Boken om Iran

Ardabil Kaspiska havet

Vastazarbaijan Ostazarbaijan

Zanjan Gilan Golestan Nordkhorasan
Kurdistan Semnan Khorasan Razavi
Qazvin Alborz Mazandaran
Tehran

Kermanshah Hamadan Qom

Markazi

Ilam Lorestan Esfahan

Chahar Mahal Yazd Sydkhorasan
och Bakhtiari

Khuzestan
KBouhygeirluAyhemh oadch

Kerman

Bushehr Fars

Hormozgan Sistan och Baluchistan

Persiska viken

Omanbukten

Geografisk position
Provinsen Khorasan Razavi är en av landets viktigaste provinser och ligger i nordöstra Iran. Kommunen och staden Mashhad är
centrum i provinsen Khorasan Razavi där Imam Ridhas (fvmh), shiamuslimernas åttonde Imams, välsignade helgedom ligger.
Några av provinsens andra viktiga städer som kan nämnas är bl.a. Neyshabur, Sabzevar, Kashmar, Torbat-e Jam och Sarakhs.

Väder
Provinsen Khorasan Razavis har ett varierat klimat, men generellt sett räknas den vara en halvtorr region. Trots detta regnar det
i denna region i sådan grad att det förser med vatten som används i städerna och industrierna och för jordbruk.

Historia och kultur
Provinsen Khorasan Razavi är en liten del av det historiska Khorasan. Eftersom detta landsområde ligger i Irans östligaste
område och att solen går upp där tidigare än i resterande regioner har det kallats för ”Khur-Asan”. ”Khur” betydde ”khurshid”
(sol) och ”asan” ”att bli synlig”. Ordet ”razavi” i provinsens1 namn refererar till att Imam Ali ibn Musa al-Ridhas (fvmh)
helgedom ligger i provinsen . Arkeologer är övertygade om att provinsen Khorasans historia sträcker sig tillbaka till ca 800 000
år sedan, alltså tiden innan arierna kom till Iran. Enligt dem bestod denna regions första invånare av folkgrupper från Asien.
Dessa inhemska asiatiska folkgrupper klarade inte av att stå emot partianernas (som är en gren av de emigrerande arierna)
enhetliga styrka då de gjorde motstånd mot dem och förlorade till slut. Detta landsområde övertogs av akemeniderna under
500-talet f.Kr. och sedan av seleukiderna. Parternas dynasti uppstod i samband med att seleukidernas dynasti och partianerna
besegrades. Khorasans landsområde räknades tillhöra en av Irans fyra stora provinser under parternas och sassanidernas tid,
alltså Apakhtar (norr), Khorasan (öst), Nimruz (söder) och Khavaran (väst). Under historiens gång har provinsen Khorasan
ständigt varit en kontinuerlig arena för uppkomster och nedfall av makter och regeringar såsom turkarnas, tajikernas, tatarernas,
qajarernas, qobchanernas, mongolernas, turkmenernas och afghanernas regeringar.

1. Det arabiska ordet ”ridha” uttalas ”reza” på persiska. Razavi betyder att det relaterar till Ridha, alltså Imam Ridha (fvmh).

101

Boken om IRAN Khayyams gravplats
102 (Aramgah-e Khayyam)
Hakim Abu al-Fath ’Umar ibn Ibrahim,
känd som Khayyam Neyshaburi, var
en iransk matematiker, astronom, poet
och tänkare från 1000-talet e.Kr. Hans
gravplats ligger i Neyshabur.

Sheikh Bahais gravplats
(Maqbareh-ye Sheikh Bahai)
Gravplatsen tillhörande den store shiitiske
lärde Baha’ al-Din Muhammad Amili
(känd som Sheikh Bahai) från safavidernas
tid har fått en egen plats i Imam Ridhas
(fvmh) helgedomskomplex.

Varmvattensvärdshuset
(Robat-e Ab-e Garm)
Detta rektangelformade värdshus, som
ligger i Mashhad, har en salong med
pelare och flera korridorer och rum och
förmodas komma från ghaznavidernas tid.

Gowhar Shad stormoské Khorasan Razavi
(Masjed-e Jame’-e Gowhar Shad) 103
Gowhar Shad moské är en av Irans
kändaste moskéer och ligger söder
om Imam Ridhas (fvmh) välsignade
helgedom. Gowhar Shad moské byggdes
med Gowhar Shads, Shahrokh Teymuris
frus, ambition år 1415 e.Kr.

Imam Ridhas (fvmh) välsignade
helgedom (Haram-e Motahhar-e
Emam Reza (’a))
Detta är staden Mashhads, och även Irans,
viktigaste religiösa plats. Den tydligaste
symbolen på utsidan av Imam Ridhas
(fvmh) välsignade helgedom är dess
gyllene kupol. När grannar och resenärer
ser den magnifika byggnaden och kupolen
från avstånd skickar de hälsningar till
Imamen vända åt det hållet.

Ferdowsis gravplats
(Aramgah-e Ferdowsi)
Irans store episke poets, Hakim Abu
al-Qasim Ferdowsis (den paradisiske),
gravplats ligger i Tus, 22 km från
Mashhad. Hakim Abu al-Qasim Hasan ibn
Sharaf Shah Ferdowsi, Irans och världens
berömde episke poet, föddes år 940 e.Kr.
i byn Pash, två farsang (dygn till fots)
öster om Tabran Tus. Ferdowsi tillhörde
Irans bondefamiljer som var markägande
jordbrukare och som vanligtvis kämpade
in i det sista för att bevara sitt lands
kulturella arv och självständighet. Vid
40 års ålder, ”tiden då det var fullt med
krig överallt”, började han recitera
Kungabrevet, som tog ca 30-åriga att
sammanställa. Han gick bort år 1020 eller
1025 e.Kr. i Tus och begravdes där.

Boken om IRAN

Qarah su vattenfall (Abshar-e Qarah Sou)
Qarah sus dal ligger nära Kalat-e Naderi. Denna
vattenfyllda och behagliga bergsregion har skapat en
attraktiv plats för turister.
Några andra av provinsens turistmål som kan nämnas
är bl.a. Harun al-Rashids gravplats, Nader Shah
Afshars gravplats, Sheikh Tabarsis gravplats, Khajeh
Rabi’s gravplats, Rownaj vattenfall, Keshmir trädgård
och Ali Abad torn.

En bild på Nader Shah Afshars gravplats

Souvenirer och hantverk
Mattvävning är ett av provinsen Khorasan Razavis viktigaste hantverk. Kelimvävning, Kalats sidenvävning, filtvävning,
pälssömnad och korg- och bastflätning är några andra av provinsens hantverk. Olika sorters radband, ringar och smycken,
textilier och religiösa flaggor, stenskulpturer, charugh (traditionella läderskor), turkos sten, bönemattor, keramikhantverk,
vassmattor, trä- och metallhantverk, giveh, målning på läder, olika sorters kryddor, berberis, saffran, kummin och olika sorters
nötter räknas tillhöra provinsens souvenirer.

Lokal musik
Khorasansk musik är en av de äldsta iranska musikstilarna som spelas med olika sånger och melodier bland folket i Nord- och
Sydkhorasans och Khorasan Razavis städer och byar. Många anser att Khorasans musik är rikare och mer varierat än vad det är i
Irans andra regioner. Dock är orsaken till det att olika folkgrupper, såsom turkar, balucher, kurder och beduiner, bor i Khorasan.
På grund av välsignelsen från alla dessa folkgrupper skapas ett hav av musik med rikt innehåll, färger och toner. Förutom att
Irans inhemska eller lokala musik talar om respektive regions folks själ, övertygelser och seder påminner den även om inhemska
berättelser och sagor. Forskare anser att det bara är persiska dikter som reciteras i Khorasan Razavis östra och centrala områden
och att du tar (två strängar), som är ett känt instrument i Khorasan, mest spelas i Torbat-e Jam, Khaf och Taybad. De vanligaste
instrumenten i regionen är do tar, saz (surna), trumma, do buqeh, ney-e haft band (flöjt med sju fingerhål) och dayereh (tamburin).
Bland regionens grundmelodier kan bl.a. chahar beyti, do beyti, gharibi, najma, sarhadi, navayi och maqumollah nämnas.

Lokal mat
Provinsen Khorasan Razavis typiska maträtter består av olika sorters lokala eshkeneh (balghur shir, kashk-e zard eller gholur-e
torsh, kashk-e sefid eller qorut m.m.), olika sorters ris, tjocksoppor, köttsoppor, fatir maskeh, digcheh och changali m.m.

104

Khuzestan

Provinsen Khuzestan ligger i sydvästra Iran vid Persiska viken ochArvand Rud (Shatt al-’Arab)
och har en area motsvarande 64054,999 km2 enligt landsuppdelningen år 2012 e.Kr. Eftersom
den har Irans största oljegruvor kallas den för det svarta guldets land. Denna provins gränsar
till provinsen Lorestan i norr, provinsen Esfahan och provinsen Chahar Mahal och Bakhtiari i
nordöst, provinsen Ilam i nordväst, provinsen Kohgiluyeh och Buyer Ahmad i sydöst, Persiska
viken i söder och Irak i väst.
Provinsen Khuzestan är en av Irans viktigaste regioner eftersom den har unika turistattraktioner
sett till dess natur, historia, arkitekturverk och sociala och kulturella centrum. Persiska vikens
vackra stränder i söder, höga och snötäckta berg i norr, låga slätter i öst och värme i väst har
skapat olika utsikter i provinsen fyra väderstreck och en av Irans vackraste naturliga regioner.
Även den varma och behagliga solen, stora mängder av vatten, jord av hög kvalitet och ett hårt
strävande folk har gett upphov till att denna region blivit en av Irans mest produktiva platser
sett till produktion av jordbruksprodukter och att den fått smeknamnet ”guldförande”.
Persiska vikens vackra stränder, kärr, våtmarker, lågt belägna och varma slätter, varierat
klimat, dammar och flertalet sjöar i bilden av olika regioner har skapat en tydlig kontrast
inom provinsen och gett upphov till en iögonfallande rikedom och variation av naturliga
attraktioner i denna region. P.g.a. vädrets variation och typen av jord har vissa områden i
Khuzestan täckts av tjocka och buskiga skogar, träd och småträd och vissa områden har även
täckts av stora farmar och gränslösa fält av sockerrör. Några av provinsens andra välsignelser
är dess potential av de rika underjordiska källorna som omvandlat Khuzestan till en av Västra
Asiens och världens oljerika regioner. Flertalet oljebrunnar och rika reserver av industriella
och flytande gaser är produkter som i högsta grad bidrar till landets och provinsens produktiva
och industriella framgångar, och Khuzestan har placerat alla dessa välsignelser i sitt hjärta.
Sett till höga och låga höjder kan man dela in Khuzestan i två regioner; en bergsregion och en
slättregion. Bergsregionen är huvudsakligen i provinsens nordöstra delar och täcker ungefär
två femtedelar av hela provinsens yta. Bland regionens berg kan Chu berg, Zard kuh (Gula
berget), Shawish, Ab-bandan, Mamazad, Svarta berget och Kuh-e Chal nämnas. Även så är
Khuzestans viktigaste floder Kercha, Karun, Dez, Marun och Kheyrabad.

Ardabil Kaspiska havet

Vastazarbaijan Ostazarbaijan

Zanjan Gilan Golestan Nordkhorasan
Kurdistan Semnan Khorasan Razavi
Qazvin Alborz Mazandaran
Tehran

Kermanshah Hamadan Qom

Markazi

Ilam Lorestan Esfahan

Chahar Mahal Yazd Sydkhorasan
och Bakhtiari

Khuzestan
Kohgiluyeh och
Buyer Ahmad

Kerman

Bushehr Fars

Hormozgan Sistan och Baluchistan

Persiska viken

Omanbukten

Geografisk position
Provinsen Khuzestan, som ligger i sydvästra Iran och norr om Persiska viken, är en av Irans viktigaste och mest värdefulla
regioner. Denna region har många turistattraktioner sett till natur, historia, arkitektur, samhälle och kultur. Persiska vikens vackra
stränder, de höga snöiga bergen och de varma låga slätterna har skapat olika utsikter och klimat i provinsen Khuzestans fyra
väderstreck och gjort den till en av Irans vackraste naturliga regioner. Kommunen Ahvaz är centrum i provinsen, och Abadan,
Andimeshk, Bandar-e Mah Shahr, Dezful, Shush och Masjed Soleyman är några andra av dess viktiga städer.

Väder
Sett till väder har provinsen Khuzestan två typer av väder; ett halvökenväder och ett stäppvarmt väder. Provinsens
väderförhållanden påverkas även av tre typer av vindar. Den första vinden är en kall ström som kommer från bergsområden, den
andra vinden är en kvalmig vind som är en varm och fuktig ström som blåser från Persiska viken mot slätterna, medan den tredje
vinden kommer från Saudiarabien och alltid bär med sig en mängd sand, jord och fukt.

Historia och kultur
Khuzestans region är en av de äldsta befolkade regionerna i världen. Var och en av provinsens kommuner innehåller historiska
byggnader och häpnadsväckande arkitektur som manifesterar civilisationen och konsten från en avlägsen tid tillhörande folket
i detta landsområde. Unika byggnader från olika historiska perioder har bevarats i denna region och de anses tillhöra Irans och
världens mest värdefulla historiska arv.
Susa slätt i Khuzestan har varit befolkad från åtminstone neolitikum och därefter. Enligt studier som gjorts i Khuzestan verkar
det som att den första mänskliga bosättningen sträcker sig tillbaka till 9600 år sedan, och dess spår kan hittas i lager från innan
den akeramiska tiden på kullarna Ali Kash, Chogha Sefid och Chogha Banut. Slättens äldsta keramik, som hör till 8000 år sedan,
går att finna i Chogha Mish. Under akemenidernas tid var detta landsområde indelat i två delar; den norra och nordöstliga delen
och den sydliga delen. Den norra delen, som inkluderade många bergsområden och skogar, kallades för ”Anshan” eller ”Anzan”,
och den södra delen, som hette ”Elam”, hade bördiga och plana slätter.

107

Boken om IRAN

Shushtar stormoské
(Masjed-e Jame’-e Shushtar)
Shushtar stormoské, som är en av Irans

mest sevärda moskéer, ligger i staden

Shushtar. Från dess inskriptioner kan

man härleda att de abbasidiska kaliferna

beordrade dess konstruktion under Imam
Hassan Askaris (fvmh) tid - 868 e.Kr. -
och att den senare kompletterats och

återställts.

Bara’ ibn Malik helgedom (Boq’eh-ye Bara’ ebn-e Malek)
Denna helgedom ligger i norra delen av staden och mitt emot ruinerna från Salasel borg. Denna helgedom är den äldsta islamiska
gravplatsen i Shushtar och kanske i Iran. Det har återberättats att Bara’ ibn Malik var en av Profeten Muhammeds (fvmh & hf)
kompanjoner och att han dödades år 638 eller 639 e.Kr. vid segern i Shushtar.

Yaqub Leys gravplats
(Aramgah-e Yaqoub Leys)
Yaqub Leys Saffaris gravplats ligger i
Shah Abad by. Bredvid denna gravplats
kan ruinerna från staden Jondi Shapur
skådas. Yaqub Leys Saffari var grundaren
av saffaridynastin och revolterade mot
de abbasidiska kalifernas förtryck och
orättvisa. Denna gravplats är känd som
”Shahzadeh (kungaättling) Abul Qasem”
bland byns invånare.

Salmans uthuggning (Eshkoft-e Salman)
Tarisha tempel eller Salmans uthuggning
är den största kilinskriften som finns kvar
från neo-elamitisk tid. Det finns fyra
konvexa avbilder i Salmans uthuggning
varav två av dem kan skådas inuti grottan
och två av dem utanför grottan. Den
största kilinskriften från den elamitiska
tiden finns i denna grotta och har funnits
sedan den inhemska kungen Shah Ayapir
(Izeh) Ayatems tid på den elamitiska tiden.
För första gången har även en illustration
av en kvinna jämsides med en man kunnat
skådas i denna grottas konvexa avbilder.

108

Khuzestan

Shush borg (Qal’eh-ye Shush)
Denna antika borg har konstruerats av franska arkeologer med material som hittats i den arkeologiska kullen i Susa. I denna
byggnad går det att skåda tegel med inskriptioner från alla antika verk från staden Susa. Denna väldigt vackra borg är ett av de
mest unika verken i Iran och har byggts med fullständig konstnärlighet ovanpå den antika kullen i Susa bredvid Akropolis slott.

Salasel borg (Qal’eh-ye Salasel)
Salasel borg är ett vattendistributionscen-
ter för samlingen av vattenfall i Shushtar.
Denna borg var ett väldigt stort fort på
flera våningar med höga fortifieringar vars
ruiner även finns kvar idag. Vittnen visar
att borgen var kontinuerligt bebodd fr.o.m.
sassanidernas tid fram tills idag, men
historiska texter kopplar dess konstruktion
till akemenidernas tid.

Bakkans badhus (Hammam-e Bakkan)
Detta badhus hör till sassanidernas tid och
den antika staden Arjan och ligger bredvid
Marun flod nära Emam Reza by.

109

Boken om IRAN

Khunag Azhdars konvexa avbilder
(Naqsh-e Barjasteh-ye Khounag Azhdar)
Vid Khunag Azhdars östra sida finns det en enormt stor
sten varpå den partiska kungen Mehrdad I:s eller II:s
avbild uthuggits där han sitter på en häst och en duva
överlämnar maktens ring tillsammans med ett brev till
honom inför andra personers (kanske själars) närvaro.
Några andra turistmål i provinsen som kan nämnas är bl.a.
profeten Khidhrs fotställe, Armeniska kyrkan, Turan borg,
ruinerna från de forntida städerna Lur, Pisheh Varan och
Shahi och den elamitiska staden Za’fran, profeten Daniels
gravplats, Da’bal Khaza’is gravplats, Karkhah terrass, de
forntida slotten Apadana, Ardeshir II, Dariush och Shavur,
den forntida inhägnaden Haft Tappeh, det forntida templet
Joghazanbil, det skyddade området Shush, Haft Tappeh
museum, Fath al-Mobins minnesmärke, Shush museum och
Det antroplogiska museet.

Souvenirer och hantverk
Khuzestans människors folkliga och kulturella pluralitet
och mångfald har gett upphov till en iögonfallande variation
av hantverk i Khuzestan. Provinsens hantverk är bl.a. jajim,
kapuvävning, bastvävning, svarvning, bönemattor, gabbeh,
kilim, mattor och filtar och dess souvenirer är bl.a. dadlar,
kryddor i sju färger, skrubbvantar av palmfiber, mantlar,
helva av sesampasta, sockerhelva, sesamhelva, sesampasta
och olika sorters traditionella kakor.

Lokal mat Lokal musik
Sedan långt bakåt i tiden har saburfisken varit en av de godaste Provinsen Khuzestan är extraordinärt framstående sett till
vårmaträtterna för folket i städerna Arvandkenar, Abadan och dess musikala rikedom. Under musha‘shiiternas tid fanns
Khorramshahr. Några andra traditionella rätter från provinsen det en melodi i Khuzestan som hette ”huwayzawi”, som man
som kan nämnas är bl.a. avpeyvazi (eshkaneh), beruni (sandali fram tills idag använder sig av i Irak och Kuwait i form av en
saltun), bereshk, hamis tuleh, bengu (yoghurt och gurka), masuva, grundläggande melodi. En av shushtarmusikens melodier,
sesampastasoppa, sheli ardeh, baqele tuheh, hariseh (halim) och som heter gusheh-ye shushtari i dastgah-e (moduset)
shurba. homayun, är även en av sju dastgah i Irans rad av musik.
Gusheh-ye dezfuli och gusheh-ye behbahani, som också
används i dastghah-e homayun, visar båda två på Khuzestans
musikala rikedom. Khuzestans musikinstrument består av
ney jofti (dubbelflöjt), sorna, tar, tonbak, dayereh, dohol och
ney-e haft band. Arabisk musik är även i tacksamhetsskuld
till olika sorters poesi, såsom abuzieh, ’itab, abu telgeh,
basteh och dess motsvarigheter. Sånggrupper som kallas
för ”al-khashabah” i deras område jobbar med arabiska
musikinstrument. En väldigt sorgsen arabisk musik och
sångstil kallas för ”’alwaniyyah” efter dess grundare. I ’itab
känns även en form av sorg och ledsnad av, men abu telgeh
eller basteh, som både sjungs av en person och för det mesta
i grupp, är med glädje och ibland med dans eller ”talgat
asba’”. Matbag, masul, flöjt, ’adhabah, trumma, tamburin,
zanjari, sachabiq, rubab, santur och dammam är traditionella
arabiska musikinstrument.

110

Kohgiluyehoch Buyer Ahmad

Provinsen Kohgiluyeh och Buyer Ahmad ligger i sydvästra Iran och har en area motsvarande
15504,073 km2 enligt landsuppdelningen år 2012 e.Kr. Denna provins gränsar till provinsen Chahar
Mahal och Bakhtiari i norr, provinserna Fars och Bushehr i söder, provinsen Esfahan i öst och
provinsen Khuzestan i väst.
Provinsen är en osymmetrisk region då ca tre fjärdedelar av dess yta består av höga landområden
och berg. Slätter utgör endast en fjärdedel av provinsens yta. Dena berg utgör den högsta punkten i
provinsen och ligger i Dena kommun med en höjd på 4409 meter över havsytan och Cherezan utgör
den lägsta punkten sydöst om Bibi Hakimeh i Gachsaran kommun med en höjd på 197 m.ö.h.
Provinsens berg är fortsättningen på bergskedjan Zagros, och provinsens berg i norr räknas som
vattenkällor till regionens väldigt vattenfyllda floder då de har naturliga kalla reservoarer. På grund
av att provinsen är bergig och bergens utsträckning från nordväst till sydöst och även höjden på
dessa berg skapas ett motstånd såsom en damm gentemot atmosfärens aktiva strömmar. Således
påverkar detta vädrets variation i provinsen och ger upphov till två typer av väder; kallt väder och
tropiskt väder.
Många vattenkällor, iögonfallande skogar, flertalet naturliga gruvor, lämpliga oljereserver, varierande
vegetationstäckning, flertalet djurarter, höga berg, vackra trädgårdar och åkrar har målat upp som en
bit av det eviga paradiset i bild.
Staden Yasuj är centrum i provinsen Kohgiluyeh och Buyer Ahmad. Regionen som just nu heter
Kohgiluyeh och Buyer Ahmad har en antik historia. Dock tillhörde den provinsen Fars distrikt för
inte så pass länge sedan och bestod själv av två delar; den nordöstra delen som kallades för den kalla
och bergiga delen och delen bakom bergen, och den sydvästra delen som kallades för Kuh-e Narreh
och Behbahan.
Under antiken kallades Kohgiluyehs omfattning förAnshan ellerAnzan och inkluderade Kohgiluyeh
och Mamasani. Under sassanidernas tid var den känd som ”Beh Amad Kavaz” och ”Argan” och dess
bergsområde för ”Zamzamigan”. Efter islams ankomst till regionen blev den först känd som Argan,
Zamgiluyeh och Kohgiluyeh och fr.o.m. Teymuris tid då Stora Lorestans atabeger försvann blev den
känd som Kohgiluyeh överallt i regionen.
Gällande Kohgiluyehs namngivning har olika uppgifter nämnts i historiska verk. Hasan Fasa’i anser
i boken ”Fars-nameh-ye Naseri” att anledningen till dess namngivning är p.g.a. existensen av en frukt
vid namn Kiyalak (en hagtornsfrukt), vilket dock verkar vara orimligt. Från Ibn Khordadbehs och
Estakhris texter under 800-900-talet e.Kr. kan man dra slutsatsen att ”Gilu” var en av folkgruppen
lurernas överhuvuden som bodde i ett område mellan nutida Khuzestan, Fars och Esfahan, och p.g.a.
att regionen är bergig (kuhi) blev regionen efter en period känd som Kohgiluyeh.

Ardabil Kaspiska havet

Vastazarbaijan Ostazarbaijan

Zanjan Gilan Golestan Nordkhorasan
Kurdistan Semnan Khorasan Razavi
Qazvin Alborz Mazandaran
Tehran

Kermanshah Hamadan Qom

Markazi

Ilam Lorestan Esfahan

Chahar Mahal Yazd Sydkhorasan
och Bakhtiari

Khuzestan
KBouhygeirluAyhemh oadch

Kerman

Bushehr Fars

Hormozgan Sistan och Baluchistan

Persiska viken

Omanbukten

Geografisk position
Provinsen Kohgiluyeh och Buyer Ahmad ligger i sydvästra Iran. Staden Yasuj är centrum i provinsen, och några av dess andra
viktiga städer som kan nämnas är bl.a. Dena, Bahmei, Kohgiluyeh/Dehdasht och Gachsaran.

Väder
Provinsen Kohgiluyeh och Buyer Ahmad har två klimatzoner; en kall och en varm zon. Den varma zonen ligger i provinsens
södra och västra del och har ett varmt och torrt väder. I denna region blåser flertalet säsongsmässiga och lokala vindar. Den kalla
zonen ligger i provinsens norra och östra del. Denna del av provinsen är fuktig och är i själva verket Zagros sydligaste del. Den
har stora och vackra ekskogar och är startpunkten för en del stora floder.

Historia och kultur
Arkeologiska studier visar att stora delar av provinsen Kohgiluyeh och Buyer Ahmad varit en mänsklig boplats sedan urtid,
och man anser att provinsens historiska period började samtidigt som det elamitiska imperiet. Dock indikerar verk som hittats
i Tell Khosrow, Tell Mohreh-i, Lama begravningsplats och övriga punkter i denna region på att denna region hade permanenta
bosättningar och civilisation redan innan ariernas ankomst. Denna region hade en stor betydelse under elamiternas tid och
flertalet verk har hittats i den från den perioden. Det viktigaste av dem är Chal-e Shahin begravningsplats i Lama by som hör
till det andra årtusendet f.Kr. Från akemenidernas tid till början på den islamiska perioden var Kohgiluyeh och Buyer Ahmads
lurers territoriala omfattning (dock med en större omfattning än idag) känd som ”Arjan” och räknades i sin tur som en del av
den stora staten Persien. Under sassanidernas tid inkluderade regionen Arjan två delar som hette Zamigan och Qobad Khorreh.

113

Boken om IRAN Do Gur Do Pa eldtempel
114 (Atashkadeh-ye Do Gour Do Pa)
På en jordbruksmark i utkanten till Shush
by som tillhör Gaghsaran kommun finns
det två relativt höga stenpelare som är
kända som ”Do Gur Do Pa” (Två gravar –
Två fötter). Enligt en tradition är dessa två
pelare kvarlevor till ett eldtempel som hör
till innan islam. Dessa stenpelare liknar
stenpelarna i mithraismens tempel sett till
struktur och atmosfär.

Kheyrabads eldtempel
(Atashkadeh-ye Kheyrabad)
Detta historiska byggnadsverk hör till
sassanidernas tid. Denna byggnad, som är
känd som Chahar Taqi eller Kheyrabads
eldtempel, är en kvadratisk byggnad med
lika långa sidor. Detta eldtempel är ett av
Irans äldsta och kändaste eldtempel och
är även ett pilgrimsmål för zoroastrier.

Sjön vid Gol berg
(Daryacheh-ye Kouh-e Gol)
Sjön vid Gol berg (Blomberget) ligger
i närheten av turiststaden Si Sakht vid
början av Bizhens kända bergsänka och
bredvid Gol bergs krön. Platsen där sjön
ligger är ett av provinsens vackraste
områden och där det växer olika sorters
vallmoblommor och vilda växter och även
den väldoftande bergstimjan.
Några andra historiska platser och
turistmål som kan nämnas är bl.a.
Berims historiska bro, Patavehs broar,
Kak Kohzad fästning, Dezh Soleyman
by, Sarvaks historiska sund, Mugarmun
distrikt, Marin by, Barm Alvan våtmark,
Barmshir våtmark, Maorzard Zilayi sjö,
Kakan skidbacke och Yasujs vattenfall.

Kohgiluyeh och Buyer Ahmad

Souvenirer och hantverk
Olika typer av hantverk är vanliga bland
Kohgiluyeh och Buyer Ahmads nomader.
Några av provinsens hantverk och souvenirer
som kan nämnas är bl.a. mattor, kelim, gabbeh,
bönemattor, poshtikuddar, sadelväskor och
handsydda arbeten.

Lokal mat
Kohgiluyeh och Buyer Ahmads traditionella maträtter är enkla och har ätits i åratals i olika områden och speciellt av nomaderna.
Bland provinsens olika maträtter kan följande nämnas: kalleh jushak (kalak suz), telit piyaz, ash-e kardeh horeh, sholeh shiri
(risgröt), levi, sholeh badami (mandelris), sholeh masi (sholeh duvi), sholeh mashaki, polo mahalli, abgusht (köttsoppa),
dampokht, qurmeh, ash-e dangu, polo kangari, polo lizaki och mast-e bilhar.

Lokal musik
I provinsen Kohgiluyeh och Buyer Ahmad
har musiken en originalitet och lokala
karaktärsdrag. Folket i Buyer Ahmad har
speciella melodier i sin vanliga musik
som kallas för ”qas”. Majoriteten av
denna poesi består av masnavi och ghazal.
Provinsens lokala instrument består av saz,
tushmal/sorna, dohol (beyn), kamancheh
och pisheh, som är ett instrument som
liknar ney men som är kortare än den.

115



Kurdistan

Provinsen Kurdistan ligger i västra Iran och har en area motsvarande 29136,547 km2 enligt

landsuppdelningen år 2012 e.Kr. och täcker därmed 1,7 % av landets totala yta. Sett till dess
storlek ligger den på 16:e plats bland alla provinser. Provinsen har även 18 mil gemensam
gräns med Irak på sin västra sida. Provinsen gränsar till provinsen Västazarbaijan och en

del av provinsen Zanjan i norr, provinsen Kermanshah i söder, provinsen Hamedan och en

annan del av provinsen Zanjan i öst och Irak i väst.

Sett till dess klimat och natur är provinsen Kurdistan en bergsregion som även har höga

slätter och plana dalar. Höjdskillnaden mellan provinsens högsta och lägsta punkter är ca

2400 meter. Shahu berg är provinsens högsta punkt med en höjd på 3300 meter och regionen

Alut i Baneh är provinsens lägsta punkt med en höjd på 900 m.ö.h. Denna höjdskillnad ger

själv upphov till att olika klimat äger rum.
Kurdistan har långt avstånd till havet, men genom djupa sammanflätade dalar finns det även
små sjöar på flera ställen i provinsen och det finns även vägar till världens öppna hav i söder
och Kaspiska havet och sjöar såsom Urmiasjön i norr. Många stora floders vattenkällor finns
i Kurdistans berg.

Det är relativt kallt i norra Kurdistan och den södra delen har måttligt bergsväder och höga

och torra fjordar och bördiga slätter såsom Marivan slätt, Obatu slätt, Yaylak eller Dehgolan

slätt, Qorveh slätt och Kamyaran slätt.
Majoriteten av provinsen ligger på bergskedjan Zagros, och av just denna anledning finns
det speciella förhållanden sett till dess klimat och det finns olika former av terräng såsom
höga berg, djupa dalar, lutande slätter, vattenkällor och låga landsområden.

Provinsen Kurdistan är en del av ett landsområde som tidigare har styrts av mederna.

Kurder är en av det ariska släktets kända grenar som invandrade till Iran för ca 2000 år f.Kr.

från ariernas första boplats och som emigrerade till nordväst och öster om Urmiasjön, och

forskare tvivlar inte på att de är arier.
Kurdistan har bildats av de två orden ”kurd” och suffixet ”stan”, som betyder plats. Kurdistan
är kurdernas plats och landsområde. Ordet ”Kurdistan” användes för första gången officiellt
sett för denna region under seldjukernas tid och efter det har det även registrerats i historiska

dokument och böcker.

Ardabil Kaspiska havet

Vastazarbaijan Ostazarbaijan

Zanjan Gilan Golestan Nordkhorasan
Kurdistan Semnan Khorasan Razavi
Qazvin Alborz Mazandaran
Tehran

Kermanshah Hamadan Qom

Markazi

Ilam Lorestan Esfahan

Chahar Mahal Yazd Sydkhorasan
och Bakhtiari

Khuzestan
KBouhygeirluAyhemh oadch

Kerman

Bushehr Fars

Hormozgan Sistan och Baluchistan

Persiska viken

Omanbukten

Geografisk position
Provinsen Kurdistan ligger i västra Iran och centralt i bergskedjan Zagros utspridda sluttningar och dalar. Staden Sanandaj är
centrum i provinsen Kurdistan, och Baneh, Bijar, Divandarreh, Saqqez, Qorveh, Kamyaran och Marivan är några av dess andra
viktiga städer som kan nämnas.

Väder
Provinsen Kurdistans väder påverkas av Medelhavets varma och fuktiga luftströmmar, som ger upphov till nederbörd under
våren och snöfall under vintern. Generellt sett påverkas denna provins av både en varm och en kall luftström.

Historia och kultur
Provinsen Kurdistan är en del av ett landområde som kontrollerats av medernas styre. Den historiska utsträckningen av de
landområden som kontrollerades av medernas regering var från Urartu i norr, Assyrien i väst och Elam och Sumer (Babylon och
Akkad) i sydväst och söder. En grupp människor hade bosatt sig i en region öster om Urmiasjön och gett den namnet ”Amaday”.
En grupp hade bosatt sig i väst och gett den regionen namnet ”Parsua” (eller Parsuma). Den första gruppen skapade medernas
regering och den andra gruppen skapade akemenidernas mäktiga kungastyre. Medernas territorium var indelat i flertalet länder,
som styrdes i formen av små självständiga och oberoende regeringar. ”Mannei”, som var en av dessa självständiga regeringar,
styrde från söder om Urmiasjön till runt omkring dagens Saqqez. Dessa människor hade även en enastående kultur och en
avancerad regering innan de ariska nomadernas ankomst. Zamva var ett landsområde som sträckte sig från Urmiasjöns utkant
till Diyaleh sjös övre delar. Detta landsområde omfattade de nuvarande städerna Miyandoab, Baneh, Sulaymaniyyah, Sanandaj
och Zahab och beboddes av lulubier.

119

Boken om IRAN Qamchaqay forntida borg
120 (Qal’eh-ye Bastani-ye Qamchaqay)
Ruinerna som finns kvar från denna borg
ligger 4,5 mil ifrån Bijar. Borgens byggnad
hör till 700-800-talet f.Kr. Höga stup
omringar borgen och vid en av dess sidor
finns en dal som heter Shahan. Tydligen
har denna borg även använts fram tills den
sassanidiska och islamiska perioden.

Keraftu forntida grotta
(Ghar-e Bastani-ye Karaftou)
Denna grotta ligger 6 mil norr om
Divandarreh nära byn Yuzesh Bash Kandi
och är en av provinsens mest attraktiva
turistmål. Karaftu grotta är en av de
naturliga kalkstensgrottor som använts
och bebotts under olika perioder. Grottans
viktigaste egenskap är dess stenarkitektur
som grävts ut i fyra våningar i berget. Det
finns en grekisk inskription ovanför ett av
rummen på den tredje våningen som kallat
grottan för Herakles tempel.
Några andra turistmål i provinsen som
går att nämna är bl.a. Sanandajs museum,
Farhadabads historiska bro, Nisar
skidbacke, Bittra vattenkällan, Abidar
skogspark och Kavileh vattenfall.

Zarivar sjö (Daryacheh-ye Zarivar)
Denna sjö, som är provinsens viktigaste
turistmål, ligger 2 km väster om
Marivan. En intressant aspekt gällande
formandet av denna sjö är existensen av
sötvattenkällor i sjöns botten som förser
sjön med vatten, och det finns ingen flod
som ligger ansluten till denna sjö. Av just
denna anledning har man kallat Zarivar
för världens största sötvattenkälla.

Sanandajs stormoské Kurdistan
(Masjed-e Jame’-e Sanandaj) 121
Enligt existerande dokument konstruerades
denna moské under qajarernas tid.

Kurdernas hus – Asefs herrgård
(Khaneh-ye Kord – Emarat-e Asef)
Kurdernas hus ligger i staden Sanandaj
och är ett antropologimuseum för
kurdbebodda regioner. Det är det
största antropologimuseet som hör till
en folkgrupp i Iran. Den ursprungliga
byggnaden av herrgården konstruerades
under safavidernas tid och kompletterades
sedan under qajar- och pahlavitiden.

Zayuyeh forntida borg
(Qal’eh-ye Bastani-ye Zayuyeh)
Denna borg har byggts ovanpå en relativt
hög kulle 5,5 mil sydöst om Saqqez. Idag
finns det bara kvar delar av den. Verken på
denna kulle hör till det första årtusendet f.Kr.

Boken om IRAN

Palengan by (Darreh-ye Palengan)
Palengan är en av kommunen Kamyarans byar. Denna
by ligger vid sluttningen till ett berg och på båda
sidorna av dess dal. Dess hus har byggts med sten och
generellt sett i form av en trappa. Bakom de nedre
husens tak ligger de övre husens gårdar. Denna region
har varit ett av Kurdistans viktiga centrum sedan
seldjukernas tid och senare. Ruinerna från Palengans
fästning, som gränsar till byn och ligger ovanpå
berget, bekräftar detta påstående.

Souvenirer och hantverk
Mattor, kelim, sjalar, bönemattor, filtar, giveh,

fasaddekorationer, kurdiska smycken, musikinstrument

och träartefakter utgör provinsens viktigaste hantverk

och souvenirer. Risbröd är även en av provinsen

Kurdistans kända souvenirer.

Lokal mat

”Kellane” är en av Kurdistans regions traditionella maträtter och placeras på det kurdiska folkets matbord vid vårsäsongens

början. Några andra av Kurdistans lokala och varierande maträtter som går att nämna är bl.a. danuleh, kofteh shurba, dukheh va,

shireh va, tarkhineh, davineh, kah shakeh kin, niskin, parpuleh, sayeleh, piazlu, buryav, yaprakh, lah takav, qah yasyav, kajmak,

shalkineh, navsaji och sajibröd.

Lokal musik
Provinsen Kurdistan är en av landets rikaste provinser
sett till musik. Kurdistans musik går att dela in i tre
delar. Den första delen är religiös musik som spelas
med sång, daf och varierande rytmer under Profetens
födelsedag, religiösa högtider och dervischernas
gnostiska ceremonier. Den andra delen kan man
kalla för stadsmusik som spelas av skickliga musiker.
Majoriteten av dessa sånger är i själva verket kurdisk
gurani som spelas tillsammans med olika instrument.
Gurani är en av den kurdiska musikens viktigaste
former. Mugam har även en speciell ställning i
kurdbebodda regioners musik och dess variation i
olika regioner har gett upphov till dess perfektion
under flera sekels gång. Man kan kalla den tredje delen
för traditionell bymusik som för det mesta består av
sånger såsom beyt, lavak, heyran, siyavcheh maneh va
cheh peleh och halparkah m.m. Provinsen Kurdistans
musikinstrument består även av slaginstrument såsom
daf, dayereh, dohol, tas, do tableh, luftinstrument såsom
ney-e duzleh, shimshal, narmeh nay (balaban) och surna
(tayeh) och stränginstrument såsom tanbur, tar och
kamancheh. Kurdisk dans, som kallas för ”helperkê”
bland Kurdistans folk, har en speciell skönhet och är en
fullständig manifestation av detta folks historia.

122

Lorestan

Provinsen Lorestan ligger i sydvästra Iran och har en area motsvarande 28293,99 km2 enligt landsuppdelningen
år 2012 e.Kr. och är Irans 13:e provins sett till dess folkmängd. Provinsen gränsar till provinserna Hamadan

i norr, Markazi i nordöst, Esfahan i öst, Khuzestan i söder, Ilam i väst och Kermanshah i nordväst.
Generellt sett är provinsens väder måttligt p.g.a. existensen av många floder och berg och provinsen har
regelbundna årstider. Nederbörden är relativt lämplig i provinsen och det är kalla vintrar med mycket snö

och milda och fuktiga somrar i dess bergsområden. Existensen av vidsträckta slätter och djupa dalar har

delat in provinsen i tre delar sett till dess väder:

1. Den kalla bergsregionen är i områden mer än 1400 meter över havsytan och inkluderar kommunerna

Borujerd, Azna, Aligudarz, Aleshtar och Nurabad.

2. Den måttliga centrala regionen med en relativt lägre altitud inkluderar Khorramabads kommuner och en

del av Kuh Dasht kommun och Dowreh distrikt.
3. Den varma södra regionen inkluderar kommunen Pol-e Dokhtar och en del av Kuh Dasht kommun och
Papi distrikt.

På grund av sådana klimatiska välsignelser har provinsen Lorestan ett av de rikaste nätverken av rinnande vatten
med permanenta och säsongsmässiga dricksvattenstationer. De vattenfyllda floderna Seimareh, Kashkan
och Sezar utgör provinsens livsartärer. Namnet Lur skådades för första gången under 900-talet e.Kr. efter
arabernas invasion i Iran i formerna al-Luriyyah, Lariyyah, Bilad al-Lur och Luriyyah i texter som finns kvar
från den perioden. Under 2000–3000-talet f.Kr. bosatte sig vissa migrerande folkgrupper genom att beslagta
landområdet Mesopotamien (landet mellan de två floderna) i bergskedjan Zagros. Dessa folkgrupper har kallats
för ”lulubier”, ”mannaer”, ”kassiter”, ”gutier”, ”naydier”, ”amadaer” och ”parsvaer” enligt babyloniska,
assyriska och elamitiska inskriptioner och i verk som finns kvar från Sargon av Akkad (2030-2048 f.Kr.).
Historiker tvivlar på att lulubier och mannaer var arier. Men historiska belägg visar på att kassiter levde i det

nuvarande Lorestan 1600 år f.Kr. och omfattningen av deras styre sträckte sig från norra och östra Lorestan
till runt omkring Hamadan. Folkgruppen kassiter fick kontroll över staden under 1000-talet f.Kr. med
avsikten att beslagta Babylonien. Efter deras första förlust mot Hammurabi (Babyloniens regent) kunde de

till slut ta över Babylonien och etablera den andra kungadynastin där. Efter det forntida riket Elams utplåning
av denna nya dynasti (under 1000-talet f.Kr.) retirerade kassiterna mot Zagros och blev skyldiga att betala
skatt till Ilam. Fram tills att Alexander av Makedonien fick makt över denna region gjorde denna folkgrupp
motstånd såsom en mur gentemot assyriernas expansionism i de östra delarna. Efter en period nådde detta

bergsfolk en gräns att den akemenidiska kungadynastin skickade gåvor till bergsstammarna på vägen då

de färdades från Fars mot Shush eller från Babol mot Ekbatan för att de skulle hålla vägen säker för dem.

Lingvistiska och kulturella undersökningar visar på lurernas folkliga kontinuerliga relation med andra

iranska folkgrupper, speciellt parsigrenen. Mellan tredje och första årtusendet f.Kr. under ariska folkgruppers

migrering kom en gren av dessa folkgrupper som kallas för kassiter och beblandade sig med regionens

inhemska folk och på så vis uppstod ett nytt släkte som senare blev känt som lurer.

Ardabil Kaspiska havet

Vastazarbaijan Ostazarbaijan

Zanjan Gilan Golestan Nordkhorasan
Kurdistan Semnan Khorasan Razavi
Qazvin Alborz Mazandaran
Tehran

Kermanshah Hamadan Qom

Markazi

Ilam Lorestan Esfahan

Chahar Mahal Yazd Sydkhorasan
och Bakhtiari

Khuzestan
KBouhygeirluAyhemh oadch

Kerman

Bushehr Fars

Hormozgan Sistan och Baluchistan

Persiska viken

Omanbukten

Geografisk position
Provinsen Lorestan ligger i västra Iran och är en bergsregion som inte har några plana områden förutom ett par alluviala dalar
och små slätter. Staden Khorramabad är centrum i provinsen, och Borujerd, Aligudarz, Dorud, Kuhdasht, Azna, Delfan, Selseleh
och Pol-e Dokhtar är några andra av dess viktiga städer.

Väder
Sett till klimat och meteorologi är provinsen Lorestan en region med fyra säsonger och har ett varierande väder. Denna variation
går fullständigt att skåda från norr till söder och från öst till väst. På vintern är det behagligt och regnigt i söder samtidigt som
det snöar, är häftiga snöstormar och extremt kallt i norr.

Historia och kultur
Enligt många arkeologer var regionen Lorestan en boplats för olika folkgrupper för 40 000 år sedan, men p.g.a. avsaknad av
släktgrenar så har deras identitet varit okänd. På den tiden levde urtidsmänniskor i grottor och försörjde sig med att jaga och
samla vilda bär. Enligt arkeologiska fynd har denna region ansetts vara en av människans första forntida bosättningsplatser
som människan successivt kunde passera sina utvecklingsfaser i från tidigpaleolitikum, mellanpaleolitikum, senpaleolitikum
och urbaniseringen. Således anses Lorestan vara ett viktigt centrum arkeologiskt sett och är ett av de sällsynta landområden
som människan jobbat med djurhållning och jordbruk i. Under det tredje och fjärde årtusendet f.Kr. bosatte sig migrerande
folkgrupper i Zagros bergskedja och tog över Bayn al-Nahrayn (dagens Dorud). Enligt babylonska, assyriska och elamitiska
inskriptioner var de som bodde i Zagros bergskedja stammar såsom lulubier, mannaer, kassiter, gutier, amadaer och parsvaer.

125

Boken om IRAN Falak al-Aflak fästning
126 (Qal’eh-ye Falak al-Aflak)
Falak al-Aflak fästning ligger ovanpå
en antik och naturlig kulle i staden
Khorramabads centrum. Detta värdefulla
byggnadsverk är rektangulärt och består av
åtta vakttorn ochtvå gårdar. Några av denna
enorma byggnads anmärkningsvärda
aspekter är existensen av fästningens 42
meter djupa brunn i den första gården och
nödutgången på den andra gården. Denna
byggnad byggdes under sassanidernas tid
och är just den kända fästningen som är
känd som ”Shapur Khast”.

Shapuri bro (Pol-e Shapouri)
Denna bro ligger två km sydväst om
Khorramabad och väster om den antika
staden Izad Khast. Bron är ett av de
arkitektoniska mästerverk som finns kvar
från sassanidernas tid.

Borujerds stormoské
(Masjed-e Jame’-e Boroujerd)
Denna gamla moské ligger i östra Borujerd
och är en av staden Borujerds historiska
och intressanta byggnader som byggdes
på 800-talet e.Kr.
Några av provinsens andra historiska
centrum och turistmål är bl.a. 1100-talets
steninskription, målningarna i Dusheh
grotta, Sarab Changayis steninskription,
Chal Khatun bergstopp, den antika
grottan Tamandar, den historiska byn
Arman, Ab Sefid vattenfall, Snötunneln,
Laleh Vazhgun slätt i Khalil Abad by och
Gugerdi Khushab vattenkälla.

Lorestan

Khorramabads stormoské
(Masjed-e Jame’-e Khorramabad)
Khorramabads stormoské byggdes år
1563 e.Kr. på befallning av Shah Rostams
(en av Lilla Lurs atabeger) fru.

Souvenirer och hantverk
Med hänsyn till provinsen Lorestans komposition av en nomadisk, lantlig och urban befolkning delas även hantverken in i två
typer; nomadiska och lantliga hantverk och urbana hantverk. De nomadiska och lantliga hantverken är bl.a. siah chador
(svarta tält), mattor, kelim, mönstrade tyger, jajim och traditionella färgade tyger. De urbana hantverken utgörs bl.a. av
svarvade träföremål, silverföremål, hattar och filtar, mattor och kelim. Utöver detta anses även Lorestans honung vara en
av provinsens souvenirer.

Lokal mat
Några av provinsen Lorestans lokala maträtter
är bl.a. khuresh-e qalieh torsh, shamikebab,
saghdu, ash-e tarkhineh, auberginesoppa,
vinbladsdolmas, borujerdikebab, qavuyat, tuf-o
kashk och qaghnat.

Lokal musik
Lurmusik är en av ”radifmusikens” källor
vars viktiga del även påverkat Irans officiella
musik (radif) m.h.a. kamancheh och traditionell
kamanchehmusik. Lorestans lokala musik är
begränsad mugamiskt sett och spelas vanligtvis
i ”dastgah-e mahur”. Lorestans musik har delats
in i fyra delar; arbetsmusik, ceremoniell musik,
bröllopsmusik och dagsmusik. Lurmusiken är
rik på ord, och viktigare än allt så karaktiseras
den av en anda av mod och berättande. De
viktigaste melodierna som spelas i provinsen
Lorestan är ”kungabrevsrecitation” som tillhör
den episka musiken och som vanligtvis spelas i
”chahargah”. ”Bozmiri” reciteras för det mesta
då boskap försvinner. Kamancheh, flöjt, sorna,
dohol, tonbak, duzleh och tamireh är några av
provinsen Lorestans musikinstrument.

127



Markazi

Provinsen Markazi (Centrala) har en area motsvarande 29126,56 km2 enligt landsuppdelningen
år 2012 e.Kr. Denna provins ligger i en region som kallades för Stora Medien under
antiken, Jibals provinser under den tidiga islamiska perioden och Persiska Irak under senare
århundraden. Namnet Jibal associerades för första gången med Irans västra bergsområden utav
araberna. Under seldjukernas tid förknippade de abbasidiska kaliferna namnet Persiska Irak
(’Iraq al-’Ajam, som betyder Persiska/Icke-arabiska Irak) med Irans västra landområden.
Denna provins gränsar till provinserna Tehran,Alborz och Qazvin i norr, Esfahan och Lorestan
i söder, Esfahan, Qom och Tehran i öst och Hamadan i väst.
Vädrets och klimatets variation i provinsen Markazi härstammar från höga höjders
fluktuationer i olika regioner. Provinsen ligger i en aspekt i en del av Dasht-e Kavir öken och
i en annan aspekt mellan Alborz bergskam och Zagros. Ungefär 38 % av provinsens yta ligger
i en halvöken mellan berg och öken. Regionens jord är lämplig för jordbruk och det är möjligt
att använda vatten från underjordiska kanaler och floder i dessa områden. Halvökenväder
täcker ungefär hälften av provinsens yta.
Provinsen Markazi ligger ungefär i landets mitt och är känd som Irans industrihuvudstad.
Staden Arak är provinsens största stad och centrum. Under antiken hette provinsen Irak och
inkluderade även vissa av dagens grannliggande provinser. Staden Arak är en av de städer
som konstruerades under Fath-Ali Shah Qajars tid utav Mohammad Yusef Khan-e Gorji. Den
gamla staden Arak hade fyra portar och dess nuvarande basar räknades som dessa portars
interna kommunikationskanal, och de externa huvudvägarna började från dessa portar. Ordet
”arak” har översatts till kunglig tron, huvudstad, oas, palmlund, fylke, trädgård och gård. Den
tyske professorn Herzfeld har ansett att ”Arak” är den persiska versionen av ”Irak” och att det
betyder ”det plana landområdet”.
Armeniska är vanligt i staden Arak, byn Kalaveh, Shazand kommun, byarna Chenaqchi-e
Bala och Lar i Saveh kommun. Dialekten alviri kommer från medelpersiska och är känd som
dialekten ”tati” och är vanlig i vissa områden i provinsen såsom Alvir och Vidar. Dialekten
tati är även vanlig i staden Vafs och byarna Chehreqan, Farak och Gurchan. Innan arabernas
invasion mot Iran följde folket religionen zoroastrismen. Existensen av stora eldtempel såsom
Vareh eldtempel i Ashtian, Khurheh eldtempel i Mahallat, Borzu eldtempel i Rahjerd och
andra eldtempel i denna region är bevis för detta påstående.

Ardabil Kaspiska havet

Vastazarbaijan Ostazarbaijan

Zanjan Gilan Golestan Nordkhorasan
Kurdistan Semnan Khorasan Razavi
Qazvin Alborz Mazandaran
Tehran

Kermanshah Hamadan Qom

Markazi

Ilam Lorestan Esfahan

Chahar Mahal Yazd Sydkhorasan
och Bakhtiari

Khuzestan
KBouhygeirluAyhemh oadch

Kerman

Bushehr Fars

Hormozgan Sistan och Baluchistan

Persiska viken

Omanbukten

Geografisk position
Provinsen Markazi ligger mellan bergskedjorna Alborz och Zagros och nära den centrala öknen. Shahbaz bergstopp i Rasvand
bergskedja utgör provinsens högsta punkt och en slätt söder om Saveh utgör dess lägsta punkt. Staden Arak är centrum i
provinsen, och några av provinsens andra viktiga städer består av bl.a. Ashtian, Tafresh, Khomein, Saveh, Shazand, Mahallat
och Delijan.

Väder
Provinsen Markazi har tre typer av väder; ett halvökenväder, ett måttligt bergsväder och ett kallt bergsväder. På grund av vädrets
variation skiljer sig även luftfuktigheten och nederbörden åt bland provinsens kommuner. När det blir kallt bildas det oftast snö
i bergsområden och regn i områden på låga altituder.

Historia och kultur
Upphittade verk från de arkeologiska områdena ZolfAbad i Tafresh och Tepe Chelpi Saruq iArak visar på elamitiska folkgruppers
bosättningar i provinsen Markazis region. I samband med den elamitiska regeringens kollaps kom det ariska folkgrupper till
Irans platå som valde att bosätta sig i Iran. Under det första årtusendet f.Kr. var provinsen Markazi en del av Stora Medien,
som då utgjorde hela Irans centrala och västra del. Idag anser man att den regionen är ett av de äldsta centrumena för mänskliga
bosättningar. Under seleukidernas tid fångade denna region, speciellt dess norra del (Khurheh by), de grekiska regenternas
intresse. Under den sassanidiske kungen Khosrows Parviz tid delades Iran in i fyra delar som hette Bakhtar (Norr), Khur
Aban (Öst), Nimruz (Syd) och Khurbaran (Väst). Provinsen Markazi låg då i Khurbaran. Under de första århundradena av den
islamiska perioden ändrades namnet på denna region till Staten Jibal (eller Qahestan). Under 800-talet e.Kr. blev denna region
tillsammans med Hamadan, Rey och Esfahan känd som Persiska Irak (’Iraq al-’Ajam).

131

Boken om IRAN Savehs stormoské
132 (Masjed-e Jame’-e Saveh)
I denna ståtliga och magnifika historiska
och religiösa moské går det att skåda
verk från tre historiska perioder; innan
islam, islams första århundraden och
safavidernas tid.

Imam Khomeinis (fvmh) hus
(Khaneh-ye Emam Khomeini (rh))
Detta qajarhus ligger i orten Seh Pol i
staden Khomein. Detta hus har byggts med
adobe och lera. Byggnadens skyddstorn
ligger vid innergårdens västra front. Detta
höga torn har varit till för observation och
varning för fara och även varit en bostad.

Sorkhdeh bro (Pol-e Sorkhdeh)
Denna bro ligger i Saveh kommuns södra
del och hör till safavidernas tid. Tegel och
murbruk har använts för dess konstruktion.

Markazi

De 72 Imamättlingarna
(Emamzadeh-ye Haftad-o-do tan)
Det välsignade mausoleet ”Haftad-o-do tan”
(72 personer) ligger i den gamla byn Saruq i
Farahan kommun i nordvästra Arak. På grund
av dess historiska och religiösa aspekter är
folk, speciellt de som bor i Farahan, väldigt
intresserade av och respekterar det. Datumet
för byggnadens konstruktion dateras till
1100-talet e.Kr.
Några andra av provinsens turistcentrum
som går att nämna är bl.a. Pir Moradabads
mausoleum, Shah Qaribs och Shah Qalandars
mausoleum, Atashkuh eldtempel, Haj
Vakils fästning (Kolah Farangi), Naraqs
basar, Sorkhdeh bro, Choghasabz kulle,
Khurhehs permanenta och historiska sjö,
Mahallats varmvattenkällor och Keykhosrow
vattenkälla.

Souvenirer och hantverk
Bland provinsen Markazis hantverk och
souvenirer kan man nämna bl.a. mattor, kelim,
jajim, giveh, keramik, kalligrafier, olika
former av prydnadsblommor och Shazands
berömda tvål. Saruqmattan i Arak är en av
Irans mest berömda mattor. Skönskrift är ett
av denna provins mest värdefulla konstverk,
och Vashqan by är väldigt känd när det gäller
detta. Granatäpplen och nätmeloner är några
av provinsens andra souvenirer.

Lokal mat
Bland denna provins lokala maträtter kan man nämna bl.a. doguleh (en typ av köttsoppa), tatali, kalleh pacheh, olika sorters soppor
(ash-e tarkhineh-ye shir, ash-e eshkaneh (evgarmah), ash-e tarkhineh-ye ju, ash-e halim, ash-e tarkhineh, granatäppelsoppa,
ash-e bibi sehshanbeh och gurksoppa), olika sorters grytor (khuresh-e anar, khuresh-e kadu halvayi, khuresh-e pagharak och
khuresh-e alu esfenaj), kalleh gonjeshki, kufteh, shirberenj, patleh polu, reshteh polu och tas kabab-e beh.
Lokal mat
Bland denna provins lokala maträtter kan man nämna bl.a. doguleh (en typ av köttsoppa), tatali, kalleh pacheh, olika sorters soppor
(ash-e tarkhineh-ye shir, ash-e eshkaneh (evgarmah), ash-e tarkhineh-ye ju, ash-e halim, ash-e tarkhineh, granatäppelsoppa,
ash-e bibi sehshanbeh och gurksoppa), olika sorters grytor (khuresh-e anar, khuresh-e kadu halvayi, khuresh-e pagharak och
khuresh-e alu esfenaj), kalleh gonjeshki, kufteh, shirberenj, patleh polu, reshteh polu och tas kabab-e beh.
Lokal musik
Provinsen Markazi har haft en väldigt lysande historia inom musik, på sådant vis att de största radifexperterna inom Irans
klassiska musik kommer från denna remsa. Saz, dohol, tonbak, chugur, kamancheh och qareh ney är några av provinsens
musikinstrument. Provinsen Markazi är även omtalad för dess naqqali (traditionellt berättande), pardeh khani (teatermässigt
historieberättande) och sorgeceremonier.

133



Mazandaran

Provinsen Mazandaran (Mazerun eller Mazenderun på mazenderani) ligger i norra Iran vid kusten mot
Mazandarans hav (Kaspiska havet) och har en area motsvarande 23841,64 km2enligt landsuppdelningen
år 2012 e.Kr. Denna provins är landets 18:e provins sett till dess storlek och är en av landets mest
befolkade regioner och även den rikaste av dem sett till olika underjordiska källor.

Provinsen Mazandaran har det äldsta bofasta folket i världen. Den 14 aban (5 november) kallas för
”Mazandarans dag” i Iran. Irans högsta punkt (Damavand berg) och lägsta punkt (Kaspiska havet) finns
i denna provins. Sett till turistattraktioner och sevärdheter ligger provinsen på första plats i Iran och i

detta fält får den stor nytta av skogar, slätter, berg och havet.

Provinsen gränsar till Kaspiska havet i norr, provinserna Tehran, Semnan, Alborz och Qazvin i söder,

provinsen Gilan i väst och provinsen Golestan i öst. Med hänsyn till existensen av hav, berg och skogar

delas provinsen in i två regioner; en region med måttligt och fuktigt väder och en med bergsväder.

1 – Regionen med måttligt och fuktigt väder: Existensen av Kaspiska havet (världens största sjö) och

bergskedjan Alborz och dessa två natursymbolers närhet till varandra har skapat ett måttligt och fuktigt

väder från slättområden till utlöpare norr om Alborz. Dess somrar, speciellt vid havets stränder, är varma

och fuktiga och dess vintrar är måttliga och fuktiga och det bildas sällan is.

2 – Regionen med bergsväder delas själv in i två vädertyper; en med måttligt bergsväder och en med

kallt bergsväder. Långt avstånd till havet och successiv ökning i höjd på slättmarker har skapat speciella
väderförändringar i regionen, på sådant vis att det finns måttligt bergsväder med kalla vintrar och långa
isperioder och korta och måttliga somrar på höjder 1800-3000 meter över havsytan. På höjder 3000
m.ö.h. då lufttemperaturen minskar extremt är det kalla vintrar med långa isperioder och korta och torra
somrar. I dessa områden snöar det oftast och på viktiga höjder, såsom Takht-e Suleyman och Damavand,
har det skapats naturliga kalla reservoarer. Den genomsnittliga nederbörden i denna provins är mindre

än vad den är för provinsen Gilan.

Provinsen Mazandarans centrum, Sari kommun, räknas tillhöra provinsens största stad sett till dess

storlek och den mest befolkade staden i provinsen. Eftersom provinsen Mazandaran ligger vid världens

största sjös sydliga stränder kallas den för ”Mazandarans hav”, ”Kaspiska havet” eller ”Khazar hav”,

och även grannskap till detta havs fyra länder, alltså Turkmenistan, Kazakstan, Ryssland och Republiken

Azerbajdzjan, och att den ligger norr om metropolregionen Tehran (Irans huvudstad) har den en särskild
geografisk och strategisk position.
Folket talar persiska och dialekten mazenderani i provinsen. Dialekten mazenderani/tabari är en

kvarleva från de gamla iraniernas språk (medelpersiska), som påverkades senare och mindre än övriga

språk av främmande språk, såsom arabiska, mongoliska och tatariska. Denna dialekt är vanlig ungefär

överallt i provinsen. Mazandaranierna kallar sig själva för gilaker och sitt språk för gilakiska.

Ardabil Kaspiska havet

Vastazarbaijan Ostazarbaijan

Zanjan Gilan Golestan Nordkhorasan
Kurdistan Semnan Khorasan Razavi
Qazvin Alborz Mazandaran
Tehran

Kermanshah Hamadan Qom

Markazi

Ilam Lorestan Esfahan

Chahar Mahal Yazd Sydkhorasan
och Bakhtiari

Khuzestan
KBouhygeirluAyhemh oadch

Kerman

Bushehr Fars

Hormozgan Sistan och Baluchistan

Persiska viken

Omanbukten

Geografisk position
Geografisk position
Provinsen Mazandaran ligger i norra Iran vid Kaspiska havets kust. Denna provins delas in i två delar sett till dess natur; en
kustlig slättregion och en bergsregion. Staden Sari är centrum i provinsen Mazandaran, och några andra av dess viktiga städer är
bl.a. Neka, Amol, Babol, Behshahr, Tonokabon, Chalus, Ramsar, Qaem Shahr, Mahmud Abad och Nowshahr.

Väder
Provinsen Mazandarans väderförhållanden påverkas bl.a. av latituden, Alborz bergs höga altitud och höjden ovanför havsytan.
Just dessa faktorer har gett upphov till uppkomst av två typer av väder i regionen; ett måttligt kaspiskt väder som är varmt och
fuktigt under somrarna och måttligt och fuktigt under vintrarna, och ett måttligt bergsväder som är kallt och isigt under vintrarna
och måttligt och kortvarigt under somrarna.

Historia och kultur
Arkeologiska studier i grottorna Kamarband och Hutu i Behshahr visar på att människor bott i Mazandaran ca 9500 år f.Kr.
Dagens Mazandaran är en del av ett större landområde som kallats för ”Farashuragar” och ”Patiskhargar” i historiska texter. Det
landområdet har kallats för ”Pateshvarish” i Bisotuns inskription från akemenidernas tid. Tabariterna och de folkgrupper som
bott i denna region presenteras ständigt som de bästa skyttarna, bågskyttarna, slungarna, svärdsmännen och spjutkastarna i de
akemenidiska kungarnas krig mot andra regeringar. Den grekiske geografen Straben har kallat denna region för ”Parkhavateres”.
På grund av speciella klimatförhållanden har Tabarestan (Mazandaran) sedan forntiden varit en plats och bas för olika regerande
folkgrupper. Atu Fardat (eller Farhad Parter) är den förste personen som nämnts som regent över Tabarestans landområde i
historieböcker. På grund av närhet till parternas landområde och regering kontrollerades Tabarestan i själva verket av parternas
regering fram till dess kollaps. Namnet ”Mazandaran”, som geografiskt sett utgjort en stor del av Tabarestan, ersatte namnet
Tabarestan fr.o.m. omkring 1300-talet e.Kr.

137

Boken om IRAN

Lajim torn (Borj-e Lajim)
Detta torn ligger i Savad Kuh kommun

och har registrerats i listan för Irans

nationella verk. På tornets övre del har

två tegelinskriptioner med pahlavidisk
sassanidisk skrift och kufiskrift installerats.

Nima Yushijs hus
(Khaneh-ye Nima Youshij)
Ali Esfandiari, känd som Nima Yushij,
föddes i Yush by i Nur kommun.
Han grundade den nya stilen i
persisk poesi som blivit känd som
”she’r-e no” (den nya poesin). Den
högrankade moderna nyskaparen
Nima Yushijs hus ligger i Yush by.
Några andra historiska centrum och
turistmål som finns i provinsen är bl.a.
Chaykhoran palats, Davazdah Pelleh
bro, Babol palats, Kandolus museum och
kulturcentrum, Babol (Ganjineh) museum,
Museet för hantverk och traditionella
konstverk, Ab Siyah mineralvattenkälla,
Bam Bameh grotta, Dasht-e Naz
vildlivsreservat och Si Sangan skogspark.

138

Resket torn (Borj-e Resket) Mazandaran
Resket torn ligger i Farims distrikt och 139
dateras till 1100-talet e.Kr. Utöver tornets
arkitektoniska verk, som är intressanta
i sitt eget slag, har det två rader av
inskriptioner med en kufisk gulzarskrift
och en sassanidisk pahlavidisk skrift
vilket har utökat dess betydelse.

Safi Abads palats (Kakh-e Safi Abad)
Safi Abads palats ligger ovanpå ett
berg i Behshahr och är en historisk och
enastående byggnad från safavidernas tid.

Veresk bro (Pol-e Veresk)
Denna bro har byggts i Veresk dal i Savad
Kuh kommun och den blev känd som
Pol-e Piruzi (Segerbron) under andra
världskriget.

Boken om IRAN

Souvenirer och hantverk
Provinsen Mazandarans viktigaste hantverk och
souvenirer är bl.a. kelim, jajim, keramikkärl, kärl
och statyer i trä, filtar, olika sorters syltar och
ättikslag och olika sorters saftdrycker såsom saft på
apelsinblomma och surkörsbär.

Lokal mat
Några av provinsen Mazandarans lokala maträtter
är bl.a. aghuz mosamma (med valnötter), tah chin,
torsh torshu, do pati, espenasak, pumpasoppa,
esfenaj marji, kahi anar (med pumpa), naz khatun,
qaliyeh, khuresht-e alu och aghuznun.

Lokal musik
Såsom på resterande platser i Iran är musiken integrerad i och kopplad till människornas liv i Mazandaran. Mazandarans musik

har en iögonfallande roll på risfält, i skogar och hav, under seder vid glädje och sorg och i samband med religiösa ceremonier.

Mazandarans musik innehåller sånger som spelas med olika melodityper (maqam) och med en form av recitation. Amiri, katuli,

valak sara, turi (tabari) och talbak (talba) är några av de vanligaste melodityperna Mazandarans musik.
Chavush- och nowruzrecitation och ta’ziyeh (sorgemusik) är några andra melodityper som förekommer i vanlig musik i
Mazandaran. De vanligaste instrumenten i Mazandaran är även lalehva (flöjt), do tar, kamancheh, neqareh och sorna. Det är
också vanligt att seh tar, tar och tonbak används bland folket i Mazandaran. En del av Mazandarans inhemska folk använder sig

av de tidigare nämnda instrumenten när de spelar musik.

140

Nordkhorasan

Provinsen Nordkhorasan har en area motsvarande 28434,11 km2 enligt landsuppdelningen år 2012
e.Kr. Denna provins är granne med Turkmenistan i norr, provinsen Khorasan Razavi i sydöst, provinsen

Semnan i sydväst och provinsen Golestan i väst.

Provinsens medelhavsklimat, som skiljer sig avsevärt med grannliggande landsområden sett till dess

välsignade natur, räknas i själva verket som det gamla Nordkhorasans port. Provinsen delas in i två

delar sett till dess terräng; 1 – Bergsområden 2 – Låga och plana områden. Dess högsta punkt är

Shahjahan berg i bergskedjan Aladagh 3051 meter över havsytan och dess lägsta punkt är i byn Tazeh
yab vid floden Atreks mynning på en höjd 400 m.ö.h. Provinsens medelmåttiga höjd är 1326 m.ö.h.
Denna provins har varierande väder, men oftast är det ett kallt bergsväder i denna region.
Staden Bojnurd är centrum i provinsen. Bojnurd har ett historiskt förflutet och en lång civilisation,
och stadens begynnelse sträcker sig till parternas tid. På parternas tid kallades staden för Bozhan eller

Bizhan. Bojnurds gamla namn var Charmagan, Chaharmaghan eller Charmaghan och då förstördes
staden under mongolernas invasion. Den nuvarande staden Bojnurd byggdes år 1689 e.Kr. av Tolui
Khan (den andra Dolui Khan).

Upptäckta verk i provinsen visar på dess antika historia. Den antika inhägnaden, känd som Pahlavan

och Haydaran Jajarm klippa, är mer än 12 000 år gammal. Det äldsta antika byggnadsverket

(stenbyggnaden Aspakhu) som står kvar sedan innan islam, och som ligger i kommunen Maneh och

Samalqans västra del 5 km söder om Asienvägen i byn Aspakhu, är även ett annat argument för
korrektheten av detta påstående. Utöver Nordkhorasans naturliga och geografiska ställning och att den
har rika underjordiska källor räknas den även som en av Irans äldsta regioner sett till dess historia och

den har haft en strålande kultur sedan dess forntida historia.

En av Nordkhorasans viktigaste egenskaper är existensen av varierande folkliga sydda hantverk
och dess olika kulturella komponenter. De folkgrupper som idag finns i provinsen och speciellt i
staden Bojnurd är turkar, nordkurder, turkmener, balucher, perser och tater. Dessa folkgruppers

fredliga samexistens med deras olika kulturer har lett till variation i deras liv, trosuppfattningar,

seder och traditioner och musik. Majoriteten av folket i denna region är shiamuslimer tillhörande
tolv-imam-skolan och vissa av dem är sunnimuslimer.
Provinsen Nordkhorasan är en provins där det är vanligt med många språk och dialekter. Folket här har

haft relationer med varandra i åratals och har det fortfarande trots deras spridning och olika dialekter
såsom de turkiska, persiska, tati-persiska, baluchiska, nordkurdiska, turkmeniska och dari-persiska
dialekterna m.m.

Ardabil Kaspiska havet

Vastazarbaijan Ostazarbaijan

Zanjan Gilan Golestan Nordkhorasan
Kurdistan Semnan Khorasan Razavi
Qazvin Alborz Mazandaran
Tehran

Kermanshah Hamadan Qom

Markazi

Ilam Lorestan Esfahan

Chahar Mahal Yazd Sydkhorasan
och Bakhtiari

Khuzestan
Kohgiluyeh och
Buyer Ahmad

Kerman

Bushehr Fars

Hormozgan Sistan och Baluchistan

Persiska viken

Omanbukten

Geografisk position
Provinsen Nordkhorasan ligger nordöst i landet. Geografiskt sett är Nordkhorasan omringad av de två bergskedjorna Koppeh
Dagh i norr och slutet på Alborz, alltså Aladagh, i söder och är generellt sett ett bergsområde med bördiga slätter mellan bergen
där det är väldigt gynnsamma villkor för jordbruk och djurhållning. Staden Bojnurd är centrum i provinsen Nordkhorasan, och
Shirvan och Esfarayen är några andra av dess viktiga städer som kan nämnas.

Väder
Provinsen Nordkhorasan har ett varierande väder, men för det mesta är vädret i regionen ett kallt bergsväder.

Historia och kultur
Generellt sett har Nordkhorasan varit bebodd sedan mesolitikum (ca 10 000-4000 f.Kr.). Senare blev provinsen en del av Stora
Medien och senare i form av en av satrapierna på den akemenidiska tiden. Under sassanidernas tid blev den en av de viktiga
baserna för förhindring av främlingars attacker mot områden inne i Iran. Sedan nådde den sin kulmen under parternas tid då
staden Nisa blev centrum i regionen.
Utöver Nordkhorasans naturliga och geografiska position och att den har rika underjordiska källor räknas den även som en av
Irans äldsta regioner sett till historia, och sedan lång tid tillbaka har den haft en lysande kultur.

143

Boken om IRAN Teymuri gravplats (Aramgah-e Teymouri)
144 Denna historiska byggnad ligger i Shirvan och
gravplatsens byggnad hör till timuridernas tid (år 1383
e.Kr.). Under denna gravplats finns det tunnlar som
går åt två håll, och en av dessa tunnlar är ca 200 m
lång. Byggnadens insida har konstruerats med stuck,
och ovanför ingången har det skrivits och gjorts
inskriptioner med en turkos färg och med stuck.

Lokal mat
Det lokala brödet aneh, fatir qatlameh, berberis-
eller zaraksoppa och balakehsoppa är några av de
traditionella maträtterna som serveras på folkets
matbord i provinsen Nordkhorasan.

Lokal musik
I landsområdet med kulturskatter är variationen
av musik och lokala uppvisningar upphov till att
provinsens attraktioner utökats. Majoriteten av
invånarna i Nordkhorasan utgörs av turkmener,
kurder och turkar. Denna regions musik och poesi
är för det mesta kurdiska och till viss del turkiska.
Bergsfotsmusik är en del av Nordkhorasans musik.
Denna typ av musik kombineras med rop. Bredvid det
finns slättmusik som är måttligare och mer inneboende.
Musikstilarna Allah mazar, anarki och duqraseh va
haray tillhör denna regions musik. Regionens musiker
är ashiqer, bakhshier och luter. Ashiqer är regionens
äldsta konstnärer och spelar musikinstrumenten surna,
trumma, kamancheh, qushmeh och dayereh och tillhör
Nordkhorasans stora dansare. Bakhshier spelar du tar,
sjunger och berättar historier. Luter är sitt samhälles
informatörer, och deras instrument är dayereh.
Nordkhorasans instrument är så mycket som du tar,
surna, qoshmeh (liknar Kurdistans duni), kamancheh,
dhol, flöjt och dap. Nordkhorasans kurdiska musik
kallas för ”kurmanjisk musik”.

Souvenirer och hantverk
Kurdiska bordsdukar, lokala kläder, mattor, kelim,
handgjorda läderskor, turkmeniska kuddar och mattor,
jajim, filtar och hattar, handbroderade läderjackor,
lakan, nattält, Esfareyens handgjorda handdukar,
ullhattar från Jajarm och turkiska hästdekorationer
tillhör provinsen Nordkhorasans hantverk.
Traditionella sötsaker, shekar panir, qara qurut,
razeqi kashk och vindruvor, nötter och våräpplen från
Shirvan, russin och olika typer av torkad frukt.

Mofakham spegelhus NordKhorasan
(Ayineh Khaneh-ye Mofakhkham) 145
Denna byggnad, som är känd som Spegelhuset
och även som Handskrivna dokument och
exemplar museum, är ett av de framstående
minnesmärkena från qajarernas tid i staden
Bojnurd. Bredvid detta byggnadsverk
låg andra byggnader såsom Mofakhams
byggnad, lustslottet och poolhuset, Ali
Qapu palats och det trevåniga slottet i en
stor trädgård, och tillsammans utgjorde de
Mofakhams regeringshuskomplex. Denna
byggnad konstruerades mellan år 1871-1881
e.Kr. samtidigt som Nasir al-Din Shahs
regeringsperiod på Yar Mohammad Khan
Shadlus, känd som Sardar (befälhavare)
Mofakhams, befallning. Den användes då i
form av en kontors- och domstolsatmosfär
för Sardar Mofakhams officiella möten med
qajarernas politiker och även för utförande
av militära och kulturella formaliteter
gällande politiska och sociala angelägenheter
tillhörande ledare från stammar från regioner
som styrdes av regeringen.

Den forntida staden Belqeys
(Shahr-e Bastani-e Belqeys)
Den gamla fästningen i Belqeys i Esfarayen,
och som är känd som staden Belqeys, är Irans
mest magnifika adobearv efter Arg-e Bam
och har ständigt under historiens gång legat
i utkanten av den kända sidenvägen i formen
av en av de viktiga städerna. Denna forntida
stad, som ligger tre km sydöst om Esfarayen,
räknas vara en av Nordkhorasans kändaste
antika attraktioner. Man antar att denna stad
konstruerades innan safavidernas tid.
Några andra av provinsens turistmål som
kan nämnas är bl.a. Baba Aman vattenkälla,
Besh Qardash vattenkälla, Profeten Ayyubs
(fvmh) varmvattenkälla, Konehgarm grotta,
Nushirvan grotta, Baba Tavakkol gravplats,
Imamättling Muhammad ibn Baqir ibn Musa
ibn Ja’far (fvmd), Bojnurds antikviteter
museum och Bojnurds vildlivs- och
naturmuseum.



Östazarbaijan

Provinsen Östazarbaijan är ett högland som ligger i nordöstra Iran och som enligt en landsuppdelning
har en area på ca 45 650,469 km2.1 I dess norra sida ligger floden Aras som gränsar till Azerbajdzjan,
Armenien och Nachitjevan. Floden Qatur och Urmiasjöns vatten i väst gränsar till Västazarbaijan.

I provinsens södra sida orsakar utsträckningen av bergs, dalars, slättmarkers och fälts kedjor en
topografisk kontinuitet med Västazarbaijan och Zanjan. I öster separerar även dalens flod Darreh-ye
Rud, Heram Daghi berg, Chehel Nur bergskedja, Saein bergspass och Qizil Üzan flod i söder detta
område från provinsen Ardabil.
Denna provins har, med kyligt bergsväder och sitt känsliga geografiska läge i förbindelsen mellan
Asien och Europa, varit uppmärksammad både inrikes och utrikes p.g.a. silkesvägen sedan lång tid

tillbaka och lämnat efter sig de äldsta civilisationernas fotavtryck i sten. Variationen av regionala

omständigheter och dess väder på en inte så pass stor yta å ena sidan, och detta lands inneboende

potentialer och värdefulla reserver å andra sidan, såsom bördig jord, lämplig vegetationstäckning,

gruvor och andra nödvändiga omständigheter för livet, har försett människans bosättningar från en
avlägsen tid.2

Källan till namnet för Azarbaijan, som även kallas för Azer, Azerbad, Azerbadegan, Azerbazegan,

Azerbaygan, Azerbayjan och Azrabayjan, har kommit i olika former. Författaren till Mu’jam
al-Buldan och vissa andra har sagt att det kommit från Azer, som betyder eld, och badegan eller
baygan, som betyder beskyddare och skattmästare. Dess hela betydelse är eldens beskyddare eller

eldhusets beskyddare. Strabon, den berömde grekiske geografen, refererar uppkomsten av namnet

Azarbaijan till den iranske generalen Atropates. Azarbaijan, Azerbaygan och Azerbadegan är alla tre

kända former i persiska källor och man uttalar dem som Azerbaidjan.

Den historiska storstaden Tabriz är centrum i provinsen Östazarbaijan och som än idag räknas

som en av regionens handelscentrum, och idag även räknas som en av Irans viktiga industri- och

handelscentrum. Denna stad har varit grunden för många politiska, sociala, kulturella och industriella

förändringar i Iran, och genom att ha spelat en nyckelroll i den konstitutionella revolutionen genom
revolt den 29 Bahman 1356 (18 februari 1978) hade staden även en avgörande roll i den islamiska
revolutionens seger.3
De flesta människorna i provinsen Östazarbaijan är muslimer som följer den shiamuslimska
tolv-imam-skolan. Samtidigt har folket i åratal accepterat den religiösa minoriteten av kristna

armenier i samhället och de lever fortfarande i fred med varandra. Denna provins armenier lever
mest i staden Tabriz.4

Vissa dåtida och nutida historiker anser att den azeriska dialekten är det forntida språket för folket

i Azarbaijan. Men det nutida språket för provinsen Östazarbaijans invånare är azerisk turkiska, och
språket tati finns även kvar i vissa byar i denna provins.

1. Irans elektroniska statistiska centralbyrå - Dargah-e elektroniki-ye markaz-e amar-e Iran.
2. Alempour Rajabi, Mas’oud, Sima-ye miras-e farhangi-ye ostan-e Azerbayjan-e
sharqi, Tehran: Sazman-e miras-e farhangi-ye keshvar, 1380, s. 18.
3. Ibid, s. 18-25.
4. Ibid, s. 13.

Ardabil Kaspiska havet

Vastazarbaijan Ostazarbaijan

Zanjan Gilan Golestan Nordkhorasan
Kurdistan Semnan Khorasan Razavi
Qazvin Alborz Mazandaran
Tehran

Kermanshah Hamadan Qom

Markazi

Ilam Lorestan Esfahan

Chahar Mahal Yazd Sydkhorasan
och Bakhtiari

Khuzestan
KBouhygeirluAyhemh oadch

Kerman

Bushehr Fars

Hormozgan Sistan och Baluchistan

Persiska viken

Omanbukten

Geografisk position
Provinsen Östazarbaijan ligger i Irans nordvästra hörn. Denna provins har en gemensam gräns med republikerna Azerbajdzjan,
Armenien och staten Nachitjevan. Julfas stadsgräns ansluts till republiken Ukraina och Svarta havets hamnar via Nachitjevans,
Jerevans och Tbilisis tågspår. Staden Tabriz är centrum i denna provins. Maragheh, Marand, Mianeh, Ahar och Julfa kan nämnas
som viktiga städer i denna provins.

Väder
Provinsen Östazarbaijans väder är generellt sett kallt och torrt. Folk brukar resa till provinsen Östazarbaijan på våren och
sommaren.

Historia och kultur
Azarbaijan har kallats för Atropatene på mellanpersiska, Azerbadegan eller Azerbajgan i antika persiska böcker, Azerbaijan på
nutida persiska, Azerbayganon i den bysantinska grekiskan, Atrapatakan på armeniska, Azerbayghan på syriska och Adhirbayjan
på arabiska. Azarbaijans forntida historia är sammanblandad med det mediska folkets historia. Mediens folk tog sakta men
säkert över Irans västra delar inklusive Azerbajdzjan efter att de emigrerat till Iran. Detta landområde var känt som Lilla Medien
på mediernas tid.
Tabriz är även ett av Irans äldsta områden och samlingen av historiska verk och arkeologiska tecken som förvärvats från dess
olika platser visar på denna stads antika historia. I den assyriske kungen Sargon II:s inskriptioner från år 714 f. Kr. har det
hänvisats till namnet Tabriz. Staden Tabriz var en väldigt känd stad under 200–300-talet e. Kr. Efter mongolerna och Ilkhanatet
på jalairidernas och turkmenernas tid och i början på safavidernas regeringstid var Tabriz Irans officiella huvudstad.

149

Boken om IRAN

Babak fort (Qal’eh-ye Babak)
Babak fort ligger 5 km sydöst om
Kaleybar uppe på ett berg 2600 meter
ovanför havsytan. Detta fort är omringat
av dalar och det finns endast en väg upp till
fortet. Det var från detta fort som Babak
Khorramdin och hans kompanjoner gjorde
motstånd mot de arabiska soldaterna i 22
år. De reliker som hittats visar att detta
fort var regionens regeringscentrum på
1100-1200-talet e.Kr.

Poshtab fästning (Qal’eh-ye Poshtab)
Denna fästning är ett av kommunen Ahars
mest värdefulla och intressanta historiska
byggnadsverk. Denna fästning har många
höga stenmurar och den är omringad av
djupa stup. Den enda vägen till den är en
passage beståendes av 220 trappsteg av
sten. De verk som hittats visar att Poshtab
fästning hör till början av den islamiska
perioden.

150