Boken om Iran

Boken om

IRAN

Den Islamiska republiken
Irans kulturcenter i Sverige

2019

Bokens titel
Boken om Iran
Designgranskare
Irans kulturcenter i Sverige

Designchef
Seyed Abdolmajid Mirdamadi

Designer av omslag och sidor
Maryam Jame’i
Översättare
Jacob Ibrahim

Den Islamiska republiken Irans kulturcenter i Sverige
2019

I Hans Höga Namn

Inledning
Iran är ett gammalt och vidsträckt land vars samtliga platser talar om en nations kontinuitet och tillväxt.
Det är ett kulturellt land med en förankrad civilisation som utvecklats som konsekvens av olika händelser
och historiens upp- och nedgångar. Alla perioder under historiens gång i detta land har, t.o.m. efter
varenda ödeläggning, fötts på nytt m.h.a. dess naturliga fundament, använt dess gemensamma arv som
ligger dolt i dess materiella och andliga kultur i frånvaro av diskontinuitet och i folkets kontinuerliga
överlevnad. Även om omfattningen av Irans område förändrats under tidens gång och begränsats till
det nutida Irans gränser så kan man modigt säga att Iran har skyddat sin gamla historia, identitet och
territoriella och världsliga betydelse mer än vad något annat land har gjort. Ett lands historia är inte
skilt från dess geografi, och geografiska faktorers påverkan på händelser och utveckling av historiska
förändringar går inte att förneka. Dess form och utformning kan skådas i områden såsom demografi
och befolkningslära, byggnaders utformningar och arkitekturer. Vid studie av Irans civilisations
historieutveckling syns alltid hur geografin och historian är bundna till varandra. Vid beskådande av
historisk geografi och dagens gränser och landskap visar arvet från denna civilisation i trosläror, dolda
seder och traditioner i folklig och nationell kultur, konst och kvarblivna arkitekturer och byggnader på
dess multiperiodiska historia.
Naturligtvis vet vi att det inte finns tillräckligt med plats för att med ord och bild visa allt som finns från
Irans historia, kultur, seder och traditioner, konst och arkitektur och naturens varierande manifestationer.
Dock finns det en handfull av exempel, de mest säregna fenomenen och naturliga underverken, de mest
symboliska gestaltningarna av Irans kultur och civilisationsarv genom återberättning av dess historia.
Det som ger en större fröjd av upptäckande om Iran mer än allt annat är detta lands unika regionala
variation och kulturella mosaik. Iranska antikviteter och storslagna arkitekturer talar även om denna
nations glans och briljans.
I Boken om Iran presenteras olika ämnen såsom Irans varierande klimats iögonfallande sevärdheter,
kulturattraktioner, folkliga, trosbaserade och religiösa ceremonier, nationella minnesmärken, platser
präglade av kultur och konst, musik, lokala kläder, historiska verk och byggnader med värdefulla arv
från arkitektur, marknader och välbesökta gravmonument. Med en del bilder och kortfattad text öppnar
dessa attraktioner, som delas in efter provins, upp för en större förståelse och entusiasm om Iran.
Sist men inte minst vill vi tacka stiftelsen för iranistik och Maryam Jame’i, som hjälpt till att designa
omslag och sidor, och Shiva Baqeri, Zahra Zolfeqari och Navid Rasoli som hjälpt till att samla in och
strukturera en del av innehållet i boken.
Den Islamiska Republiken av Irans kulturcenter i Sverige



Innehåll

Alborz 11
Ardabil 17
Bushehr 25
Chahar Mahal och Bakhtiari 33
Esfahan 39

Fars 49
Gilan 57
Golestan 63
Hamadan 69
Hormozgan 75
Ilam 81
Kerman 87
Kermanshah 93
Khorasan Razavi 100
Khuzestan 107
Kohgiluyeh och Buyer Ahmad 113
Kurdistan 119
Lorestan 125
Markazi 131
Mazandaran 137
Nordkhorasan 143
Östazarbaijan 149
Qazvin 159
Qom 165
Semnan 171
Sistan och Baluchistan 177
Sydkhorasan 183
Tehran 189
Västazarbaijan 203
Yazd 211
Zanjan 217



Alborz

Provinsen Alborz är Irans 31:a provins och har en area som motsvarar 5121,694 km2 enligt
landsuppdelningen. Provinsen Alborz är just nu en av Irans provinser vars räkning för dess etablering
godkändes och skickades till det islamiska sammanslutningsrådet under regeringsstyrelsens möte den 21
januari 2010. Detta trädde sedan i kraft officiellt den 28 juni 2010 med det islamiska sammanslutnings-
rådets godkännande. I denna modell togs det till hänsyn om förslaget om Karaj som centrum i provinsen.
Denna provins ligger nedanför bergskedjan iAlborz Markazi och 20 km ifrån provinsen Tehran. Provinsen
Alborz gränsar till provinsen Mazandaran i norr, provinsen Markazi i söder, provinsen Qazvin i väst och
provinsen Tehran i öst. Vädret i provinsen, som påverkas av bergskedjan Alborz, har kalla vintrar och
milda somrar. Provinsens södra del har ett torrt och varmt väder eftersom det ligger nära öken. Detta
räknas som denna regions speciella egenskap då den å ena sidan sträcker sig till Alborz bergskedja och
å andra sidan sträcker sig till kanten av en av Irans torraste öknar. Detta är även p.g.a. existensen av
naturliga ojämnheter som bildats av djupa dalar och vidsträckta öknar vilket också lockar besökare till
sig med dess lämpliga vegetationstäckning och blomstrande trädgårdar.
Staden Karaj är centrum i denna provins och räknas som Irans femte mest befolkade stad efter städerna
Tehran, Mashhad, Esfahan och Tabriz. Karaj tillhörde Mazandaran under en period och Rey under en
period. Ibland räknades den tillhöra Taleqans byar eller Shahrestanak. Fram till mongolernas anfall tog
karavaner oftast en väg genom Sagzabad och Shahriar till Rey. Under islams medeltids århundraden
och efter det, speciellt under de safavidiska kungarnas sista period då Tehran blev hovets regeringssäte,
uppmärksammades vägen Qazvin-Karaj-Tehran och med hög sannolikhet hör Karajs safavidiska pensionat
till just denna period. Under qajardynastin, speciellt under Fath-Ali Shahs och Naser al-Din Shahs tid,
uppmärksammades Karaj av Soleiman Eskandari p.g.a. dess grannskap till huvudstaden och att den låg
på kommunikationsvägen mellan Soltaniyeh och Tabriz, och han byggde Soleimaniyeh palats där. Det var
under just denna tid som många soldater passerade området och satte fast anteckningar från sig själva på
platsen. Under denna period blev Karaj känd som en del av huvudvägen mellan Tehran och Qazvin.
Karaj kommer från ordet Karraj, som betyder skrik och rop, eftersom man brukade skicka meddelanden
med eldsignaler från eldtemplets kulle, Kelaks berg, Shahrestanaks dotters fästning och Gahur slott i
Eshtehard under somrarna, och på detta sätt blev man informerad om fienders attacker vid krig. Det är
möjligt att namnet Karaj var Karraj på den tiden, och i olika böcker har det även nämnts att termen Karaj
kommer från ordet Karaz, som betyder utlöpare.
Eftersom provinsen Alborz har tagit emot många emigranter har den en blandning av olika folkgrupper.
Bland de folkgrupper som bor i Karajs kommun kan folkgrupperna lurer, kurder, gilaker, yazder, turkar,
mazandaranier och khuzestanier nämnas. De bor utspridda i olika delar av provinsen och pratar även
sina egna språk. Men Karajs folks originaldialekt är karaji-dialekten. Majoriteten av provinsen Karajs
invånare är shiamuslimer tillhörande tolv-imam-skolan.

Ardabil Kaspiska havet

Vastazarbaijan Ostazarbaijan

Zanjan Gilan Golestan Nordkhorasan
Kurdistan Semnan Khorasan Razavi
Qazvin Alborz Mazandaran
Tehran

Kermanshah Hamadan Qom

Markazi

Ilam Lorestan Esfahan

Chahar Mahal Yazd Sydkhorasan
och Bakhtiari

Khuzestan
KBouhygeirluAyhemh oadch

Kerman

Bushehr Fars

Hormozgan Sistan och Baluchistan

Persiska viken

Omanbukten

Geografisk position
Provinsen Alborz är Irans 33:e provins och ligger väster om Tehran och söder om bergskedjan Alborz sluttning. Denna provins
bildades officiellt efter det islamiska samlingsrådets beslut den 28 juni 2010. Den nya provinsens namn kommer från bergskedjan
Alborz, som täcker en viktig del av den i norr. Staden Karaj är centrum i provinsen Alborz. Dess viktiga städer är bl.a. Taleqan,
Savojbolagh och Nazarabad.

Väder
Generellt sett är det fuktigt och kyligt väder i provinsen Alborz p.g.a. att den ligger vid norra delen av Centrala Alborz, mellan
Alborz kurviga dalar, Chalus dal och Karajs flod.

Historia och kultur
Provinsen Alborz är en del av det antika Persien och Medien. P.g.a. att denna provins ligger nära tre centrum; landsområdena
bredvid Kaspiska havet i norr, Qazvins region i väst och Rey i öst, har den varit med om många händelser och förändringar.
Historiska dokument och källor och antika verk talar alla om att detta område bebotts under perioden innan islam. Hamdallah
Mustawfi, från 1300-talet e.Kr., ansåg att ”Kan” och Karaj tillhörde Taleqans provinser, och vid nämnandet av Persiska Iraks
floder nämnde han en flods namn vars egenskaper exakt går att matcha med Karajs flod.
Då Agha Mohammad Khan Qajar utropade Tehran som landets huvudstad blev Karaj mer utvecklat och viktigare dag för dag
p.g.a. dess grannskap med huvudstaden, på sådant vis att man kan säga att denna regions mest magnifika period var under
qajardynastins tid, och speciellt på Fath-Ali Shahs och Naser al-Din Shahs tid.

11

Boken om IRAN
Shah Abbasi värdshus (Karavansara-ye Shah Abbasi)
I den centrala delen i staden Karaj och sydöst om
Tawhid rondell kan man skåda en vacker historisk
byggnad som liknar Esfahans historiska byggnadsverk
väldigt mycket. Denna byggnad av sten och tegel
har en yta på ca 3000 m2 och är ett värdshus som
hör till safavidernas tid. Den byggdes mellan åren
1078-1109 under den safavidiske Suleyman Shahs,
son till Shah Abbas II den store, tid. Detta värdshus
(karavansara) byggdes först i formen av en viloplats
för karavaner, budbärare och deras riddjur, precis
som det är tydligt från dess namn. Denna byggnad
har 21 rum med verandor där resenärer har kunnat
vila och fem lastplatser för last och varor och även
ett alternativ för karavanresenärernas sällskap och
vakter. Detta populära värdshus omvandlades till en
militärbas under början av qajardynastins tid. På den

tiden kallade man fortfarande denna typ av garnison för fästning. Anledningen till att Abbasi värdshus omvandlades till en
militär fästning var att bilar successivt började ersätta riddjur på den tiden, och även att det var i närheten av Tehran, som
moderniserades med ett högre tempo jämfört med andra städer. Därmed ansåg qajarkungarna att existensen av ett sådant
värdshus inte var speciellt nödvändigt och att det var bättre att det skulle förändras med tanke på tiden.

En bild inifrån Sulaymaniyah palats (Kakh-e Soleymaniyeh)

12

Khur vattenfall (Abshar-e Khour) Alborz
Ordet ”khur” är en förkortning av ”khurshid” (sol). 13
Med en altitud på 2800 m.ö.h. ligger Khur by i
sluttningen väster om Gandom Chal berg i början av
vägen mot Chalus, innan Karajs damm, och har en
unik natur. Khur vattenfall, som hör till Irans speciella
naturområden, är 60 m högt. Andra historiska och
turistrelaterade centrum som kan nämnas i provinsen
är bl.a. Atashgah (ett zoroastriskt eldtempel),
Dokhtar fästning i Shahrestanak, Morad Tappeh
bergskedja, det mongoliska tornet Meydanak, Shah
Abbasi värdshus och bro, den historiska safavidiska
bron i Varian by, kvarlevnaden av steneldtemplet
Takht-e Rostam, gravtornet i Kordan by, Heljerd
moské, Dr. Mohammad Mosaddeqs hus och bil,
Soleymaniyeh palats, stentornet Gachsar, Kor Kabud
vattenfall, Ovan sjö, Borj grotta, Yakh Morad grotta,
Gachsar tulpanträdgård, skidorten Dizin och Amir
Kabir damm.

Imamättling Soleyman
(fvmh) - (Emamzadeh Soleyman)
Imamättling Soleymans byggnad hör till
safavidernas tid och ligger öster om Eshtehard.
Imamättling Soleyman är en av Imam Musa Kazims
(fvmh) ättlingar och hans grav räknas som en av
regionens kända pilgrimsmål. Imamättlingens
byggnad består av en valvingång, en veranda och
ett kupolhus.

Asaf al-Daulah bro (Pol-e Asaf al-Daulah)
Ca 3 km på vägen från Karaj mot Eshtehard byggdes
en bro ovanför Shur flod under Naser al-Din Shah
Qajars tid utav Asaf al-Dawlah. Bron är känd som
Shur bro eller Shur flods bro.

Boken om IRAN

Souvenirer och hantverk
Kelim, träskulpturer, läderartefakter, keramik, statyer, sydda hantverk, traditionella musikinstrument, smidd konst, glas och
stentextil är några av Alborz souvenirer.
Lokal musik
Denna musik har funnits sedan lång tid tillbaka på boplatsen för olika folkgrupper, och av just denna anledning är regionen rik
på traditionell musik. Lokal musik och mugammusik utgör för det mesta denna provins traditionella musik. Bland provinsens
lokala musikinstrument kan tonbak, santur och kamancheh nämnas.
Lokal mat
Provinsen Alborz lokala mat består bl.a. av olika sorters kötträtter, eshkeneh, kala jush, damak, sir mast polo (ris med
vitlöksyoghurt), olika sorters tjocksoppor (ash reshteh (nudelsoppa), ju ash (kornsoppa), balqur ash (bulgursoppa), gandom ash
(vetesoppa) och torsh ash (sursoppa)), kashk va do polo, dal adas, reshteh polo (nudelris) och kaman gusht khuresh.

14

Ardabil

Provinsen Ardabil ligger i nordvästra Iran och har en area på 17799,991 km2
(1,1 % av landets area) enligt landsuppdelningen år 2012 e.Kr. Denna provins gränsar
till republiken Azerbajdzjan i norr, provinsen Gilan i öst, provinsen Zanjan i söder
och provinsen Östazarbaijan i väst.
Provinsen Ardabil är en av Irans turistregioner. Den heliga staden Ardabil, som
shiaislam i Iran bl. a. fått sina rötter ifrån, är centrum i provinsen Ardabil. Denna stad
har p.g.a. sitt sällsynta naturliga och strategiska läge sedan lång tid tillbaka allvarligt
uppmärksammat regenter och de som strävar i vetenskapens och konstens arena
gentemot detta blomstrande och historiska territorium. Detta kan i sig självt vara ett
tydligt argument för regionens viktiga kulturella och civilisatoriska ställning under
olika historiska perioder, på sådant vis att centrumet i provinsen haft i ansvar att
fokusera på gränsen kring staten Azerbajdzjan under den islamiska perioden.
Ardabil var fortfarande Azerbajdzjans största och viktigaste stad, centrum i staten
Azerbajdzjan och en militärbas fram till 900-talet e.Kr. Ardabil har under de
flesta historiska perioder varit av stort strategiskt värde p.g.a. att det ligger vid
Irans och Rysslands gräns, och hela tiden exponerats för attacker från Kaukasiens
bergsinvånare och Rysslands ökenfolk. Utöver detta visar khazarernas anfall åren
725 och 730 e.Kr. mot Ardabil, Babak Khorramdins uppror i Ardabil, kungen Togrul
Begs och den seldjukiska sultanen Mas›ud ibn Muhammeds attacker, sultan Jalal
al-Din Mingburnus anfall år 1207 e.Kr., georgiernas attack år 1209 och till sist
mongolernas sammanhängande attacker från år 1220 mot Ardabil på en del av detta
områdes politiska och militära värde.
Folket talar turkiska i provinsen. De flesta invånarna är muslimer (tolv-imam-shia),
och stadens kristna skara, varav alla är armenier, lämnade staden för 50 år sedan.

Ardabil Kaspiska havet

Vastazarbaijan Ostazarbaijan

Gilan Golestan Nordkhorasan
Zanjan Semnan Khorasan Razavi

Kurdistan Qazvin Alborz Mazandaran
Tehran

Kermanshah Hamadan Qom

Markazi

Ilam Lorestan Esfahan

Chahar Mahal Yazd Sydkhorasan
och Bakhtiari

Khuzestan
KBouhygeirluAyhemh oadch

Kerman

Bushehr Fars

Hormozgan Sistan och Baluchistan

Persiska viken

Omanbukten

Geografisk position
Den vackra provinsen Ardabil, med sina unika naturliga och historiska attraktioner, ligger i nordvästra Iran. Staden Ardabil
är centrum i provinsen. Khalkhal, Meshkinshahr, Germi, Bileh Savar och Parsabad hör till provinsens viktiga städer. Sabalan
bergstopp är provinsens högsta punkt och ligger i nordväst i Ardabil kommun.

Väder
Väldigt kalla vintrar och måttliga somrar hör till Ardabils unika väderegenskaper då Ardabil är en av Irans kallare regioner.

Historia och kultur
Många islamiska historiker har förknippat konstruktionen av staden Ardabil med den sassanidiske kungen Peruz I. Staden
Ardabil har en mer än 1500 år gammal historia. Ardabil hade en speciell politisk och militär betydelse under akemenidernas
tid och var Irans armécentrum för beskyddning av Irans gränser i norr. Enligt Avesta var Zarathustra en iransk profet som
föddes bredvid floden Daiti, som idag kallas för Aras, och skrev sin bok i Sabalans bergsområde och gick till staden Ardabil
för att sprida sin religion. Under arabernas invasion mot Iran var Ardabil Azerbajdzjans största stad som då blev erövrad av
muslimernas armé. Ardabil var Azerbajdzjans regeringscentrum fram tills mongolernas invasion. Shah Ismail I startade en
revolution från Ardabil för att bilda en iransk regering och gjorde Tabriz till Irans officiella huvudstad. Under safavidernas tid
var Ardabil en av Irans bästa städer politiskt och ekonomiskt sett. Denna stad låg på Irans och Europas handelsmässiga huvudväg
och siden och importerade varor exporterades till Europa från Gilan via Ardabil.

17

Boken om IRAN Sheikh Safi museum
18 (Mouzeh-ye Majmou’eh-ye Sheikh Safi)
Sheikh Safi museum har dekorerats med
väldigt vackra målade valv i gips.
I detta museum har en samling antika och
gamla verk ställts ut såsom olika sorters
kärl och värdefulla skänkta gåvor. Mirza
Ali Akbar Mojtahed moské och Sheikh
Haydars gravplats hör till andra historiska
byggnadsverk i provinsen.

Gamla borgen
(Qal’eh-ye Kohneh) – Meshkinshahr
I den östra delen av Bagh-e Nowruz
dal i Meshkinshahr finns en borg som
sträcker sig till floden Khiyavchay från
en brant sluttning och mittemot den
finns den sassanidiska och pahlavidiska
steninskriptionen.

Neur sjö (Daryacheh-ye Neour)
Denna sjö ligger i närheten av sydöstra
Ardabil. Öring och den migrerande svalan
lever vid Neur sjö.

Shurabil sjö (Daryacheh-ye Shourabil) Ardabil
Denna sjö ligger i söder i staden Ardabil 19
och dess vatten är salt. Ardabils folk
brukar spendera sin fritid och lediga dagar
i slutet av veckan runt omkring denna sjö.

Sankta Maria kyrka
(Kelisa-ye Maryam-e Moqaddas)
Denna kyrka ligger i Armanestan gränd.
Dekorationerna på insidan av kyrkan är
sevärda. Dess trädörr har även dekorerats
med vackra geometriska former.

Ultan borg (Qal’eh-ye Oultan)
Denna borg ligger nära Ultan by i Parsabad
och härstammar från parternas tid.

Boken om IRAN
Sheikh Safi al-Din Ardabilis helgedom
(Maqbareh-ye Sheikh Safi al-Din Ardabili)
Denna gravplats består av ett antal konstruktioner
från olika perioder och som för första gången
konstruerades utav Shah Tahmasp I i formen av
en enda uppsättning. Detta historiska komplex
hör till den safavidiska kungafamiljen. Flera
safavidiska kungar och även Shah Ismail I har
begravts på denna plats. Sheikh Safi al-Din
Ardabilis monument innehåller en uppsättning
av gravar tillhörande kungaättlingar och prinsar
från safavidernas tid. Detta arkitekturverk räknas
som ett av Irans mest förbryllande konstverk.
Komplexet omfattar en stor och en liten gård och
komplexets utrymme finns runt den lilla gården.
Dagens komplex inkluderar ett par olika byggnader
vid namn Sheikh Safi al-Din monument, Shah
Ismail gravplats, Chini-khaneh (ett porslinhus),
Haram-khaneh (ett helgedomshus), Jennatsara
moské, Khanaqa, Cheleh Khane, Shahidgah (en
gravplats för martyrer) och Cheragh-khaneh.
Konstruktionen av ovanstående komplex i

nuvarande form började under den safavidiske Shah Tahmasp I:s tid och slutfördes sedan under de kommande safavidiska
kungarnas tid. Den kvarstående moskén är en stor byggnad från seldjukernas tid och ligger i området för Pir Shams al-Dins
begravningsplats. Två kvarstående steninskriptioner från minaretens fasad har flyttats till ett museum.

Nushar lagun (Talab-e Noushar)
Den säsongsmässiga Nushar lagun ligger i sydöstra Ardabil och är ett habitat för olika sorters fåglar.

20

Sheikh Haydars gravplats (Maqbareh-ye Ardabil
Sheikh Haydar) - Meshkinshahr 21
Detta höga gravmonument härstammar
från ca slutet av 1200-talet e.Kr. Det har
dekorerats vackert med en nischfasad,
färgade fönster, plattor, tegel och
inskriptioner med heliga namn. Denna
gravplats ligger i stadens centrum i en
grönskande och härlig trädgård som är
Meshkinshahrs gamla begravningsplats.
Byggnaden är i en form av ett cylindriskt
högt torn med en höjd på ca 18 m
och en diameter på 5,1 meter. Dess
fyra sidor har likt fyra ingångar med
fästningsdekorationer och man har placerat
den övre huvudingången på den västra
framsidan. Denna byggnad konstruerades
ungefär under slutet av mongolernas
styre. Dess plattsättning är fullständigare
än plattsättningen för Öljaitus gravplats i
Soltaniyeh och hör till år 1309-1311 e.Kr.

Shirvan Daresi dal
(Zistgah-e Shirvan Darehsi)
Detta habitat ligger i sydöstra
Meshkinshahr och är en permanent
hemvist för djur såsom getter, grisar,
rävar, vargar, får, harar, rapphönor, duvor,
ringduvor och flertalet andra djur och
flyttfåglar.

Sabalan berg (Qolleh-ye Sabalan)
Sabalan berg är en av Irans fagraste
berg och en sjö ligger även på dess topp.
Sabalan är en enastående plats i landet
med flertalet attraktioner när det kommer
till bergssporter och friluftsaktiviteter
såsom skidåkning på snö, bergsklättring
och bergsvandring. Sabalan ligger
mellan Meshkinshahrs och Ardabils
två vidsträckta slätter med en yta på ca
4000 km2 och en höjd på 4811 m ovanför
havsytan. Det är Irans kändaste tysta
vulkanberg efter Damavand.

Boken om IRAN Lokal mat
22 Provinsen Ardabil är även känd när det kommer
till traditionell och lokal mat. Vissa maträtter
som lagas i provinsen är exklusiva för just denna
region och är väldigt goda och räknas som en
av denna regions turistattraktioner. Ash-e dugh
(dughsoppa) är Ardabils kändaste lokala maträtt.
Sabalans honung är känd över hela landet, och
därmed hör Ardabils regions frukostar med
honung, färskt bröd och lokalt smör till dess
speciella attraktioner. Andra azerbajdjanska
maträtter såsom pichaq qeyme, olika sorters kuku
(grönsaksomelett), reshteh polo qeysi, amajaba
yaldi, khoresh havij (morotsgryta), shirpolo
(mjölkris), bastar polo, kuku mahi (fiskkaka) m.fl.
lagas också i stora mängder i provinsen. Olika
sorters ättikslag, sallader, såsom salad-e felfel-e
sabz (grön paprikasallad), sylter, såsom blomsylt,
morotssylt, körsbärssylt, suckatcitronssylt,
citronsylt, banansylt, pistageskalssylt m.fl. är några
av regionens viktigaste såser och desserter.

Hantverk & souvenirer
Det finns en stor variation av hantverk i
provinsen Ardabil. Olika sorters handknutna
mattor, sjalar, läder, kelim, jajim, ryggstöd,
hängare, sadelväskor och olika sorters hantverk i
metall, trä, mässing, silver, kalikå, inkrustationer,
keramik m.m. är några exempel på provinsen
Ardabils städers, byars och nomaders hantverk.
Ardabils olika sorters godis, helva och honung är
även kända.

Lokal musik
Provinsens folks inhemska musik, som spelas av
”ashiker”, har funnits sedan forntid och har sedan
dess nått sin perfektion. ”Ashiker” är självlärda
artister som sjunger och spelar behagliga och
folkliga melodier om sorg och lycka på bröllop
och i kaffestugor.

Bushehr

Provinsen Bushehr ligger i södra Iran (dock lite sydväst) och i formen av en tunn remsa mellan
Persiska viken och Zagros bergskedja och har en area motsvarande 22742,741 km2 enligt
landsuppdelningen år 2012 e.Kr. Denna provins gränsar till provinsen Khuzestan och en del av
provinsen Kohgiluyeh och Buyer Ahmad i norr, provinsen Fars i öst, provinsen Hormozgan i
sydöst och Persiska viken från syd till väst på en sträcka på 70 mil. Regionen har generellt sett
varmt ökenklimat (av kustlig typ) p.g.a. att den ligger nära ekvatorn och Kräftans vändkrets
(ca 3,5 grader) och på en låg altitud. I provinsens inre delar är det varmt och torrt och nära kusten
varmt och fuktigt.
Kommunen Dashtestan är provinsens största kommun och staden Bushehr är provinsens största
stad. Bushehrs ålder sträcker sig till den elamitiska tiden. Enligt inskriptionsartefakter i adobe i
området Tel Pey Tel har Bushehr varit en kommunikationsbro mellan Irans inland och länder i
sydöstra Asien och Afrika och varit känd vid namnet ”Lian”. På akemenidernas tid bodde en av
Pars satraper i landsområdet Bushehr . På seleukidernas och sassanidernas tid uppmärksammades
Bushehr eller ”Riu Ardeshir” som en viktig hamn för handel och kultur. Sassaniderna byggde en
gedigen fästning med höga väggar och torn i ”Riu Ardeshir”, som senare fick namnet ”Reyshahr”.
En sida av denna vägg var riktad mot havet och tre andra sidor var riktade mot enorma vallgravar,
som fylldes med havsvatten vid sannolika attacker från fiender eller vid någon form av fara. I
samband med den sassanidiska dynastins fall p.g.a. de muslimska araberna dalade ”Reyshahrs”
civilisation och kultur. Muslimernas erövring av Reyshahr var av sådan betydelse att en grupp
islamiska historiker jämfört den med segern i al-Qadisiyyah. Shahens sällsynta aktioner, hans
havspolitik i kampen mot osmanerna och expansionen av rikets kontroll i Persiska viken ledde till
att denna hamnstad uppmärksammades ännu en gång.
Under qajardynastin var Bushehr Irans mest legitima handelshamn, på sådant vis att de flesta
utländska regeringar i länder såsom England, Ryssland, Tyskland, Italien, Frankrike, Holland,
Norge och Osmanska riket inrättade ett politiskt och handelsmässigt ombudskontor i denna stad.
Staden omvandlades till Irans södra port för utbyte av politiska åsikter och skapande av kulturella
relationer.
Söderns religiösa musik har givande egenskaper sett till dess rytm, ton, filosofi till dess existens
och kortfattat sett till dess utförande. Början på sorgemusiken i Bushehr meddelas m.h.a. en grupp
instrument som består av åtta små trummor, åtta parcymbaler och en trumpet. Trummorna har det
största ansvaret för meddelandet. Dessa trummor är cylindriska och båda sidorna på dem är gjorda
av skinn. Musikern slår på skinnet på höger sida med en pinne och på skinnet på vänster sida med sin
hand. Dessa trummor kallas för ”dammam”. Men titeln dammam används inte bara för trummorna,
utan även för hela ceremonin. Shoruh är också en av södra Irans klara musikala former.

Ardabil Kaspiska havet

Vastazarbaijan Ostazarbaijan

Zanjan Gilan Golestan Nordkhorasan
Kurdistan Semnan Khorasan Razavi
Qazvin Alborz Mazandaran
Tehran

Kermanshah Hamadan Qom

Markazi

Ilam Lorestan Esfahan

Chahar Mahal Yazd Sydkhorasan
och Bakhtiari

Khuzestan
KBouhygeirluAyhemh oadch

Kerman

Bushehr Fars

Hormozgan Sistan och Baluchistan

Persiska viken

Omanbukten

Geografisk position
Provinsen Bushehr är en av landets sydligaste provinser och ligger i sydvästra Iran. Med en vattengräns på 62,5 mil har denna
provins det längsta grannskapet med Persiska vikens blåa vatten. Staden Bushehr är centrum i provinsen. Bland annat kan
städerna Ahram, Borazjan, Deyr, Deylam, Kangan, Ganaveh och Khurmowj nämnas som provinsens andra viktiga städer. Sett
till dess naturliga läge har provinsen Bushehr bildats av två delar; en slättregion och en bergsregion.

Väder
Vädret i provinsen är varmt och fuktigt längs kusten och varmt och ökentorrt i dess inre delar.

Historia och kultur
De äldsta tecknen på bosättning som hittats i regionen Bushehr sträcker sig tillbaka till den elamitiska tiden och Tvåflodslandets
civilisation. På grund av provinsen Bushehrs lämpliga position för konstruktion av marinbaser och hamnar har elamitiska kungar
använt den för detta ändamål. Under medernas tid i början av 800-talet f.Kr. tillhörde regionen Bushehr en av den regeringens
sydvästra stater, och under Hvakhshathras tid vid makten tillhörde regionen den mediska regeringens 14:e satrap. Bushehr
kallades förr i tiden för namnen Lian, Reyshahr, Rashahr, Antakya, Bandar-e Naderi eller Abushahr. På grund av Persiska vikens
och provinsen Bushehrs geografiska läge och ekonomiska betydelse har de genom hela historien ständigt uppmärksammats av
länder och regeringar för utbyte av varor och expansion av politisk makt.

25

Boken om IRAN

Khark ö (Jazireh-ye Khark)
Korallön Khark ligger vid Ganaveh hamn. Denna ö hör till provinsens väldigt gamla regioner och har flertalet historiska verk.

Öarna Umm al-Karam och Nakhilu
(Jazireh-ye Umm al-Karam va Nakhilou)
Dessa två obebodda öar ligger i närheten
av Bord Khun och provinsen Bushehrs
sydliga stränder. Ön Nakhilu bebos av
Persiska vikens stora sköldpaddor och
har en avsevärd betydelse utifrån en
miljöaspekt.

Cyrus palats (Kakh-e Kouroush)
Detta palats, som ligger sydöst om
Borazjan och bredvid den torra floden
Ardi, är en av Irans viktiga baser från
akemenidernas tid vid Persiska vikens
stränder. Tiden för dess konstruktion
sträcker sig tillbaka till Cyrus, grundaren
av akemenidernas kedja, tid. Andra
turistmål i provinsen som kan nämnas är
bl.a. Det svarta bergets jaktmarker, Siniz
hamn, Siraf hamn, Bushehr museum och
slottet Kushk-e Ardashir.

26

Den historiska grottan Chehel Bushehr
Khaneh (Ghar-e Chehel Khaneh) 27
Chehel khaneh betyder att 40 hus finns på
denna plats. Det sägs att chehel khaneh
även betyder chelleh khaneh (en plats
där man isolerar sig i fasta i 40 dagar)
eftersom asketer bodde där. Antagligen är
de katakomber som hör till medernas och
sassanidernas tid.

Dotterns grav (Gour-e Dokhtar)
Konstruktionen av Dotterns grav är
väldigt lik Kyros II:s grav i Pasargad,
och dess ålder sträcker sig tillbaka till
800-talet f.Kr. I Dotterns grav går det att
se konstnärliga urarteiska element såsom
gaveltaket och även templet Chogha
Zanbils elamitiska arkitekturiska element.

Den forntida begravningsplatsen
(Gourestan-e bastani)
Det finns många gravar i en del av
bergsområdet på ön Khark som tillhör
zoroastrier och kristna. Dessa gravar hör
till slutet på sassanidernas tid och början
på den islamiska perioden. I kvinnors
gravar har det hittats små glas som man
förmodligen hällt parfym i och även en
ring och bronsspeglar.

Boken om IRAN

En bild på Siniz hamn (Bandar-e Siniz) Lokal mat
28 På grund av närhet till havet och fiske av
fisk och räkor består de flesta traditionella
maträtterna i provinsen Bushehr av
havsmat. Folk som bor på slätter lagar mat
där korn och mejeriprodukter används.
Qelyeh mahi, tandaz mahi, gemneh eller
lelek och reshteh är några av provinsens
lokala maträtter.

Lokal musik
För att vi ska kunna bekanta oss med
Bushehrs musik måste vi lära känna
boushehrinvånarnas lokala språk, eftersom
varje regions lokala musik har en direkt
relation till respektive regions språk. I
själva verket har rytmen, hastigheten,
tonhöjder och generellt sett formen i
varje regions musik en direkt relation
med respektive regions språk. Provinsen
Bushehrs musikstil är en kombination av
dammam, flöjt, anban och tipunt.

Reyshahr Bushehr
Reyshahr ligger söder om staden Bushehr. Dess 29
upphittade verks historia sträcker sig tillbaka till
1000-talet f.Kr. Stadens historiska verk, som
består av kilskrifter från Shoutrouk-Nakhountes
tid, byggnadsverk, bronsföremål och etsad
keramik, visar att Reyshahr var en av det
elamitiska rikets viktiga städer som på den tiden
kallades för ”Lian”. Denna stad har varit en av
den antika världens kommunikationslänkar för
civilisationer i öst och väst. Namnet Reyshahr
är en förkortning av Reyvard Ardashir, som
etablerades på Ardashir I Papagans befallning.
Denna stad ansågs även tillhöra en av de
viktigaste kunskaps- och litteraturcentrumena
under sassanidernas tid. Den antika staden
Reyshahr och dess region har registrerats i Irans
förteckning över nationella verk.

Akemenidiska Bardak Siah palats
(Kakh-e Hakhamenshi-ye Bardak Siah)
Dariush vinterpalats, som ligger 12 km norr
om nuvarande Borazjan, är känd som Bardak
Siah. Detta palats har konstruerats med en
akemenidisk arkitekturstil. Orsaken till dess
namngivning är p.g.a. användning av svarta
(siah) stenar i basen för dess grundpelare.

Hantverk & souvenirer
Provinsen Bushehrs hantverk och traditionella
konst inkluderar handgjorda verk i bast, mantlar,
träsniderier, gerehbitar, kelim, gabbeh, mattor,
jajim och keramik m.m. Dadlar, muskathelva,
sesampasta, helva rashi, helva-ye sangak,
khark-e pokhteh, olika sorters fisk och räkor,
dockor, prydnadsföremål med snäckskal, olika
sorters bast och vävda korgar av palmblad är
några av provinsen Bushehrs souvenirer.



ChaharMahalochBakhtiari

Provinsen Chahar Mahal och Bakhtiari har en area motsvarande 16328,346 km2 enligt
landsuppdelningen år 2012 e.Kr. och ligger i västra Iran. Denna provins gränsar till provinsen
Esfahan i nordöst, provinsen Kohgiluyeh och Buyer Ahmad i sydväst, provinsen Khuzestan
i väst och provinsen Lorestan i nordväst. Med hänsyn till omständigheterna för provinsens
klimat och område har den ett medelhavsklimat med fuktiga och kalla vintrar, milda somrar
och två balanserade årstider; våren och hösten.
Chahar Mahal och Bakhtiaris historia är i själva verket den tusentals år gamla bakhtiariska
historian eftersom provinsen Chahar Mahal och Bakhtiari har varit en del av det stora
bakhtiariska landet genom hela historien. Vissa andra folkgrupper har successivt bosatt sig
i provinsen under de senaste århundradena. Namnet Bakhtiari nämndes för första gången
bland Stora Lur-stammarnas subgrupper enligt Hamdallah Mustawfi. Men det användes som
ett geografiskt namn för den stora bakhtiaristammen under safavidernas tid.
Chahar Mahal-folket och bakhtiarifolket talar olika språk. Generellt sett talar Chahar
Mahal-folket på persiska och turkiska med deras egen dialekt. Bakhtiarifolket talar
på språket bakhtiari, som är en dialekt från det gamla persiska språket. Dock talas även
qashqaisk turkiska i vissa städer och byar i provinsen. Den övervägande majoriteten av
folket i provinsen är muslimer och följare till tolv-imam-skolan. En liten del zoroastrier och
kristna bor även i provinsen.
Musiken och poesin hos bakhtiaristammen har funnit en evig relation till stamlivet.
Bakhtiaristammens mugammusik är känd vid namnet ”beit” (vers). Varenda stam har speciella
lokala musiker som kallas för ”tushmal”. Tushmaler är ett romantiskt och poetiskt folk
som har en stor betydelse för skapandet av populära verk och talspråk i Bakhtari-regionen.
Bakhtiarifolkets musikinstrument är enkla och få och består främst av trumpet, saz och
dohol. Inrikes och utrikes turister och besökare gillar stamlivets livsstil och speciella seder
och traditioner.
Ett av provinsen Chahar Mahal och Bakhtiaris intressanta sevärdheter är bakhtiaristammens
migrering. Trots att många grupper från bakhtiaristammen, såsom Irans resterande stammar,
även levt sedentärt de första årtiondena under det nuvarande seklet (SH) är en del av stammen
nomader och förflyttar sig. bakhtiarinomaderna bosätter sig i byar i östra Khuzestan under
vintrarna och i de västra delarna av Chahar Mahal och Bakhtiari-regionen på somrarna.

Ardabil Kaspiska havet

Vastazarbaijan Ostazarbaijan

Zanjan Gilan Golestan Nordkhorasan
Kurdistan Semnan Khorasan Razavi
Qazvin Alborz Mazandaran
Tehran

Kermanshah Hamadan Qom

Markazi

Ilam Lorestan Esfahan

Chahar Mahal Yazd Sydkhorasan
och Bakhtiari

Khuzestan
KBouhygeirluAyhemh oadch

Kerman

Bushehr Fars

Hormozgan Sistan och Baluchistan

Persiska viken

Omanbukten

Geografisk position
Provinsen Chahar Mahal och Bakhtiari ligger i bergskedjan Zagros mitt. Shahr-e Kord är centrum i provinsen, och bland
provinsens andra viktiga städer kan bl.a. Ardal, Lordegan, Boroujen och Farsan nämnas. Bakhtiaris landsområde, som ligger
på en kedja av höga berg, smala dalar, en del höga slätter med vattenfyllda floder, lönn- och ekskogar och bergskedjan Zagros
rika altituder, har skapat en makalös region för resenärerna i denna region. Zard Kouh bergstopp utgör dess högsta punkt och
Armand dess lägsta punkt.

Väder
På grund av att provinsen Chahar Mahal och Bakhtiari är en bergsregion och med hänsyn till att lufttemperaturen skiljer sig
i provinsens alla områden p.g.a. altituden finns det olika termiska klimat i provinsen. Därmed har provinsen kalla vintrar och
måttliga somrar.

Historia och kultur
Med hänsyn till provinsen Chahar Mahal och Bakhtiaris gamla band till provinsen Lorestan omfattar den ett av de äldsta verken
från Irans forntida civilisation. Bevarandet och praktiserandet av detta territoriums gamla kultur är några av denna regions
unika egenskaper och som även fortsatt fram tills idag. Bakhtiarer tillhör Irans gamla folkgrupper och persernas stammar som
bodde i sluttningen till bakhtiaribergen under 500–600-talet f.Kr. I själva verket är Chahar Mahal och Bakhtiaris regions historia
sammanknuten med bakhtiaristammens historia. Bakhtiarerna är en gren från lurstammarna, som är kända som ”Stora Lur” i
Irans historia. Bakhtiaristammen delas in i de två stora grupperna ”Haft Lang” (Sju ben) och ”Chahar Lang” (Fyra ben). Under
sommarperioden vistas Chahar Lang i norr och Haft Lang i söder. Bakhtiariregionen har ibland varit en del av provinsen Fars
och under en tid en del av Khuzestans styre.

33

Boken om IRAN Imamättling Mohammad Akbar
34 (Emamzadeh Mohammad Akbar)
Imamättlingens byggnad består av en
moské med en shabestan som har pelare
av skulpterad sten och tak av tegel. Denna
gravplats ligger i Dastgerd by och första
konstruktionen av denna helgedom hör till
ilkhanernas tid.

Zaman Khan bro (Pol-e Zaman Khan)
Denna bro ligger 7 km ifrån staden Saman
ovanför Zayandeh Roud flod och hör till
safavidernas tid.

Shirnows konvexa avbilder
(Noqoush-e Barjasteh-ye Shirnou)
Avbilden på tre människokroppar (en
bild på en regent som sitter med ett spjut
på en stol bredvid två undersåtar) ligger
i Shirnow dal (Shirinab), som tillhör
Kuhrang kommun, och hör till elymiernas
tid.

Dezak borg (Qal’eh-ye Dezak) Chahar Mahal och Bakhtiari
Dezak borg ligger sydöst om Dezak by och har 35
konstruerats på två våningar och i en magnifik
form. Borgen byggdes på Amir Mofakhkham
Bakhtiaris, Emam Qoli Khan Haj Ilkhanis
son, befallning. Under Amir Mofakhkhams tid
överlämnades Dezak borg till hans storebror,
Överbefälhavare Fath-Ali Khan. I denna borg har
ett bibliotek med Amir Mofakhkham Bakhtiaris
böcker funnits. Ali Akbar Dehkhoda använde sig
av detta bibliotek under första världskriget då
han flydde till Chahar Mahal och Bakhtiari och
påbörjade författandet av ordspråk, utlåtanden
och sitt lexikon genom att använda sig av de
existerande källorna i Dezak borg.

Benhus (Bard gouri)
Dessa är provinsens äldsta stenverk som hör till
medernas tid fram tills slutet av sassanidernas
tid. Eftersom man anser att jorden är helig i
religionenzoroastrismenundvekmanattbegrava
kroppar förr i tiden, och istället placerade man
kropparna i behållare av sten, som kallades för
”ostoudan” (benhus/ossuarium), och för ”bard
gouri/sang-e gabri” (gabristen; en zoroastriers
sten) i bakhtiarisk terminologi. Dessa verk har
gröpts ut enskilt eller mångfaldigt och visar
på begravningskulturen under mer än 1500 år
i regionen och religionen zoroastrismens och
dess följares inflytande i denna region.

Stenlejon (Shir-e sangi)
För att beskydda sina krigare och hjältar brukade
bakhtiarerna placera en utskuren staty av sten
och i formen av ett lejon med motiv på hästar
och svärd ovanpå deras gravar. Dessa motiv
har var och en sina egna speciella betydelser.
Stenlejonen ovanpå bakhtiarernas hjältars och
ungdomars gravar är en påminnelse om varje
stams händelsefyllda historia och dess upp- och
nedgångar. Det äldsta stenlejonet som finns i
provinsen hör till safavidernas tid.

Boken om IRAN

En bild på Shalamzar sjö
Andra turistmål som kan nämnas är
bl.a. Atabakan moské, Imamättling
Shahsavar, Darreh-ye Eshq (Kärlekens
dal) vattenfall, Shalamzar sjö, slätten
med uppochnedvända tulpaner, Shalgerd
skidområde, Khodaafarin bro och
steninskriptioner från Den konstitutionella
revolutionen i Dah Cheshmeh by.

Souvenirer och hantverk
Jajim, kelim, mattor, giveh (traditionella
broderade tofflor), filtar och hattar,
chougha, traditionella sadelväskor,
nomadtält, khour, zhelas, slevar och
träskedar utgör provinsens hantverk.
Boldaji gaz, mjölig gaz, gaz i bitar och
chokladgaz utgör provinsens souvenirer.

Lokal mat
Kakab-e bakhtiari, halim-e berenji (rishalim), gosh gandom (kött och vete), tas kabab (kebabgryta) och abgusht är några av
provinsens lokala maträtter. Förr i tiden preparerade provinsens folk ett speciellt bränsle vid namn ”surdeh”, som även användes
i dåtidens korsi. Yngre personer brukade lägga potatis i sourdeh och äta potatisen med animalisk olja efter att det tillagats.
Invånarna i Shahr-e Kord kallade denna mat för ”khol paz”.

Lokal musik
I bakhtiaristammen har musik funnit ett tidlöst band med stamlivet. Melodierna i bakhtiarimusiken är kända vid namnet ”beit”
(vers). ”Galedari”, “barzegari”, “abol qasem-khani” and “shir ali mardun” är bland de kändaste av dem. Det finns ca 20-25
olika melodier i denna musik. Varje stam har speciella lokala musiker som kallas för ”tushmal”. Dessa musiker är romantiska
människor och de arbetar som poeter. De spenderar större delen av sina dagliga liv med att konstruera verser, skämt, ordspråk och
liknelser. De har spelat en stor roll i att berika bakhtiariregionens folkverk och litteratur. Bakhtiarimänniskornas musikinstrument
är enkla och begränsade och inkluderar vanligtvis korna (en sorts trumpet), cymbal, trummor, saz och tambur.

36

Esfahan

Provinsen Esfahan ligger i Irans mitt i ett bördigt och välsignat landskap och har en area

motsvarande 107 017,646 km2. Majoriteten av dess städer och byar är resultatet av den
bördiga och rinnande floden. Provinsen har ett ökenklimat eftersom bergskedjan Zagros
i väst förhindrar fuktens påverkan på de centrala delarna och provinsens östra sida.
Populationen i provinsen Esfahan motsvarar ca 4 879 312 personer.
Staden Esfahan, centrumet i provinsen Esfahans kommun, ligger i hjärtat i Irans högland

med en area på ca 250 km2. Staden Esfahan har varit framträdande vid namnet ”halva

världen” sedan begynnelsens tid. Denna stad är ett av få värdefulla globala arkeologiska

centrum och många av dess arkeologiska verk har registrerats i listan för historiska verk.

Om man talar om denna stads historia sträcker sig dess berättelse till de djupaste sagorna

och myterna. Denna stads historia går från en aspekt till Salomos och Noas tid, och från en

annan aspekt presenteras den som basen för smeden Kavehs revolt mot tyrannen Zahhak.

Esfahans värde är i sådan grad att majoriteten av världens största encyklopedier tillkännagivit
den, och forskare såsom Tavernier, Jean Chardin m. fl. har skrivit reseskildringar om dess
finheter och yttre och inre glans. Dess civilisations manifestationer såsom dess arkitektur,
filosofiska skola och rättsvetenskap är beaktansvärda.
Innan islam, speciellt under sasanidernas tid, var denna region samlingscentrum för
soldater (sepahiyan) från Irans södra områden, alltså Khuzestan, Kerman, Fars, m.fl.,
som var på väg till krig. Av just denna anledning namngav de regionen ”Espahan”, men

efter att araber kom till Iran ändrades namnet för regionen från ”Espahan” till ”Esfahan”.

På akemenidernas tid blev inte bara Esfahan vistelseorten för de akemenidiska kungarna

p.g.a. att den hade välstånd, snarare omvandlades den till ett av regeringens guvernörssäten.

Ptolemy, en geograf från 100-talet e.Kr., gav denna stad namnet ”Espadan”, och sedan

sa han att folket i provinsen Esfahan uttalar ordet Espahan som Esfahan på persiska med
esfahan-dialekt. Med hänsyn till provinsen Esfahans storlek och att den innehåller flertalet
städer och byar är olika dialekter vanliga i provinsen såsom dialekterna kashi, naeini m.fl.
Folket i provinsen Esfahan är muslimer som följer den shiitiska tolv-imam-skolan.

Esfahans musiker har skapat en speciell stil under tidens gång som är känd som

esfahani-skolan eller esfahani-stilen. Var än det talats om originell iransk musik under de

senaste 50 åren har det talats om Taj Esfahanis namn och hans varma röst. Hans smak i att

välja poesi och att kombinera poesi och musik är förbryllande.

Ardabil Kaspiska havet

Vastazarbaijan Ostazarbaijan

Zanjan Gilan Golestan Nordkhorasan
Kurdistan Semnan Khorasan Razavi
Qazvin Alborz Mazandaran
Tehran

Kermanshah Hamadan Qom

Markazi

Ilam Lorestan Esfahan

Chahar Mahal Yazd Sydkhorasan
och Bakhtiari

Khuzestan
KBouhygeirluAyhemh oadch

Kerman

Bushehr Fars

Hormozgan Sistan och Baluchistan

Persiska viken

Omanbukten

Geografisk position
Provinsen Esfahan ligger i Irans mitt på en bördig och väldigt välsignad slätt. Kortfattat kan man säga att majoriteten av
dess städer och byar är resultatet av Zayanderud flods strömmar. Staden Esfahan är centrum i provinsen. Ardestan, Kashan,
Golpayegan, Naein och Natanz är några av provinsens viktiga städer.

Väder
Provinsens väder är måttligt och torrt. Staden Esfahan har ett enastående väder och fyra regelbundna årstider, och varje årstids
början och slut går enkelt att skåda.

Historia och kultur
Esfahans slätts position mellan öken och Irans torra centrala berg å ena sidan och dess speciella kommunikativa betydelse och
ställning i det vidsträckta Irans centrum å andra sidan har knutit samman dess historia med Irans historia.
Provinsen Esfahan är en av de provinser som har en komposition av olika folkgrupper. Persisktalande utgör majoriteten av
provinsens folk, men bakhtiarer, armenier, judar och till viss del azarbaijaner är även bosatta i delar av den. Persiska är det
vanligaste språket bland provinsens folk och minoritetsspråken armeniska, hebreiska, luri och även georgiska är också vanliga.
Expertisa lingvister, poeter och regenter har kommit från eller levt i staden Esfahan.

39

Boken om IRAN

Chehel Sotun slott (Kakh-e Chehel Sotoun)
Chehel Sotun trädgård och slott hör till safavidernas tid och har dekorerats med målningar, speglar och kakel på väggar och tak.

Chaharbagh skola
(Madreseh-ye Chaharbagh)
Denna skola byggdes för undervisning
för religionsstudenter under slutet av den
safavidiske Shah Sultan Husayns styre.
Chaharbagh skolas dom har dekorerats
med vackert kakel och dess fagra dörr
med guld och silver, och den är unik i sin
klass.

Si-o-se-pol
(Allahverdi Khan bro, bron med 33 valv)
Denna bro byggdes och fick Allahverdi
Khans namn på den kände safavidiske
befälhavaren Shah Abbas I:s befallning.
Under safavidernas tid brukade
armeniernas ceremoniella fest abrizan
eller abpashan (vattenstänkning) äga
rum bredvid denna bro. Denna bro
räknas tillhöra en av Irans och världens
arkitekturiska och brobyggnadsmässiga
mästerverk.

40

Khaju bro (Pol-e Khajou) Esfahan
Kakelsättningens dekorationer och 41
målningarna i rummen på denna bro hör
till dess intressanta och sevärda delar.
I mitten av denna bro har en byggnad
konstruerats och som varit en safavidisk
kungs och hans familjs tillfälliga bostad.
Namnet Khaju bro härstammar från ordet
”khajeh” (storman) och fick det namnet
p.g.a. periodens safavidiska stormäns
smeknamn.

Ali Qapu herrgård (Emarat-e Ali Qapou)
Detta är ett speciellt exempel på
slottarkitektur från safavidernas tid. Denna
byggnad konstruerades på Shah Abbas
I:s befallning. Den kände konstnären på
Shah Abbas tid, Reza Abbasi, har designat
konstnärliga miniatyrer, målningar av
blommor och buskar, grenar och blad,
fåglars former och olika utformningar i
gips i tak och väggar.
Utformningarna i gips har designats
och konstruerats med målet att skapa
god akustik för att sånger och röster ska
höras på ett naturligt och behagligt sätt.
Från denna herrgårds salong kan man
enkelt titta på hästpolo, vacker belysning,
fyrverkerier och föreställningar i Naqsh-e
Jahan rondell.

Ashraf salong (Talar-e Ashraf)
Denna salong, som ligger inuti ett kungligt
slott, byggdes fullständigt med trä under
Shah Abbas II:s tid. Dess tak är plant och
har byggts ovanpå höga och tjocka pelare
som är täckta av guld.

Boken om IRAN

Sheikh Lotfollah moské (Masjed-e Sheikh Lotfollah)
Sheikh Lotfollah moské byggdes på Shah Abbas I:s befallning och är en historisk och religiös byggnad som dekorerats med
kakelmosaik. Denna moské konstruerades för att hedra Sheikh Lotfollah och för undervisning och bön.

Batlaq-e Gavkhuni damm
Batlaq-e Gavkhuni är den kändaste
dammen i centrala Iran. Med sina
bioresurser och forskningsmöjligheter
räknas Gavkhuni damm tillhöra en av
flyttfåglarnas vinterhabitat och ett av
provinsens friluftsområden.

Imammoskén (Masjed-e Jame’-e ’Abbasi)
Denna moské ligger i Esfahans historiska
rondell. Moskéns dekorationer skapades
under Shah Abbas I:s efterträdares tid och
moskéns inskriptioner skapades av den
safavidiska tidens kända kalligrafer. Det
ekar i mitten av moskéns södra stora dom.
Stora stenbitar av endast marmor och
ädelstenar är några av moskéns intressanta
sevärdheter.

42

Esfahan

Naqsh-e Jahan rondell (Meydan-e Naqsh-e Jahan)
Runt omkring denna rondell, som hör till safavidernas tid, ligger Imammoskén, Sheikh Lotfollah moské, Ali Qapu herrgård och
Qeysarieh port. Denna rondell har varit en plats för fester, hästpolo, militärparader och olika uppvisningar.

Jonban minaret (Menar-e Jonban)
Denna byggnad inkluderar ett monument
och två minareter. I denna historiska
byggnad rör inte bara den andra minareten
på sig om man sätter en minaret i rörelse,
snarare vibrerar även hela byggnaden då.

43

Boken om IRAN

Fredagsmoskén i Esfahan (Masjed-e Jom’eh /Jame’-e Esfahan)
Denna moské är en uppsättning av byggnader och konstverk från perioderna efter att islam nådde Iran.
44

Vank katedral (Kelisa-ye Vank) Esfahan
Vank eller Amenaperkich katedral är 45
namnet på en kyrka som ligger i området
Jolfa i Esfahan. Denna kyrka är en av
Esfahans armeniers historiska kyrkor och
den byggdes på Shah Abbas II:s tid. Vank
betyder storkyrka på armeniska.

Souvenirer och hantverk
Provinsen Esfahan är Irans viktigaste
hantverkscentrum. Provinsens produktion
av hantverk har en avsevärd basar p.g.a.
den relativt ljusa turismindustrin. De
viktigaste vanliga hantverken i provinsen
är mattor, brokad, kalamkari (målad
textil), emalj, khatam, träskulpturer,
ciselerade och silversmidda hantverk,
kvinnosmycken och kakel och keramik
som tillsammans med suhan (speciell
saffranskaka) och gaz (persisk nougat)
räknas som provinsen Esfahans viktiga
souvenirer.

Zayanderud damm (Sad-e Zayanderoud)
Denna damm ligger i provinsens
bergsområde. Man kan även åka kajak och
fiska i dammens sjö. Andra historiska verk
och byggnadsverk som finns i provinsen
är bl.a. Hasht Behesht (åtta paradis) palats,
den historiska trädgården och slottet Fin i
Kashan, Borujerdi hus, duvslag, slagfält,
Kashans basar, Hajj Mohammad Hossein
Malik al-Tujjar (Kungen över alla
affärsmän) basar, Hajj Seyyed Hossein
Sabbagh basar, Marnan bro, Pol-e chubi
(träbron), Ardestans stormoské, Ghar
minaret och Mir Emad moské.

Boken om IRAN

Duvslag (Kaboutar Khaneh)

Lokal mat
Bland den speciella lokala maten som
lagas i provinsen Esfahans städer och
byar kan olika sorters tjocksoppor
(ash-e haft qalam (sju pennor soppa),
ash-e shalgham (kålrotssoppa), ash-e
hobubat (spannmålssoppa), ash-e balghur
(bulgursoppa) och ash-e ju (kornsoppa)),
olika sorters köttsoppor (abgusht-e adas
(linsköttsoppa) och abgusht-e esfenaj
(spenatköttsoppa)), olika sorters soppor
(sup-e lappeh (soppa av spritade ärtor),
sup-e nokhud (ärtsoppa) och sup-e
govjeh farangi (tomatsoppa)), eshkane-ye
esfahani, olika sorters huvudrätter
(khurak-e bademjan (aubergine),
khurak-e dastpich (inrullad mat) och
khurak-e kabab kado (grillad squash)),
qeymeh rizeh, shami havij, harireh,
reshteh-ye shir, tas kabab sibzamini
(tärnad kebab och potatis), khagineh ba
shireh, dam-pokhtak, eslambuli polo,
kalam polo (kålris), segmat, rob’-e anar
(granatäppelsås), keyk-e kamaj, haft
torshi (sju ättikslag) och tiotals andra
sorters grytor och efterrätter nämnas.

Lokal musik
Esfahan är en av Irans kändaste musikcentrum som nådde kulmen av blomstring under safavidernas tid och speciellt då Esfahan
var huvudstad. Av just denna anledning har den iranska mugammusiken vid namn Bayat Esfahan en viktig ställning i den iranska
musiken. Utöver provinsen Esfahans lokala iranska musik spelas även kristen musik i kristna kyrkor. Andra sorters musik i
provinsen som hör till Esfahans utkanter kan bakhtiarimusik och azarbaijansk musik nämnas.

46

Fars

Provinsen Fars är en av landets södra provinser och har en area motsvarande 122607,943 km2 enligt
landsuppdelningen 2012 e.Kr. och är landets största provins efter provinserna Sistan och Baluchistan,
Kerman och Yazd och täcker ca 8,1 % av hela landets yta.
Denna provins har under historiens gång registrerats som de två akemenidiska och sassanidiska
imperatorernas regeringscentrum. Akemeniderna och sassaniderna har fostrat Irans kulturella traditioner
i väldigt olika omfång, och denna stat blev speciellt känd som grunden och centrumet för en exceptionell
arisk och internationell civilisation och kultur i den antika världen med det akemenidiska styrets uppgång
m.h.a. Kyros II i provinsen Pars eller Fars. Värdefulla historiska byggnadsverk såsom Pasargad, Persepolis,
Bishapur, Firuzabad och Ardashir palats m.fl. visar på Irans lysande historiska kultur och civilisation.
Denna provins har varit centrum för stora imperier såsom akemenidernas och sassanidernas imperium.
Innan islam reste sig två stora iranska kungar vid namnen Kyros II och Ardashir I Papagan upp och
skapade akemenidernas stora kedjor med Pasargad och Persepolis som huvudstäder och sassanidernas
kedjor med Firuzabad som huvudstad. Efter islam har denna provins även varit centrum för daylamiterna,
salghuriderna, buyiderna och zanderna och under qajardynastin var den också en av regeringens viktiga
centrum.
Provinsen Fars gränsar till provinsen Esfahan i norr, provinserna Yazd och Kerman i öst, provinserna
Bushehr och Kohgiluyeh och Buyer Ahmad i väst och provinsen Hormozgan i söder. Bergskedjan Zagros
har med sin nordväst-sydöstliga riktning delat in provinsen Fars i två tydliga naturliga regioner; den
nord-nordvästliga regionen och den syd-sydöstliga regionen. Altituderna i den norra regionen börjar med
Semiroms berg och sträcker sig mot nordväst.
I provinsen Fars finns det tre tydliga regioner sett till väder. Den första är den nord-nordvästra bergsregionen
som har kalla vintrar och lämplig vegetationstäckning. Den andra är den centrala regionen som har relativt
milt väder under vintrarna med regn, och varmt och torrt väder under somrarna. Den tredje är den syd-sydöstra
regionen som det regnar mindre under vintern i jämfört med de två årstiderna våren och hösten p.g.a. lägre
altitud och latitud och sättet som bergen är placerade på, och dess väder är även milt under vintrarna och
väldigt varmt under somrarna. Altituderna i den södra regionen omfattar bergen runtom Shiraz och bergen
Maharlu, Khorman och Tudej. De västra altituderna sträcker sig från Kohgiluyehs altituder till Mamasanis
berg och de södra altituderna inkluderar Darabs berg och Tangestans altituder.
Staden Shiraz är centrum i denna provins och ligger i sydvästra Iran och har en rektangulär form med en
area på 1264 km2. Shiraz har under antiken gjort sig unik för det äldsta skriftverket gällande datumet för
konstruktionen av en stad. Detta verk hör till Persepolis lertavlor som stadens namn står på med titeln
”Shi razi aysh”. I regionen Qasr-e Abu Nasrs utgrävningar har ett par kulor hittats som det stått namnen
Ardashir och Shiraz på. Med hänsyn till ”Barm-e Delaks” sassanidiska reliefer och akemenidiska verk
och även utforskningar som gjorts i ett av södra Shiraz krön där en mängd bruten keramik har hittats som
hör till 3000-talet f.Kr. visar detta på Shiraz sublimitet och storhet under perioderna f.Kr. och innan islam.

Ardabil Kaspiska havet

Vastazarbaijan Ostazarbaijan

Zanjan Gilan Golestan Nordkhorasan
Kurdistan Semnan Khorasan Razavi
Qazvin Alborz Mazandaran
Tehran

Kermanshah Hamadan Qom

Markazi

Ilam Lorestan Esfahan

Chahar Mahal Yazd Sydkhorasan
och Bakhtiari

Khuzestan
KBouhygeirluAyhemh oadch

Kerman

Bushehr Fars

Hormozgan Sistan och Baluchistan

Persiska viken

Omanbukten

Geografisk position
Provinsen Fars ligger i landets södra del på Zagros bergskedjas huvudväg och räknas vara Irans femte största provins. Staden
Shiraz är centrum i provinsen Fars, och Marvdasht, Kazerun, Jahrom och Fasa är några andra av dess viktiga städer som kan
nämnas.

Väder
På grund av närhet till Persiska viken i söder, grannskap till öken i nordöst, ojämnheter, slingor, altitud och latitud är provinsen
indelad i tre regioner sett till klimat:
a) Den norra, nordvästra och västra bergsregionen omfattar provinsens berg och högsta områden och har kalla vintrar och
måttliga somrar.
b) Den centrala regionen har en låg höjd jämfört med den första regionen. På vintern är det måttligt väder tillsammans med
nederbörd i regionen och på sommaren är temperaturen måttlig.
c) Den sydliga och sydöstra regionen har en lägre latitud p.g.a. lägre altitud och bergens formationer, alltså från öst till väst. På
vintern är vädret måttligt och på sommaren är det väldigt varmt och torrt.

Historia och kultur
I akemenidiska inskriptioner har Fars kallats för ”Parsah” och i grekiska texter för ”Parsis”, och dess arabiserade version är Fars.
Grekerna använde felaktigt provinsen Parsis namn för hela Iran. I södra Iran finns det ett vidsträckt landområde som sträcker sig
till Persiska vikens stränder och som förr i tiden hette Pars (Fars) och vars centrum varit Shiraz sedan början på den islamiska
perioden. Detta landområde har sedan flera tusen år varit en blomstrande hemvist för Irans inhemska folkgrupper, och speciellt
för elamiter. Många verk finns kvar från denna folkgrupp i Fars hörn och kanter, såsom Kurangun Mamasani, Naqsh-e Rostam
och Persepolis (Marvdasht).

49

Boken om IRAN Hafez mausoleum (Aramgah-e Hafez)
50 Hafez, som föddes år 1325 e.Kr. i Shiraz,
tillhör Irans mest berömda poeter och
gnostiker. Hafez mausoleum ligger på en
plats som heter ”Hafezieh” i norra Shiraz.

Cyrus mausoleum
(Aramgah-e Kouroush)
Mausoleumet tillhörande Cyrus, «frihetens
och de mänskliga rättigheternas förste
förkunnare», ligger på Pasargads slätt.
Cyrus grundade akemenidernas imperium
år 550 f.Kr. Detta imperium sträckte sig
från floden Indus stränder i öst ända till
Grekland och Egypten i väst. År 538 f.Kr.
erövrade Cyrus Babylonien och det var
där han skrev sitt uttalande om mänskliga
rättigheter på en cylinder av lera och
utfärdade befallningen om frihet och
jämlikhet.

Sa’dis mausoleum (Aramgah-e Sa’di)
Mausoleumet tillhörande Sa’di, som är
en av Irans mest berömda poeter, ligger i
nordöstra Shiraz i närheten av Delgosha
trädgård.