� av saker.
sin plats. Och de stör inte. De är där jag placerar dem.
De finns och välkomnar mig igenkännande. I Stock- – Det är en rikedom att ha två olika ställen. Jag kan
holm där jag bor dyrt och trångt kan jag inte samla tänka mig att ha till och med tre, fyra ställen. Glömma
på samma sätt. När jag är i soprummet märker jag att det ena och ta in det nya, för när jag kommer hit igen
människorna slänger jättefina saker, därför att de inte så får jag det på nytt. Det skulle aldrig gå att ha flera
har plats om de vill köpa något nytt. Men här i Forsby hem om jag skulle sitta och tänka på om det ena stäl-
har jag ungefär tvåhundra kvadrat plus alla uthus, här let förstörs eller det andra brinner upp. Nej, det måste
kan jag verkligen samla. Utrymmet spelar stor roll. försvinna, för att jag skall kunna uppleva det igen. Jag
Och med en egen borg är jag glad och tacksam över skulle unna flera människor att kunna jämföra olika
att jag slipper konfronteras med bygden utanför om länder och olika människor, det är så berikande.
jag så vill.
Vilka känslo� uppleve� du i fö�hållande till dina saker?
Ha� du något speciellt syfte med ditt samlande?
– Jaha, vi tar det här föremålet, vilka känslor har jag
– Som omedveten samlare har jag inte reflekterat över till dig? Nu skall vi se, det är en bra känsla, det är ett
om jag har ett syfte med samlandet. Jag har en massa bokstöd, det är väldigt tungt och jag gillar det. Jag
saker, men jag kan också sälja dem. På så sätt kan de har en känsla för böckerna, de är vackra. Jag tycker
ge tillbaka, för de kostar ju, det är inte gratis att samla. om att den här väggen är så full med böcker. Det ger
Men, jag kan alltid sälja en sak på nytt. Då blir jag av mig glädje, lugn och tillfredsställelse, det ger mig allt.
med den, och den är borta. Det tycker jag är en väl- Men, jag kan också lämna det.
digt skön tanke. Sen kan någon annan köpa den, och
sälja den, så det blir ett kretslopp, det tycker jag också T�or du att "lämnandet" kan ha något att gö�a
är en bra tanke. Jag är inte den som köper dyra saker med hu� du ha� växt upp?
utan jag går på loppmarknader och på ställen där det
är förmånligt. Det finns många saker överallt, jag kan – Jag tror det, eftersom min mamma dog när jag var
välja att köpa billigt. Eftersom jag är så gammal tänker fyra år. Jag växte upp med min pappa och jag såg hur
jag ibland att jag kanske kommer att dö plötsligt, då människorna uppförde sig när man är utsatt. Jag har
lämnas allting kvar, jaha okej, det är inget att göra åt inga goda minnen från när jag var barn, absolut inte.
det. Men, helst skulle jag sälja allting innan jag dör. Jag flyttades runt hos släktingar och undrade varför
Då skulle jag veta vem historien går vidare till. På det de var så ondskefulla då det fanns ett barn som inte
sättet kan jag kontrollera det samtidigt som ett nytt hade någon mamma. Ingen brydde sig, det fanns mat,
omlopp påbörjas. men ingen såg till att jag åt. Pappa kom hem sent på
kvällarna från sitt arbete, jag tvingade honom att köpa
Du ha� inte svårt fö� att gö�a dig av med saker? korv med sig hem som jag kastade mig över som ett
Skulle du faktiskt kunna sälja allting? utsvultet djur. Ibland krävde jag att han skulle mata
mig. Som femåring ville jag dö. Jag var så hungrig
– Jag är ju tvungen att lämna det här stället och bara och brukade skrika och ropa på kvällarna. Då blev jag
glömma det eftersom jag bor i Stockholm på vintern. instängd i ett rum. En morgon vaknade jag av en syn.
Då är det som om sommarstället skulle vara borta. När En hand kom långsamt farande i luften. Jag studerade
jag kommer tillbaka måste jag också lämna lägenhe- den noga. Den hade naglar, rynkor och var verklig. Jag
ten och glömma den. Det är inget problem för mig. Jag tänkte att jag skulle få dö om jag tog tag i handen men
kan inte hålla på och tänka när jag är här: ”Oj, hur är jag ville visa den för mina kusiner först. Då jag kom
det i Stockholm nu, har de stulit någonting?” Allting tillbaka hade den försvunnit.
måste kunna lämnas. Jag har hållit på med det här i
tjugofem, trettio år så jag har lärt mig att lämna. – Jag lärde mig alltså ganska snart att jag måste
lämna saker och ting, det var bara att inse, lämna, gå.
Men jag tror också det beror på att jag har flyttat väl-

187

188

189

digt många gånger. Jag räknade en gång att jag har nog att sakerna och böckerna ger mera. De bråkar eller
bott på fyrtiofem olika platser. Varje plats ger minnen, stör inte, de bara finns där. Det är fräckt att säga som
men varje plats skall överges någon gång. jag säger. Jag förstår det, men varför inte provocera
lite. Allt kan förstås bero på att jag har gått igenom
Va�fö� ha� du flyttat så många gånger? mycket dramatik, just när det gäller människor. Varför
säger jag att människan är ond? Ja, jag har sett det. Hur
– Förutom att jag flyttade runt i barndomen så drevs hon bara tänker på sig själv, det egna syftet. Egoismen
jag också att flytta av andra skäl, något vi fortfaran- finns i människan och den kanske måste finnas i män-
de pratar för lite om: männens ondska mot kvinnor. niskan, annars skulle vi inte överleva. Men den kan bli
Människor som inte har varit i en utsatt situation, otäck när man är utsatt. Jag har aldrig upplevt någon
utan familj eller stöd, kan inte förstå hur förnedrande verklig omsorg. Det har gjort att jag faktiskt har fått
det kan vara. nog av människor. Det räcker helt enkelt.

Fyller samlandet något speciellt behov? P�ata� du med dina fö�emål?
– Nej, det gör jag inte. De finns där som tysta vänner,
– Det är klart att det fyller ett behov. Till exempel vill som inte gör något, de kräver inget. De bara väntar på
jag gärna slippa umgås med människor, eftersom jag att jag skall lyfta på dem och titta på dem.
får så lite ut av dem. Jag vill lära mig någonting och
det är så få som har någonting att lära ut. Jag tycker

190

Ä� det du som kont�ollera� dina saker eller ”Människor kan
kont�ollera� sakerna dig ibland? jag inte lita på
men sakerna finns
– Jag har kontroll på dem. I och med att jag kan lämna alltid där för mig,
dem när jag reser härifrån så har de ingen kontroll över de sviker inte.
mig. De är döda ting, det är bara att lämna dem. Men Vi sakletare har
föremål skall vårdas, städas, dammas och tas omhand. antagligen något
Men man kan också låta bli att ta hand om dem. De trauma. Den enda
kan få ligga och bara vara dammiga. Människor kan kontroll vi har är
jag inte lita på men sakerna finns alltid där för mig, de över sakerna.”
sviker inte. Vi sakletare har antagligen något trauma.
Den enda kontroll vi har är över sakerna.

– Jag bor med mina saker i min borg och återskapar
det hem jag aldrig har haft. Det gick bra ändå trots att
det har varit kämpigt. Jag har aldrig mått så bra som
nu. Men jag tänker inte börja slappna av och tänka att
jag skall dö om tio år. Nej, nej, jag måste samla mer! ■

191

”Att kasta
ut en sak
är som
att
sälja
ett
minne.”

192

193

S�UTE� RING

Ibland toksorte�ar och systematise�ar jag�
håller åt sake� hårt. Ibland släpper jag ut
allt helt f�itt och låte� det vara, bryr mig
inte. Till sist växer allt till en stinkande hög.
Enligt Freud kan sträng potträning utveckla
ett samla�beteende� att inte vilja släppa ifrån
sig� inte ge bo�t� sluta sig. Och kanske det
kan vara så� att samlare har s�örre eller
�indre s�ö�ningar i g�undbehoven; samla, äta
och föröka sig.
Det finns ett lustigt fotografi när jag sitter
på pottan och suger på sto�tån. Jag minns
�in pottstol med värme� metallstommen hade
en fint formad ljusblåmålad trärin�.

194

195

196

197

198

199

200