Jämställdhet i OSSE
Rapport från OSSE:s andra jämställdhetskonferens – från
åtagande till handling (2nd OSCE Gender Equality Review Conference –
From commitment to action) i Hofburg i Wien 12 – 13 juni 2017
Anki Wetterhall
OSSE:s roll
Som den största regionala säkerhetsorganisationen i världen har
OSSE en viktig roll att spela vad gäller alla aspekter av mänskliga
rättigheter och säkerhet för kvinnor, män, flickor och pojkar. En hel
del har hänt vad gäller jämställdhet såväl globalt som inom OSSE-
regionen men det går alltför långsamt.
Ministerrådsbeslutet 2004 om en handlingsplan inom OSSE-regionen
för att stärka jämställdhet, är ett grundläggande OSSE-dokument för
detta arbete. Sedan dess har flera ministerrådsbeslut om
jämställdhet antagits, inklusive frågor som kvinnor i
konfliktförebyggande åtgärder, krishantering och rehabilitering efter
en konflikt, förebyggandet av våld mot kvinnor, kvinnors deltagande i
det politiska livet samt lika möjligheter för kvinnor inom den
ekonomiska sfären.
På FN-nivå markerade antagandet av the United Nation´s Sustainable
Development Goals, SDG, och särskilt mål 5 om jämställdhet, ett
globalt åtagande att ta bort alla hinder för kvinnors deltagande i det
politiska, offentliga och ekonomiska livet.
Konferensens syfte
Tre år efter OSSE:s första jämställdhetskonferens 2014 ägde nu den
andra konferensen rum. Syftet med denna konferens var att etablera
en mer systematisk genomförandeprocess med mer målinriktade
aktiviteter inom prioriterade områden inom OSSE:s tre
säkerhetsdimensioner.
Det gäller framförallt att främja jämställdhetsarbetet inom
säkerhetssektorn, lika ekonomiska möjligheter, kvinnors deltagande i
det politiska och offentliga livet samt att kämpa mot våld mot
kvinnor. Konferensen bestod av panelsamtal samt olika
arbetsgrupper.
Mycket gjort, mycket kvar
I öppningsanförandet framträdde Österrikes familjeminister Sophie
Karmasin, ODIHR:s förste vice direktör, Katarzyna Gardapkhadze
samt ambassadör Paul Bekkers, chef för sekretariatet för OSSE:s
generalsekreterare. De poängterade alla vikten av kvinnors roll för att
främja fred och säkerhet. Mycket har gjorts men mycket återstår att
göra. Som exempel nämndes att i nuvarande takt kommer det att ta
170 år innan vi nått en global jämställdhet mellan kvinnor och män.
Inom OSSE-regionen utgör kvinnor bara 22% av andelen
parlamentsledamöter. Paul Bekkers nämnde att antalet
jämställdhetsprojekt inom OSSE har fördubblats sedan 2014, vidare
att jämställdhetstanken ska genomsyra OSSE:s arbete med fred och
säkerhet på alla nivåer.
Under konferensens olika panelsamtal och arbetsgrupper gavs olika
exempel på positiva åtgärder som länder genomfört men de flesta
medgav att mycket mer måste göras.
En ryska talade om alla positiva åtgärder som Ryssland genomfört
vad gäller kvinnors utbildning o s v. Hon nämnde då även det
förebyggande arbetet om våld mot kvinnor. Lite ironiskt, eller
sorgligt, att höra detta då vi vet att våld inom äktenskapet nu inte
anses vara ett brott i Ryssland.
Kvinnors ansvar – och männens
Vid ett tillfälle föreslogs kvinnors roll som fredsmäklare. Ett sådant
arbete har påbörjats i några länder. I detta sammanhang nämndes
också att kvinnor ofta ser problem (och dess lösningar) på ett helt
annat sätt än män, därför så viktigt att kvinnor finns med i
fredsarbetet och i det politiska samtalet generellt.
Det är inte bara männens fel att kvinnor inte har samma möjligheter.
Det hänger mycket på kvinnan själv att skaffa sig ett ökat
självförtroende och ta plats.
Hedy Fry, OSSE:s speciella rapportör om jämställdhet inom OSSE:s
parlamentariska församling, nämnde att sedan 1995 genomförs
jämställdhetsanalyser inom OSSE d v s man för statistik över arbetet
inom parlamentet. Det är för få kvinnor som är aktiva och varför?
Hon menar att man måste se mer flexibelt på arbete/barnomsorg och
inte bara för kvinnor. Männen måste också ta sitt ansvar för barnen.
Det räcker inte med perfekta lagar – det måste finnas politisk vilja till
förändringar också.
De olika arbetsgrupperna handlade om kvinnors deltagande inom
säkerhetssektorn, deltagande i det politiska livet, lika ekonomiska
möjligheter, våld mot kvinnor inkl. Istanbulkonventionen.
Hur förbättra för kvinnor i fattiga länder?
I arbetsgruppen om ekonomiska möjligheter nämndes bl. a att
kvinnor påverkas mycket mer än männen av klimatförändringar i
fattigare länder. Det är kvinnan som ofta är hemma och sköter det
vardagliga och där klimatförändringar ofta har stor effekt, torka,
översvämningar o s v. Männen har i många fall åkt iväg för att arbeta
på annan ort/land.
Mycket behöver göras för att förbättra situationen för kvinnor som t
ex småskaliga jordbruksprojekt, se till att arbetsbördan för kvinnor
minskas, tillgång till infrastruktur. Mikrolån kan vara en bra variant
men kan också leda till ett beroende. Viktigt att arbeta mer med
större banker och få dem att utveckla bra kreditsystem i fattiga
länder.
Vatten är livsviktigt. Kvinnor bär vatten. Vatten= jämställdhetsfråga?
Det finns en del projekt inom detta område. Även här är det
verkligheten som gäller och inte bara att det finns relevanta lagar.
Deltagare från Centralasien undrade hur kvinnor i Centralasien skulle
kunna förbättra sin situation eftersom de ansåg att det var svårt att
få männen att förstå vitsen med ett jämställt samhälle. Ett förslag var
att kvinnor måste skapa forum för att arbeta tillsammans.
Världen förändras – men långsamt för kvinnor
Det är också viktigt att skapa medvetenhet om OSSE:s handlingsplan
och agera efter den på olika nivåer i samhället, såväl lokalt som
regionalt och globalt. Tyvärr finns det dock ett visst motstånd mot
förändringar såväl inom EU som OSSE, vilket innebär hårt arbete
inom många länder och på olika nivåer.
UN Women påpekade att det nu är 13 år kvar till 2030. Det finns
många bra planer men hur utvärdera dem? De nämnde SWOT-
modellen som ett redskap Strenghts, Weaknesses, Opportunities and
Threats. Det behövs att planer förverkligas, övervakas och utvärderas
och för allt detta behövs politisk vilja.
Den förändrade världsbilden efter det att OSSE:s handlingsplan 2004
antogs, nämndes. Det var före den arabiska våren, Ukrainakrisen,
Brexit och Trump. Balkan nämndes men också Ungern och Polen.
Efter kvinnokonferensen i Beijing 1995 trodde många att kvinnors
situation skulle förbättras radikalt och att de skulle ta/få mycket
större plats i det politiska livet. Även om mycket hänt går det alltför
långsamt i många länder.
Ett tema som togs upp var internet och den snabba
informationsspridning som nu förekommer. Det är viktigt att på
något sätt få mer kontroll över detta och även kunna sätta gränser. I
detta sammanhang nämndes rekryteringen till IS och det allt större
antal kvinnor som ansluter sig
Dessutom togs problemet upp med trafficking och sexuell
exploatering av barn/flickor på internet. Ett exempel var en 8-
månaders baby som utsattes för övergrepp. Föräldrarna hade ”sålt”
sin baby för att kunna föda de övriga barnen.
Strategier framåt
I slutsessionen ställdes frågan varför man inte pratar så mycket om
mänskliga rättigheter längre. Den fria marknaden har tagit över och
mänskliga rättigheter kommer mer i skymundan. Demokratin är mer
hotad nu än tidigare så det gäller att se upp och motarbeta dessa hot.
Slutligen nämndes att inget händer om inte kvinnor är involverade,
OSSE:s handlingsplan måste genomföras snarast, respekt för
mänskliga rättighet måste alltid finnas med och förebyggande av våld
mot kvinnor leder till större säkerhet. Det som måste göras är träning
av olika slag för kvinnor och män, datainsamling, strategier för att
involvera pojkar och män i jämställdhetsarbetet samt involvera
kvinnor som medlare vid konflikter.
En slutkommentar – vid denna viktiga OSSE-konferens om
jämställdhet var flertalet av deltagarna kvinnor. Antalet män var
minimalt, cirka 10 %. Var fanns männen? Jag skulle tro att flertalet
deltagare representerade olika ideella organisationer inom
civilsamhället. Många av dessa från de forna sovjetstaterna. Var
fanns regeringsrepresentanterna?
Stockholm 20 juni 2017
Anki Wetterhall