Boken om Iran

Ostazarbaijan

Brandkårstornet (Borj-e Atashneshani)
Brandkårstornet i Tabriz är Irans första
brandkårstorn och en av de äldre
byggnaderna i staden Tabriz. Detta torn är
23 meter högt och 100 år gammalt.

Qahqaheh borg (Qal’eh-ye Qahqaheh)
Denna borg ligger i landsbygdsdistriktet
Yaft i orten Hurand uppe på ett högt berg.
Borgen var ett fängelse för de politiska
motståndarna på den safavidiska perioden.
Denna borgs arkitektur är väldigt
intressant. Fästningen består av komplexa
väggar, rum, torn och ett fängelse m.m.

151

Boken om IRAN Khodaafarin bro (Pol-e Khodaafarin)
152 Två antika broar har byggts på Aras-floden i
orten Khodaafarin. Den första bron, som är
160 m lång, förknippas med seldjukernas tid
och den andra bron, som är 120 m lång, med
safavidernas tid.

Kordasht badhus (Hammam-e Kordasht)
Det antika badhuset ligger nära byn Kordasht
och har uppmärksammats för dess design
och väggmålningar. Detta badhus är mer än
200 år gammalt och räknas som ett noterbart
byggnadsverk bredvid Aras-floden. Badhuset
har konstruerats under marken.

Kabuds kupol (Gonbad-e Kaboud)
Denna kupol har byggts i formen av en vacker
tiosidig prisma med valvgång och ramarbeten
på två våningar. Det sägs att Hulegus mor är
begravd i den. Datumet för konstruktionen
hör till 1100-1200-talet e.Kr. Kabud moské i
Tabriz, som även kallas för Jahanshah moské i
historiska texter, ligger längst bort vid den östra
sidan av den officiella marknaden i Tabriz.
Denna moské byggdes under 1400-talet e.Kr.
av Jahanshah Qara Qoyunlu och hette tidigare
Mozaffarieh moské och herrgård. Nu är den
känd som Guy moské på turkiska och Kabud
moské på persiska. Mosaikens variation och
elegans går inte att finna i någon byggnad
från safavidernas tid eller innan. Dess kupol
och minareter har kollapsat flertalet gånger
p.g.a. incidenter, men dess enastående port
och valvgång står fortfarande kvar. Denna
byggnad har exceptionella inskriptioner och
skrifter med kalligrafin thuluth som är skrivna
med mosaik på de flesta väggarna och pelarna
i moskén.

Ahars stormoské (Masjed-e Jame’-e Ahar) Ostazarbaijan
Moskén förknippas med seldjukernas och 153
salghuridernas tid och har unika egenskaper
som endast kan hittas i få moskéer. Moskén
innehåller bl. a. stentavlor som hänger ovanför
ingången och vid foten på högra sidan och fem
detaljerade blommor vid ingångens huvud.
Qarluja torn, forten Jushun, Kordasht, Nuduz
och Zahhak och djurlivs- och naturmuseet
(muzeh-ye hayate vahsh) m.m. kan nämnas
som andra antika turistcentrum i denna provins.

Det kommunala slottet (Kakh-e Shahrdari)
Denna byggnad ligger i centrum i staden
Tabriz och i en rondell som är känd som
klockrondellen. Dess fasad är gjord av slipad
sten. Ovanpå slottet har ett fyrsidigt klocktorn
konstruerats.

El-Goli herrgård (Emarat-e El-Goli)
Den nuvarande Shah-Goli och El-Goli park
är bland de vackraste och mest attraktiva
parkerna i Tabriz och Iran. I mitten har en
gammal herrgård med vacker design byggts.
Datumet för den första konstruktionen är inte
känt, men år 1970 återuppbyggdes den med
samma design som tidigare med två våningar.
Blommiga rekreationsområden inkluderande
en jättestor bassäng med en herrgård i mitten,
en fontän med pulserande vattenstrålar,
vackra parker och behaglig miljö ligger i den
sydöstra delen av Tabriz. Man förknippar den
första konstruktionen av denna bassäng med
Aq Qoyunlu-kungarnas tid och utbyggnaden
av den med safavidernas tid.

Boken om IRAN Souvenirer och hantverk
154 I denna provins produceras olika sorters
stora och små mattor, kelim, jajim,
gilimcheh, sadelväskor, sjalar, keramikkärl,
olika sorters tråd- och videkorgar, ulltyg och
siden, sydda handarbeten, silverhantverk,
virkade hantverk, handdukar, täcken, filtar,
madrasser, kuddar, skor och juveler m.m.
Tillverkning av läder hör till provinsens
traditionella handtillverkning vilket endast
Arasbarans och Kaleybars nomadkvinnor
producerar. Utöver handgjorda souvenirer
räknas även nötter från Tabriz som
provinsens viktiga souvenirer och många är
förtjusta i det.

Armeniernas museum
(Mouzeh- ye Arameneh)
Detta museum är bland Irans armeniers
viktigaste museer och det ligger bredvid
Heliga Maria kyrka i staden Tabriz.

Khajeh Nasir observatorium
(Rasad khaneh-ye Khajeh Nasir)
Maraghehs observatoriekomplex byggdes
år 1259 e.Kr. på Hulegu Khans tid på
Khajeh Nasir al-Din Tusis, den store iranske
vetenskapsmannen, befallning, och än idag
finns det spår kvar från det. Arkeologiska
utgrävningar har presenterat olika delar som
inkluderar observatorium, centraltorn, fem
cirkulära enheter, bibliotek m.m. Bredvid
detta komplex finns en grotta som hör till
sasanidernas tid och som är känd som Taleb
Khans grotta.

Stormoskén i Tabriz Ostazarbaijan
(Masjed-e Jame’-e Tabriz) 155
Datumet för konstruktionen av stormoskén
förknippas med de första seklerna AH. I
boken Marzban-nameh har det hänvisats
till stormoskén i Tabriz att den var rik och
magnifik på Atabak Uzbak ibn Muhammad
ibn Ildiguz (år 607-622) tid.

Awhadi Maraghai begravningsplats
(Maqbareh-ye Awhadi Maragheh-i)
Begravningsplatsen för Awhadi Maraghai,
skaparen till den kända mathnavin ”Jam-e
Jam”, ligger i en grönskande trädgård bredvid
byggnaden för staden Maraghehs kulturella
arv och består av en begravningsplats, en gård
och ett bibliotek.

Sheikh Mahmud Shabestari begravningsplats
(Maqbareh-ye Sheikh Mahmoud Shabestari)
Denna begravningsplats ligger mitt i staden
Shabestar och mitt i en trädgård som fått
namnet Golshan trädgård. Sheikh Mahmud
Shabestaris gravplats är ett mysterium för
Azarbaijans kända personer och gnostiker
och skaparen till den kända mathnavin
Golshan. Datumet för dess konstruktion hör
till slutet på 1100-talet e.Kr. och början på
1200-talet.

Boken om IRAN

Lokal och regional mat
På azeriska matbord serveras olika sorters maträtter;
frukostar med olika sorters syltar, grädde, olika sorters
nybakade och traditionella bröd, såsom komaj och
nan-e rowghani (oljebröd) m.m., och luncher och
middagar med olika sorters kötträtter och vegetarisk
mat, grönsaker och ättikslag. Några maträtter som
kan nämnas är olika sorters tjocksoppor såsom ash-e
shir (mjölksoppa), ash-e dugh (dughsoppa), reshteh
(nudelsoppa), ash-e anar (granatäppelsoppa) och ash-e
mast (yoghurtsoppa), olika sorters kufteh (köttbullar)
såsom kufteh-ye tabrizi, kufteh-ye farangi (europeisk
kufteh) och kufteh-ye torki (turkisk kufteh), och
qayqanaq, bademjan-e shekampareh (uppskuren
aubergine), dolmeh-ye sibzamini (potatisdolma),
koko-ye bademjan (aubergineomelett), khashil,
chighirtma, yatimcheh-ye mahalli (lokal ”liten föräldralös”), omelet-e esfenaj (spenatomelett), bastirma polo (bastorma med ris),
chelo kabab (kebab med ris), kabab-e torki (turkisk kebab), bozbash och även olika sorters khoresht (grytor) och pottager.

Maraghehs museum (Mouzeh-ye Maragheh)
I detta museum har tiotals böcker med exceptionell skrift, antika verktyg och saker och ett speciellt verk som hör till tiden för
det mongoliska Ilkhanatet samlats och ställts ut.

Lokal musik
Azarbaijans folkmusik, som spelas av ”ashiker”,
har funnits sedan forntid och har sedan dess nått
sin perfektion. ”Ashiker” är självlärda artister
som sjunger och spelar behagliga melodier som
passar atmosfärerna på bröllop och i kaffestugor.
Ashiker närvarar på bröllop och fester och på detta
vis tjänar de sina dagliga levebröd. Utöver ashikisk
musik är mugam även väldigt vanligt i Azarbaijan,
och i dagsläget spelar flera mugamgrupper på olika
varierande program vid olika tillfällen. Azerisk
mugam är samma som iransk mugam med små
skillnader då de spelar med instrument som har
liknande och samma namn. Azarbaijans folkdans har
under tidens gång, under påverkan av levnadssätt,
folkmytologi, folklorekultur och speciella lokala
traditioner, uppstått och nått perfektion. Azeriska
danser uppvisar krigs- och motståndsanda, harmonisk
förmedling av vanliga och heroiska livsberättelser med dess upp- och nedgångar, separation och besvikelse, kärlek, lycka, mildhet
och subtilitet. Den azeriska danskonsten är en annan manifestation av det azeriska folkets kultur. De kändaste azeriska danserna
är lezgi (lezginka), chopan (herdesdans), zorkhaneh (styrkehuset), shalakhu, fenjan-fenjan (kopp-kopp), kusaglin, vasf-e hal
(nutidsbeskrivning), minjiq salma, alma atmaq, dulma-dulma m.m. Var och en av dem har ett speciellt berättelseinnehåll och
utförs vid speciella omständigheter och atmosfärer.

156

Qazvin

Provinsen Qazvin ligger i norra Iran och har en area motsvarande 15567,303 km2 enligt landsuppdelningen
år 2012 e.Kr. och täcker därmed mindre än en procent av landets totala yta. Provinsen Qazvin gränsar till
provinserna Gilan och Mazandaran i norr, provinserna Hamedan och Zanjan i väst, provinsen Markazi i
söder och provinserna Tehran och Alborz i öst.
Bergskedjan Centrala Alborz och bergen Ramand och Kharaqan täcker provinsen från tre väderstreck
och har skapat en vidsträckt slätt som är 7,5 mil lång från norr till söder och ca 9,5 mil lång från öst
till väst. Provinsens norra och nordvästra altituder sträcker sig mer än 4000 meter över havsytan och
provinsens sydvästra altituder sträcker sig 2700 m.ö.h.
Provinsen Qazvin består av tre distinkta och tydliga regioner; en bergsregion, en utlöparregion och en
slättregion. Bergsregionen täcker områden i norr, söder och väst i formen av ett osammanhängande bälte.
Denna provins har ett varierat väder i ett spektrum av ökenväder, kallt och måttligt bergsväder och varmt
och halvfuktigt väder. Generellt sett är provinsen Qazvin en region som har väder med rik variation.
Provinsens varierande klimat och potentialen av vatten och jord har skapat en god mark för odling
av olika sorters tropiska produkter i regionen Tarom Sofla och Rodbar Alamut och kallprodukter i
provinsens andra områden. Utöver Qazvins historiska och jordbruksmässiga meriter räknas den som en
av Irans stora industriella axlar.
Staden Qazvin är centrum i provinsen Qazvin. Qazvin har kallats för den antika staden ”Arsas” eller
”Arsasiya” i det forntida Europa och för den antika staden ”Razya” i Greklands historia och för dess
grundare ”Ardpa” under parternas tid. Sassaniderna gav den namnet ”Kashvin”, alltså ett landsområde
som inte får ignoreras. Vissa har även kallat den för ”Qasvin” eller en stad som har ett starkt och stabilt
folk, och vissa historiker har även kallat den för det arabiserade namnet ”Kasbin”.
Värt att nämna är att kapastfolket har emigrerat från ett område vid Kaspiska havet mot denna slätt och
beblandat sig med inhemska folkgrupper. Utöver detta har en grupp från detta folk rest till Irans centrum
och kanske var det p.g.a. att Kaspiska havet är känt som Bahr al-Qazwin eller Qazvin hav enligt vissa
källor. Enligt befintliga dokument sträcker sig regionen Qazvins historia till medernas tid vid makten
under 800-talet f.Kr. På den tiden räknades Qazvins södra och sydvästra bergsregion tillhöra mederna
och staden har ständigt invaderats av olika folkgrupper och stammar, bl. a. av assyriska och kassitiska
folkgrupper.
I de gamla stadsdelarna av staden är de tre dialekterna ”raryay”, ”maghlavaki” och ”goy meydani”
vanliga bland folket. Förutom språket ”maraghei”, som talas på ett enda sätt i provinsens alla byar med
maraghei-invånare, har resterande språk olika dialekter i relation till klimatmässiga förhållanden och
p.g.a. påverkan av grannliggande språk. I Alamuts västra del är språket ”tati” vanligt. På grund av denna
regions grannskap till provinsen Mazandaran använder invånarna i denna region uttryck från språket
mazandarani/tabari i sitt språk.

Ardabil Kaspiska havet

Vastazarbaijan Ostazarbaijan

Zanjan Gilan Golestan Nordkhorasan
Kurdistan Semnan Khorasan Razavi
Qazvin Alborz Mazandaran
Tehran

Kermanshah Hamadan Qom

Markazi

Ilam Lorestan Esfahan

Chahar Mahal Yazd Sydkhorasan
och Bakhtiari

Khuzestan
Kohgiluyeh och
Buyer Ahmad

Kerman

Bushehr Fars

Hormozgan Sistan och Baluchistan

Persiska viken

Omanbukten

Geografisk position
Provinsen Qazvin ligger i nordvästra Iran och är geografiskt sett lik en bro som ansluter landets huvudstad till landets norra och
västra regioner och har under de senaste 50 åren omvandlats till en av de viktiga mittpunkterna för landets utveckling. Staden

Qazvin är centrum i provinsen Qazvin. Abyek, Buin Zahra och Takestan är några andra viktiga städer i provinsen.

Väder
Provinsen Qazvins väder är kallt i norr och måttligt i söder. I norr är det kallt och snöigt under vintern och måttligt under
sommaren. På slätter är det relativt kallt under vintern och varmt under sommaren.

Historia och kultur
Qazvins historia sträcker sig till medernas tid vid makten, men enligt utgrävningar som gjorts på provinsen Qazvins slätter

kommer de äldsta verken från Tappeh Zageh i Sangarabad som hör till det sjunde årtusendet f.Kr. Den kaspiska regionen, som

för länge sedan var ett framgångsrikt landsområde med stor befolkning, blomstrade ytterligare under sassanidernas tid och
fick ett annat ansikte i samband med konstruktionen av staden Shapuri, som man även kallade för Shadshapur, och tog även
emot Salahshurs soldater och krigare p.g.a. sin speciella ställning och fick fästningar, torn och stabila bålverk. Qazvins region
expanderade snabbt under perioden efter islam, alltså år 645 e.Kr., och kallades för ”Bab al-Jannah” (Paradisets port) under en
kort period.

Qazvin, som presenterats som Irans huvudstad för skönskrift, har även ständigt omtalats som en av landets och t.o.m. världens

mittpunkter för skönskrift p.g.a. de stora kalligrafer den haft.

159

Boken om IRAN Ameneh Khatuns mausoleum
160 (Boq’eh-ye Ameneh Khatoun)
Ameneh Khatuns, Imam Jafar Sadiqs
(fvmh) dotters, mausoleum hör till
safavidernas tid.

Alamut fästning (Qal’eh-ye Alamut)
Alamut fästning ligger i närheten av
Gazer Khan by. Denna fästning ligger
ovanpå ett berg som är omringat av höga
stup och häpnadsväckande avgrunder.
Den enda vägen till fästningen är via
en väldigt smal väg på dess norra sida.
Denna fästning har blivit känd p.g.a. den
ismailitiske predikanten Hasan Sabbah
under seldjukernas tid.

Kharaqans två torn
(Borj-haye doganeh-ye Kharaqan)
Kharaqan ligger i ett bergsområde sydväst
om Qazvin. På denna plats finns det två
gravar från seldjukernas tid. Kharaqans
två gravtorn byggdes kort efter varandra
på vägen mellan Qazvin och Hamedan i
västra Kharaqans utkanter. Det första tornet
konstruerades år 1068 e.Kr. och det andra
tornet år 1093 e.Kr. Dessa två torn har byggts
30 meter från varandra, och det östliga
tornet är 26 år äldre än det västliga tornet.

Stormoskén (Masjed-e Jame’) Qazvin
Den antika stormoskén ligger i Dabaghan 161
och räknas tillhöra den islamiska
periodens enastående byggnadsverk med
sina magnifika minareter, höga verandor
och utomordentliga stuckdekorationer.
Harunitaket är moskéns äldsta del och
byggdes år 808 e.Kr.

Kantur kyrka (Kelisa-ye Kantour)
Kantur kyrka, som även är känd som
Klocktornet, är ett komplex som byggdes
av ryssarna då Irans norra delar var
ockuperade under andra världskriget.

Hamdullah Mustawfis mausoleum
(Maqbareh-ye Hamdullah Mustawfi)
Hamdullah Mustawfi var en berömd
historiker från ilkhanatets tid, och hans
mausoleum, som är i formen av ett
tegeltorn, hör till 1300-talet e.Kr.



Qom

Provinsen Qom ligger i Irans mitt och har en area motsvarande 11526,262 km2 enligt landsuppdelningen
år 2012 e.Kr. Denna provins gränsar till provinsen Tehran i norr, provinsen Semnan i öst, provinsen
Esfahan i söder och provinsen Markazi i väst, och i öst ligger Daryacheh-ye Namak (en periodisk saltsjö).
Provinsen Qom, som ligger på den västra sidan av Irans mitt, har varma och torra somrar p.g.a. låg
altitud och närhet till öken och måttliga vintrar. Med hänsyn till påverkande faktorer för provinsen
Qoms klimat och väderförhållanden kan man generellt sett särskilja tre sorters väder i provinsen enligt
nedanstående redogörelse:
1- Bergsväder: Denna typ av väder skådas i provinsens västra och södra delar på höjder över 1500 meter
och delas in i två typer av väder; måttligt och kallt bergsväder. Det kalla bergsvädret sammanträffar på
höjder mer än 3000 m.ö.h.
2- Halvökenväder: Detta väder sammanträffar på provinsens utlöparområden och slättmarker. Qoms
slätt har varma och torra somrar och kalla vintrar.
3- Varmt och torrt ökenväder: Denna typ av väder finns i provinsens östra del och på saltsjöns stränder
där somrarna är väldigt varma och torra och vintrarna kalla och torra. Lite regn (mindre än 100 mm)
och extrem avdunstning och temperatur under sommaren hör till dess utmärkande egenskaper.
Gällande anledningen till namngivningen av Qom har flertalet historiska traditioner återberättats. Ett
av de mest akademiska av dem är traditioner som säger att ordet ”kumeh” (små hus bredvid varandra)
omvandlats till Kom och sedan till Qom av emigrerande beduiner. Vissa anser även att Qom kommer
från Komidan (namnet på en del av denna region) som uttalas som Kom i dess korta form och därefter
har emigrerande beduiner ändrat det till Qom.
Innan islam visar arkeologiska data om Qoms region på tecken av mänsklig aktivitet under slutet av
den äldre stenåldern för ca 15 000 år sedan. Med hänvisning till en analys av resultaten från sex avsnitt
av vetenskapliga utforskningar i Qarah Tappeh vid Qoms flod sträcker sig historian för etableringen av
de första byarna i Qoms region till 5000-talet f.Kr. Upphittade saker och verk från övriga utgrävningar
och forskningar i provinsen visar på blomstring av mänsklig civilisation under den yngre stenåldern
och järnåldern i Qom.
Irans mytiska historia visar även på uppkomst och etablering av stadsorganisation under Tahmuras
Divband, en kung från pishdadiandynastin. En annan åsikt refererar formandet av stadsfaciliteter i
Qom till Kay Khosrow, en legendarisk kung i Iran. Det som är säkert är att Qoms region var en av Irans
relativt stora och välstående städer under tiden innan islam, och speciellt under sassanidernas tid, enligt
arkeologiska dokument och historiska bevis såsom eldtempel och fästningar under historiska perioder
och boken Ketab-e Qom (det viktigaste geografiska lokala verket, skrivet av Hasan ibn Muhammad
ibn Hasan Qummi år 990 e.Kr.).

Ardabil Kaspiska havet

Vastazarbaijan Ostazarbaijan

Zanjan Gilan Golestan Nordkhorasan
Kurdistan Semnan Khorasan Razavi
Qazvin Alborz Mazandaran
Tehran

Kermanshah Hamadan Qom

Markazi

Ilam Lorestan Esfahan

Chahar Mahal Yazd Sydkhorasan
och Bakhtiari

Khuzestan
KBouhygeirluAyhemh oadch

Kerman

Bushehr Fars

Hormozgan Sistan och Baluchistan

Persiska viken

Omanbukten

Geografisk position
Provinsen Qom ligger i närheten av Irans centrala öken och söder om huvudstaden. Staden Qom är centrum i provinsen Qom
och anses även vara provinsens viktigaste stad. Salafchegan och Qanavat är några av provinsens andra viktiga städer som kan
nämnas.

Väder
På grund av närheten till öken, långt avstånd till havet, latituden och den höga höjden över havets yta har denna provins ett torrt
klimat med låg luftfuktighet och nederbörd och som därmed är olämpligt för jordbruk. Det är inte möjligt att kultivera de flesta
markerna i provinsen och de är kända för sin närhet till Saltsjön eller Masileh.

Historia och kultur
Enligt arkeologiska upptäckter har Qoms region åtminstone varit bebodd sedan det femte millenniumet f.Kr. Upphittade
föremål, hänvisning till historiska dokument och såväl existensen av friluftsplatser från sassanidernas tid, byar, floder, broar,
kvarnar och kända eldtempel indikerar på Qoms regions femtusenåriga historia. Med hänsyn till dessa belägg har Qoms
nuvarande utsträckning tillhört den andra gruppen av boplatser innan den ariska folkgruppen kom till den iranska platån. Enligt
legendariska berättelser tillskrivs grundandet av denna stad till Khomani, Bahmans dotter, och kanske härstammar även det
nuvarande namnet ”Qom” och dess tidigare form ”Kom”, som refererats och refereras till denna stad, från samma rot. I andra
källor har det nämnts att denna stad förstördes innan sassanidernas tid och att den sassanidiske kungen Kavadh beordrade att
man skulle återuppbygga staden efter att han passerade den. Därmed kände man till staden på den tiden vid namnet ”Viran
Abadan Kard-e Kavad (Qabad)”, alltså ”Den förstörda staden som Kavadh återuppbyggde”.

165

Boken om IRAN Feyziyyeh skola
166 (Madreseh-ye Feyziyyeh)
Feyziyyeh skola är ett av de mest berömda
shiaislamiska seminarierna i världen.
Runt sekelskiftet 1800 e.Kr. ersatte denna
skola Astaneh skola, som funnits sedan
mitten av 1100-talet e.Kr. enligt historiska
källor. Denna skola återuppbyggdes under
safavidernas tid. Den södra verandan är
skolans äldsta del och dateras bakåt till år
1523 e.Kr. och hör till safavidernas tid.

Imam Khomeinis (fvmh) hus
(Beyt-e Emam Khomeini)
Imam Khomeinis (fvmh) hus i staden
Qom är en väldigt enkel byggnad på
två våningar; en källarvåning och en
huvudvåning. Atmosfärens anordning är
på sådant vis att huvudtrappan delar in
byggnaden i en yttre (i öst) och en inre del
(i väst). Med hänsyn till de arkitektoniska
egenskaperna har denna byggnad
antagligen konstruerats under början på
1900-talet.

Qoms stormoské
(Masjed-e Jame’-e Qom)
Efter Qoms antika stormoské är Imam
Hassan Askaris (fvmh) moské stadens
äldsta moské. Kupolens ursprungliga
skelett dateras till 1100-talets första halva
e.Kr., år 1135 e.Kr för att vara exakt.

Qom

Heliga Fatima Masumahs (fvmh) helgedom (Astaneh-ye Moqaddas-e Hazrat-e Fatemeh-ye Ma’soumeh)
Konstruktionen av de arkitektoniska atmosfärerna runt om Heliga Fatima Masumahs (fvmh) rena jord dateras bakåt till 700-talets
andra halva e.Kr. Enligt legitima historieböcker återuppbyggde Amir Abu al-Fadhl ’Iraqi, som var en framstående personlighet
under den seldjukiska sultanen Toghrul I:s tid (1037-1075 e.Kr.), denna byggnad under mitten av 1000-talet e.Kr. Majoriteten
av de nuvarande dekorationerna, tillsammans med de nuvarande verandorna och husen, hör till qajarernas tid. Under början
på 1500-talet e.Kr. och början på den safavidiska dynastins styre uppmärksammades Qom mer. På qajarernas tid visade Fath
Ali Shah en speciell uppmärksamhet mot Qom och helgedomen. Just därför hör majoriteten av de nuvarande dekorationerna,

tillsammans med verandorna och husen, till den perioden. Den första kupolen som byggdes ovanpå Fatima Masumahs (fvmh)
rena jord efter Musa ibn Khazrajs bastparasoll var en tornformad kupol, som byggdes under den andra halvan av 800-talet
e.Kr. med tegel, sten och murbruk med Imam Jawads (fvmh) dotter Zeinabs ambitioner. Med tidens gång och efter att vissa

alavitiska damer begravts i närheten av Fatima Masumah (fvmh) byggdes två andra kupoler bredvid den första kupolen. Dessa
tre kupoler fanns kvar fram tills år 1055 e.Kr. då Mir Abu al-Fadhl ’Iraqi, Tughruls minister, byggde en högt uppsatt kupol, som
var dekorerad med färglada mönster och tegel- och kakeldekorationer, samma år utan verandor och rum p.g.a. Sheikh Tusis
(fvmh) uppmuntran istället för de tre kupolerna. Den

kupolen gav tak åt alla mästarinnors och den Nobla

Damens gravar. År 1519 e.Kr. återuppbyggdes samma

kupol med Shah Beygi Begums, den safavidiske

Shah Ismails dotters, ambitioner. Kupolens fasad

dekorerades då med kakelmosaik, och en hög veranda

med två minareter konstruerades på den antika gården.

Jamkaran moské (Masjed-e Jamkaran)
Den heliga moskén i Jamkaran ligger i närheten av
den heliga staden Qom och tar ständigt emot besökare
från olika platser i Iran och världen.

167

Boken om IRAN

Souvenirer och hantverk
Denna provins olika sorters hantverk
och souvenirer består av mattor, glas,
traditionella vävningar, stenföremål,
graverade föremål, mosaikarbeten,
träsniderier, radband, bönemattor och
bönestenar. Suhan är den religiösa staden
Qoms enda souvenir som även på ett sätt
räknas vara en symbol för stadens mat.

Lokal musik
Provinsen och staden Qom är centrum för undervisning och religiösa ceremonier. I vissa religiösa ceremonier blandas musikala
toner med speciell poesi. Denna typ av sånger spelas vanligtvis med flöjt, cymbal och trumma. Sångerna tillhörande denna
musikstil har influerats av olika sorters iransk mugammusik med lutning mot sorgsna inslag.

Lokal mat
Utöver tillagning och konsumering av
alla vanliga maträtter som finns i Iran
kan följande maträtter nämnas tillhöra
provinsen Qoms lokala maträtter: olika
sorters soppor (ash-e patleh, ash-e avmaj,
ash-e sangak, ash-e sholeh), olika sorters
köttsoppor (abgusht-e yakhni, abgusht-e
havig bargeh, abgusht-e bozbash och
abgusht-e mazgu) och dam pokhtak
(ångat ris) m.fl.

168

Semnan

Provinsen Semnan har en area motsvarande 97490,81 km2 enligt landsuppdelningen år 2012 e.Kr. och
är landets sjätte största provins sett till dess area, och den är ungefär fyra gånger större än provinsen
Tehran. Sett till provinsens geografiska position gränsar den till provinserna Nordkhorasan, Golestan
och Mazandaran i norr, provinserna Yazd och Esfahan i söder, provinsen Khorasan Razavi i öst och
provinserna Tehran och Qom i väst. Staden Semnan är dess centrum.
Grannskap till bergskedjan Alborz och öknens plana landsområden har skapat varierande klimatiska
förhållanden för provinsen, på sådant vis att det är varmt och torrt väder i söder, milt väder i centrum,
kallt och torrt väder i nordöst och relativt kallt i norr. Denna variation av väder har även skapat en
varierande vegetationstäckning i provinsen.
Man kan dela in provinsen Semnan i två delar; en bergsregion och en slättregion. Bergsregionen är ett
av de viktigaste områdena i provinsen eftersom den har mineraltillgångar och flertalet attraktioner och
är lämplig för folket att spendera sin fritid i.
Staden Semnan är provinsens centrum och ligger 22,1 mil från Tehran på vägen mot Khorasan. Vägen
till och från denna stad har trafikerats av olika folkgrupper och i historiska böcker har staden även
kallats för ”Karat”.
I början på 900-talet e.Kr. tillhörde Semnan ziyaridernas territorium och efter att ziyaridernas kedja bröts
tog buyiderna över staden. Under den perioden räknades Qumis-städerna tillhöra Deylamregionen. År
1036 e.Kr. förstörde de turkiska ghaznaviderna staden väldigt mycket. Semnan förstördes år 1221 e.Kr.
efter mongolernas invasion, men under de senare perioderna, t.ex. under safavidernas och qajarernas
tid, ägde en del utvecklingar rum i den och flertalet spår finns än idag kvar från de perioderna. Dagens
Semnan är framgångsrik och vacker.
Långt bakåt i tiden fanns en stor stad och stora idolhus med höga och storslagna byggnader på platsen
för Heris stora eldtempel i Kumesh (Semnan). Av denna anledning är det sannolikt att folket i detta
landsområde följde semti- eller semineh-skolan innan zoroastrismens uppkomst, och deras stora idolhus
låg i det nuvarande Semnan. Vissa andra anser att Semnan ursprungligen hette ”Seknan” och relaterar
till sekeh-klanerna och dess ”a” och ”n” visar på relation och plats som ses i ord såsom Gilan m.fl. En
del andra personer från Semnan anser att Semnans gamla namn var ”Sim Lam”, och att staden byggdes
av två ättlingar till profeten Noa som hette Sim och Lam, vilka även var profeter. Deras begravningsplats
ligger bland bergen nordöst om Semnan i ett område som fått namnet ”Peyghambaran” (Profeterna). Av
denna anledning och p.g.a. utbredd användning av ordet har ordet ”Sim Lam” med tiden omvandlats
till ”Semnan”. Vissa har även kopplat berättelsen om den första konstruktionen till 2000 år f.Kr. på
Tahmuras befallning. På den tiden gav man staden namnet ”Semina”, som ändrades till ”Semnan” med
tiden. En annan återberättelse säger att Semnans gamla namn var ”Seh meh nan” på lokalt språk, och
det invånarna menade var att denna regions jordbruksvaror inte täckte mer än tre månader (seh mah)
av invånarnas bröd (nan) och mat. Senare ändrades ”Seh meh nan” till ”Semnan” med tidens gång...

Ardabil Kaspiska havet

Vastazarbaijan Ostazarbaijan

Zanjan Gilan Golestan Nordkhorasan
Kurdistan Semnan Khorasan Razavi
Qazvin Alborz Mazandaran
Tehran

Kermanshah Hamadan Qom

Markazi

Ilam Lorestan Esfahan

Chahar Mahal Yazd Sydkhorasan
och Bakhtiari

Khuzestan
KBouhygeirluAyhemh oadch

Kerman

Bushehr Fars

Hormozgan Sistan och Baluchistan

Persiska viken

Omanbukten

Geografisk position
Provinsen Semnan är en av Irans viktiga provinser och är den sjätte största provinsen sett till dess area, som är ca fyra gånger så
stor som provinsen Tehran. Semnan är centrum i provinsen, och Shahrud, Damghan och Garmsar är några andra av dess viktiga
städer. Provinsen Semnan har både bergsområden och slätter vid sluttningarna. Dess bergsdel har lämpliga turistområden och
dess slätter har även gett plats åt Irans väldigt gamla städer.

Väder
Varenda del av provinsen Semnan har varierande väder p.g.a. olika geografiska villkor, på det viset att det är kallt väder i

bergsområden, måttligt väder vid bergens sluttningar och varmt nära öknen.

Historia och kultur
Semnan räknades tillhöra parternas stora stat under hela medernas och akemenidernas tid, och under sassanidernas tid hade
den även en speciell betydelse. Parterna delade in Irans stater i 18 stora sektioner, varav en av dess viktiga stater var ”Kamisen
Qumis” eller ”Qumes”, som låg nära de nutida städerna Semnan och Damghan. Under mitten av 600-talet e.Kr. under Yazdgerd
III:s (den siste kungen i sassanidernas dynasti) tid tog attackerande araber över landet Iran. Araberna tog först över den stora
och blomstrande staden Rey, sedan gick de till nordöst och nådde landsområdet Kumesh (städerna Semnan, Damghan och
Bastam) och tog över det. Hur som helst är Semnan en av Irans äldsta regioner, enligt vad som utvinns från historiska källor
och böcker, och har lagt många upp- och nedgångar bakom sig under historiens gång. Semnan har besökts av olika folkgrupper
genom historien. Staden Semnan förstördes av mongolernas invasion, men under senare perioder, bl.a. under safavidernas och
qajarernas tid, återuppbyggdes den och många verk finns kvar från de perioderna.

171

Boken om IRAN Pir Alamdar torn (Borj-e Pir Alamdar)
172 Detta torn ligger nära stormoskén och Fath Ali
Beig skola i Damghan. Detta mausoleum har
byggts i formen av ett cirkulärt tegeltorn med
en lök- och konformad dom. Denna byggnad,
som är 13 m hög, är väldigt berömd p.g.a. dess
dekorativa inskriptioner med kufisk mosaikstil.
Den nämnda byggnaden är ett mausoleum
som tillhör Muhammad ibn Ibrahim, Abu
Harb Bakhtiyars far, som prisats av poeten
Manuchehri Damghani.

Pahneh badhus (Hammam-e Pahneh)
Detta badhus är en byggnad från 1400-talet e.Kr.
och konstruerades år 1452 e.Kr. på Khajeh Ghiyath
al-Din Bahram Semnanis (en visir från timuridernas
tid) befallning. Badhuset ligger i staden Semnans
centrala del och bredvid stormoskén, Emam
moské, Pahneh marknad och Rasteh basar. Man
omvandlade denna byggnad år 1988 e.Kr. och efter
att ha reparerat den till ett museum, och man kan
även besöka den i dagsläget.

Semnans stormoské
(Masjed-e Jame’-e Semnan)
Denna moské är bland de äldsta byggnadsverken
som finns kvar från den storslagna islamiska
tiden och den visar på denna regions civilisation,
utveckling och konstnärliga arkitekturiska
genialitet. Moskéns byggnad har en enda altan.
Enligt historiska texter sträcker sig datumet för
konstruktionen av denna moské till 800-talet e.Kr.

Shah Abbas palats (Qasr-e Shah Abbas) Semnan
På Siyah Kuh bergs norra sluttning söder om 173
Garmsar finns det övergivna byggnader som är
kända som ”Qasr” (palats). Shah Abbas palats
är den kändaste byggnaden i denna samling.
Dess fasad är gjord av stora, vita och slipade
kalkstenar. Palatset har sex torn, och dess
huvuddörr är gjord av en stor enhetlig sten. Det
finns två små rum på vardera sida om byggnadens
ingång som kallas för vakthus. I byggnadens
stora inhägnad har 20 små rum och även en stor
enkel gård med ett högt valvtak på den högra
sidan av byggnaden konstruerats. På den västra
sidan finns det även en stor kungasal med nischar
runt om och en veranda på framsidan, och under
den finns en gammal vattenkällare. Vattnet som
palatset behövde införskaffades m.h.a. keramik-
och stenrör från Shah vattenkälla på Siyah Kuh
bergssluttning. Strukturen av denna vattenkanal
är intressant och häpnadsväckande. Den keramik
som hittats runt om denna byggnad hör till
timuridernas tid, och det reparerades senare
under safavidernas tid och kom till användning.

Ibn Yamin Faryumadis mausoleum
(Aramgah-e Ibn Yamin Faryoumadi)
Den kände poeten Ibn Yamin Faryumadis
mausoleum ligger i Faryumad by. Denna
byggnad är hexagonformad och dess gravsten
har även sex små sidor. Faryumadis fullständiga
diktsamling försvann under sarbadarernas krig,
men han har sammanställt en annan diktsamling
som ännu finns kvar.

Citadellets port (Darvazeh-ye Arg)
Citadellets port byggdes under Nasir al-Din
Shahs tid vid makten. Rummens tak är
valvformade och huvudrummets tak är i formen
av en lågt upphöjd kupol. Ett av denna historiska
byggnads mästerverk är dess anmärkningsvärda
huvudport, varpå dess sjufärgade kakel en
historisk bild av Rostams krig mot den vita
demonen målats på ett bländande sätt.

Boken om IRAN

Tarikhaneh moské (Masjed-e Tarikhaneh)
Khodaykhaneh eller Tarikhaneh komplex byggdes ca år

913 e.Kr. Denna moské räknas vara ett väldigt vackert och

fullständigt exempel på moskéer från de första islamiska

århundradena. Moskéns arkitekturstil har tagits från

arkitekturen från sassanidernas tid. Tarikhaneh moskés

byggnad innehåller en central gård som är omringad

av verandor med tak. Moskéns nattliga sal står stadigt
på 18 cirkulära pelare. Dessa pelare har 1,5 meters
diameter enligt moskéns kufiska inskription. Moskéns
nuvarande minaret är 25 m hög och byggdes med
Bakhtiyar ibn Muhammads ambition under 1000-talet
e.Kr. Denna moské, som flera gånger har reparerats och
återuppbyggts under många århundraden, räknas vara

en av Irans äldsta moskéer efter Fahraj stormoské. Den

omtalade moskén ligger i Damghan.

Några andra historiska verk och byggnader i provinsen

som kan nämnas är bl.a. Abbas Abad värdshus, Shah

Soleymani Ahvan värdshus, Shah Abbasi Lasjerd
värdshus, Cheshmeh Ali herrgård, Eyn al-Rashid
palats, Haramsara palats och Pachenars fästningar m.m.

Chehel Dokhtar (40 döttrar) dom
(Gonbad-e Chehel Dokhtar)
Detta torn är en byggnad från seldjukernas tid och den
byggdes med tegel på Abu Shuja’s befallning. Kufiska
inskriptioner har inristats med vackra tegeldekorationer
nära domen och ovanför tornets trädörr.

Souvenirer och hantverk
Provinsen Semnans olika sorters hantverk består av mattor, kelim, handgjorda hantverk, olika sorters kalikå, keramik och
handsydda verk. Pistage tillhör även provinsens bästa souvenirer, och man kan även nämna torkad frukt, traditionellt bröd,
fikon, plommon, valnötter och vindruvor m.m.

Lokal mat
De olika sorters lokala maträtterna som lagas på speciella sätt i provinsen Semnan är enligt följande: sur soppa, köttsoppa med
pistage, dillris med bönor, olika sorters tahchin, reshteh pulu, bij bij, kateh shir, selleriqeymeh, russinris, zardak pulu, olika
sorters grytor (valnötter och spenat/vilda äpplen och surkörsbär/pistage/qormeh), gur mast, dugh-e jush, eshkaneh, bolmaq,
hasu, dast be qammeh, khurak-e kashk, tas kabab, mast-e jush, qalyaqrut och burani-ye kadu m.m.

Lokal musik
Provinsen Semnans musik, som har influerats av mazandaranska och khorasanska toner och melodier och turkiska migrerande
folkgrupper, spelas idag för det mesta i olika iranska klassiska musikaliska former och till en viss grad även i musikala former
av folklore, som är speciellt för turkisktalande migrerande folkgrupper. Just nu är klassisk musik och nutida iransk musik den
vanligaste musiken som spelas i provinsen.
Det verkar som att det ännu inte har analyserats och forskats tillräckligt om provinsen Semnans lokala musik och melodier,
eftersom ingen typ av rapport har hittats gällande detta. Men det är möjligt att speciella manifestationer av Irans antika eller
medeltida musik hittas i provinsen efter mer forskning, eftersom denna provins har varit ett civilisationscentrum under Irans
historias olika perioder och även räknats tillhöra en av sidenvägens viktiga passager.

174

Sistan och Baluchistan

Provinsen Sistan och Baluchistan har en area motsvarande 181785,25 km2 enligt landsuppdelningen
år 2012 e.Kr. och ligger i sydöstra Iran. Denna vidsträckta provins gränsar till Pakistan och

Afghanistan i öst och till Omanbukten i söder. Provinsen Sistan och Baluchistan är granne med

provinsen Sydkhorasan i nordväst och provinserna Kerman och Hormozgan i väst.

Provinsen Sistan och Baluchistan räknas som en av landets största provinser sett till dess omfattning.

Denna provins består av två regioner som är fullständigt olika varandra sett till natur. Regionen Sistan
ligger i provinsens norra del och är den plana regionen som bildats av den gamla och nuvarande floden
Helmands (världens största sötvattensjö) deltas alluvium. Regionen Baluchistan består av vidsträckta
och bergiga områden vars norra gräns är Dasht-e Lut öken och vars södra gräns är Omanbukten.
Provinsens långa vatten- och landgränser mot Afghanistan, Pakistan och länderna vid Persiska viken
har gett den en speciell ställning och gett upphov till speciella politiska och sociala villkor i den regionen.
Religiös variation (shia, sunni, shafi’i, hanbali m.m.), olika dialekter, folkliga och klanbaserade
relationer och folkets uthållighet och hårda arbete är några andra av denna provins sociala egenskaper.
Med hänsyn till regionen Sistan och Baluchistans geografiska position påverkas den å ena sidan
av atmosfäriska flöden såsom Indiska halvöns luftströmmar och därmed av Indiska oceanens
säsongsmässiga regn, och å andra sidan av de mellersta breddgradernas stora tryck (subtropiska höga

tryck) och därmed är extrem värme dess viktigaste skådliga klimatiska fenomen. Gällande regionens

meteorologi är extrema säsongsmässiga vindar, sandstormar, häftiga regnskurar, hög luftfuktighet och

morgondimma anmärkningsvärda fenomen. Denna provins har varma och långa somrar och korta vintrar.

Zahedan är centrum i provinsen Sistan och Baluchistans och även i Zahedan kommun. Zahedan

är en gammal stad vars ungefär alla byggnader och vägar har renoverats och idag ses i formen av

en nybyggd stad och ligger på vägen från Kerman till Mashhad, från Kerman till Chabahar och

nära gränsen till Pakistan och Afghanistan. Dess tidigare namn var Dozdab, som ändrades till det

nuvarande namnet under den första pahlavikungens tid.

Med hänsyn till de folkgrupper som bosatt sig i staden är majoriteten av dess folk från det ariska

släktet och talar på språken och dialekterna persiska, sistani, baluchiska, kermani, yazdi och khorasani.

Sistanidialekten är en av det persiska språkets viktiga dialekter eftersom Sistans folk talar det. Denna
dialekt har å ena sidan den största ord- och grammatikrelaterade släktrelationen med den nuvarande och
dåtida khorasanidialekten, och utöver det med den utdöda transoxanska dialekten och den nuvarande

tadzjikiska dialekten, och å andra sidan många gemensamma ord med baluchiska, vilket är naturligt
med hänsyn till historiska relationer, geografiska kontinuiteter, folkliga migrationer och stamrelaterade
släktrelationer. Baluchistans folk talar på språket baluchiska, som är ett av nordvästra Irans språk.

Ardabil Kaspiska havet

Vastazarbaijan Ostazarbaijan

Zanjan Gilan Golestan Nordkhorasan
Kurdistan Semnan Khorasan Razavi
Qazvin Alborz Mazandaran
Tehran

Kermanshah Hamadan Qom

Markazi

Ilam Lorestan Esfahan

Chahar Mahal Yazd Sydkhorasan
och Bakhtiari

Khuzestan
Kohgiluyeh och
Buyer Ahmad

Kerman

Bushehr Fars

Hormozgan Sistan och Baluchistan

Persiska viken

Omanbukten

Geografisk position
Provinsen Sistan och Baluchistan ligger i sydöstra Iran. Staden Zahedan är centrum i provinsen, och Iran Shahr, Chabahar,
Khash, Zabol, Sarvaran och Nikshahr är provinsens andra viktiga städer.

Väder
Provinsen har en typ av ökenväder. Luftfuktighetens svängningar, existensen av säsongsmässiga vindar, såsom vindarna
som är kända som ”124 dagar” och ”Den sjunde vinden” eller ”Kodragaren”, nederbörd från atmosfären och temperaturss-
killnaden under de 24 timmarna, har bortsett från Omanbuktens stränders måttliga delar skapat speciella klimatförhållanden,
vegetationstäckning, djurliv och enastående utsikter.

Historia och kultur
Sett till naturliga egenskaper och bosättningshistoria har provinsen Sistan och Baluchistan bildats av de två helt distinkta
regionerna ”Sistan” och ”Baluchistan”. Sistan inkluderade Kabol, Rakhd, Kashmir och en del av dagens Pakistan ochAfghanistan
långt bakåt i tiden. Enligt ”Vendidad”, en av zoroastrismens bok Avestas fem sektioner, var Sistan det elfte landsområdet som
Ahura Mazda skapade. I historiska böcker har Sistan nämnts som en vidsträckt och blomstrande provins.
Baluchistan kallades för ”Mika”, “Makya” eller ”mikiernas” land enligt Bisutuns inskriptioner under Darius tid och för
”Gedrosia” enligt vad grekiska historiker skrivit och var den fjortonde provinsen. Under sassanidernas tid kallade man denna
region för ”Kusan”. Dessa namn var vanliga innan islam och när araberna fick makt över den kallades den för ”Makran”. Var
än det talats om Sistan i historieböcker har även Baluchistan nämnts. Även Baluchistans historia börjar med folksagor. Ferdowsi
från Tus refererar till folkgruppen balucher i Kungabrevet och har prisat deras män i Keykhosrus armé för att vara modiga
och manliga. På ett annat ställe har han beskrivit baluchernas allians och enighet med gilanska folkgrupper och deras krig mot
kungen Anushirvan med rim.

177

Boken om IRAN Lut öken (Dasht-e Lout)
178 Lut öken är Irans största lågland, och en del av den
ligger mellan Sistan och Baluchistan. Denna öken
är en av de torraste och varmaste öknarna i världen,
och ytterst få spår av vatten kan skådas i den. I dess
västra del finns en annan öken som heter Namakzar
(Saltöken), som blir väldigt svår att passera under
regnsäsongen. Lut ökens östra del är täckt med
kvicksand.

Souvenirer och hantverk
Mattor, mindre mattor, kelim, broderad textil,
sadelväskor, mjuk ulltextil, textil med mynt och
knappar, kläder av rått silke, tälttextil, parivar-textil,
siyah-textil, keramik, juveler och baluchisk textil är
några av provinsens hantverk och souvenirer.

Lokal mat
Provinsen Sistan och Baluchistans matbord är ett
färgrikt matbord med en matkultur som är speciell
för nomader och bybor. Bland de lokala maträtter
som även är vanliga i stadsområden kan bl.a. följande
maträtter nämnas: tanuri, kashk-e zaboli, ujizak,
olika sorters fiskrätter (fiskdugh, fiskköttsoppa,
och fiskgryta), patrunag, bat, eshkaneh gashniz,
dadelbaserad mat, namaksud-fisk, kalleh jush, konak,
shudeh-o-deh, mazak, ab vad, olika sorters grytor som
kallas för vadap, machduh, tabahak, mashak, hatanag
baqela, anardaneh, auberginebaserad mat, jelu ay abi
(sabzag) och sutlash.

Lokal musik
Sistan och Baluchistans folks inhemska musik och
lokala melodier har en speciell elegans och subtilitet.
Majoriteten av Sistans lokala melodier har en direkt
relation till den naturliga miljön och folkets levnadssätt
och religiösa och teologiska övertygelser. Balucherna
är fästa vid känslomässiga berättelser som är väldigt
eleganta och är fyllda av betydelser med förmedling
av modets och tapperhetens anda. Provinsens lokala
melodier spelas för det mesta under bröllop och
högtider. Qichak, tamburin och sorna är Sistan och
Baluchistans traditionella musikinstrument.

Mochi borg (Qal’eh-ye Mochi) Sistan och Baluchistan
Mochi borg eller palats ligger 6 mil sydväst om Zabol 179
kommun mellan Shahr-e Sukhteh och Tasvaki. Under
safavidernas tid fram tills qajarernas tid var denna
byggnad regeringscentret för Raisi-familjen, som
regerade på orten. En veranda, unika höga och stora
kupoler av tegel och lera, en kvadratisk bas med enkla
korsformade dekorationer och halvpelare i lera är
några av byggnadens arkitektoniska egenskaper.

Dahaneh-ye Gholaman stad
(Darvazeh-ye Bardegan)
Dahaneh-ye Gholaman ligger 4,4 mil från staden Zabol.
Denna stad hör till akemenidernas tid. Dahaneh-ye
Gholaman, som också är känd som ”Darvazeh-ye
Bardegan” (Slavarnas port), var principiellt en stad enligt
allmän betydelse med en area på 300x800 meter, och som
p.g.a. vindens blåst begravts under ett lager av kvicksand.
Det material som använts i de upptäckta byggnaderna
består för det mesta av adobe och gyttja. Jordens typ
och områdets torra klimat har även skapat nödvändiga
förhållanden för att bevara byggnadernas totalitet, på
sådant vis att man idag kan rita hela dess stadskarta.

Shahr-e Sukhteh (Shahr-e Soukhteh)
Shahr-e (staden) Sukhteh ligger 5,7 mil väster om
vägen från Zabol till Zahedan. På grund av stadens
storlek och speciella position har dess forntida
inhägnad ständigt uppmärksammats av forskare.
Arkeologiska aktiviteter påbörjades i Shahr-e Sukhteh
år 1960 e.Kr. med en italiensk arkeologisk grupps
ambitioner. År 1967 började denna institution att
gräva ut denna serie av kullar genom samarbete med
Ministeriet för arkeologi och folklore (på den tiden)
och publicerade resultatet av sina forskningar i tiotals
böcker och artiklar. Tack vare Organisationen för
landets kulturarv håller iranska arkeologer i dagsläget
på med omfattande utgrävningar och forskning. Vikten
och omfattningen av de senaste årens upptäckter
i Shahr-e Sukhteh har omvandlat denna forntida
inhägnad från bronsåldern till hela områdets viktigaste
sociala, politiska, affärsmässiga, industriella,
administrativa och kulturella centrum tillhörande det
andra och tredje årtusendet f.Kr. utmed hela Västra
Asien. En bronsfigur och ett konstgjort öga är några
av de saker som upptäckts under utgrävningarna på
Shahr-e Sukhtehs kullar och vars ålder uppskattats
sträcka sig till 4800 år sedan.



Sydkhorasan

Under sommaren år 2004 e.Kr. delades Khorasan in i de tre provinserna Nordkhorasan, Khorasan
Razavi och Sydkhorasan vilket ledde till att Nordkhorasan med Bojnord i centrum, Khorasan Razavi
med Mashhad i centrum och Sydkhorasan med Birjand i centrum etablerades.
Staden Birjand är centrum i denna provins. Stadens gamla byggnadsverk visar på denna regions
folks kulturs och civilisations storhet och höga ålder. Sett till stadens kultur, kunskap och förståelse
räknas den som en av landets mest lysande regioner på sådant vis att existensen av utmärkta lärda
och fullständiga gnostiker från alla delar i regionen visar på just detta. Man kan modigt anse den
vara kunskapens och tålmodighetens källa. Sedan förr i tiden har man kallat denna stad för två namn;
1 . Qohestan, 2 . Birjand.
Qohestan: Detta var namnet på ett landsområde som låg i södra Khorasan. Det gamla Qohestan
inkluderade provinserna Khaf, Gonabad, Bajestan, Kashmar, Ferdows, Tabas, Qaen, Tabas-e Mesina,
Birjand och Nehbandan. Men ibland har det nämnts att det var ett mindre område, alltså provinsen
Qaen, och ibland endast staden Birjand.
Birjand: Namnet Birjand har sedan lång tid tillbaka varit Birjand och har även nämnts i formerna
Barjand, Barkand och Birkand i böcker och uppslagsverk. Ordet Birjand har bildats av de två delarna
”bir” och ”jand”, och de flesta experter anser att ”jand” är det arabiska ordet för ”kand”, som betyder
stad. Men gällande dess första del, alltså ”bir”, råder det skiljaktigheter kring, och man har sagt att det
ordet betyder ”halv”, ”hög”, ”brunn” och ”storm”.
Provinsens ekonomiska resurser är för det mesta djurhållning och jordbruk. Sett till dess jordbruk har
provinsen skapat en unik ställning för sig i att odla olika typer av växter (p.g.a. regionens speciella
position). Bland denna odling kan saffran nämnas, och provinsen är känd som den största producenten
av denna värdefulla växt, på sådant vis att mer än 95 % av Irans saffransproduktion och mer än
60% av hela världens saffransproduktion anskaffas från denna region. Provinsen är även den största
producenten i landet av berberis (zereshk), och p.g.a. just dessa egenskaper kan man ge Sydkhorasan
namnet ”det röda guldets land”.
Enligt gamla dokument har en iransk folkgrupp vid namn Sakaret levt i denna region, och p.g.a.
regionens speciella väder och klimat har regionen inte uppmärksammats och invaderats av många
främlingar, och släktet och språket tillhörande folket här har drabbats av mindre sammanblandning .
Birjandsdialekten är en av det persiska språkets mest innehållsrika dialekter sett till kvantiteten av
ord och dess variation. Jämfört med det officiella språket persiska syns färre tecken i dess ord från
ord tillhörande utländska språk såsom arabiska, turkiska m.fl. Majoriteten av folket i denna region
är shiamuslimer tillhörande tolv-imam-skolan och den ömsesidiga relationen mellan shia- och
sunnimuslimer är väldigt vänlig.

Ardabil Kaspiska havet

Vastazarbaijan Ostazarbaijan

Zanjan Gilan Golestan Nordkhorasan
Kurdistan Semnan Khorasan Razavi
Qazvin Alborz Mazandaran
Tehran

Kermanshah Hamadan Qom

Markazi

Ilam Lorestan Esfahan

Chahar Mahal Yazd Sydkhorasan
och Bakhtiari

Khuzestan
KBouhygeirluAyhemh oadch

Kerman

Bushehr Fars

Hormozgan Sistan och Baluchistan

Persiska viken

Omanbukten

Geografisk position
Provinsen Sydkhorasan är Irans östligaste provins och den gränsar till Afghanistan i öst. Staden Birjand är centrum i provinsen.
Qaenat, Sarbisheh och Nehbandan är några andra av provinsens viktiga städer.

Väder
Provinsen Sydkhorasan har ett torrt väder och ett ökenklimat, men med hänsyn till positionen för låga och höga landsområden
delas vädret in i två typer; ett torrt och varmt väder och ett torrt och måttligt väder. Det torra och varma vädret skådas mest på
slätter, planområden i centrum, väst och sydväst, och det torra och måttliga vädret vid provinsens nordliga och nordvästliga
altituder och runt omkring Birjand.

Historia och kultur
Sydkhorasan inkluderar en del av stora Khorasan som kallades för ”Qohestan” för århundraden sedan. Enligt kvarstående
inskriptioner från akemenidernas tid, och enligt vissa grekiska historiker, var Qohestan en boplats för folkgruppen sagartierna
som tillhörde det ariska släktet. Den grekiske historikern Herodotos skrev: ”De tillhör de östliga folkgrupperna och räknas
tillhöra akemenidernas 14:e satraps befolkning.” Marco Polo nämnde även denna region vid namnet ”Tunukain” -Tun och
Qain- i sin reseskildring. De flesta forskare anser att ordet ”qohestan” är den arabiserade formen av ”kuhestan” (bergsområde),
och användes p.g.a. den speciella geografiska omgivningen och existensen av bergsområden.

183

Boken om IRAN

Hantverk och souvenirer
Vävning av mattor, textilier, korgar,
jajim, kelim och zolou, keramik, filtning,
kopparsmide, järnsmide, guldsmide
och garveri utgör provinsens hantverk.
Traditionell handsömnad, broderi, filigran,
silkesbroderi och mattvävning räknas
även som några av denna regions utsökta
och populära konstverk. På grund av
Sydkhorasans lämpliga väderförhållanden
produceras 95 % av Irans saffran och 60 %
av världens saffran i denna region. Utöver
saffran är även berberis, sviskon, jujubär,
havtorn, bergsmandel, valnötter, svart
vasslekräm, gul vasslekräm, vasslekräm
med kummin och torkad aprikos några av
Birjands souvenirer.

Lokal mat
Provinsen Sydkhorasans inhemska mat
består bl.a. av olika sorters eshkeneh,
khuresh ghormeh, gusht-e dagh, khuresh
sabzi, kuku kama, kashk-e badenjan,
qatoq mash, abgusht, olika sorters ash,
gandom shir, qatoq adas, olika sorters
bröd, kachi, baneh, gavresi, saberi och
khorma bereshteh.

Lokal musik
Regionen Khorasans söders, som idag omvandlats till Sydkhorasan, moderna musik har en lång och gammal historia. Kännetecknet
för detta territoriums lokala musik är rytmiska och dramatiska rörelser. Choub-bazi är en av de konster som beror på dans och
som har sitt egna speciella karaktärsdrag. Birjand kommun och Qohestan har de vackraste och mest delikata melodierna och
sångerna, de mest episka danserna och musikskapandena och ett sjungande som går att finna på få platser. Balouchimusik, som
är populär i regionerna Sarbisheh och Nehbandan, har även sina egna speciella karaktärsdrag och skönheter. Baluchernas dans
har både en nationell och religiös aspekt och utförs vid två speciella tillfällen.

184

Lustslottet (Arg-e Kolah Farangi) SydKhorasan
Lustslottet i staden Birjand är en av de 185
byggnader som konstruerades under
början av qajarernas tid, och som p.g.a.
dess arkitekturiska egenskaper tillhör
denna kommuns framstående och
intressanta byggnader. Denna byggnad har
konstruerats på sex våningar och i formen
av en ziggurat.

Fourg borg (Qal’eh-ye Fourg)
Denna borg, som ligger ovanpå en kulle,
byggdes på Nadir Shahs befallning
och ligger i östra Birjand i Fourg by,
som tillhör Darmian kommun. Några
andra turistmål i provinsen som kan
nämnas är bl.a. Chahardah vattenfall,
Lout varmvattenkälla, Band-e Darreh
damm, Gazik varmvattenkälla, Sarbisheh
survattenkälla, Varzaq grotta, Pahlavan
grotta, Chahar Derakht stormoské,
Antropologimuseet, Arkeologimuseet,
Martyrernas museum, Berömda personer
nationalmuseum, den häpnadsväckande
byn Makhounik och Touran Shahs grav.

Nehbandan borg (Qal’eh-ye Nehbandan)
Denna borg är ett av de historiska
kvarstående byggnadsverken i
Sydkhorasan, och dess ålder sträcker
sig tillbaka till parternas tid. Enligt vissa
experter har den forntida staden ”Neh”
varit belägen där. I denna borg finns det
keramik som sett till dess yttre former
och färgblandningar liknar keramiken
under parternas tid väldigt mycket. Men
existensen av keramik från safavidernas
tid indikerar att denna borg även användes
fram tills safavidernas tid. Borgen visar
även på en typ av mästarkonst och teknik
i att bygga denna typ av borgar från
parternas tid fram till safavidernas tid.



Tehran

Provinsen Tehran ligger i norra Iran under bergskedjan Alborz och har en area motsvarande
13692,413 km2 enligt landsuppdelningen år 2012 e.Kr. Denna provins gränsar till provinsen
Mazandaran i norr, provinserna Qom och Markazi i sydväst, provinsen Alborz i nordväst och
provinsen Semnan i öst. Provinsen Tehran ligger mellan centrala Alborz bergskam och den
västra utkanten av Dasht-e Kavir (Stora saltöknen), och därmed påverkas provinsens väder
främst av dess höga höjd. Provinsen kan delas in i tre delar sett till dess klimat:
1. De norra höjdernas klimat: Detta klimat finns i de södra dalarna vid centrala Alborz höjder
3000 meter över havet. Vädret är fuktigt/halvfuktigt och kallt med väldigt kalla och långa
vintrar. Damavand och Touchal är de tydligaste exemplen på detta klimat.
2. Utlöparklimat: Detta klimat är beläget 2000-3000 m.ö.h. och har ett halvfuktigt och kallt
väder med relativt långa vintrar. Abali, Firuzkouh, Damavand, Galanduak, Amir Kabir damm
och Taleqans dal har detta klimat.
3. Halvtorrt och torrt klimat: Detta klimat har korta vintrar och varma somrar och finns på
höjder under 2000 meter över havet. Desto lägre höjd desto torrare blir miljön. Varamin,
Shahriar och kommunen Karajs södra sida har detta klimat.
Nutida Tehran, som tillhör en av världens största och mest befolkade städer, har haft många
historiska upp- och nedgångar. ”Tahran”, som inte var mer än en by under en tid, har idag
omvandlats till stora Tehran. Fr.o.m. den tid då denna stad valdes ut till Irans huvudstad år
1786 e.Kr. har den varit med om otaligt många händelser. Namnet Tehran började tidigare med
den arabiska bokstaven ”‫”ط‬. Staden var tidigare tillsammans med ”Rey” och den första stora
byn som etablerades söder om bergskedjan Alborz sluttning och hade ett enastående rykte och
position. Tehran räknades som en av Reys byar och låg en farsang (en dags promenad) ifrån
Rey.
Vissa historiker anser att Tehran var en del av Reys kommun Qasran och att byn ovanför
hette Mehran. Enligt en återberättelse verkar det som att Qasran och Mehran var två bröder.
”Ran” betyder ”sluttning”, och därmed var Mehran den övre sluttningen och Qasran den nedre
sluttningen i bergskedjan Alborz. Tehran förstördes totalt under mongolernas tid och efter det
uppstod en liten by vid namn Tehran norr om Rey.
Tehrans folks originalspråk är persiska, men p.g.a. en omfattande emigrering till denna provins
har andra dialekter såsom azerbajdzjanska och olika dialekter från Irans andra regioner
adderats till det. Majoriteten av folket i Tehrans provins är shiamuslimer, men en del religiösa
minoriteter bor även i denna provins.

Ardabil Kaspiska havet

Vastazarbaijan Ostazarbaijan

Zanjan Gilan Golestan Nordkhorasan
Kurdistan Semnan Khorasan Razavi
Qazvin Alborz Mazandaran
Tehran

Kermanshah Hamadan Qom

Markazi

Ilam Lorestan Esfahan

Chahar Mahal Yazd Sydkhorasan
och Bakhtiari

Khuzestan
KBouhygeirluAyhemh oadch

Kerman

Bushehr Fars

Hormozgan Sistan och Baluchistan

Persiska viken

Omanbukten

Geografisk position
Provinsen Tehran ligger norr om Irans mitt. Staden Tehran är centrum i provinsen och den Islamiska republiken Irans huvudstad.
Rey, Shemiranat, Shahriar och Varamin är provinsen Tehrans andra viktiga städer. Berget Damavand är provinsen Tehrans högsta
punkt och Varamins slätt i sydväst i provinsen är dess lägsta punkt. Bergskedjan Alborz ligger i norr, Savadkuh och Feyruzkuh
i nordöst, Lavasanat, Qorrehdagh, Shemiranat, Kuh-e Hasanabad och Kouh-e Namak i söder, Bibi Shahrbanu och al-Qadir i
sydöst och Qasr-e Feyruzeh i öst.

Väder
I provinsen Tehran är klimatet varmt och torrt i ökenområden och i söder, kallt och halvfuktigt i utlöparområden och kallt med
långa vintrar på högre altituder. Norra delen av Tehran och Shemiranat har även måttligt väder under somrarna. Man kan säga
att Alborz sydliga sluttningar, speciellt i bergsområden, dalar och floder under hösten, stränder till sjöar bakom Amir Kabirs,
Latyans och Lars stora dammar och de naturliga sjöarna Jaban och Tar har speciella betydelser för turism. På grund av tung
snötäckning, speciellt vid södra Alborz sluttningar, skapas även gynnsamma förhållanden för vintersporter, såsom
skidåkning, under hela vintern i provinsen Tehrans norra delar.

Historia och kultur
Tehrans region har varit en bebodd region sedan långt, långt bakåt i tiden och det går att skåda kulturella spår från denna avlägsna
tid i dess alla hörn och kanter. Arkeologiska forskningar och utgrävningar från ett sekel bakåt i tiden tills idag har tydliggjort
många kulturella centrum på Tehrans slätter och som visar att denna slätt varit bebodd fr.o.m. åtminstone 5000-talet f.Kr. (enligt
verk från Cheshmeh Ali i Rey) tills idag. Dagens Tehran, som är en av de största och mest befolkade städerna i världen, har
haft många historiska upp- och nedgångar. ”Tahran”, som under en tid inte var mer än en by, har idag omvandlats till stora
Tehran. Denna stad valdes ut till huvudstad år 1786 e.Kr. Sedan dess har den omvandlats till landets politiska, administrativa,
ekonomiska, kulturella och konstnärliga centrum.

189

Boken om IRAN Arg rondell (Meydan-e Arg )
190 Arg tillhör huvudstaden Tehrans viktiga
rondeller och vars ålder sträcker sig till
den safavidiske kungen Tamasp I:s tid.
Denna rondell var förr i tiden omsluten
och runt om den hade man grävt en
vallgrav, och inuti den låg även kungliga
byggnader. Namnet på denna rondell har
funnits kvar som ett minne sedan Fath-Ali
Shahs tid, och under Nasir al-Din Shahs
tid var den känd som Tupkhaneh (artilleri)
och Bagh-e Golshan (Golshan trädgård)
rondell.

Milad torn (Borj-e Milad)
Det mångsidiga telekommunikations-
tornet ligger i nordvästra Tehran, Irans
huvudstad. Detta torn, med sina 435 m,
är Irans högsta torn och det sjätte högsta
i världen. Detta torn, med sina 13 000 m2
i den övre delen av tornet, ligger på första
plats bland alla telekommunikationstorn i
världen sett till användbar yta. På grund
av denna byggnads väldigt höga höjd och
dess annorlunda utseende kan den skådas
från ungefär hela Tehran, och av denna
anledning räknas den som en av den
iranska huvudstadens symboler.

Frihetsrondellen (Meydan-e Azadi)
Denna byggnad ligger i västra Tehran och
i början av den speciella vägen mellan
Tehran och Karaj, och det finns även ett
museum inuti den.

Tehran

'Ala' al-Din torn (Borj-e 'Ala' al-Din)
Detta torn ligger norr om Varamins
stormoské och är 17 meter högt.
Byggnaden har konstruerats med en
kombination av mongolisk arkitektur och
arkitektur från Aq Qoyunlus och Qara
Qoyunlus tid.

Naqareh Khaneh torn
(Borj-e Naqareh Khaneh)
Ruinerna av detta åttahörniga torn
finns kvar uppe på Reys berg Naqareh
Khaneh. Tornets plats, Naqareh Khaneh,

är en gravplats som tillhör en seldjukisk

monark.

191

Boken om IRAN Helige Abdul Azims helgedom i Rey
192 (Astaneh-ye Hazrat-e ’Abd al-’Azim dar
Rey)
Helige Abdul Azim är en av Imam Hassans
(fvmh) ättlingar som marterades under
800-talet e.Kr. Imamättling Hamzahs,
Imam Ridhas (fvmh) bror, och Imamättling
Tahirs , en ättling till Imam Sajjad (fvmh),
helgedomar och gravar tillhörande vissa
qajarkungar och flertalet lärda finns även
i detta komplex. Denna byggnads ålder
sträcker sig tillbaka till år 1444 e.Kr.

Toghrol torn (Borj-e Toghrol)
Toghrol torn ligger i Rey och är enligt en
återberättelse den förste seldjukiske kungen
Toghrols gravplats. Toghrol torn byggdes
under 1000-talet e.Kr., och dess konstruktör
är inte känd. Det finns en steninskription på
byggnadens övre del som visar att detta torn
reparerades år 1622 e.Kr. på Nasir al-Din
Shahs befallning med Mirza Ali Asghar
Khan Atabaks ansträngningar och Haji Abu
al-Hasan Me’marbashis arkitektur.

Saltanatabad palats
(Kakh-e Saltanatabad)
Detta palats byggdes på två våningar i
Rostamabad by på Nasir al-Din Shahs
befallning, och den har ett stort poolhus
i mitten. En gyllene glob, det kungliga
palatsets emblem, har placerats ovanpå
gaveltakets högsta punkt. Poolhusets gyllene
tak, mötesrum och dess korridorer har
utsmyckats med vackra gipsdekorationer.

Golestan palats (Kakh-e Golestan) Tehran
Detta palats består av en entréhall, ett 193
museum med olika salar som uppvisar
glas, briljant, elfenben och kristall
och Talar Salam (mottagningssalen).
Påfågeltronen finns i Talar Salam, som
bebotts av kungar, och som Nadir Shah
hämtade från Indien år 1739 e.Kr. som
en trofé. Denna tron har juvelprydda
fötter, två trappsteg och eleganta väggar
och man har dekorerat dess utsida med
inskriptioner.

Sahebqaraniyeh palats
(Kakh-e Sahebqaraniyeh)
Detta palats har byggts i nordöstra
Tehran och är ett i mängden av Niavarans
uppsättningar av palats. Några av dess
olika delar som kan nämnas är bl.a. ett
poolhus, ett korsihus, en planisfärsal
och en spegelsal som dekorerats med
värdefulla tavlor och suveräna föremål.

Marmortronens herrgård
(Emarat-e Takht-e Marmor)
Marmortronen (eller Salomos tron) har
byggts i formen av en lång plattform
med väggar, 65 stycken stora och små
marmorbitar och är placerad i mitten på
palatsets huvudveranda. Den står på sex
änglar, tre demoner och elva spiralpelare.
På båda sidorna av verandans framsidas
trappa har två skulpterade lejon placerats ut.

Boken om IRAN Lar damm sjö
194 (Daryacheh-ye Sadd-e Lar)
Denna sjö ligger nära Tehran, och p.g.a.
dess närhet till Damavand berg har den
ett svalt väder och vackra utsikter. Det
finns möjlighet för vattensporter, såsom
simning och skridskoåkning, i denna sjö.

Amir Kabir damms sjö
(Daryacheh-ye Sadd-e Amir Kabir)
Denna sjö ligger på vägen mellan Karaj
och Chalous vid Varian kanjon, och vädret
där är även svalt och behagligt under
somrarna. I denna sjö utförs sport- och
friluftaktiviteter såsom kajakpaddling,
fiskning, skridskoåkning, simning och
skärmflygning.

Latyan damms sjö
(Daryacheh-ye Sadd-e Latyan)
Denna sjö ligger nära nordöstra Tehran
och ovanför Jajroud flod. Det finns många
dammar och rekreationsområden runt
omkring denna sjö som folk brukar åka till.

Imamättling Davud Tehran
(Emamzadeh Davoud) 195
Denna gravplats tillhör Imamättling
Davud ibn ’Imad, som var en av den
Helige Imamen Zayn al-’Abidins (fvmh)
ättlingar. Imamättling Davuds helgedom
ligger i nordvästra Tehrans bergsområden
och är ett viktigt turist- och pilgrimsmål i
denna region.

Alis källa (Cheshmeh Ali)
Denna vattenkälla ligger norr om Ibn
Babawayh. Detta områdes civilisations
ålder sträcker sig tillbaka till 4000 år
f.Kr. Det finns relativt stora stenar ovanpå
denna källa som Fath-Ali Shahs och vissa
av qajarkungarnas ättlingars ansikten
inristats i.

Ask vattenkälla
(Cheshmeh-ye Ab-e Ma’dani-ye Ask)
Dessa elva källor ligger i östra Tehran
i berget Damavands södra sluttning
och nere vid Haraz dal på båda sidorna
av Haraz flod. Vattnet i dessa källor
innehåller bikarbonatklorid, vätesulfid
och svavel och är effektivt för behandling
av luftvägsinfektioner och ledsjukdomar.

Boken om IRAN

Irans nationalmuseum
(Mouzeh-ye Melli-ye Iran-e Bastan)
Irans nationalmuseum är Irans första vetenskapliga
museum och har verk från 6000 år f.Kr. fram
till den islamiska perioden. Denna byggnad
konstruerades under tillsyn av André Godard
under åren 1935-1937. Detta museum har två
separata våningar. Första våningen tillhör museets
gamla byggnad och innehåller uråldriga verk, verk
från den historiska perioden och ett bibliotek, och
den andra våningen har en föreläsningssal och en
temporär uppvisningssal. Den islamiska perioden
museum ligger i den vita byggnaden bredvid.

Den osmanska herrgården och Rumis bro (Emarat-e Osmani va Pol-e Rumi)
Denna herrgård byggdes under 1800-talet av en av den osmanska regeringens ambassadörer i området Elahiyeh i Tehran. Namnet
Rumi finns kvar likt smeknamnet Mawlana Jalal al-Din Muhammad Balkhi på en liten bro i detta område.

Abali Haraz vattenkälla (Cheshmeh-ye Abali Haraz)
Abalis mineralvattenkälla ligger norr om Abali by nära Mobarakabads flodbädd. Detta vatten är effektivt för behandling av olika
sjukdomar i matsmältningssystemet, levern och bukspottkörteln. Det används även för reglering av kolesterol och urinsyra.

Nutida konstmuseet (Mouzeh-ye Honar-haye Moaser)
Nutida konstmuseets byggnad ligger på gatan Kargar-e Shomali bredvid Laleh park. Detta museum på tre våningar har nio
gallerier med konstverk från Pablo Picasso, Paul Gauguin, Claude Monet och Georges Braque, ett bibliotek och en audiovisuell
enhet. I Nutida konstmuseets skulpturpark har verk från Marino Marini, Parviz Tanavoli, René Magritte, Henry Moore,Alexander
Calder, Alberto Giacometti, Max Bill, Eduardo Chillida och Noriyuki Haraguchi samlats.

Irans dekorativa konstmuseum
(Mouzeh-ye Honar-haye Tazyini-ye Iran)
Detta museum grundades år 1959 e.Kr.
Museets byggnad har fyra våningar, och
det går att skåda olika regioners verk och
hantverk på varje våning.

196

Tehran

Damavand berg (Qolleh-ye Damavand)
Damavand berg är 5678 m högt och ligger 75 km nordöst om Tehran. Utöver Damavand bergs vackra natur ligger även Ask
grotta och Gol-e-Zard grotta på vägen upp mot den i Polour. Några andra av dess sevärda attraktioner som kan nämnas är bl.a.
området Larijan och dess varma vatten, slätten Vararou som har mycket snö under vintern och Lar sjö.

Touchal bergstopp (Qolleh-ye Touchal)
Alborz sydliga sluttning, som är känd som
Touchal bergsområde, är Tehrans bergsklättrares
och idrottares grundläggande tillhåll. Kolakchal,
Shervin, Shirpala, Touchal, Espid Kamar och
Palangchal är de läger som finns vid bergstoppen.
Det går att bestiga Kolakchals bergstopp, som är
3350 m hög, via Jamshidiye, Golab Darreh, Afshar
trädgård och Vazbad dal. Shirpalas relativt utrustade
läger gör det möjligt att övernatta där, och efter det
tar det ca tre timmar att nå Touchal bergstopp. Detta
läger har sängar, en matsal, en kafeteria, kranvatten
och el. Man når Palangchals läger via Darakeh, och
det tar ca fem timmar att gå dit under somrarna.
Några skidbackar som kan nämnas är Darbandsars
skidbacke i nordöstra Tehran, Khours skidbacke
på vägen mellan Karaj och Chalous och Dizins
skidbacke på vägen mot Chalous.

Biostaden (Shahrak-e Sinamayi)
Denna förstad konstruerades för att rekonstruera
scener från det gamla Tehran. Johnny Cortina och
andra italienska designers har designat fasaderna
på herrgårdar, butiker, kvarter och passager, och
med hänsyn till bilder från den tiden.

197

Boken om IRAN
Det nationella juvelmuseet
(Mouzeh-ye Javaherat-e Melli)
Historian för Irans nationella juveler hör till
safavidernas tid och grundades m.h.a. statskassan,
alltså förmögenheter som var separata från kungens
personliga egendomar. Detta museums värdefulla
verk är bl.a. Darya-ye Nours rosafärgade diamant,
som klassificerats i 37 delar av skatten och väger
182 carat (36,4 gram), och Påfågelstronen, som
byggdes i tolv separata delar med 26 733 bitar
av juveler under Fath-Ali Shahs tid. Nasir al-Din
Shahs världsklot, en bit ädelsten som specificerats
i sydöstra Asien och England med diamant och i
Indien med ljus rubin, skurna bitar av turkos sten
från Khorasan och även stora pärlor från Persiska
viken har använts i dess konstruktion.

Irans mattmuseum (Mouzeh-ye Farsh-e Iran)
Museets byggnad har konstruerats med en vacker arkitektur med dekorativ exteriör som liknar en mattvävares vävstol och ligger
norr om Laleh park. Det består av två salar som uppvisar mattor och kelim. Mattmuseets komplex innehåller exempel på mattor
från 1400-talet e.Kr. tills nutid, och uppvisar ca 135 av Irans mästerliga mattor i salen på bottenvåningen. Med hänsyn till en
2500 år gammal matta (pazyryk), som upptäcktes år 1949 e.Kr. i södra Sibirien, vet man att mattvävningskonsten funnits sedan
innan akemenidernas tid i Iran.

Reza Abbasi museum
(Mouzeh-ye Reza Abbasi)
Reza Abbasi museum, som fick sitt namn under
ett högtidlighållande av en skicklig målare på
safavidernas tid, har två salar för tiden innan islam
och en sal med islamisk konst.
Andra historiska byggnadsverk i provinsen
som kan nämnas är bl.a. Skönkonstmuseet,
Nationella palatsmuseet, Militära palatsmuseet,
Pärlpalatsmuseet, Gröna museet, Marmormuseet,
Marvi skola och herrgård, Shams al-Emareh, Ibn
Babawayhs begravningsplats, Zahir al-Davleh,
Sankt George kyrka, Evangeliska kyrkan m.m.

198

Tehran

Frihetsmuseet (Mouzeh-ye Azadi)
Detta komplex ligger inuti Frihetsrondellens torn, och i det har olika saker från perioden f.Kr., akemenidernas, parternas och
sassanidernas tid och islamiska perioder, såsom keramik, bronskärl, målade tavlor och mattor, ställts ut.

Lärare San'ati museum
(Mouzeh-ye Ustad San’ati)
Detta museum byggdes år 1946 e.Kr. San’ati
skapade ca 6000 tavlor och fler än 1000 gips-,
sten- och bronsstatyer av Irans vetenskapliga
och litterära personligheter och samhällets olika
typer. Flertalet av dem förvaras i detta museum.
Detta museum har en teatersalong, en peep show,
en porträttutställning och ett antropologimuseum.

Vildlivs- och naturmuseet
(Mouzeh-ye Asar-e Tabi’i va Hayat-e Vahsh)

Darabads museum är Irans rikaste naturhistoriska

museum. I detta museums fem delar förvaras
uppstoppade däggdjur, fåglar, fiskar, reptiler
och insekter. I den paleontologiska delen har det

första spåret på liv på jorden och även fossiler
med vetenskapliga klassificeringar ställts ut.
Detta museums sektion för taxidermi och

uppstoppningar är en workshop för observation

och inlärning av tekniken om att bevara djurs
naturliga figurer. Detta museum har två biografer,
en utan tak och en med tak, där man kan titta på
filmer som relaterar till vildliv.

199

Boken om IRAN

Souvenirer och hantverk
Ciselering på mässing och brons,
träsvarvning och korgflätning, khatam,
glasblåsning, skärning och målning på
glas, mattvävning, målning på läder, batik,
krukmakeri, bastvävning, täckvävning,
lädertillverkning och handvävning utgör
provinsens hantverk. Jajim, kelim,
väskor, ryggsäckar, säckar, sadelväskor,
bergsgrönsaker, dugh från Damavand,
souhan från Rey, vindruvor och russin
från Shahriar räknas tillhöra provinsens
souvenirer.

Malek bibliotek och nationalmuseum
(Mouzeh va Ketabkhaneh-ye Malek)
Detta museum innehåller salar, ett
bibliotek, ett mikrofilmsrum, ett läsrum
och ett servicecentrum för datorer. Detta
museums verk är enligt följande: ull-
och sidenmattor från qajardynastins tid,
guld- och silvermynt från akemenidernas
tid fram till qajarernas tid, bord och
stolar i trä, pennskrin i trä och tavlor från
safavidernas tid fram till qajarernas tid
och olika sorters handskrifter, frimärken
och böcker.

Lokal mat
På grund av mångfald och etnisk sammansättning består provinsen Tehrans lokala mat av olika sorters kebaber, såsom shami
kabab (köttbullar), kebab med ris, kabab-e hosseini och grillat lamm, abgusht, kufteh, olika sorters khuresh och ash och örtris
med fisk m.m.

Lokal musik
Provinsen Tehran, och speciellt staden Tehran, är centrum för regeringen och fokus för uppkomst av olika iranska kulturer. I
dagsläget är provinsen Tehran centrum för expansion och distribuering av persisk musik, speciellt traditionell musik (mugam)
och modern musik. Var och en av de emigrerande folkgrupperna har även fört med sig sina egna kulturer och musik till denna
region, och av just denna anledning kan man finna olika sorters azerbajdzjansk, kurdisk, lurisk, gilagisk, khorasansk, sistanisk,
bandarisk musik m.m. i olika delar av provinsen Tehran. Ta’zieh (kondoleans för Imam Husseins (fvmh) martyrskap) är
Tehranbornas viktigaste och äldsta traditionella teater som spelas varje år under månaden muharram och safar på olika platser,
och många är intresserade av det. Konstnärliga och moderna uppvisningar och teatrar spelas även i staden Tehrans stora salonger
varje dag och de fyller turisters fritid på det bästa sättet.

200