Boken om Iran

Persepolis (Takht-e Jamshid) Fars
Jamshids tron/Parseh/Persepolis ligger 51
i norr i Marvdashts kommun. Persepolis
är namnet på en av Irans antika städer
som var Irans kungarikes magnifika och
ceremoniella huvudstad under många
sammanhängande år under akemenidernas
imperium. I denna antika stad finns det en
byggnad som heter Jamshids tron som under
ca 50 år varit centrum för arrangemang
av religiösa ceremonier och även fester,
speciellt under nyårshögtiden Nowruz.

Vakil basar (Bazar-e Vakil)
Detta värdefulla komplex ligger bredvid
Shiraz stormoské och är en av Karim
Khan Zands konstruktioner. Vakil basar i
staden Shiraz är en av Irans mest berömda
traditionella och historiska basarer. Denna
basar, som byggdes på Karim Khan Zands
(1759-1779 e.Kr.) befallning, ligger
nu i centrum i staden Shiraz (öster om
Martyrernas rondell).

Shah Cheraghs mausoleum
(Aramgah-e Shah Cheragh)
Shah Cheraghs (Lyktans kungs)
mausoleum är Shiraz kommuns mest
magnifika och viktigaste religiösa
centrum. Dess vattenliljeformade kupol
har konstruerats på ett väldigt vackert sätt
och kan skådas från långt håll.

Boken om IRAN Golshan trädgård (Bagh-e ‘Afif Abad)
52 Golshan trädgård ellerAfifabads trädgård
är med en area på ca 127 000 m2 en av
Shiraz vackraste historiska trädgårdar.
Denna trädgård var en av kungarnas
viktiga trädgårdar och friluftsplatser
under safavidernas tid.

Eram trädgård (Bagh-e Eram)
Eram trädgård, vars byggnad och
huvudingång funnits sedan qajarernas
tid, är Shiraz vackraste trädgård. De
dekorativa blommorna och olika
varierande former av växter som finns i
denna trädgård har omvandlat trädgården
till Shiraz universitets botaniska trädgård.

Akemenidiska museet
(Mouzeh-ye Hakhamenshi)
Akemenidiska museets byggnad är Irans
äldsta byggnad som återuppbyggts och
omvandlats till ett specialiserat museum.
Denna byggnad är ett i samlingen av
Persepolis palats som konstruerades av
den akemenidiska dynastin för ca 2500
år sedan. Några andra av denna provins
historiska center och turistmål som kan
nämnas är bl.a. Sassanidiska museet
(Bishapur),Afifabads militärmuseum, Pars
museum, Martyrernas museum, Ardashir
II:s och III:s mausoleum, Salomos
fängelsetorn, Profeten Ayyubs (fvmh)
monument, Sangshekanan (stenbrytarnas)
grotta, Balangans vattenkälla, Qadamgah
vattenkälla, Abband friluftsplats, Parishan
sjö och Margun vattenfall.

Fars

Shiraz antika stormoské (Masjed-e Jame’-e ’Atiq-e Shiraz)
Shiraz stormoské är ett av stadens äldsta byggnadsverk och ligger öster om Shah Cheraghs (fvmh) gård. Efter att ’Amr ibn Layth
Saffari vunnit över kalifens armé år 894 e.Kr. och kommit till Shiraz gav han befallningen om att bygga denna moské. Moskén
blev färdigbyggd samma år.

Delgosha trädgård (Bagh-e Delgosha)
Delgosha trädgård var en av Shiraz viktiga
friluftsträdgårdar under timuridernas tid.
Man har förknippat trädgårdens ålder
med sassanidernas tid, och byggnaden
som finns i den hör till qajarernas tid.
Denna trädgård är stängd under månaden
ordibehesht (april-maj), som är säsongen
för plockning av apelsinblomman.

53

Boken om IRAN

Souvenirer och hantverk
Provinsen Fars olika sorters hantverk och

souvenirer utgörs av mattor, kelim, tyger,

khatam, träsniderier, handgjorda föremål

i silver och mässing, keramik, giveh,
filtar, hantverk av läder, sten och bast och
snickrade hantverk.

Lokal mat

I provinsen Fars olika regioner är speciella

lokala maträtter vanliga, varav några av

dem är olika sorters soppor (majrovssoppa,

granatäppelsoppa, köttsoppa,

yoghurtsoppa, vasslekrämsoppa,

kardehsoppa, dughsoppa m.m.), kalleh

pacheh, olika sorters köttsoppor

(kålköttsoppa, makaronköttsoppa och

linsköttsoppa), kamomillris, morotsris,

kufteh helev, dampokht, räkris,

shirazikålris, olika sorters grytor, olika

sorters burani, alu khak, do piazeh gusht,

do kasni, morgh-o-mosamma, abtamateh,

kangar mast, olika sorters aubergine

(badenjan-e yatimki, shami badenjan, nar

badenjan, halim badenjan och qurmeh

badenjan), kansumeh sabzi, khurak-e

qelyeh mahi, shiraziomelett, rädiskebab,

changal shekar, citrontorshi, mixsallad

och sesamdadlar m.m.

Lokal musik
Utöver instrumental musik har Shiraz även sin egna speciella musik. Några av den musikens melodier, såsom jahrmi, har
uppstått bland invånare i provinsen Fars andra städer. Bidguni (bidkani), hajiuneh (hajiani), migoli, dashtsetani och marvdashti
är även några andra exempel på provinsen Fars lokala musik.
Det finns även tre musikgrupper i qashqaistammen (en av Irans största stammar): asheqer, changier och sarbaner. Qashqaiasheqer har
migrerat från regioner såsom Kaukasien och Shirvan till provinsen Fars och talar turkiska. Idag är kamancheh deras grundinstrument.
Asheqerna förmedlar vanligtvis långa berättelser med en kombination av instrument och sång. Changierna spelar korna, saz
och naqareh. Vanligtvis spelar dessa artister musik under bröllop och övriga fester. Changiernas musik anses vara en fullständig
manifestation av all folkmusik. Sarbanerna spelar stammens folkmelodier med flöjt. Bland stamfolket är flöjt ett gammalt och känt
instrument. Asheqernas och changiernas sånger är på qashqaiturkiska, men sarbanerna sjunger på ett annat språk (kurushi) som
liknar språket pahlavi. Danserna chub (eller jang nameh) och heli är även några av provinsen Fars nomaddanser.

54

Gilan

Provinsen Gilan ligger i norra Iran ochharen area motsvarande 14041,893 km2enligt landsuppdelningen
år 2012 e.Kr. Provinsen gränsar till Kaspiska havet och Republiken Azerbajdzjan i norr, provinsen

Ardabil i väst, provinserna Qazvin och Zanjan i söder och provinsen Mazandaran i öst.

Eftersom provinsen Gilan ligger vid Kaspiska havet har den ett måttligt och fuktigt väder, och regn

faller inte proportionerligt över hela provinsen. Bergskedjan Alborz, med en genomsnittlig altitud på
3000 meter, är som en vägg i västra och södra Gilan, och det finns ingen annan högtrafikerad väg till
Irans andra landområden förutom via Manjil dal. Bergens minsta avstånd till Kaspiska havet (från

Haviq i Talesh kommun) är ca 3 km och deras största avstånd till havet (från Emamzadeh Hashem, på
vägen mellan Rasht-Qazvin) är ca 50 km.
Staden Rasht är centrum i provinsen Gilan och är känd som det silvriga regnets stad. Dess namn
nämndes för första gången i boken Hudud al-’Alam, som skrevs år 982 e.Kr., med egenskapen av
att vara ett stort område. Rasht var först en by som låg mellan de två floderna Gowhar Rud och Siah
Rud, och av denna anledning har den även en lång historia. Men sett till dess stadshistoria nämnde
Hamdallah Mustawfi stadens namn för första gången under 1300-talet e.Kr. Staden Rashts välstånd
började fr.o.m. den safavidiska kungen Abbas tid då den var i formen av en by på den tiden, och under

qajardynastins tid växte den p.g.a. den ekonomiska tillväxten mellan Iran och Ryssland.

Staden Rashts orters gamla namn, som för det mesta visar på dess tidigare invånares yrken, har även

nämnts i reseskildringar och är idag kända vid deras gamla namn förutom två tre stycken av dem. De
flesta av dem är enligt följande: Sagherisazan, Rudbartan, Khomiran Zahedan, Dabbaghian, Kuzehgaran,
Khomiran Chehel tan, Chelleh Khaneh, Chamarsara, Ostadsara, Paskyab, Sorkhbandeh, Atashgah-e
Bisotun, Seyqalan, Zarjub, Kiab, Sabzeh Meydan och Do Baradaran (Chahar Baradaran) m.fl.
Provinsen Gilans historia sträcker sig till perioden innan den sista istiden (mellan 50 000-150 000 år
sedan) med stöd från arkeologiska utgrävningar och tecken. Provinsen Gilan, som nämnts vid namn

”Varna” i Avesta, är ett antikt centrum för olika folkgrupper, varav de två folkgrupperna gilaker och

daylamiter är de kändaste av dem. Grekerna kallade detta landområde för Cadusii. Vissa forskare

anser att Cadusii tillhör Irans inhemska folk som fanns innan arierna kom till detta landområde.

Enligt den ryske Diakonoff låg kaspiernas, kadusiernas och gilakernas (Gilans) skogsfyllda områden

i norr i medernas land för ca 3000 år sedan. Gilakerna var även fullständigt självständiga under
medernas tid vid makten. Under 500-talet f.Kr. allierade sig gilakerna med Kyros II och störtade
medernas styre. Under sassanidernas tid förlorade Gilan sin självständighet och Ardashir I erövrade

Gilan m.h.a. en armé beståendes av 30 000 manliga soldater och ca 10 000 ryttare. Gilan hade en

iögonfallande framgång under slutet av qajardynastins tid och blev en port mot Europa. Under den

konstitutionella revolutionen hade gilanborna även en viktig roll i att göra revolutionen framgångsrik.

Ardabil Kaspiska havet

Vastazarbaijan Ostazarbaijan

Zanjan Gilan Golestan Nordkhorasan
Kurdistan Semnan Khorasan Razavi
Qazvin Alborz Mazandaran
Tehran

Kermanshah Hamadan Qom

Markazi

Ilam Lorestan Esfahan

Chahar Mahal Yazd Sydkhorasan
och Bakhtiari

Khuzestan
KBouhygeirluAyhemh oadch

Kerman

Bushehr Fars

Hormozgan Sistan och Baluchistan

Persiska viken

Omanbukten

Geografisk position
Provinsen Gilan ligger i norra Iran bland bergskedjorna Alborz och Talesh och vid Kaspiska havets stränder. Staden Rasht är
centrum i provinsen, och några av dess andra viktiga städer är bl.a. Astara, Astaneh-ye Ashrafiyeh, Bandar-e Anzali, Rudbar,
Rudsar, Shaft, Sume’eh Sara, Fuman, Lahijan och Langrud.

Väder
Generellt omfattas provinsen Gilan av en måttligt och fuktigt klimat och är den fuktigaste regionen vid Kaspiska havets södra
stränder. Närheten till Kaspiska havet, blåsten av lokala vindar såsom Garmish och Manjil, altituden och utsträckningen av
västra Alborz bergskedja och Talesh bergskedja, förflyttningen av de norra och västliga luftströmmarna och täta skogar hör till
de viktigaste faktorerna bakom provinsens väder.

Historia och kultur
Enligt en del indikationer och arkeologiska utforskningar sträcker sig Gilans historia till perioden innan den senaste istiden
(50 000-150 000 år sedan). I samband med ariernas och andra folkgruppers migration till detta landområde uppstod nya
folkgrupper efter att migranterna och regionens inhemska invånare blandats samman. De två grupperna gil och deylam utgjorde
då majoriteten av alla invånare. Dessa två gruppers regenter hade från början fullständigt frihet och de underkastade sig aldrig
främlingar eller andra regenter, och de böjde sig inte ens inför medernas styre. Under 500-talet f.Kr. allierade sig gilanerna
med den akemenidiske Cyrus och störtade medernas regering. Under sassanidernas tid förlorade Gilan sin självständighet.
Efter de muslimska arabernas seger över iranierna omvandlades Gilan till alaviternas tillflyktsort. Under Öljaitüs tid lyckades
mongolerna få makten över detta landområde för en kort period. Gilanerna spelade en viktig roll för safavidernas ankomst till
makten. Kulturellt sett är även provinsen Gilan en av Irans speciella regioner vilket har gett upphov till en rad av gamla och
antika traditioner.

57

Boken om IRAN Kolah Farangi herrgård
58 (Emarat-e Kolah Farangi)
Denna herrgård ligger i en park
(Mohtasham trädgård) i staden Rasht
och anses vara en av Rashts vackraste
byggnader.

Mirza Kuchak Khan Jangalis
mausoleum (Aramgah-e Mirza
Kouchak Khan Jangali)
Mausoleumet tillhörande Mirza Kuchak
Khan Jangali, känd som Befälhavare
Jangal (Skog), ligger i södra Rasht i
”Soleyman Darab”. Han stod emot
MuhammadAli Shahs despoti och därefter
främmande ockupationsmakter.

Anzali våtmark (Talab-e Anzali)
Anzali våtmark hör till Gilans vackraste
vattenlandskap. Det finns vackra öar i
våtmarken och bredvid den ligger de två
vackra städerna Bandar-e Anzali och
Abkenar vid dess strand.

Gilan

Masuleh (Masouleh)
Masuleh ligger i öst i Talesh bergskedja. På grund av typen av arkitektur för husen i detta område har området blivit känt
internationellt. Fasaderna på dess trappliknande hus, som ligger på en grön bergssluttning, de höga bergen och Khorushan
flod (Masuleh Rudkhan) har gjort området till en av Gilans och Irans mest fascinerande och sevärda utsikter. Några andra
historiska centrum och turistmål i provinsen som kan nämnas är bl.a. Kashif al-Saltanahs mausoleum, Sadri herrgård, Golshan
badhus, Mazandarans hav, Lavandevils vattenfall, Kuteh Kumeh varmvattenkälla, Lavandevils djurpark, Anzali våtmark, Lakan
saltvattenkälla, Damash mineralvattenkälla och Leylrud grotta.
Souvenirer och hantverk
Provinsen Gilans hantverk och souvenirer består av
svarvade och fint utformade träföremål, träskulpturer,
mosaik, korgar och föremål av bast och bambu, lergods
och keramik, målningar på pumpor, filtar, sjalar, siden,
jajim, kelim, chamush (speciella skor), virkning, chador
shab (speciella rutformade lakan), små mattor, olika
sorters syltar och kolucheh (en speciell kaka).
Lokal mat
Några av provinsen Gilans lokala maträtter är bl.a. olika
sorters soppor, olika sorters grönsaksomeletter (kuku),
olika såser, shami, morgh-e fesenjan/laku, mirza
qasemi, baqala qateq (baserad på bondbönor), torsh
tareh, kuyi khoresh, sir qaliyeh, alu mosamma’, anar
bij, shesh andaz, sirabij, shirin tareh khalu abeh, lungi,
vavishka, fibijfisk och mutan jenn.
Lokal musik
Provinsen Gilan har en av de rikaste musikaliska kulturskatterna. Poesi och musik har sedan förr i tiden haft en viktig ställning i
gilanernas kultur, på sådant vis att speciella sånger spelats under de flesta traditionella ceremonierna såsom bröllopsceremonier,
glättiga nyårsceremonier och jordbruksceremonier. Zenj, tanbur-e gilani, sorna, neqareh och ney är några av provinsens
traditionella musikinstrument.

59



Golestan

Provinsen Golestan ligger i norra Iran och har en area motsvarande 20367,127 km2 enligt
landsuppdelningen år 2012 e.Kr. Provinsen gränsar till Republiken Turkmenistan i norr, provinsen
Mazandaran och Kaspiska havet i väst, provinsen Semnan i söder och provinsen Nordkhorasan i öst.
Denna provins har en särskild ställning för turismindustrin p.g.a. dess särskilda och varierande
väderförhållanden, långa historia, stora mängd av antika verk och utsökta och iögonfallande naturliga
sevärdheter.
Hela provinsen Golestan, och speciellt dess centrum, staden Gorgan, är ett av Irans viktiga
civilisationscentrum med en 6000 års lång historia och är full av gudomliga välsignelser, på sådant
vis att man kan skåda fyra årstider under varje årstid under året i denna provins, och detta är en av den
blomstrande provinsen Golestans unika och exklusiva egenskaper.
Vädret är halvfuktigt och halvtorrt i provinsen. Luftfuktigheten minskar från väst mot öst i provinsen
och luften blir då torrare. Temperaturen minskar även från norr mot söder. Årets kallaste månader är
december och januari månad, och årets varmaste månader är juni och juli månad. Två luftströmmar
har en viktig roll för provinsen Golestans väderförhållanden. Den norra luftströmmen kommer till
provinsen från Sibirien och för med sig snö som faller på södra sidans höga höjder och regn vid
utlöpare och medeltempererade remsor under hösten och vintern. Den andra luftströmmen är den västra
luftströmmen som kommer från Atlantiska oceanen och Medelhavet och för med sig regn under vintern
och ökad luftfuktighet och kvalm under sommaren. Således skådas den största mängden regn under
vintermånaderna och den minsta mängden av det under sommarmånaderna. Trots allt detta får provinsens
ena norra halva, som är den halvtorra och torra delen, minst regn, och p.g.a. hög avdunstning av vatten
har den även många salta och improduktiva marker. Trots att regnnivån i provinsen Golestan är mindre
än vad det är för de två norra provinserna Mazandaran och Gilan är det mycket bättre jämfört med andra
provinser, och dess genomsnittliga årliga nederbörd är tre gånger så mycket som det är i hela landet.
Staden Gorgan är centrum i provinsen Golestan. Golestan är ett nytt namn för ett historiskt landområde
som under historiens gång fram till 1200-talet e.Kr. hette Staten Gorgan. Efter det fram till början av
2000-talet hette det Astarabad, och i texter från de första islamiska perioderna hette det Jorjan. Fr.o.m.
februari år 1938 har det hetat Gorgan. Denna provins var en del av provinsen Mazandaran fram till år
1997, men under det året blev den en självständig provins och Gorgan kommun valdes ut som dess
centrum.
Detta landområdes historiska bakgrund sträcker sig 7000 år bakåt i tiden. Historien för Kiaram grotta
i byn Farang, som är en del av Galikash, sträcker sig bakåt till den äldre stenåldern. Nya forskningar
visar att Gorgans region beboddes 6000 år innan civilisationen innan arierna. De äldsta verken från den
yngre stenåldern i Iran har hittats i Kamarband grotta och Hitu grotta nära Behshahr. Dessa verk visar
på den tidens folks bekantskap med krukmakeri, vävkonst, att göra djur såsom bergsgetter tama och
konstruktion av polerade stenverktyg.

Ardabil Kaspiska havet

Vastazarbaijan Ostazarbaijan

Zanjan Gilan Golestan Nordkhorasan
Kurdistan Semnan Khorasan Razavi
Qazvin Alborz Mazandaran
Tehran

Kermanshah Hamadan Qom

Markazi

Ilam Lorestan Esfahan

Chahar Mahal Yazd Sydkhorasan
och Bakhtiari

Khuzestan
KBouhygeirluAyhemh oadch

Kerman

Bushehr Fars

Hormozgan Sistan och Baluchistan

Persiska viken

Omanbukten

Geografisk position
Provinsen Golestan ligger i Irans norra del. Denna provins har fått en speciell ställning sett till kulturarv och turistattraktioner i
landet p.g.a. att den har en sju tusen år lång historia och existensen av fler än tusen värdefulla historiska och kulturella verk, och
även p.g.a. att den har utsökta utsikter och naturliga scenerier såsom berg, skogar, slätter, dalar, öken, sjöar, vikar, öar, vattenfall,
våtmarker och sommarbyar. Staden Gorgan är centrum i provinsen, och Gonbad-e Kavus, Ali Abad, Azad Shahr, Minudasht,
Bandar-e Gaz och Bandar-e Torkeman är några av provinsens andra viktiga städer.

Väder
På grund av provinsen Golestans varierande klimat är den en av landets bördigaste regioner och en av landets regioner med mest
potential sett till naturresurser. Generellt sett har provinsen ett måttligt medelhavsväder i de flesta delarna, men Gorgans slätter
och dalar har ett halvökenklimat och varmt väder p.g.a. dess närhet till Turkmenistans öken, distans till havet och låga altitud.

Historia och kultur
Provinsen Golestan har fram tills 1200-talet e.Kr. känts igen som ”Staten Gorgan” och därefter tills början på 1500-talet känts
igen som ”Astar Abad”, men den har nämnts som ”Jorjan” i de flesta texter från början på den islamiska perioden. Enligt studier
som har utförts i provinsen Golestan sträcker sig denna regions historia till ca 7000 år f.Kr. Enligt upphittade verk från Ghar-e Key
Aram grotta, som ligger i Farang by, har den galiciska delen av Golestan bebotts av människor på mellan- och senpaleolitikum
och har därmed blivit känd som en av de äldsta bosättningsplatserna tillhörande urtidsmänniskor. Utgrävningarna i Turang
Tappeh, som ligger i närheten av Gorgan, visar att regionen är minst lika gammal som Shahr-e Sukhteh i Sistan och Baluchistan.

63

Boken om IRAN Imamättling Yahya ibn Zayd (fvmh)
64 (Emamzade Yahya ibn Zayd (‘a))
Ett heligt pilgrimsmål, vid namn ”Imamättling
Yahya ibn Zayd”, finns kvar från förgångna perioder
bland staden Jorjans ruiner. Byggnaden tillhörande
Imamättling Yahya ibn Zayd, Imam Zayn
al-’Abidins (fvmh) barnbarn, ligger på Gonbad-e
Kavus kommuns västra sida. Denna Imamättling
har en stor byggnad, en vidsträckt inhägnad och en
veranda med spegeldekorationer.

Stormoskén (Masjed-e Jame’)
Gorgans stormoskés ursprungliga byggnad, och
speciellt dess gamla minaret, tillhör seljukernas tid.

Qabus torn (Borj-e Qabous)
Som världens högsta tegeltorn tillhör Gonbad-e
Qabus torn Irans mest enastående värdefulla
arkitektoniska verk från den islamiska tiden. Detta
torn ligger norr om staden Gonbad-e Kavus och
i mitten av Qabus park. Denna byggnad hör till
ziyariddynastin och ligger 3 km från den historiska
staden Jorjans ruiner, där ziyaridregeringen hade sitt
säte, och är ett värdefullt minnesmärke från regionens
Jorjans storhetstid och från ziyariddynastin.
Bland de viktiga orsakerna bakom konstruktionen
av denna byggnad som kan nämnas var bl.a. att man
ville visa upp arkitektonisk islamisk konst och skapa
ett minnesmärke, ett minne av ziyariddynastins
storhetstid, ett mausoleum och en vägledare för
resenärer och handelskaravaner som passerade
denna region.

Golestan

Kaspiska havet (Darya-ye Khazar)
Kaspiska havets stränder och sandbanker, som ligger
i anslutning till gröna slätter och höga uppåtblickande
berg, tillhör Irans och provinsen Golestans mest
sevärda platser. Kaspiska havet är världens största sjö,
och av just denna anledning kallar man det för hav.
Det har en avgörande roll för klimatet vid norra Irans
kustområden. Provinsen Golestans stränders unika
skönheter beror även på existensen och bevarandet
av ekosystemet i detta hav. I provinsen Golestan
finns de två hamnarna Bandar-e Gaz och Bandar-e
Torkeman där det finns transport-, frilufts- och rekre-
ationsmöjligheter. Bland provinsens andra turistmål
och historiska centrum kan man bl.a. nämna den
historiska staden Tamisha, Gabri borg, Hezar Pich
kulle, Aqa Muhammad Khan Qajars palats, Golestans
nationalpark, vattenfallen Loveh, Kabudval och
Shirabad och Daland skogspark.

Souvenirer och hantverk
Existensen av olika etniska och nomadiska folkgrupper
bland perser, turkar, turkmener, kosacker, balucher,
sistaner, khorasaner, shahruder, kisilbascher och kurder,
och existensen av skickliga och smakfulla artister och
hantverkare har lett till att olika sorters traditionella
konstverk bevarats, förnyats och producerats i
provinsen Golestans olika delar. Bland provinsens
viktigaste hantverk och souvenirer kan man nämna
bl.a. jajim, turkmenska poshtikuddar och mattor, filtar,
qarchin, kelim, krukor, broderade tyger, sidenbroderade
tyger, turkmenska smycken, musikinstrument och
turkmenska sjalar.

Lokal mat
På grund av existensen av olika folkgrupper har provinsen Golestan en speciell matvariation. Bland de maträtter som
finns i provinsen kan man bl.a. nämna olika sorters soppor (hali ash, gowjeh ash och mash ash), olika sorters kebabrätter,
grönsaksomelett (kuku sabzi), gusht-e torsh, kotlett, shami, morgh-e torsh, tah beryan, olika sorters fiskrätter, ris med kyckling
och aubergine, khurak-e gusht, spenatris, körsbärsris, squashgryta med ris, granatäppelgryta, kyckling med ris, grönsaksris med
kött, linsris med kyckling, kachi, merghanehyoghurt (en typ av förrätt), olika typer av bröd, sötsaker såsom saq-e arus, sötsaker
med honung/valnötter, shirini-ye gerduyi-e rusi, helva med ingefära/valnötter, pishmeh och paderazi.

Lokal musik
Traditionell katulimusik och turkmensk musik räknas tillhöra provinsen Golestans vanligaste och mest signifikanta traditionella
musik. I denna provins är det även vanligt med traditionell mazandarani- och sistanimusik. Traditionell turkmensk musik:
Turkmenska musiker kallas för ”sazande” och deras sångare för ”bakhshi”. Bland turkmenska musikinstrument kan man nämna
bl.a. do tar, kamancheh, qavuz, tuytek (flöjt) och vayedda bughin (ney-e haft band). Dock är do tar (två strängar) och kamancheh
(liten båge) de viktigaste av dem. I Turkmen Sahra har musiken sedan lång tid tillbaka närvarat i människornas liv som en andlig
pelare och som för det mesta bevarats och producerats av bakhshierna, som är ett levande bevis på denna regions historia.

65



Hamadan

Provinsen Hamadan ligger i västra Iran och har en area motsvarande 19367,898
km2 enligt landsuppdelningen år 2012 e.Kr. och täcker 1,19 % av landets yta.
Denna provins gränsar till provinserna Zanjan och Qazvin i norr, Lorestan i söder,
Markazi i öst och Kermanshah och Kurdistan i väst.
Provinsen Hamadans väder varierar p.g.a. existensen av höga berg, floder och
flertalet fyllda vattenkällor och höga och låga landområden. Därmed är det kallt
i dalarna norr om Alvand berg och måttligt i centrum. Provinsens vintrar är kalla
med mycket snöfall och regn och dess somrar är måttliga.
Denna provins består mest av bergstrakter, som räknas som en del av Zagros
interna förberg. Hamadan kommun ligger i provinsens mitt längs en vidsträckt
dal som omringas av Alvands höga berg från två sidor. Provinsen Hamadans berg
hör till landets västra och centrala bergskedja och har en riktning från nordväst
till sydöst såsom Markazis berg och täcks av snö under merparten av året. Av just
denna anledning finns det många vattenkällor och floder i den.
Namnet Hamadan kommer från termen ”Hagmatanah” på fornpersiska som skrevs
i Bisotuninskriften utav akemeniden Dareios I. I antikens Grekland brukade man
säga Ekbatan istället. Den franske forskaren Jacques de Morgan skrev: ”Den enda
viktiga staden i denna region är utan tvekan Hamadan och det forntida Ekbatan,
medernas huvudstad, som Herodotos såg.” I vissa kilinskrifter har denna stad
kallats för Ekbatan.
Hagmatanah har bildats av de två orden ”hang” och ”matana” som betyder
samlingsplats. Detta ord har nämnts som ”Akhmatha” i Toran och är en
kombination av hakha på zendiska och thana på pali, som är en gren av språket
sanskrit. På persiska betyder thana vänner eller plats och akhmatha har översatts
till ”vänskapsstad”, eftersom Irans kungar brukade bjuda in sina vänner till denna
stad under sommaren. På mynt från sassanidernas tid som präglats i Hamadan kan
man skåda stadens namn i formen ”Ahm”, som är förkortningen av ”Ahmatana”. I
de första islamiska texterna har stadens namn även nämnts i formen ”Hamidhan”.
Som en av Irans äldsta städer har Hamadan en flera tusen år gammal historia.

Ardabil Kaspiska havet

Vastazarbaijan Ostazarbaijan

Zanjan Gilan Golestan Nordkhorasan
Kurdistan Semnan Khorasan Razavi
Qazvin Alborz Mazandaran
Tehran

Kermanshah Hamadan Qom

Markazi

Ilam Lorestan Esfahan

Chahar Mahal Yazd Sydkhorasan
och Bakhtiari

Khuzestan
Kohgiluyeh och
Buyer Ahmad

Kerman

Bushehr Fars

Hormozgan Sistan och Baluchistan

Persiska viken

Omanbukten

Geografisk position
Provinsen Hamadan räknas tillhöra landets västra provinser. Denna provins anses tillhöra landets västra, höga,
kalla och blåsiga bergsregioner. Staden Hamadan är centrum i provinsen, och städerna Asad Abad, Bahar,
Tuyserkan, Razan, Kabudar Ahang, Malayer och Nahavand är några andra av provinsens viktiga städer.

Väder
Generellt sett varierar provinsens väder p.g.a. existensen av höga berg och flertalet floder, vattenrika vattenkällor och höga och
låga landområden. Av denna anledning är vädret kallt i dalarna norr om Alvand berg och måttligt i dalarna i centrum. Provinsens
vintrar är kalla och regniga med mycket snöfall och dess somrar måttliga.

Historia och kultur
Provinsen Hamadan anses vara en av Irans historiska regioner och de äldsta civilisationscentrumen. Resultaten av studierna och
utgrävningarna vid Tepe Giyan visar att folket som bodde i provinsen för 6 000 år sedan hade en relativt avancerad kultur och
civilisation. I assyriernas äldsta steninskription har Hamadan kallats för ”Akasaya”, som betyder Kassiternas land. Detta visar
att staden Hamadans historia åtminstone sträcker sig bakåt till det tredje årtusendet f.Kr. Den grekiske historikern Herodotos
har skrivit att mederna kunde skapa en politisk och militär organisation under ledarskapet av en person vid namn Deioces och
etablera Irans första mäktiga regering i slutet av 700-talet f.Kr. Deioces valde staden Hamadan som huvudstad och magnifika
fortifieringar byggdes på hans befallning. Enligt majoriteten av historiker och arkeologer är Hamadans historiska kulle Tepe
Hegmataneh en del av det som finns kvar från dessa fortifieringar. Under akemenidernas tid uppmärksammades Hamadan speciellt
i formen av en av dynastins tre huvudstäder. Under parternas tid, då Ktesifon var landets huvudstad, var Hamadan de partiska
kungarnas huvudstad och boplats under sommaren. Under 1100-talet e.Kr. flyttade seldjukerna på sitt centrum från Bagdad till
denna stad. Hamadan förstördes då timuriderna kontrollerade Iran. Under de safavidiska sultanernas tid återuppbyggdes staden
Hamadan, och efter att denna dynasti fallit erövrades Hamadan av den osmanske guvernören Ahmad Pasha. Men Nader Shah
Afshar lyckades driva ut de osmanska inkräktarna och enligt ett avtal återvände Hamadan igen till Irans ägor.

69

Boken om IRAN Filosofen, läkaren och forskaren Avicennas
70 mausoleum (Aramgah-e Bou-’Ali Sina)
Avicennas (Abu ’Ali Sinas) mausoleum ligger i
staden Hamadan. Med hänsyn till arkitekturstilen
på 900-talet e.Kr., den tid då filosofen levde, har
kupolens design och arkitektur utformats likt det
äldsta historika byggnadsverket från den islamiska
tiden i Iran (Qabus kupol). Mausoleumet har tolv
pelare som symboliserar de tolv vetenskapsinrikt-
ningarna på Avicennas tid. Den största skillnaden
mellan Avicennas mausoleum och Qabus kupol är
dimensionerna då detta mausoleum är hälften så
stort som Qabus kupol.

Baba Tahers mausoleum (Aramgah-e Baba Taher)
Baba Taher var en av de stora gnostikerna och
poeterna under slutet av 900-talet och början på
1000-talet e.Kr. Hans mausoleum ligger uppe på
en kulle i nordvästra Hamadan. Den ursprungliga
byggnaden är kvadratisk med en area på 10 m2 och
har bildats av en serie prismor som har öppningar
som släpper in ljus.

‘Ali Sadr grotta (Ghar-e ‘Ali Sadr)
Denna grotta ligger i ’Ali Sadr by i Kabudar Ahang
kommun och är en av världens naturliga underverk.
Grottan, som ligger 1900 m.ö.h., är ett sällsynt
exempel på vattengrottor som man kan paddla
kajak i. Det finns två andra grottor i det berg som
’Ali Sadr grotta ligger i vid namn Subashu och
Sarab. Geologer daterar bergets stenar till den andra
geologiska perioden, alltså jura (190-136 miljoner
år sedan). Det man hittat inuti grottan indikerar att
denna grotta varit en boplats för urtidsmänniskor.
’Ali Sadr grotta är en av Irans och världens vackraste
naturliga sevärdheter och är ett unikt fenomen i sitt
slag, speciellt p.g.a. existensen av sammanhängande
vattenpassager och stora sjöar så att man kan
paddla kajak i hela grottan. Vattnet i grottans sjöar
är genomskinligt, luktfritt och smakar normalt och
det finns inte någon form av djurliv i det. Vattnet i
grottan kommer från underjordiska vattenkällor och
det kontinuerliga fallet av vatten från väggar och tak
som i överlag är regnvatten.

Qorban torn (Borj-e Qorban) Hamadan
Denna historiska byggnad ligger i Hamadans 71
zendiska område och nära Ibn Sina gymnasium.
Tornet är en gravplats för ”Sheikh al-Islam Hasan
ibn ’Attar Hafiz Abu al-’Ala’” (enligt gravplatsens
tydliga inskription) och en grupp seldjukiska
regenter. Hafiz Abu al-’Ala’ gick bort år 1127 e.Kr.

Ganjnamehs steninskriptioner
(Sangnabashteh-haye Ganjnameh)
Ganjnamehs antika steninskriptioner ligger vid en
väg som var en av Persiska kungsvägens ursprungliga
sidovägar och som knöt ihop Hegmataneh, de
akemenidiska kungarnas sommarhuvudstad, med
landets sydvästra del på akemenidernas tid och
som räknades tillhöra en av de högt trafikerade och
säkra vägarna under antiken. På denna plats har
man inskrivit två kungliga befallningar. Den första
steninskriptionen hör till kungen Darius den store
och den andra till kung Xerxes. Inskriptionerna har
urgröpts med kilskrift på tre språk; antik persiska,
elamitiska och babyloniska.

Samen torn (Borj-e Samen)
Detta torn av lersten och lera ligger i staden Samen
och dateras till ca år 1301 e.Kr. Basens diameter är
ca 15 meter lång och tornet består av fyra våningar.

Boken om IRAN Souvenirer och hantverk
72 Provinsen Hamadan är en av de regioner
vars handgjorda produkter är väldigt
berömda på nationell nivå. Till och med
vissa av dess hantverk, såsom keramik, är
viktiga för exporten till utlandet. Keramik
och krukmakeri är provinsens mest
framstående hantverk vars största centrum
är Lalejin, som ligger 3 mil från Hamadan.
Produkter i skinn, mattor, kelim, jajim,
träsniderier, giveh, sötsakerna angosht
pich och basluq, druvsaft, plommon,
valnötter, gröna russin och honung är
några av provinsens andra souvenirer och
hantverk.

Lokal musik
Provinsen Hamadan har gett plats åt olika
folkgrupper såsom lurer, kurder och turkar.
Av just denna anledning karaktäriseras en
stor del av provinsens mugammusik av
sång och slag. I provinsen Hamadan spelas
vanligtvis turkisk musik med instrumentet
chagur (chugur) och ibland med
instrumentet badi balaban. Det är även mer
eller mindre vanligt med att spela turkiska
melodier med tre- eller fyrsträngad
kamancheh och persisk tar. Ibland används
även dohol, sorna och tutak (sho’dadak) på
bröllop. Inom detta område och speciellt i
provinsens nordvästra del är det också
vanligt med att spela tar och tanbur.

Lokal mat
Bland provinsens lokala maträtter kan man
nämna bl.a. kufteh hamadani, ash-e borush,
taleh konji, tamashi, sar kuleh, olika sorters
soppor (rissoppa, ash-e tarkhine, ash-e
amash, dughsoppa, ash-e khiyar chanbar,
ash-e ghureh, ash-e kachi), olika sorters
köttsoppor (abgusht-e ghureh, abgusht-e
beh, abgusht-e qurmeh, abgusht-e kalam
qamari, abgusht-e kalam), reshteh torshi,
reshteh polu, kabab rizi, shami, ostomelett,
vinbladsdolmar, halim hamadani och olika
sorters syltar och ättikslag.

Hormozgan

Provinsen Hormozgan har en area motsvarande 70 712,06 km2 enligt landsuppdelningen år
2012 e.Kr. och är landets åttonde största provins. Denna provins är Irans sydligaste provins
och ligger norr om Hormuzsundet. Provinsen gränsar till provinserna Kerman i norr och
nordöst, Fars och Bushehr i nordväst och väst och Sistan och Baluchistan i öst och Persiska
vikens varma vatten och Omanbukten i söder. Staden Bandar Abbas är centrum i provinsen.
Förutom en tunn strandremsa, högst 3 mil från havets strand där vädret är varmt och fuktigt,
och relativt höga bergs- och slättområden i norr nära gränsen mot Kerman och Fars där
vädret är halvmåttligt, är vädret i resterande områden i Hormozgan varmt och torrt. Generellt
sett påverkas provinsen Hormozgan av ökenväder och har långa och varma somrar och
korta och milda vintrar.
Provinsens väder påverkas av olika nordvästliga och sydliga luftströmmar och generellt sett
är det torrt och det regnar lite. Nederbörden sker oftast i form av skurar och översvämningar
under vintermånaderna och en ofantlig mängd flytande vatten förflyttas från en yta större än
100 000 km2 i provinsens olika avrinningsområden till Persiska viken och Omanbukten. I
Hormozgan blåser även olika vindar under hela året beroende på årstid och de viktigaste av
dem är Bad-e Shomal (Nordvinden), Qus (Vindbågen), Na’shi (Kadavervinden), Soheyli,
Lavar, ’Aqrabi (Skorpionvinden), Ayyubi och Bahri (Havsvinden). Vinden Lavar kommer
speciellt i provinsens varma och torra ökenområden och är även känd som ”Vindens eld”.
Staden Bandar Abbas är centrum i provinsen Hormozgan och räknas idag som en av Irans 20
största städer och centrum för landets viktiga ekonomiska och handelsmässiga aktiviteter.
Dess tidigare namn var Bandar Gombrun. Som landets största ingång och utgång hade
Bandar Abbas en väldigt värdefull roll i att importera landets förnödenheter under tiden
för Iraks påtvingade krig mot Iran eftersom Abadans och Khorramshahrs viktiga hamnar
attackerades av fienden. Denna stad, som ligger i slutet av Persiska viken och Persiska
vikens och Omanbuktens gemensamma del av huvudvägen, spelar just nu även en viktig
roll för landets import och export.
Landets viktiga havsrelaterade och infrastrukturella anordningar, såsom Bandar
Shahid Raja’ie, Bandas Abbas oljeraffinaderi, al-Mahdi aluminiumfabrik, Hormozgan
aluminiumfabrik, Persiska vikens skeppsbygge och Hormozgans stål och cement, är bland
denna provins starka ekonomiska centrum. Provinsen Hormozgan är landets lönsammaste
provins, men tyvärr hamnar den på 24:e plats bland Irans provinser sett till budgetfördelning.

Ardabil Kaspiska havet

Vastazarbaijan Ostazarbaijan

Zanjan Gilan Golestan Nordkhorasan
Kurdistan Semnan Khorasan Razavi
Qazvin Alborz Mazandaran
Tehran

Kermanshah Hamadan Qom

Markazi

Ilam Lorestan Esfahan

Chahar Mahal Yazd Sydkhorasan
och Bakhtiari

Khuzestan
KBouhygeirluAyhemh oadch

Kerman

Bushehr Fars

Hormozgan Sistan och Baluchistan

Persiska viken

Omanbukten

Geografisk position
Provinsen Hormozgan är Irans sydligaste provins och ligger vid Persiska vikens och Omanvikens stränder. Hormozsundet är
en av regionens känsligaste och livskraftigaste vattenvägar. Den historiska staden Bandar Abbas är centrum i provinsen och
är i dagsläget en av Irans 20 största städer. Staden anses vara ett centrum för landets viktiga ekonomiska och handelsmässiga
aktiviteter. Bland provinsen Hormozgans andra viktiga städer kan man nämna bl.a. Abu Musa, Bandar-e Jask, Bandar-e Langeh,
Haji Abad, Rudan (eller Dehbarez), Qeshm, Kish, Minab, Tonb-e Bozorg och Tonb-e Kuchak.

Väder
Provinsen Hormozgan är en av Irans varma och torra regioner och dess klimat påverkas av halvökenväder och ökenväder. Vid
strandremsan är vädret väldigt varmt och fuktigt under somrarna och väldigt måttligt under vintrarna.

Historia och kultur
Provinsen Hormozgan har en flera tusen år lång historia. Hormozgans hamnar och öar har haft en särskild betydelse och ställning
under olika perioder innan islam. Persiska havet/Omanviken och dagens Persiska viken, som provinsen Hormozgan även ligger
bredvid, anses vara ett av världens äldsta hav. Det finns utspridda dokument som baseras på grekiska historikers texter om
Persiska viken fram till 300-talet f.Kr. Tydligen har det levt folkgrupper vid Persiska vikens västra stränder och Irans sydvästra
slätter väldigt långt bakåt i tiden. Det finns även belägg på uppkomst och expansion av navigation under den antika perioden.
Bland annat kan man hänvisa till babyloniernas navigering i Persiska viken under 600-talet f.Kr. Det första säkra dokumentet
gällande navigation i Persiska viken hör till en av den makedonske Alexanders amiraler Nearchus tid. År 1506 e.Kr. omringade
portugeserna Hormoz ö för att skydda Portugals intressen gentemot egyptiska och venetianska affärsmän. Hormoz hamn ansågs
vid den tiden vara nyckeln till affärer i Persiska viken. Kung Abbas I avslutade portugesernas styre i Hormoz ö och Persiska
viken m.h.a. engelsmännen. Efter första världskriget fick Persiska viken en ekonomisk betydelse och blev strategiskt viktig i
formen av det viktigaste oljecentrumet i världen och en viktig källa för industriell tillväxt. Provinsen Hormozgans strategiska
situation fick utländska regeringar och länder att visa en speciell uppmärksamhet mot denna region.

75

Boken om IRAN Hezareh fästning
76 (Qal’eh-ye Hezareh (Bibi Minou))
Hezareh fästning är den enda historiska
byggnaden som finns i staden Minab.
Folk är övertygade om att två systrar vid
namn Bibi Minu och Bibi Nazanin byggde
denna stad förr i tiden. Denna fästning var
det lokala regeringscentrumet fram till
slutet på qajarernas tid.

Underjordsstaden (Shahr-e Zirzamini)
Kishs underjordsstad/akvedukt är mer än
2500 år gammal och har försett öns invånare
med drickbart sötvatten, men nu har den
omvandlats till en häpnadsväckande
underjordisk stad med en area på över 10
000 m2. Denna underjordiska kulvertstad
ligger 16 meter under jorden. Dess tak är
8 meter högt och största delen av det är
täckt av fossiler, snäckor och koraller som
är flera miljoner år gamla enligt experter.

Den historiska staden Harireh
(Shahr-e Tarikhi-e Harireh)
Den antika staden Harirehs omfattning av
sänkor, höjder och ruiner har en area på
ca 120 hektar. Denna storlek talar om att
det fanns en stor och blomstrande stad i
denna region under en tid och som gav
plats åt en stor befolkning. Det som finns
kvar från denna stad idag är en volym av
stadsarkitektur.

Hormozgan

Portugesernas fästning
(Qal’eh-ye Portoghali-ha)

Denna fästning byggdes år 1621 e.Kr.

på Qeshm ö på den spanska kungens

befallning. Fästningen har två murar och
torn i fyra hörn. Inuti fästningen finns det
fortfarande ett par rostiga kanoner.

Namakdan grotta (Ghar-e Namakdan)
Denna grotta är världens största saltgrotta med en längd på 6850 meter. En del av bergen på Qeshm ö har omvandlats till saltberg
och saltgrottor p.g.a. ansamlingen av salt från havsvattnet.
Bland provinsens andra historiska centrum och turistmål kan man nämna bl.a. Kharbas grottor, Bad Afshans steninskriptioner,
fästningarna Khamir och Lashtan, Bandar Abbas stora museum, öarna Qeshm och Kish och Khurgu varmvattenkälla.

77

Boken om IRAN

Souvenirer och hantverk

I provinsen Hormozgan har inhemska hantverk en speciell

ställning i folkets kultur och traditioner. Traditionella

broderier är några av de viktigaste hantverksinriktningar-
na och är en del av denna regions kvinnors och flickors
oskiljaktiga inhemska täckning. Keramiska produkter,

bastprodukter, traditionell vävning, krukmakeri, broderier
med bl.a. guld, silver och andra metaller, mattor, filtar, tält,
chanteh-vävning, shirikipich (en sorts markduk), olika
typer av marinhantverk och även dadlar anses vara några

av provinsens hantverk och souvenirer.

Lokal mat

Det lagas speciella lokala maträtter i provinsen

Hormozgans olika stads- och byområden varav man kan

nämna bl.a. ångkokta räkor, hariseh, qabuli, kubeh, olika
sorters fiskrätter (havari, suri och hur), räkor och potatis,
beryani, kalikut, pekareh (pakura), do-piyazeh, ab piyazeh,
mahyaveh, karlang, suragh, rostad fisk, ’ankas (bläckfisk),
palshk (musslor), khurak-e singu (krabba), ma’jun-e
daryayi (havsröra), kuseh kababi, kolomba, zibun, muflak,
hala (katugh och ägg), khorma rowghani, olika sorters

grytor, bröd och ättikslag.

Lokal musik
Provinsen Hormozgans musik, som är inspirerad av regionens varma natur och är full av passion, energi och värme, påminner

om folkets ansträngningar och strävanden i olika delar av deras liv. Befolkningssammansättningen är av stor vikt vid studier om

regionens musik. I denna region lever det förutom lokala invånare även andra folkgrupper såsom människor vars förfäder för

väldigt länge sedan invandrat från Afrika. Enligt vissa vetare

har musiken vid södra Irans stränder en djup och rotfast relation

till afrikansk inhemsk musik. ”Sabalu”, som är en av de vanliga

formerna i den lokala musiken, är sång som kombineras med
instrumentet dayereh. Sabalus dans och musik är influerad av
afrikansk musik. ”Yazleh” är en annan vanlig form i den lokala

musiken. Yazleh spelas av en grupp oerfarna recitatörer och

utförs endast med handklappningar. ”Liva” är en annan typ av
inhemsk hamnmusik som är influerad av arabisk och afrikansk
musik, och som spelas speciellt vid Zanzibars stränder. Musiken
”zar” är även ett annat minnesmärke från regionens förflutna.
Under zarceremonier används olika musikinstrument. Ett av

detta instrument heter tabireh/tanbureh, som endast spelas

av Baba Zar (ifall ledaren är en man; Mama Zar om det är

en kvinna) eller av någon annan person som Baba Zar ger

sin tillåtelse till. Utöver lokal musik är även religiös musik

väldigt vanlig i provinsen. Enligt regionens invånare har

religiös musik, speciellt den typ av musik som spelas under

månmånaden muharram, en väldigt stor betydelse.

78

Ilam

Provinsen Ilam har en area som motsvarar 20132,844 km2 enligt landsuppdelningen år 2012 e.Kr.
och ligger i landets sydvästra del vid bergskedjan Kabir Kuh, som tillhör bergskedjan Zagros.

Denna provins är granne med Khuzestan i söder, Lorestan i öst, Kermanshah i norr och Irak i väst.

Sett till dess klimat delas provinsen in i följande tre regioner:

1. Mittenregionen som har ett milt väder.

2. Den nordöstra bergsregionen som har ett kyligt väder med långa vintrar.

3. Den sydvästra fältregionen som har ett varmt väder.
Kommunen Ilam etablerades 1929 e.Kr. till staden Ilams centrum nordöst om Deh-e Bala och i
ett område som fått namnet Hoseynabad (förknippas med guvernören Hussein Quli Khan Wali)
och nära byggnader som kvarstår från guvernören. Med tanke på regionens historiska förflutna
och den iranska akademins godkännande fick kommunen namnet Ilam. Bergen Manshts, Sivans,
Shalams och Siah Kuhs stenväggar och skogsdalar omringar staden och fälten runt omkring den
som ett fort. Staden Ilam ligger inte i mitten av provinsen geografiskt sett. Därmed begränsas dess
kommunikativa och handelsmässiga vikt relativt på sådant vis att produkter från avlägsna områden

och byar exporteras till andra provinser. Men skapandet av nätverk av vägar, stadscentrums

anslutningar till Ilam, speciellt närheten till gränsen, relativt lämpligt och gynnsamt väder, politiskt

centrum, existensen av välfärdsinstitutioner m.m. har gett den en speciell ställning. Ilam blev en

del av den femte provinsen, alltså Kermanshah.

Ilams kurdiska dialekt är en av det kurdiska språkets dialekter och är en sorts sydlig kurdisk

dialekt bredvid typerna kalhori, sanjabi och laki. Denna dialekt kallas även för ”feyli” och dess

talare bor mestadels i provinsen Ilam och även i Iraks sydöstra kurdbebodda områden. Folket i
provinsen Ilam är shiamuslimer tillhörande tolv-imam-skolan.
Instrumenten duzleh, joftan, sorna, trumpet, trumma, dohol, shemshal, flöjt och kamancheh
(liten båge) används i Ilams musik. Dessa instrument används under bröllop och krigs- och
sorgeceremonier. Vissa av regionens inhemska instrument, såsom duzleh, har egenskaper som

särskiljer dem från andra iranska instrument. ”Duzleh” eller ”joftan” är tvåtoniga i kontrast till alla

andra iranska instrument som är entoniga och det är även möjligt att använda dem tillsammans
med instrument med flera toner.
”Chubi” är Ilams dansmusik och spelas av en eller flera personer. Utöver denna musiks konstnärliga
och musikala användning spelades den även förr i tiden för att bl. a. förbereda kroppen inför krig.
”Fatapasha”, ”larzaneh”, ”savar-savar”, ”sisma’”, ”qalavi”, ”seh har” och ”geryaneh” är några av
tonerna och rytmerna för denna typ av dans, som är vanlig i områden som bebos av kurder och

lurer. ”Hureh” är även en vokalmusik som tillhör folket i landets västra del, speciellt Ilams folk.

Ardabil Kaspiska havet

Vastazarbaijan Ostazarbaijan

Zanjan Gilan Golestan Nordkhorasan
Kurdistan Semnan Khorasan Razavi
Qazvin Alborz Mazandaran
Tehran

Kermanshah Hamadan Qom

Markazi

Ilam Lorestan Esfahan

Chahar Mahal Yazd Sydkhorasan
och Bakhtiari

Khuzestan
KBouhygeirluAyhemh oadch

Kerman

Bushehr Fars

Hormozgan Sistan och Baluchistan

Persiska viken

Omanbukten

Geografisk position
Provinsen Ilam ligger i sydvästra Iran. Ilam är centrum i provinsen, och dess andra viktiga städer är Abdanan, Eyvan, Darreh
Shahr, Dehloran och Mehran. Bergen Kabir Kuh och Dinar Kuh är några av provinsens viktigaste höjder.

Väder
Provinsen Ilam räknas tillhöra landets varma regioner sett till dess klimatförhållanden. P.g.a. existensen av höjderna Kabir Kuh
och Dinar Kuh är det stora skillnader i temperatur och regn i dess norra, södra och västra delar, på sådant vis att tre regioner
bildats i provinsen; en kall, en varm och en måttlig region. Provinsens bergsområden i norr och nordöst är relativt kalla med
långa vintrar. Provinsens slättområden i väst och sydväst är varma och dess centrala region har ett måttligt väder.

Historia och kultur
Arkeologiska studier visar att folkgruppen guti levde i denna region ca 4000 år f.Kr. Efter gutierna emigrerade kassiterna
från Kaukasien till denna region. Upphittade bronsverk i Lorestan, Ilam och Talesh har kopplat ihop denna folkgrupps antika
civilisation med varandra. Landsområdet som just nu heter Ilam har varit en del av det forntida riket Elam enligt många
historiska dokument. I babyloniska inskriptioner kallade man Ilam för ”Alamtu” eller ”Alam”, som enligt en åsikt betyder
”bergsområde” eller ”soluppgångens land”. Folkgrupperna som bodde i Zagros under akemenidernas tid var en del av det
akemenidiska imperiet. Existensen av flertalet antika verk från sassanidernas tid i provinserna Ilam och Lorestan visar på att
denna region hade en särskild betydelse på den tiden.

81

Boken om IRAN

Bahram Chubin stup
(Tang-e Bahram Choubin)
Vid ingången och ovanför detta stup,
som kallas för Bahrams jaktplats, finns
det många värdefulla verk. Stentrappor

och fyra cisterner som funnits på de

svårt utskurna och sammanhängande

stenklipporna är några av detta stups

historiska verk.

Vaveyleh Dehloran stup (Tang-e Vaveyleh Dehloran)
Vaveyleh stup har flertalet historiska och antika byggnader, såsom Shayaq (Shayakh) borg och den forntida staden Samarras
ruiner, som hör till antiken.

Mazhin stup (Tang-e Mazhin)
I Mazhin stup, som ligger nära Darreh
Shahr, finns det kryptor, varav en av dem
är känd som Kulkani grotta.

82

Darreh Shahrs eldtempel Ilam
(Atashkadeh-ye Darreh Shahr) 83
Detta eldtempel har kvarlämnats i en
form av fyra valv. Byggnadens grund har
fullständigt byggts med kullersten och gips.

Jam Namasht bro (Pol-e Jam Namasht)
Denna bro är gjord av kullersten och
murbruk och än idag finns dess utvärtes
fundament och vågbrytare kvar. Brons
ålder sträcker sig bakåt till sassanidernas
tid. Några andra historiska byggnadsverk
som kan nämnas i provinsen är bl.a.
Gavmishan bro, Keroeat (pojke och flicka)
bro, Sam fästning, Sheikh Makan fort och
Vali borg.

En bild på Sam fästning (Qal’eh-ye Sam)

Boken om IRAN

Souvenirer och hantverk
Provinsen Ilam är en nomadbebodd region
och dess enastående blomkelim är känd
över hela landet. Några av provinsens
viktigaste hantverk som kan nämnas är
bl.a. ullmattor, siden, den enastående
blomkelimen, jajim, filtar, faranji, qatreh
och hantverk i trä. Provinsen Ilam har
speciella lokala souvenirer precis som
Irans resterande regioner, och de viktigaste
av dem är naturgummi (gummi från
trädet pistacia atlantica), godissorterna
bezi-barsaq, ’asgari och kolleh konji
och animalisk olja känd vid namnet
Kermanshahi.

Lokal mat
Provinsens lokala mat består bl.a. av ris med
kött, nezi av (linser), nakheh (kikärtor),
tamatah av (tomater), kött, khayeneh
(stekta ägg), lubiyeh polo (bönris), helva,
kashk-e du (kashk-e dugh), tarkhineh,
mash av, jujeg av (kyckling) och sheleh.
Targ, kangar, pichag, buleh veleh, paqazeh
och qarchak är några av provinsens andra
maträtter som tillagas under våren genom
att man torkar bergsväxter, och de äts även
under vintern.

Lokal musik
I Ilams musik använder man sig utav musikinstrumenten duzleh, joftan, sorna, trumpet, trumma, dohol, shemshal, flöjt och
kamancheh. Dessa instrument används under ceremonier såsom bröllop och krigs- och sorgeceremonier. Utöver att alla iranska
instrument är entoniga är duzleh och joftan tvåtoniga och de har kapaciteten att spela ihop med flertoniga instrument. Chubi är
Ilams dansmusik och utförs individuellt eller i grupp. Utöver musikal och konstnärlig användning användes även denna musik
för militär förberedelse och fysisk träning. Hureh, som tillhör Irans sagomusik, har varit vanlig fr.o.m. flera tusen år f.Kr. tills
idag. Musiken under sorgesceremonier är en annan typ bland provinsen Ilams musik som spelas med sorna och dohol under
chamar-ceremonin. Under denna ceremoni samlas folk från stammar och byar i ett område vid namn chamarja och uppvisar en
sorts dans tillsammans med toner från saz och dohol och kör. Skådespel av händelsen i Karbala under den nionde och tioende
dagen i muharram (tasu’a och ashura) har även många användningsområden.

84

Kerman

Provinsen Kerman ligger i sydöstra Iran och är en av Irans största provinser eftersom den täcker
ca 11 % av landets totala yta. Denna provins har en area motsvarande 180725,574 km2 enligt
landsuppdelningen år 2012 e.Kr. Provinsen Kerman gränsar till provinserna Sydkhorasan och
Yazd i norr, provinsen Hormozgan i söder, provinsen Sistan och Baluchistan i öst och provinsen
Fars i väst. Denna provins är en av landets högsta provinser och Baft kommun är provinsens
högsta kommun med 2250 meters höjd ovanför havsytan.
Historiskt sett sträcker sig bosättningens historia i denna region till 3000-talet f.Kr.
Provinsen Kerman har god ekonomi och det blomstrar väldigt för jordbrukssektorn och andra
industriformer. Världens enda adobestad (Arg-e Bam) som hör till årtusendena f.Kr. tillhör
denna region.
Eftersom berg täcker två tredjedelar av denna region har den stora omfattningen av höga höjder
avsevärt minskat torra och varma ökenvädersförhållandens fullständiga påverkan och kontroll,
såsom Dasht-e Lut har för Kermans landområde. Provinsen Kerman ligger i mötespunkten
mellan den höga bergskedjan Zagros, den Centrala iranska bergskedjan och låga ökenområden
sydöst om Dasht-e Kavir. Bergskedjan Zagros och den Centrala iranska bergskedjans längd
delar in Kermans vidsträckta provins i två separata delar; en med torrt ökenklimat och en med
måttligt utlöparklimat, och vid möte med varandra har de format tre regioner; en ökenregion, en
region i öknens utkanter och en tropisk bergsregion. Av just denna anledning är denna provins
sällsynt i landet då den har olika typer av miljöer och p.g.a. regionens storlek, existensen av
låga och höga landområden och speciella klimatförhållanden skiljer sig vädret beroende på
plats.
Staden Kerman är centrum i provinsen. Ordet Kerman förknippas med Kerman ibn Hital,
som var en av profeten Noas (fvmh) barnbarnsbarn. Dock anser man i Persiens äldre texter
att Kerman och Makran var två bröder och barnbarn till Gayomard. I historieböcker, speciellt
i Ferdowsis Shahnameh finns en berättelse gällande Haftvad som hade en mask (kerm) som
gav honom tur. Därmed har namnet Kerman tagits från Haftvads mask. Vissa andra anser att
namnet Kerman var ”Butia” och ”Karmaniya” innan islam. Vissa anser att det omvandlats
från ordet ”kariman” (generösa människor) och vissa säger även att det tagits från det gamla
”Karmaniyay”, vilket betyder ”platsen för mod och strid”. Arabiska och hebreiska historiker
anser att Kerman är Hitals/Heptals son och tillhör Noas barnbarnsbarn och persiska källor
nämner Tahmuras som hans förfader. Herodotos nämner sex persiska släkten, varav en av dem
är ”garmaniyan”.
Förr i tiden kallade man Kermans centrum för ”Gavashir” och ”Bardshir”. ”Gavashir” var
ursprungligen ”Kvarrah Ardashir”, alltså ”Staden Ardashir”, och blev successivt ”Gavashir”.

Ardabil Kaspiska havet

Vastazarbaijan Ostazarbaijan

Zanjan Gilan Golestan Nordkhorasan
Kurdistan Semnan Khorasan Razavi
Qazvin Alborz Mazandaran
Tehran

Kermanshah Hamadan Qom

Markazi

Ilam Lorestan Esfahan

Chahar Mahal Yazd Sydkhorasan
och Bakhtiari

Khuzestan
KBouhygeirluAyhemh oadch

Kerman

Bushehr Fars

Hormozgan Sistan och Baluchistan

Persiska viken

Omanbukten

Geografisk position
Provinsen Kerman ligger i sydöstra Iran och har en speciell vegetationstäckning tillhörande ökenområden. Denna provins är
landets näst största provins. Den historiska staden Kerman är centrum i provinsen. Några andra av provinsens viktigaste städer
som kan nämnas är bl.a. Baft, Bardsir, Bam, Jiroft, Rafsanjan, Zarand, Sirjan, Shahr-e Babak och Kahnuj.

Väder
Altituder, låga och höga landområden och speciella klimatförhållanden har skapat ett varierande väder i provinsen Kermans
olika delar. I denna region är vädret torrt och måttligt i norr, nordväst och centralt, varmt och fuktigt i söder och sydöst och torrt
och halvmåttligt i provinsens centrum, alltså i staden Kerman.

Historia och kultur
Historiskt sett sträcker sig människans bosättning i Kermans region till slutet på det femte årtusendet f.Kr. (platserna Tal-e
Eblis och Tappeh Yahya är bevis på detta). Denna region räknas tillhöra Irans äldsta områden och det har uppstått ovärderliga
kulturella och historiska skatter i den med tidens gång som manifesterar delar av den iranska civilisationen. Kerman hette
”Butia” och ”Karmaniya” under perioderna innan islam. Även så anser arabiska och hebreiska historiker att Kerman var Hitals/
Heptals barn och ättling till Noa, och persiska böcker nämner Tahmuras som hans förfader. Den grekiske historikern Herodotos
nämner namnen på sex persiska släkten varav en av dem är ”germanioi”. Förr i tiden brukade man kalla Kermans centrum för
Gavashir och Bardashir. ”Gavashir” var ursprungligen ”Shahr-e Ardashir” (Staden Ardashir) men blev successivt Gavashir.
Dess namn har nämnts i Bisotuns inskription som ”Yutieh”. Varenda historiska atmosfär i Kerman talar om en del av detta
landområdes folks och lokala regeringars dimensioner och aspekter.

87

Boken om IRAN Ganj-’Ali Khans badhus
88 (Hammam-e Ganj-’Ali Khan)
Badhusets ingång ligger i staden Kermans
södra basar. Detta badhus, med en area
på ca 1000 m2, är ett komplex med en
kombination av arkitektonisk konst,
användning av olika material och en
lämplig atmosfär. Ganj-’Ali Khans
badhus är ett unikt byggnadsverk som
konstruerats med kakel, målningar, stuck,
valv och vackra takmönster genom att
använda sig av sten och väldigt eleganta
stendekorationer.

Kenar Sandal kulle
(Tappeh Kenar Sandal)
Jirofts historiska inhägnad, vari man funnit
värdefulla verk från det tredje årtusendet
f.Kr., räknas tillhöra världens rikaste
historiska inhägnader. Kenar Sandal kulle
är en av denna magnifika civilisations
ruiner och som ligger 30 km ifrån Jiroft.
Fler än fyra miljoner lerstenar har använts
i dess adobestruktur. Platsen har använts
som ett religiöst centrum och ovanpå
kullen finns ett tempel som är en av de
största ziqqurater som man funnit i världen.
Arkeologer har lyckats hitta skriftverk
i detta område som är 3000 år gamla.
Nyliga utgrävningar i Jiroft har visat på
nya dimensioner av den civilisation som
fanns under ett par årtusenden f.Kr. i Jiroft.
Några andra turistmål i provinsen som
kan nämnas är bl.a. Khabar nationalpark,
grottorna Torang och Ayyub, Torshab sjö,
varmvattenkällorna i Laleh Zar, Shirinak
och Dah Sheikh, Shah Abbasi värdshus
i Rafsanjan, Kabutar Khans ishus och
Mynthusmuseet.

Stormoskén (Masjed-e Jame’)
Denna moské är en av Irans vackraste
moskéer. Datumet för konstruktionen
av denna moské dateras enligt den östra
huvudingångens inskription till år 1349
e.Kr. Kakelmosaiken i bönenischen
och vid moskéns östra huvudingång är
byggnadens mest värdefulla delar.

Kerman

Bams citadell (Arg-e Bam)
Arg-e Bam är världens största adobestad och är ca 2200 år gammal. Detta byggnadsverk ligger nordöst om den nuvarande
staden Bam uppe på Azarins kulle. Citadellets area är ca 20 hektar. Det har funnits en vallgrav runt omkring fästningen som
beskyddat detta komplex från attacker under flera perioder. Några av Bams citadells kända platser är en huvudkorridor som
tidigare varit en basar. Utöver detta finns det även spår kvar från ett eldtempel från sassanidernas tid, ett antikt gym, allmänna
badhus, stall, kaserner, fängelser och Fyra säsonger
herrgård. Vanliga hus har byggts i anslutning och
har gångar till varandra. I vissa hus kan man se
spår från privata badrum. Stallen låg separat från
husen. Flera av citadellets hus hade två våningar,
och detta visar på befolkningens ökning under en
av de tidigare perioderna. Under den islamiska
perioden har två moskéer som heter Stormoskén
och Hazrat Muhammad (fvmh & hf) moské och en
husseiniyyah (där man ihågkommer Imam Husseins
(fvmh) martyrskap) byggts. Fyra säsonger herrgård
hade tre våningar och var ett regeringspalats
vari alla av regeringens befallningar och lagar
utfärdades och stiftades.

Ganj-’Ali Khans basar
(Bazar-e Ganj-’Ali Khan)
Denna basar ligger mellan Chahar Suq
och Ekhtiyari basar och norr om Ganj-’Ali
Khans rondell. Ganj-’Ali Khans basar är
ett monument från safavidernas tid.

89

Boken om IRAN

Souvenirer och hantverk
Provinsen Kermans souvenirer och
hantverk består bl.a. av termeh, pateh,
sjalar, mattor, kelim, etsade arbeten,
mosaik, kärl i mässing, qavut, samanu
(en dessert) och dadlar från Bam. Kermans
och Rafsanjans pistage, som är provinsens
mest originella souvenir, är även
världskänd. Utöver de souvenirer som
nämnts måste även medicinska ämnen
såsom henna, jujubepulver och dragant och
samt parfym och blomextrakter nämnas.

Lokal mat
Utöver de invånare som är bosatta i
provinsen Kerman bor det även migrerande
och nomadiska stammar i den. Därmed är
Kermans matbord färglatt med en gammal
matkultur som bl.a. består av maträtter
såsom olika sorters soppor (ash-e shuli,
kornsoppa, mixsoppa och ash-e keru), tuki,
gandom shir, kakol-e kenef-e shahdaneh,
khurak-e lablabu, feleh tokhm-e morgh,
qateq takhmeh, qateq nebeh, tafteh,
zirjush, kashk-e gerdu, eshkaneh, sardush,
yoghurt och färska dadlar, kashk-e kadu,
ab baneh/sirab baneh, kalleh jush, ab
karmu, auberginehalim, kachi, kamach
sahan, qateq shir, chank mal, sött oljebröd
och tiotals sorters grytor.

Lokal musik
Kermans vidsträckta landområde, dess grannskap med provinserna Hormozgan, Fars, Yazd, Sydkhorasan och Sistan och
Baluchistan, provinsens musikala och kulturella inflytande i konkurrens med grannliggande områden och även existensen av
olika folkgrupper och stammar har gett upphov till att denna provins räknas som en magnifik källa för lokal musikalisk mångfald.
Instrumenten som används i olika delar i denna provins delas in i slagverk i skinn, luftinstrument och stråkinstrument.
Luftinstrumenten inkluderar sorna, karna, snäcktrumpet, lokal flöjt, joftuflöjt, svart flöjt, fiqu, nafirhorn och sutak.
Snäcktrumpet anses tillhöra luftinstrument och användes förr i tiden för sorgeceremonier och även för att meddela om människors
bortgångar, på sådant vis att man blåste tre gånger i detta instrument vid någons bortgång. Arkeologer har hittat en typ av sorna
i utgrävningar i Bashagards region som är 7000 år gammal.
Slaginstrument inkluderar chugh, chughru, jarig, dark, naqareh, kuzak, sang, chob-e sar, chelik och khalkhal. Chang, chang-e
qatti och baruti är några av provinsens stråkinstrument.

90

Kermanshah

Provinsen Kermanshah ligger i västra Iran och har en area motsvarande 25009,269 km2 enligt
landsuppdelningen år 2012 e.Kr. Denna provins täcker ca 1,45 % av landets totala yta och räknas
därmed som landets 18:e provins sett till dess storlek. Provinsen gränsar till provinsen Kurdistan i norr,
provinserna Lorestan och Ilam i söder, provinsen Hamedan i öst och Irak i väst och har en 33 mil lång
gemensam gräns med Irak.
Provinsen Kermanshah har ett måttligt bergsväder. Sett till dess väder påverkas den av faktorer som skapar
dess klimatförhållanden. Dessa faktorer är medelhavsväder som strömmar in och igenom provinsen och
denna väderström är den grundläggande faktorn för regn i provinsen. Det är uppenbart att mängden av
regn i olika regioner skiljer sig åt i relation till regionernas höjder. Därmed har slutna interna slätter och
vissa dalar mindre regn och höga bergsregioner vanligtvis mer regn.
Vanligtvis blir det kallt fr.o.m. slutet av november månad och fortsätter vara det fram till slutet på februari
månad. I bergstrakter ligger snön kvar under flera månader under året på höga höjder och temperaturen
brukar då sjunka till ca 15 minusgrader. Vintern är lång i denna region och efter en kort vår blir det sommar.
Staden Kermanshah är centrum i provinsen. Kermanshah fick stor betydelse och legitimitet under
safavidernas tid på sådant vis att det bildades en regering vid namn Kalhor under kung Tahmasp I:s tid
vid makten och en regering vid namn Sonqor och Kalhor under kung Safis tid. Dess styre delegerades till
Zanganehs adelsmän. I själva verket började förnyelsen av Kermanshahs konstruktion och etableringen
av den nuvarande provinsen fr.o.m. denna tid. Under senare perioder adderade man namnet Kermanshah,
och sett till den militära marknadens ställning, blomstringen av handelsrelationer med Irak, pilgrimsfärder
till al-Atabat al-’Aliyat (heliga platser i Irak), stiftandet av fabriker, konstruktionen av raffinaderier och
industriell tillväxt omvandlades Kermanshah till regionens ekonomiska, politiska och administrativa axel
och staden blev då centrum i den femte provinsen. Trots detta får man inte glömma bort att majoriteten
av stadens blomstring och tillväxt ägde rum under qajardynastins tid. Från och med den tiden har staden
lämnat många historiska förändringar efter sig, och sist förstördes den mycket under kriget mellan Iran och
Irak (1980-1988) och just nu håller den successivt på att förbättras genom återuppbyggning av förstörda
platser.
Efter den islamiska revolutionens seger ändrade man namnet Kermanshahan eftersom man trodde att det
fanns en speciell koppling mellan staden Kermanshahs namn och Kermanshahan, som har en kunglig
titel och position i Iran, utan något som helst vetenskapligt eller historiskt argument och bytte ut det
med namnen ”Qahramanshahr” (Hjältestaden), ”Imanshahr” (Trostaden) och slutligen ”Bakhtaran”
(Västerlandet) i samma ordning. Efter det islamiska sammanslutningsrådets representanters uppföljning
ändrades namnet Bakhtaran till Kermanshah ännu en gång år 1994 efter rådets godkännande.
Kermanshahs invånare talar kurdiska och bredvid det även kermanshahisk persiska, som är en blandning
av kalhorkurdiska och persiska och som blev vanlig för 200 år sedan i denna provins. Kurdiska, som är
en gren av nordvästlig medelpersiska, har en speciell betydelse p.g.a. att den har skriftlig litteratur.

Ardabil Kaspiska havet

Vastazarbaijan Ostazarbaijan

Zanjan Gilan Golestan Nordkhorasan
Kurdistan Semnan Khorasan Razavi
Qazvin Alborz Mazandaran
Tehran

Kermanshah Hamadan Qom

Markazi

Ilam Lorestan Esfahan

Chahar Mahal Yazd Sydkhorasan
och Bakhtiari

Khuzestan
Kohgiluyeh och
Buyer Ahmad

Kerman

Bushehr Fars

Hormozgan Sistan och Baluchistan

Persiska viken

Omanbukten

Geografisk position
Provinsen Kermanshah ligger i västra Iran och majoriteten av dess yta täcks av bergskedjan Zagros. Staden Kermanshah är
centrum i provinsen, och några av dess andra viktiga städer som kan nämnas är bl.a. Eslam Abad-e Gharb, Paveh, Sar Pol-e
Zahab, Qasr-e Shirin, Kangavar och Gilan-e Gharb.

Väder
Provinsen Kermanshahs väder påverkas av luftströmmar från Medelhavet och bergstrakter och delas generellt sett in i två
regioner; en varm region i väst och en kall i resterande delar.

Historia och kultur

Baserat på arkeologiska bevis och dokument anses provinsen Kermanshah vara människans första vistelseort och ett av de viktiga

befolkningscentrumen i centrala Zagros. Alla perioder i människans liv, sedan stenåldern och civiliserade perioder från urtid tills
grundandet av stora regeringar, har passerat i detta område. Enligt befintliga arkeologiska dokument valde primitiva människor
att bo i denna region efter att de lämnat grottlivet för 9000 år sedan och valt att bosätta sig permanent någon annanstans. Därmed
kan man säga att den första byn i Västra Asien bildades i denna region under stenåldern fr.o.m. år 9800-7400 f.Kr. Efter ariska
folkgruppers migration under det tredje och fjärde årtusendet f.Kr. omvandlades sluttningen till bergskedjan Zagros i denna

region till ett av de viktiga handelscentrumen. Affärsmännen i denna region gjorde affärer och utbytte varor med Susas och

Mesopotamiens affärsmän. Denna historiska migration blev senare känd som ”guti”-/”kassit”-migrationen.

93

Boken om IRAN

Bostan valv (Taq-e Bostan)
Taq-e Bostans historiska inhägnad ligger i en sluttning till ett berg som heter likadant och bredvid en vattenkälla nordöst om
staden Kermanshah. I denna inhägnad finns det verk från sassanidernas tid som bl.a. består av Artaxerxes II:s hällristning och
två stenverandor som heter Lilla verandan och Stora verandan.

Anahita tempel (Ma’bad-e Anahita)
Detta tempel ligger i staden Kangavars
centrum på vägen mellan Hamedan och
Kermanshah.Dettafyrsidigabyggnadsverk
har byggts ovanpå en naturlig kulle med
en maximal höjd på 32 meter jämfört med
marken runt omkring. Vissa förknippar
även tiden för dess konstruktion till tre
perioder; akemenidernas, parternas och
sassanidernas tid.

94

Chahar Qapi eldtempel Kermanshah
(Atashkadeh-ye Chahar Qapi) 95
Chahar Qapi/Qapu, som betyder ”Fyra
dörrar”, är ett eldtempel från sassanidernas
tid och ligger i staden Qasr-e Shirin.

Herkules konvexa avbild
(Naqsh-e Barjasteh-ye Herkul)
Denna konvexa avbild dateras till
parternas tid och identifierades år 1959
e.Kr. då vägen mellan Hamedan och
Kermanshah byggdes.

Bisotun byggnad (Bana-ye Bisotoun)
Detta ungefär rektangelformade
byggnadsverk ligger i riktningen öst-väst
norr om Bisotuns safavidiska värdshus och
mittemot Farhad Tarash stenuthuggning
nedanför den gamla vägen mellan
Hamedan och Kermanshah. Man kan se
spår från sassanidiska stenhuggare ovanför
vissa av byggnadsverkets stenblock.

Boken om IRAN

Lokal musik
Kurdisk musik har sedan sin början begränsats till martialisk och episk musik. Versrecitatörer är Kurdistans äldsta artister
och som sedan flera sekel fram tills nu omvandlat heroiska och martialiska berättelser till poesi och symfonier och spelat
dohol och sorna. De olika sorters kurdiska instrument som används i Kermanshah är dohol, sorna och duni som är instrument
som vanligtvis används i bröllops- och sorgeceremonier. Musikerna är vanligtvis romer som även är kända som ”qarahchi”
och ”kharrat”. Trummor, shemshal (balur) och daf, som tillverkas av romer, används även i episka martialiska, gnostiska och
medicinska ceremonier. Tanbur är även ett heligt instrument som kanske funnits i flera årtusenden. Det är vanligt att spela detta
instrument bland alaviterna i Zagros utlöpare, och de lärda och ledarna i dessa områden har en fullständig insikt om det. Kurdisk
dans är en övning som är blandad med rekreation. I alla av den kurdiska dansens rytmer finns det ett tillstånd av struktur, enhet
och kroppsbyggnad. I de flesta kurdiska danser håller dansarna i varandras händer och går hela tiden på en och samma bana,
och det är så pass homogent att det liknar en militärparad. De kända kurdiska danserna är geryaneh, brudova, chapi, separseh,
jar, sehpa och fatah pashayi.
Souvenirer och hantverk
Kermanshah har sedan lång tid tillbaka varit ett av Irans hantverkscentrum. Provinsens souvenirer och hantverk, som för det
mesta produceras av nomader och bybor, består av mattor, kelim, jajim, jularismi, mowj, chigh, traditionella köksartiklar och
träföremål, giveh och skor, ciselering, gravering, glasblåsning, stenhuggning, metallarbeten, filtning, lädertillverkning och
sötsaken kak.
Lokal mat
I stads- och byområden och bland provinsen Kermanshahs nomader lagas olika sorters lokala maträtter. Några av dem är t.ex.
olika sorters soppor (ash-e ’Abbas-’Ali, ash-e vasali och yoghurtsoppa), riskufteh, khamku (tapleh), shamikebab, varm mjölk,
risgröt, zard alurun, tamatav, shiri hezh, kashkak, changal, gryta med skivad mandel, kötthalim, qurmeh, lokal dugh, sahenbröd,
khurak-e gowjeh farangi, khurak-e del-o-jegar (hjärta och lever) och tiotals olika sorters grytor.
96





KhorasanRazavi

Provinsen Khorasan Razavi är en del av den stora provinsen Khorasan och etablerades med regeringens

godkännande år 2004 e.Kr. och efter att Khorasan delades in i de tre delarna Nordkhorasan, Khorasan Razavi
och Sydkhorasan. Denna provins har en area motsvarande 118851,438 km2 enligt landsuppdelningen år
2012 e.Kr. Provinsen gränsar till republiken Turkmenistan i norr och nordöst, provinsen Nordkhorasan i

nordväst, Afghanistan i öst, provinsen Sydkhorasan i söder och provinserna Semnan och Yazd i väst och

sydväst.

Provinsen Khorasan Razavi räknas som en av landets torra och halvtorra regioner, men har ett varierat
klimat eftersom den påverkas av olika geografiska faktorer. Områden på höga höjder har kalla vintrar
och milda somrar och områden på låga höjder har relativt kalla vintrar och varma och torra somrar. De

faktorer som påverkar klimatets variation i provinsen Khorasan Razavi är så mycket som latituden eller

solstrålarnas vinkelskillnad på olika platser i provinsen, höjdskillnaden mellan provinsens högsta och

lägsta punkter som når mer än 3000 meter ovanför havsytan och olika luftmassor som ger upphov till de
flesta väderförändringarna. P.g.a. den geografiska positionen och typen av klimat i Khorasan Razavi har
vatten ett speciellt värde i provinsen. Vattenresurserna i provinsen delas in i ytvatten och grundvatten.

Den högsta bergstoppen ligger i bergskedjan Binalud och har en höjd på 3615 m.ö.h. Provinsens lägsta
punkt ligger på Sarakhs slätt 299 m.ö.h. I Khorasan Razavis bergsområden har flertalet grottor hittats som
är väldigt intressanta och attraktiva för bergsklättrare och grottexperter.
Staden Mashhad är centrum i denna provins. Innan år 818 e.Kr. trodde man aldrig att en stad vid namn
Mashhad skulle komma till, men detta år och efter Helige Imam Ridhas (fvmh) martyrium och begravning

i ett område i närheten av Tus vid namn Sanabad, som man också just p.g.a. denna händelse gett namnet

”Ridhas mashhad” (Ridhas martyrskapsplats), dök den nuvarande staden Mashhads kärna upp. Sultan

Mahmud av Ghazni byggde ett monument på denna helgedom. På 1200-talet e.Kr., då staden Tus förstördes
av mongolerna, flyttade stadens folk till Mashhad och successivt ökades stadens storlek och utveckling.
Staden Mashhad, som från början var ett monument i Sanabads by i Nuqan, ökade successivt i storlek.

Området Tus beboddes i början av icke-ariska folkgrupper. De olika folkgrupper som bor i Khorasan Razavi

är enade trots deras olika härkomster och kulturer p.g.a. en stark kedja av bestående faktorer såsom religion

och nationalitet. I Khorasan Razavi talar folket på olika språk och dialekter p.g.a. att olika folkgrupper bor
där. De flesta människorna i provinsen talar persiska med lokala dialekter såsom mashhadi, neyshaburi,
turbat heydari, baluchi och sistani m.fl. Majoriteten av människorna i regionen är shiamuslimer tillhörande
tolv-imam-skolan och vissa är sunnimuslimer.

Bland Khorasan Razavis folks kulturella egenskaper är deras intresse för inhemsk musik, som spelas på
fester och ceremonier. Det finns även en variation av musikstilar p.g.a. stammarnas spridning i provinsen.
Musiken tillhörande kurderna i norr, turkmener, balucher och östra delen i provinsen har alla ett säreget

värde. Generellt sett består provinsens musikinstrument utav dotar (två strängar), sorna, dhol, tamburin,
qeshmeh, kamancheh (liten båge) och flöjt. Balucherna är även experter på att spela ghaychak.