Jag_ar_en_samlare_NY_printad_WEB_1sida

BJUDES A�T ME�
�ÄRVARO H���A

Va�je händelse i va�je människoliv är av betydelse. Och
det finns milja�der av dem. �ilja�der olika so�ts liv. Jag
b�ukar tänka på det ofta. Det är sto�t att omfatta att
så många liv levs och avslutas parallellt och ännu större
är det att tänka på hur många liv som har levts och
avslutats. När jag vida�e beg�undar vad de olika liven
kan ha rymt eller upplevt förlo�ar jag mig i melankoliskt
dagdrömme�i.

De histo�ier som på något sätt har avbildats, uttryckts
eller omformats till något fysiskt, blir beg�ipliga och ofta
g�ipande. De är möjliga att minnas och vå�das. I mina
lådor har jag många. Det är ko�ta livsviktiga st�ofer
på gulnade pappe�slappar och det är a�tiga brev med
unde�toner. Det är fotografier med stra�dfeste� och
alldagliga dokument med nödvändig infor��tion. Alla
�ittnar om me�� bakom dokumenten finns det obe�ättade.

Jag undrar vilka vägar det brev har haft där jag kan
läsa om Madeline som vå�dade soldaten Raoul. Hon skickar
bilder av Raouls gravsten till fade�n och försäkrar att
hans son inte var ensam i det främmande landet. Raoul
var mer för henne än en patient i mängden.

På ett skö�t pappe�sark med bred sva�t ram läser jag
en inbjudan från Ma�i och Frans: till de�as lilla dotte�s
begravnin�. Det måste ha va�it med tung hand de
bokstäve�na skrevs.

201

202

203

204

”När jag är
i min butik
tänker jag inte
på något annat,
jag är bara här
med sakerna.”

EDUARDO WECKLY

205

206

�A EN FÖRTJUSANDE PARISGATA öppnar jag dörren till den minsta och mest magiska

butik jag har sett! Jag står stilla. Mina ögon är vidöppna, munnen likaså. Mitt huvud rör sig sakta
i tystnad och jag tar in den dröm jag har hamnat i. Jag tänker att inga bilder i världen kan göra
upplevelsen rättvisa. Jag frågar ändå Eduardo som äger butiken om han vill vara med i min bok.
Det går bra. Jag är så tagen av miljön att jag ber att få återkomma följande dag.

Igå� p�atade vi om att du inte se� dig själv som en Om du hitta� något du själv tycke� om nä� du
samlare, men nä� jag komme� hit uppleve� jag att handla� till din butik, och �edan ha� en likadan sak
allt som finns i den hä� butiken ä� som en samli�g. dä� hemma, sälje� du då ett exemplar?
– På ett sätt ja, det är en annorlunda samling eftersom
jag inte behåller den. – Exakt! Det finns några föremål som jag inte kan
sälja för jag vill ändå ha kvar ett av varje. Men om jag
Du nämnde också att du samla� åt samlarna, ha� hittar ett till likadant, kan jag sälja det. Ibland hittar
du lätt fö� att låta saker gå vidare? jag en bättre variant än den jag redan har, då byter jag
– Jag gillar verkligen allt här men jag klarar av att sälja bort den sämre.
sakerna vidare. Jag vet att de inte är här för att stanna.
Det är roligt om jag kan hjälpa någon att bli glad, för Vad ä� skillnaden mell�n att söka något som
jag kan inte behålla allt. Det finns en frihet i att samla samlare och köpa som handla�e?
åt någon annan.
– En samlare söker efter den bit som fattas i samling-
Ser ditt hem också ut så här? en, eller något speciellt att addera till den. Jag är inte
– Ja, det ser ut på samma sätt. Lite färre föremål sådan. När jag handlar letar jag efter saker jag tycker
kanske, men det är fullt. Jag är väldigt intresserad av om. Om jag till exempel har fem små möbler, betyder
att arrangera, dekorera och komponera stilleben. det inte att jag samlar på dem. De finns för att jag har
hittat dem, och just nu är de fem. Men jag söker dem
inte för att samla på dem. Jag tror att samlarna inte

207

208

209

säljer saker, de behåller det mesta, har dubbletter, och
kanske byter de ut saker ibland.

Kan man kanske säga att du samla� på saker
som du tycke� om?
– Ja, precis. Men är det en samling? I så fall är mitt
samlande väldigt enkelt eftersom jag gillar så många
saker. Det är många som kommer in i min affär och
säger: ”Jag köper bara sådant jag gillar, men jag är inte
en samlare.”

Samlade du på något som barn?
– Som barn hade jag en stor samling av miniatyrer.
Jag satte alla i en låda till sist, det blev en samling.
Jag har alltid varit intresserad av små saker. Jag gillar
miniatyrmöbler med lådor. Men jag vill se mina saker.
Om jag placerar något inuti något annat kan jag inte
längre njuta av det.

Du tycke� om lådor men du tycke� alltså
inte om att ha något i dem?
– Ja, jag gillar lådor. Ibland är det förstås trevligt
att hitta något om man öppnar en låda. Men om jag
lägger något i en låda är det för att jag inte har plats
för det någon annanstans. Det är ett problem att ha
samlingar om man bor trångt. Jag har en kund som
samlar på matförpackningar. Jag frågade hur han visar
upp dem och han sa att han har dem i lådor. Jag kan
inte förstå att man köper saker, vet att man har dem,
men inte ser dem. Men det finns förstås väldigt många
olika samlingar och sätt att samla på.

Gå� du in i något speciellt tillstånd nä� du
o�g�nise�a� och a��ange�a� objekten?
P�ata� du med sakerna?
– Nej, så galen är jag inte. Men när jag är här tänker
jag inte på något annat. Jag är bara här med sakerna.
Jag går omkring och ordnar upp allting. Det är som
terapi, jag glömmer allt dåligt, jag mår bra av att göra
det här. Ibland när jag inte är här saknar jag min butik.

Ser du va�andet med dina saker som en so�ts
medit�tiv �eligion?
– Ja, men en visuell sådan.

Butiken tala� antagligen inte till alla, men du
fyller ett behov hos dem som fö�stå� det här.
– Det är en gåva när någon besöker butiken som med
sitt innersta verkligen förstår mina känslor i den här
atmosfären. Jag mår väldigt bra här, och det gör mig

210

så glad att höra när någon annan säger detsamma. En
japansk kvinna stannade i en timme och tackade för
den goda tid hon fick tillbringa i min butik. Jag tycker
att det är fint att bjuda människor på en annan värld
i några minuter, som motvikt till allt negativt som
händer där ute. Här kan man stanna upp ett tag.
Ä� du me� hä� än hemma?
– Jag har öppet sju dagar i veckan. Jag tillbringar så
mycket tid här så miljön måste vara bra för mig att
vistas i, det kan inte bara vara en affär.
Tänk så mycket fint det finns i Paris!
– Jag kommer från Brasilien, där var det svårt att hitta
gamla saker. När jag kom till Paris gick jag varje helg
på loppis. Jag upptäckte hur oerhört många gamla
saker som finns i det här landet, det finns fullt av ting
som jag gillar. Min smak och kunskap har också för-
ändrats under åren. Nu försöker jag hitta ännu mer
speciella saker.

För mig som första gången besöker en antikaffär i Paris
är det verkligen speciella saker som serveras. Att vara
här är som att betrakta en performance. Föremålen
ligger stilla, men med sina attribut och det sätt de är
arrangerade på, så spelas olika levande scenarier upp
framför mig. Jag har en livlig fantasi och är tacksam
över att personer som Eduardo bygger möjligheter
för fantasispel. Även om han inte direkt ser sig som
en samlare så är han för mig en scenograf med ett
vördsamt förhållande till föremålen. Han samlar saker
och konstruerar en fantastisk sfär och på ett barnsligt
vis tycker jag att han bygger en bättre värld. ■

211

�ASS�O��N

Att komma hem med en ny sak. Ive�n bultar
inombo�ds och förväntan att placera tinget i ett
nytt rätt sammanhang vet inga gränser. Jag ser
eller hör inget annat, tappar ve�klighetskontakten
och går in i någon so�ts infantil tillva�o. Leken
bö�jar och kan ta vilka ommöble�ing�p�opo�tioner
och vändnin�ar som helst. Ibland vet jag direkt var
föremålet skall bo� en annan gång händer något
oväntat när en ny enhet i�plante�as i en samling.
Oavsett b�ukar det sluta med att jag kan se
mig själv stå med ett dumt flin över läppa�na,
länge� när hålet är fyllt. Fö�nöjsamheten som
blandas med en stolthetsudd och vävs ihop i ett
vagt lyckoskimmer. Det är fint det� när en ny sak
hittar hem.

212

213

214

215

216

�RIN��

Jag kan handla på nätet� eggas� klicka
en vas till en va�uko�g och slockna.
Då går jag miste om ögon som söker ögon
och chans till förhandling.
Då går jag miste om hud mot ke�amik
och samtal.
Då går jag miste om smutsiga händer som
virar gammalt tidnin��p�pper �unt objektet.
Stycken som håller veken varm.
Antikmarknade�na. Loppisa�na.
Sk�otmarknade�na.
Fy�ve�ke�ifält av människor och saker.
Jag blossa�, b�inner och vinner.
De rätta pusselbita�na.
Fö�bindelse�na.
Det plötsliga.

217

218

219

”Allt måste vara
en utmaning,
så är det! Och
experimentlusta,
det har jag
alldeles för
mycket av.”

NANNA FURU-JACOBSON

220

221

222

HON ÄR ENVIS OCH GLAD� och alltid mitt uppe i något projekt. Antingen är det en

ommöblering på gång, kakor som bakas eller kläder som sys om. Som barn tyckte jag att hon
var gammal. Nu tycker jag att hon är ung i sinnet. Hon är min mamma. En härlig mamma med
så mycket livsenergi att jag ibland småler lite matt med tanke på att jag är fyrtio år och hon
åttio. På ett kalas vid kaffebordet berättade hon att hon samlar på recept. Visst har jag vetat
att mamma samlar på lite allt möjligt, är det inte klockor så är det vaser i färgat glas, men
receptsamlingen hade jag inte reflekterat över innan hon entusiastiskt började prata om den.

– Jag kan sitta i timtal och läsa mina recept så som Sirapstillverkningen var ett annat mathantverk
andra läser annan litteratur. Det är nästan som om jag hon deltog i.
hittar berättelser i recepten.
– Sockerbetorna krossades och kokades i flera
Vi tar fram receptböckerna och börjar bläddra. Jag timmar, sen silades de genom en tjock hampduk. Jag
flyttas tillbaka i tiden och minns många av de väl- minns den stora grytan i uthuset och hur ivriga vi barn
använda handskrivna papperslapparna. Vid första och ungdomar var att få smaka på den söta sirapen.
anblicken ser recepten inte speciellt sorterade ut,
men när jag börjar plocka ut dem för att fotografera Själv har jag många barndomsminnen förknippade
får jag höra att ordningen inte skall rubbas! med den enkla och rejäla matlagningen. Jag minns
smöret i smörpappret, hur vi odlade allt från rödbetor
– Jag har delat in recepten på olika sätt och jag har till jordgubbar, och den gång jag var oerhört arg över
en plan i vilken ordningsföljd jag vill testa de recept att delta i potatisupptagningen. Mamma har oftast
som jag ännu inte har provat. Om ett recept har för varit i fähuset, på åkrarna eller i köket. Hon berättar
många ingredienser eller sådana som är svåra att få om standardmaten; potatis och älgkött, pannkaka och
tag på så lägger jag receptet underst i samlingen. risgrynsgröt.
Enkla recept är alltid lätta att följa. Det behöver inte
gå snabbt, men att försöka hitta den perfekta balan- – Vi livnärde oss nästan på älgkött. En period hade
sen med enkla medel är intressant. vi en enda ko som jag tog grädde av och kärnade smör,
getmjölken gjorde jag ost av. Jag brukade också baka
Mamma som växte upp utan mamma och med bröd, limpor och vetelängder en gång i veckan.
nio syskon började samla på recept redan i tolvårsål-
dern. Hon uppskattar att hon har 1000–2000 recept. Mamma menar att hon har provat ungefär en
Huvudintresset är bakning men recepten består av fjärdedel av de samlade recepten och testar också
både mat- och bakrecept. Hon minns hur hon som olika variationer på dem. Om det är ett recept som
barn deltog i matlagningen och berättar om tillverk- hon vet att hon inte kommer att använda igen kastar
ningen av ”mutti”. hon det. Hon gör också sina egna recept.

– Jag gjorde själv ”mutti” i gryta över öppen eld, – Sådant jag har bakat i unga år finns som grund-
ingredienserna var kornmjöl, salt och smör. Det blev recept inom mig. Jag vet ungefär hur mycket socker
som smulor och åts med sked. som fungerar med två ägg och på samma sätt är det
med vätska. Det finns vissa grundregler.
Ett liknande recept minns hon också som kallades
för ”pripona”. Mamma söker hela tiden efter nya recept och
pratar om recept med sina vänner.
– ”Prinona” innehöll mycket kornmjöl och lite
soda, smör, ägg och socker som rördes ihop och klick- – Man kan inte begära ett recept av någon, men
ades ut på en plåt med sked. Det var en sorts vardags- vissa vill gärna dela med sig.
bulle.
Trots att mamma har starkt nedsatt syn och rör-
ligheten i kroppen inte är som förr, låter hon sig inte

223

hindras. Hon gör det hon vill, är utrustad med ett
positivt tänkande och vill klara sig själv i alla sam-
manhang.

– Allt måste vara en utmaning, så är det! Och
experimentlusta, det har jag alldeles för mycket av.
Ja, jag kan inte fatta det, oavsett vad det gäller, om
det är växter, matlagning eller bakning. Jag funderar
alltid på om jag skulle kunna göra något på ett annat
sätt. Jag funderade häromdagen på varför jag aldrig
blir utan att göra. Jag har hela tiden något på gång,
men det är för att jag har så många intressen. Jag stäl-
ler jämt till något nytt projekt och tiden vill inte räcka
till.

Jag känner igen mig i beskrivningen och undrar
om hon vet varifrån personlighetsdraget kommer?

– Det kan jag inte säga. Om det har gått vidare till
dig också tyder det på att det finns i generna.

Jag konstaterar att vi på många sätt är lika och
nämner att jag också lätt blir uttråkad och rastlös
trots att jag har mycket på gång. Mamma instämmer.

– Förr när jag vävde mattor var det roligt att se
dem växa fram, då var jag på något sätt lugnare och

224

225

226

njöt av stunden. Nu vill jag genast se resultat av det jag gör, jag
tror att det har kommit med åldern. Tålamodet har blivit kor-
tare, allt måste ske genast!

Mamma brukar säga: ”Man skall göra något av sig för att
orka med sig.” Och gör, det gör hon! Förutom att hon samlar
på recept har hon ett stort intresse för möbler, inredning och
kläder. Som ung designade hon egna möbler som hon lät till-
verka och idag spanar hon alltid efter nya föremål till hemmet.

– Jag vill ha en massa saker. När jag gick på Juthbacka-
marknaden såg jag bland annat några små runda bord. Oj vad
jag tyckte om dem och skulle ha velat ha dem! Jag frågade inte
efter priset, men jag tänkte att om jag skulle ha någonstans att
ställa dem skulle jag nog betala ganska mycket för dem.

När det kommer till glassamlingen berättar mamma att det
dyraste objektet kostade fem euro. Det handlar inte om värdet,
utan samlingen är till för färgernas skull. Färg är viktigt för
henne.

– Jag är estetiskt lagd och är extra noggrann när jag passar
ihop färger. Jag vill att föremålen skall smälta ihop med sin
omgivning. Både kläder och inredning måste vara rätt nyans,
annars klarar jag inte av det. Jag skulle må riktigt dåligt om jag
behövde bära en färgkombination som är fel enligt mig.

När jag undrar om mamma begränsar sitt samlande på något
sätt skrattar hon nekande.

– Man brukar säga ”mycket vill ha mer”, så är det, och precis
tvärtom efter en stund, då inser man att man har för mycket.
Jag brukar tänka: ”Vad har jag för fel, vad håller jag på med?”
Jag kan bli riktigt trött på mig själv, men samlandet är en del av
livet, åtminstone för mig.

Mamma har planerat att samla sina egna recept på ett ställe,
och sortera ut åtminstone vissa recept som hon vill att går
vidare på något sätt.

– Då jag är borta kanske ni slänger allt på en gång.
Jag försäkrar att recepten inte skall slängas. Trots att jag
inte ägnar mig så mycket åt matlagning och bakning så är mitt
intresse att bevara receptsamlingen stort. Liksom min mor har
jag alltid tankar på hur jag kunde göra saker bättre. Att sam-
manställa en receptbok skulle vara roligt. Jag får en påse med
mig hem av ”experimentkakor” och en paj som enligt henne
inte är tillräckligt lyckad för att bjuda någon på. Jag tänker tack-
samt på all sorts mat som min mamma har gett mig under åren,
både konkret och symboliskt, och hon avslutar med att säga:
– Mat är inte allt, man kan inte säga att man skall leva för att
äta, men man kan i alla fall säga att man skall äta för att leva. ■

227

228

MO��� ��KA

Som ba�n bakade jag sandkako�, tant Hannas
kako� och b�una bröd. Masso�. Men bara för
att jag fick poäng i 4�-klubben. Det bakve�k
jag mest passione�at gjo�de och utvecklade var
bark�röd till leken "ba��hemsba�n på rymmen".
Det var en ensamlek som innehöll många
pe�soner och �oller, där det solto�kade brödet
med de fint malda natursubstanserna var det
enda fysiska elementet.
Jag samlar på ka�demummarör innehållande
osynliga tårar över de bullar jag ald�ig bakade
åt mina ba�n. Men jag har bakat annat�
med andra ingredienser. Och när jag plockar
fram de djupfrysta, fina bakve�k min mamma
har bakat tänker jag på hur många olika
so�te�s mödrar och kako� det finns. Jag kan
mekaniskt baka kako� men mest inlevelsefullt
bakar jag bilde� och böcker.

229

230

231

I MIG FINNS ETT FÖRHÅLLNINGSSÄTT TIL� SAKER som har hängt med hela livet:

”Samla er inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla era skatter
i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. För där din skatt är, där
kommer också ditt hjärta att vara.” Bland annat det här ville jag tala om med en samlare som jag anade att
hade växt upp med samma bibelord. En sommarhet dag går jag husesyn i ett hem med en mycket speciell
atmosfär. Samlaren visar mig en undanskymd dörr längst bort i huset och vrider om nyckeln.

– Det är inte många som kommer in i det här rummet. du inte skulle prata med mig, eller komma hit ensam
Det är som en egen värld som jag kan gå till och sätta och se mina saker och hur jag bor, skulle du ändå
mig ned i. nästan kunna beskriva mig.

T�or du att and�a samlare också ha� hemliga rum? Jag tycke� mig se att det du håller på med,
gö� du omsorgsfullt.
– Det tror jag, de allra bästa föremålen visar man inte
för vem som helst. Dem vill man helst hemlighålla för –Omsorgen kan gå till överdrift också. Det får inte
att undvika jämförelser, eller frågor om föremålen är bli några misstag, tiden har på det sättet inte så stor
till salu. Man vet aldrig vad samlare har egentligen, betydelse, göromålen får ta den tid de tar. Egentligen
jag tror att de flesta har hemliga saker. har jag oändligt med tålamod. Man kan säga att jag
är praktiskt lagd. Som barn samlade jag på frimärken,
Jag har planerat att göra någon form av utställning men dem kunde man inte hålla i på samma sätt som
och då blir allt avslöjat. Hur skall jag hantera det? Det man kan ta i större saker. Det är inte bara med ögonen
finns en poäng med att vara hemlig, går jag ut med jag upplever mina samlingar, känslan i händerna bety-
mitt intresse för synligt så stiger efterfrågan och pri- der mycket för mig. Samtidigt är det viktigt för mig att
serna, och det skulle vara att motarbeta mig själv. ha något teoretiskt som motvikt till arbetet med hän-
Jag vill gärna vara först med att ringa samlare som derna. Jämsides med samlandet skriver jag ner fakta
vill sälja sin samling. Jag vill inte skryta men jag har om föremålen och studerar litteratur i ämnet.
ändå byggt upp något som är ganska unikt. Det finns
museer med liknande föremål, men jag tror att jag har Kunskapen ä� viktig fö� dig, du vill veta mer.
mer än de har. Fast de har antagligen också hemliga
rum, och visar upp bara en del. – Jag är förvånad över att en del samlare inte fördju-
pat sig mera. Jag har trott att jag som är ganska ung
Va�fö� samla� du på det du gö�? Ä� det ett jämfört med många andra samlare kan fråga dem vad
vanligt samla�om�åde? som helst, men jag har märkt att de inte heller vet.
Vissa vet förstås och mycket har jag lärt mig via dem
– Det är något med det genuina som jag är intresserad men mycket har jag fått ta reda på själv.
av, och materialet. Det finns kanske ett tiotal samlare i
hela landet. Jag försöker leta upp alla. Med ett par sam- Vi p�atade om olika samlartyper och du nämnde att
lare har jag mer personlig kontakt. det ekonomiska vä�det inte ä� viktigt fö� dig.

Beskriv dig själv, vilka egenskaper ha� du? – Precis, det spelar ingen roll, bara på det viset att jag
köper föremål tills jag är utan pengar förstås. Men
– Hur skall man förklara sig själv? På ett sätt är jag annars har det ingen betydelse, för jag har inte tänkt
ganska pedantisk men det kan förstås ingen tro när sälja något.
de kommer in här. Jag kan gå på djupet med något och
har ett öga för detaljer. Jag är också dokumenterande. Vad ä� ditt syfte med samlandet?

Fö�stärker fö�emålen din personlighet? – Ibland tycker jag att jag inte har något syfte, att jag
bara samlar för att det är roligt. Från början hade jag
– Ja, de speglar mig. Man brukar säga att man vet vem inte tänkt ställa ut någonting, den tanken har vuxit
man umgås med om man tittar i deras bokhylla. Om

232

fram de senaste åren. Det skulle kännas bra att någon ”Det är inte bara
dag visa upp något som folk kan se och studera. med ögonen
jag upplever
Det ä� �oligt att det föds nya idée� i samlandet! mina samlingar,
Vilka känslo� uppstår? känslan i
– Det är främst eufori, speciellt om något oväntat händerna betyder
kommer emot. Jag kan förvänta mig vissa saker men mycket för mig.”
om jag stöter på något som jag inte visste fanns, då är
det fest! På ett sätt ä� det en ganska snäll d�og,
den fö�stö� inte k�oppen.
Vad ha� du fö� �elation till dina saker? – Man får kickar, endorfiner frigörs precis som med
– Jag äger dem förstås, men de sitter inte fast i mig. De droger.
har sina egenskaper som jag respekterar och beund-
rar. Men jag räknar med att människan är andlig och Få� du någon ångest, bli� samlandet
föremålen är jordiska. Vissa kanske tycker att både jag fö� mycket ibland?
och föremålen är jordiska men i och med mitt synsätt – Det kan inte blir för mycket, nej, nej, nej! Jag har
på saker och människor så har jag kanske lättare att ingen samlarskam. Som tur är kan samlingen utvidgas
hålla en distans till mina föremål. då föremålen inte är så stora.

Sitte� det också hårt i din ryggmä�g att man Det ä� �oligt att se din glädje!
inte skall samla skatte� på jorden? – Jag har haft tur att hitta föremål till mina samlingar.
– Det finns människor som mer än mig skulle behöva Jag är själv förvånad, det är osannolikt. Det känns kon-
pengarna jag lägger på samlandet. Det kan jag inte stigt nog nästan som om det skulle vara meningen. De
förneka. Men mina levnadskostnader är på en spar- föremål som jag har drömt om har kommit till mig.
sam nivå, och jag tror att vi får unna oss sådant som vi Det låter väldigt banalt i jämförelse med till exempel
mår bra av. Jag får också kontakt med många personer. någon som har varit svårt sjuk och tillfrisknat, men
Ändå känns det svårt. Nu är jag inne på det här med att få ett föremål kan känns otroligt för mig.
att hitta på något att rättfärdiggöra samlandet med,
men inte kan man förneka de goda sidorna heller. Det ä� som om du bä� på en hemlighet.
– Så är det. Jag går runt och myser lite för mig själv
Skulle man ta bo�t allt vad man fått och gett och tänker: ”Tänk om ni skulle få se min samling.” Om
genom samlandet, då ta� man bo�t mycket. någon visar sin samling kan jag tänka att min är större
– Jag kan eventuellt inspirera någon och förhopp- och bättre. Det säger jag förstås inte. Det är inte ädelt,
ningsvis få någon på bra humör. men samlandet kan väcka dessa känslor. Vi jämför
automatiskt utan att vara medvetna om det: ”Vi har
Jag bruka� funde�a på hu� jag kan lägga så en bättre bil eller ett större hus än de.” Tillika känns
mycket själ och engagemang i döda ting. det inte som om jag vill att någon skall beundra det
– Jag undrar också hur jag gladeligen kan köra land jag gör. Det känns obekvämt. Varför vill jag ändå visa
och rike runt för att hämta ett objekt till min samling.

Ibland bli� sakerna som Gud.
– Där din skatt är, där är också ditt hjärta. Har jag hjär-
tat i skåpet med min samling? Det är svårt.

Jag jämfö� ofta samlandet med d�ogmissbruk.
– Jag kan tidvis vara ganska melankolisk, då fungerar
sakerna som antidepressiv medicin och drog.

233

upp samlingen? Kanske det är förundran eller glädje eller blir misstänksamma på grund av min överdrivna
jag vill dela med någon. glädje över något som kostar några euro.

Alla vill vi bli sedda och bek�äftade, genom din Ren glädje kan p�ovocera ibland och det ä�
samling bli� du kanske indi�ekt bek�äftad. fö�stås inte �oligt att känna sig missfö�stådd
k�ing syftet med samlandet. Samtidigt så
– Om någon förundras över samlingen kan jag suga åte�komme� jag ofta själv till f�ågan om syftet.
åt mig lite i smyg. Men beundra inte mig, det känns
besvärligt. – Jag tycker att samlandet föds fram, man går genom
livet och träffar människor och saker som man fastnar
Ditt ödmjuka personlighetsd�ag känns me� för, vissa fastnar man mer för än andra. Det är kanske
klädsamt än mitt eget ganska öve�dimensione�ade inte så beräknande att samla som folk kanske tror. Det
sätt att exploatera mig tillsammans med mina är en del av en livsvandring. Man väljer inte alltid sin
saker. väg. Känslan av att lyckas kan vara ett syfte. Även om
– Kanske jag vill vara ödmjuk. Men jag kan inte säga det är mycket konkurrens och tävling i samlandet så
att jag är det, för då är jag inte det. Som barn var jag är det ett område man inte kan misslyckas inom. Det
väldigt glad, och fortfarande ifrågasätts min glada är till exempel ganska svårt att misslyckas om man
natur. Jag kan vara väldigt glad över mina saker men samlar på kulspetspennor. Om man känner att man
folk kan uppfatta det som skryt, eller så tycker de att har misslyckats på något område i livet kan samlandet
jag samlar bara för att vara märkvärdig. Det irriterar i förlängningen bli en ersättning. Man kanske också
mig. För mig handlar det inte om skryt. Folk kan också slutar försöka inom det område där man känner att
tro att de har gjort en dålig affär och känner sig lurade, man borde ha lyckats.

234

”Att samla är på ett sätt oförståndigt.
Vi samlar ihop något som någon gång
i tiden har varit förskingrat, och i
framtiden blir det troligtvis förskingrat
igen för att åter samlas.”

Sakerna ge� uppenbarligen mening, se� du sakerna Det finns många olika sätt att samla, men en viss
som sällskap? personlighetstyp blir kanske lättare samlare. Det är
intressant att fundera på hur andra samlar, och på
– Jag kan inte säga att jag umgås med sakerna, det är vilka som blir en samlare.
för personligt, som om de skulle ha en själ. Men jag
sköter om och vårdar min samling. Man ser det kanske Jag ha� funde�at ext�a mycket på det hä� i
inte nu, det kommer att märkas när jag har organi- nästan två år, mycket ha� jag insett men många
serat allt bättre, nu är en hel del inkastat. Samlingen f�ågetecken finns fortfa�ande. Det ä� kanske som
ökar med ungefär hundra artiklar per år. Så länge jag med kärlek...
lever hålls samlingen ihop, sen vet jag inte vad som
händer. Det värsta är om den skulle splittras, med – Inte blir man heller förälskad i vilken människa som
tanke på vilket arbete det har varit att samla ihop allt. helst, det är en livsvandring och så möter man någon
eller något som tilltalar en.
Man kanske skulle tro att jag ifrågasätter samlan-
det men det gör jag inte, det är det andra som gör. Alla poete�, konstnä�e� och musiker ha� i
Det finns inget som hindrar mig att samla på det jag å�hund�aden fö�sökt beskriva kärleken men det
är intresserad av. Men syftet kan jag filosofera kring, ä� ändå svårt att sätta ord på den. Kanske det
handlar det om att vara större och bättre än andra? ä� på samma sätt med samlandet.
Vilken samlare vill inte ha den största samlingen? Det
skulle vara teoretiskt möjligt att lägga samlandet på – Man kommer aldrig till kärnan, man kan diskutera
is, packa allt i lådor och tänka: ”Nu samlar jag inget runtomkring ämnet hur mycket som helst.
på tjugo år.” Men i praktiken tror jag inte det skulle
lyckas. Skulle jag se något som jag inte har, skulle jag Kanske det ä� det som ä� det intressanta.
inte kunna motstå att köpa det. Mitt samlande har – Att man aldrig kommer riktigt nära.
gått för långt, det finns ingen återvändo.
Det bli� en oförklarlig spänning i det.
Man kan inte förneka att samlandet ä� lite – Något mystiskt. Det strider med förståndet. Tiden
märkvä�digt ibland. man sätter på samlandet som man kunde sätta på
något viktigare istället. Men jag tycker att jag har
– Ja, annars skulle vi inte hålla på, inte vill man heller hittat det perfekta samlarobjektet. Det är förhållan-
att det skall vara för banalt. devis förmånligt, det har inte gjorts mycket forskning
i ämnet, och där finns en insats att göra. Om någon
Det ä� väldigt mänskligt att samla. annan redan hade sammanställt information om
området skulle drivkraften kanske inte vara densam-
– I Bibeln utgår man från att människan frestas till ma. Det finns mycket annat på jordklotet som borde
samlande av jordiska skatter. Att beskriva samlan- vara viktigare. Att samla är på ett sätt oförståndigt. Vi
det är svårare än vad man skulle kunna tro. Mycket samlar ihop något som någon gång i tiden har varit
samlande är sunt. Vi måste på ett eller annat sätt vara förskingrat, och i framtiden blir det troligtvis för-
samlare för att vardagen skall fungera. Det behöver skingrat igen för att åter samlas. ■
finnas mjölk och smör i kylskåpet för morgondagen.

235



S�ARTV���

I upphetsad ande ringde jag till min vän och sa att jag är o�olig
över att hon skall hamna i helvetet. Jag gick ne�vöst fram
och tillbaka över läge�områdets sneda cementplatto�. Gnuggade
handflatan mot pannan. Det var allvar. Jag var säke� på att
jag måste säga just så� där och då. Nästa dag ringde jag min
mamma och förklarade att jag har ett nytt liv nu. Vi har ett
nytt liv nu� jag� min man och vår son. En s�or förändring har
skett för all e�ighet framöver. Hon tog det med �o. Jag klättrade
upp på vå�t b�unflagande hustak och bad så starkt att jag e�for
mig hovrande mellan grantoppa�na. �in vän tog mig med �o.

För mig fanns det en tid av mycket himmel och helvete� rätt
och fel� bön och a�bete. Jag hantve�kshamrade hå�t i några
hus� jag födde fle�a ba�n. Det funge�ade. Jag försökte förhålla
mig till de sva�ta strecken i �in vita �uta. Men det är givet att
livet förändrar. Schackmatt. Jag träffade personer som blandade
det sva�tvita till nya fascine�ande och öd�juka mönste�. Jag insåg
att det sva�tvita bara är sva�tvitt i isol�tion. Utan nyans ingen
utvecklin�.

Jag har lä�t mig att ta människo� med �o. Jag a�betar på att
ta mig själv med �o. Och jag be� mindre lagiskt på hustak. Utan
ram ingen �o!

Att hålla sig till sva�tvitt kräve� mod. Att bryta färg kräver
mod. Jag samlar också på mod. Och t�o.

237

238

239

MIN MUMIN

I samtal med samlare har två sake� kommit
fram som en märkbar gemensam fakto�: De
flesta har samlat på f�i�ärken som ba�n och
de flesta har en åsikt o� M��in�uggar. De
so� samlar på annat än mugga�na säge� att
muggsamlingen är den första de skulle sälja.
Vissa säge� att M��in�uggar är det sista de
skulle bö�ja samla på.
Jag är en H��ul som inte samlar på
M��in�uggar. Men �parg�is�u�in utan fot
från sjuttiotalet har va�it min pe�sonliga
följeslaga�e. Sva�t�it med tjock samlarmage.
Det finns ju också Mu�inf�i�ärken.

240

241



VI HAR FICKLAMPSLYST PÅ LEKSAKER på min butiksvind, jag har fotograferat honom när

han åt en banan och vi har ätit thaimat i hans kök. Jag träffade Peter Plunkty på en samlarmässa
i min hemkommun och vi pratade bort någon nattlig timme om samlande och livsprojekt. Han har
hunnit med mycket och är full av energi med lek i kroppen. Förutom att han grundat Leksaksmuseet i
Stockholm har han medverkat som expert i tv-programmet Antikrundan i över tjugo år, gjort Sveriges
tyngsta bok, och berikat den svenska antikvärlden med sin kunskap. När jag besöker honom i hans
sällsynt smakfullt inredda våning i Stockholm är jag i startgroparna för det här bokprojektet och
inleder mitt arbete med att fråga ut en sann sakkännare.

Vad ha� du som samla�e lärt dig genom å�en? Det ä� fint nä� du presente�a� samlandet på det
hä� sättet, att fö�a kunskap vidare och gö�a
– Att man skall begränsa sig. Jag har varit i hem som någonting nyttigt!
är förskräckliga, senast i förrgår var jag i ett hem som
var förfärligt. Det var en enrummare fylld från golv till – Det finns ju enstöringar som man brukar kalla för
tak med klockor, oerhörda mängder med klockor och garderobssamlare, de vill inte visa sina saker, de
en säng i ena hörnet. Mannen hade ägnat hela livet ruvar på dem ungefär som bergatrollet. De gör aldrig
åt att bygga klockfodral, sågat och lött. Det var fruk- någonting med samlingarna, de stuvar in dem i
tansvärt fult. garderoben och så ligger de där. Man kan inte bara dra
på sig grejer, då tar de över livet. Mina samlingar är
Jag tycke� det låter det som en fantastisk bild, intressanta och i de flesta fall är de värda någonting.
va� det ingen ordni�g på klocko�na då? Alla samlingar behöver inte vara värdefulla, men
de måste vara fräscha och hela. Man kan inte samla
– Det var ganska pedantiskt gjort, han var ingen slar- i travar, det är ett osunt förhållande. Det finns
ver. Jag har kommit in i äckliga hem där badkaret har skräckexempel på galna samlare, det är känt sedan
varit fullt med sopor. En del människor lever efter 1800-talet. Boksamlare framförallt, vissa kvävdes
mottot ”den som har flest prylar när han dör vinner”, under sina böcker när de föll över huvudet på dem så
men det är fullständigt bisarrt. Man skall strukturera de dog och låg där bland allt skit. Om det går så långt
sin samling, och skriva ner vad man köpt och var man handlar det om en mental defekt.
har köpt det, annars är det ett elände för efterkom-
mande att ta reda på det. Det spelar ingen roll vad du Vad samla� du på?
samlar på, men en del försöker samla på allting, då
blir det inget av det hela. Man skall alltså begränsa – Jag samlar på cykelprylar, Stockholmsvykort och
sig, sätta sig in i sitt ämne, använda sina samlingar till skyltar, men skyltsamlingen skall jag avsluta. För-
något vettigt, träffa folk, byta kunskaper, hålla före- utom skyltarna på köksväggarna har jag en stor lokal
drag eller skriva en bok. i källaren med ytterligare femhundra skyltar som jag

243

”Man skall begränsa sig, sätta
sig in i sitt ämne, använda sina
samlingar till något vettigt,
träffa folk, byta kunskaper, hålla
föredrag eller skriva en bok.”

håller på och säljer, det är ingen mening att ha dem Ä� du ostruktu�e�ad någon gång?
där. Jag samlar faktiskt också på en grej till, kataloger,
priskuranter. Jag använder dem när jag skriver. Jag får – Det är när jag festar. Många människor är slarviga
mail av folk varje dag som frågar om konstiga saker eller så är de väldigt pedantiska men jag försöker
och jag lär mig själv av det. göra allt möjligt, köra motorcykel, dansa techno och
ha middagar. Man skall inte låta samlingarna ta över
Ha� samlare någ�a gemensamma nämnare? livet. Ju äldre man blir, desto visare blir man och inser
att man inte kan ta med sig någonting. I min bok
– Vissa tänker att samlarbehovet fick sin början på avslutar jag med ”dit vi går kan vi ingenting ta med
stenåldern, då vi samlade mat som ekorrar för att oss” och så visar jag en reklamskylt för en butik som
överleva. En annan hypotes är att de med ett kaotiskt säljer likkistor. Lite cyniskt, men man måste ha den
liv vill strukturera livet genom sina samlingar. Anled- attityden.
ningar till att man fastnar för någonting kan också
ha med yrkesroller att göra, en frisör kanske samlar Jag vandrar runt i våningen och betraktar Peters teknis-
på frisörgrejer, en fotograf på kameror, kvinnor som ka mojänger och svulstigt vackra föremål. Jag bläddrar
säljer kläder samlar kanske på gamla kläder. i böcker från de pampigt platsbyggda bokhyllorna och
lyssnar till ett klingande spelverk. Köksväggarnas skylt-
Va�fö� bö�jade du samla på just det du samla� på? tapetsering vinner alla sorts försök till fyndiga kökstape-
ter. Jag fotograferar med sinnet och sparar nya intryck.
– Jag fick intresse för höghjulingarna när en kompis Det är söndag kväll och Peter skall gå på rockklubb. Jag
köpte en sådan för 45–50 år sedan. Jag tyckte den var vandrar vidare över Mariatorget. Mätt och glad av både
vacker och ville ha en likadan. Jag fascinerades av att mat och prat konstaterar jag att Peter är en okomplice-
cykeln har betytt mycket för mänskligheten, den är en rad och ytterst företagsam samlare och god förebild. Jag
kulturens hörnpelare och en fantastisk uppfinning, önskar mig Plunkty-ordning. När jag som barn listade
knappt 200 år. Hur har man tidigare klarat sig utan? alla föremål jag ägde var det ganska enkelt. Nu undrar
Stockholmsvykort samlar jag för att jag bor i Stock- jag hur många tusen föremål det skulle bli om jag för-
holm och skyltar gillar jag för att de är hantverk och sökte anteckna dem. Den listan kunde också bli en snygg
konst, naiv konst, med spännande typsnitt. tapet! ■

Ditt boende ä� o�iginellt, hä� finns fullt med saker I Peter Pluntkys ent�é välkomnas man av
men också tomma yto�, det ä� ordning på dig! en uniforme�ad skyltdocka och en liten del
av hans cykelsamling som finns parkerad
– Ibland säljer jag saker, och jag har gott om plats. Ja, i ett vitrinskåp infällt i väggen.
det är en god ordning, jag hittar allting. Alla grejer
skriver jag in i en katalog. När jag dör har barnen allt
på en cd.

244



246

247



”Kan jag få köpa den bruna soffan
längst ner till höger, tack!”