Grundutbildning fallskydd

Version 1.0, 2015-08-30

Utbildning & Äventyr Syds officiella kursplan för

Grundutbildning i Fallskydd

Gäller f rom 2015

Version 1.0, 2015-08-30

Utbildning & Äventyr Syds officiella kursplan för

Grundutbildning i Fallskydd

Här nedan följer Utbildning & Äventyr Syds officiella kursplan för grundutbildning i
fallskydd. Kursplanen är utarbetad av Utbildning & Äventyr Syd och är den miniminivå som
Utbildning & Äventyr Syd följer på sina grundutbildningar i fallskydd. Kurserna får
naturligtvis hålla högre standard och ha strängare krav än vad som anges nedan.
Kursplanen gäller från 2015.

Målsättning

Eleven ska under kursen lära sig de grundläggande begreppen och teknikerna för
användande av fallskydd. Utbildningen innefattar både teoretiska och praktiska moment.
Efter en avslutad kurs ska godkänd elev:

 kunna bedöma och förstå de risker som finns i fallriskmiljö
 ha kännedom om rådande lagar och normer för arbete på höjd
 ha förståelse för vad som händer vid ett fall
 kunna använda rätt utrustning så som: helkroppssele, fallskyddsblock, stödrep,
horisontella och vertikala system
 förstå betydelsen av riskanalys och en fungerande räddningsplan

Generella krav

BENÄMNING: Grundutbildning i fallskydd.
INSTRUKTÖRSBEHÖRIGHET: Huvudansvarig för kursen ska vara av SKF auktoriserad
klätterinstruktör med aktivt licens samt Rope Access utbildad i branchledande system
(PRAT, SPRAT & IRATA).
GODKÄNNANDE: För att eleven skall få tilldelas certifikat efter genomgången kurs, måste
eleven ha blivit godkänd på både teoretiskt och praktiskt prov. Det praktiska provet är ett
moment där eleven visar att han/hon har kapacitet att arbeta på höjd.
TIDSLÄNGD: Minsta kurstid är 4 timmar.
ÅLDER: Eleven bör vara minst 18 år för att genomföra grundutbildningen i fallskydd.
ELEV/INSTRUKTÖR: Maximalt 8 elever per instruktör. Antalet elever ska anpassas efter
instruktörens förmåga, så att varken säkerheten eller elevens utbyte av kursen åsidosätts.
Det är viktigt att skapa en god pedagogisk situation och bibehålla instruktörens
säkerhetsmässiga överblick.

Version 1.0, 2015-08-30

SÄKERHET: Instruktören skall genom framförhållning och uppmärksamhet sätta
elevernas, egen och omkringvarandes säkerhet som främsta prioritet. Detta betyder att
backupsystem skall finnas vid övning på höjd tills dess att eleven hanterar
säkringsförfarandet på ett korrekt sätt. Klätterutrustning som används i samband med
kursen ska vara CE-märkt och i fullgott skick.

Kursens innehåll

Introduktion om fallskydd

Vad är fallskydd? Utrustning som räddar liv om olyckan skulle vara framme.
Fallskyddsutrustning är ett personligt skyddsmedel och bör alltid användas, om det inte på
annat sätt kan garanteras att arbetet kan utföras försvarligt. 2005 registrerades emellertid
inte färre än 121 allvarliga fallolyckor i Danmark – varav 14 med dödlig utgång. Många av
dessa kunde ha undgåtts, om korrekt skyddsutrustning använts.

Fallskyddsutrustning ska användas vid arbete på höjder eller djup på över 2 meter, där det
föreligger risk för fall. Utrustningen består normalt av selar, linor och ev. falldämpare samt
don för infästning i en förankringspunkt. Valet av fallskyddsutrustning beror på vad den ska
användas till, och man skiljer mellan fyra huvudtyper:

 fallhindrande system
 system för arbetspositionering
 personligt fallskyddssystem
 reparbete (Rope Access)

Vid arbete på höjd gör man en bedömning av vilken sorts skydd som är nödvändigt för just
det arbetet som ska bedrivas. Antingen är det ett kollektivt fallskydd eller användande av
personlig fallskyddsutrustning. Kollektiva fallskydd kan vara skyddsräcke eller ställning
med skyddsräcken vid takfot och takkant. Användning av personlig fallskyddsutrustning vid
kant är utrustningen sele, en eller två kopplingslinor, fallskyddsblock, falldämpare etc., som
förankras i godkända och kontrollerade förankringsanordningar. Med personligt fallskydd
kan risk för fall och dess konsekvenser minimeras.

Fallhindrande system

Ett fallhindrande system är inte avsett att stoppa eller bromsa ett fritt fall. Det ska enbart
göra att användaren inte kan komma fram till områden där ett fritt fall kan inträffa. Ett
fallhindrande system är inte lämpliga att använda när man behöver stödja sig på
utrustningen under arbetet. Däremot passar de bra att använda på platta tak eller på tak
med liten lutning där det inte finns risk för att halka och bli hängande.

Ett fallhindrande system består av flera delar: en förankringsanordning, ett stödbälte,
helsele eller sittsele och ett fallstoppsrep eller ett rep för arbetspositionering. Repets
maximala längd ska vara avpassad så att användaren aldrig kan nå en plats där han eller
hon riskerar att falla. Man ska även ta hänsyn till förankringsanordningens läge och
eventuella deformation.

Version 1.0, 2015-08-30

System för arbetspositionering

I ett system för arbetspositionering får man stöd från utrustningen. Det kan man till
exempel använda när man utför stolparbete eller vid arbete på lutande tak. Om det finns
risk för fritt fall ska det alltid kombineras med ett fallskydd. Ett system för
arbetspositionering består av flera delar: en förankringsanordning, en helsele eller sittsele
och ett justerbart rep för arbetspositionering.

Reparbete

När man utför reparbete hänger man fritt i ett rep, vilket gör att man kan röra sig upp och
ned mellan olika nivåer. Ett system för reparbete förhindrar eller bromsar ett fritt fall, och
det kan även användas för arbetspositionering. Arbetsrep och säkerhetsrep ska vara
separat förankrade i en förankringsanordning och ska ha en justeringsanordning på varje
rep för att möjliggöra att man kan röra sig uppåt och neråt längs repet.
Justeringsanordningen ska på arbetslinan motsvara typ B eller C enligt EN 12841 och på
säkerhetslinan motsvara typ A enligt EN 12841.
Det ska finnas två olika fästpunkter på selen, en låg för justeringsanordningen på
arbetsrepet och en högre på säkerhetsrepet. Kopplingen mellan användaren och arbets-
och säkerhetsrepet ska alltid vara via selen även om ett säte används.

Personligt fallskyddssystem

Om det finns en risk för fritt fall ska man alltid använda ett personligt fallskyddssystem. Det
bromsar ett fritt fall och förhindrar att man slår i marken, dessutom gör det att användaren
hänger upprätt efter ett fall. Däremot hindras man inte att nå platser som kan innebära risk
för fritt fall.
Exempel där man använder fallskyddssystem är vid arbete på branta tak och
balkkonstruktioner, klättring och arbete i vertikala stegar, montering av
byggnadsställningar, brytning i gruva och inspektion av stål- och betongkonstruktioner. Ett
personligt fallskyddssystem består av följande komponenter:
 en lämplig förankringsanordning
 en helsele
 ett kopplingssystem med falldämpande funktion bestående av antingen ett:
 falldämparrep eller
 fallskyddsblock med falldämpande funktion eller
 styrt glidlås på fast förankrat rep eller skena
 styrt glidlås på flexibel förankringsrep

Fallskyddsutrustning är ett arbetsverktyg vid höghöjdsarbeten med viktiga fördelar som ger
ökad produktivitet och lägre risker. Dagens moderna fallskydd är utformade på ett sätt som
gör att användaren kan arbeta på ett tryggt och säkert sätt med bibehållen komfort och
rörelsefrihet.

Varför använda fallskydd? Fallskydd behövs där människor kan falla till lägre nivå och
riskeras att skadas eller rent av dö. Fallskydd skall först utföras som kollektivt fallskydd.
Om detta inte är möjligt skall fallskydd, i sista hand om inga andra lösningar finnes, utföras
som personligt fallskydd. Rätt personlig skyddsutrustning och utbildning kan förhindra
olyckor, lätta som svåra skador eller t.om. död. Lång konvalecens och lidande är inte bara
smärtsamt för den skadade och dennes familj, utan vänner och arbetskollegor drabbas

Version 1.0, 2015-08-30

också. Olyckor sker inte bara på arbetet utan också på fritiden. Sammantaget kostar en
olycka mycket pengar. För företaget ger det dålig publicitet.

Arbetsgivare skall ombesörja att fallskyddslösningar finns på plats för personer som
arbetar på en höjd av 2 meter eller högre på ställen där risk för fall föreligger.
Arbetsgivaren är enligt lag skyldig att utarbeta ett komplett fallskyddsprogram. Detta
innebär att identifiera fallriskerna på arbetsplatsen, välja de produkter som lämpar sig bäst
för uppgiften samt utbilda personalen i hur fallskyddsutrustningen skall användas.

Lagar och normer för fallskydd och

personlig skyddsutrustning

Ordningen vid juridiska författningar är:
 grundlagen
 vanlig lag
 förordning
 myndighetsföreskrift

Det är inte ovanligt att olika rättskällor säger emot varandra. Författningar med högre rang
går före de med lägre rang (lex superior): Grundlag gäller framför vanlig lag, som gäller
framför förordning, som gäller framför myndighetsföreskrift. Såvida inte författningen med
högre rang uttryckligen säger att andra författningar har företräde.

I arbetsmiljölagen finns regler om skyldigheter för arbetsgivare och andra skyddsansvariga
om att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet. I denna lag slås fast att arbetsgivaren
skall ombesörja att ett komplett fallskyddsprogram finns på plats för alla personer som
utför arbeten på en höjd av 2 m eller mer eller där risk för fall föreligger. Det innebär att
identifiera fallriskerna på arbetsplatsen, välja de produkter som lämpar sig bäst för
uppgiften samt att utbilda personalen i korrekt handhavande. Då arbetsgivaren gjort detta
är arbetstagaren skyldig att använda erhållen utrustning då risk för fall finns i samband
med utförande av arbetsuppgifter.

Arbetsmiljöverket ger ut föreskrifter som mer i detalj tar upp de krav och skyldigheter som
ställs på arbetsmiljön. För byggnads- och anläggningsarbete gäller föreskriften AFS
1999:3 och här beskrivs när fallskydd skall användas och hur de generellt skall vara
utformade.

I Europastandard EN-13374 anges tekniska krav och provningsmetoder för temporära
skyddsräckessystem vid byggande eller underhåll av byggnader. Här finns detaljerade
krav på hur fallskyddet skall utformas och vilka belastningar det skall tåla.

Arbetsmiljölagen
AFS 1981:14 Skydd mot skada genom fall
AFS 1990:12 Ställningar
AFS 1996:06 Utförande av personlig skyddsutrustning
AFS 1999:03 Bygg- och anläggningsarbete
AFS 2001:03 Användning av personlig skyddsutrustning
AFS 2006:04 Användning av arbetsutrustning

Version 1.0, 2015-08-30

Arbetsmiljölagen

Arbetsmiljöns beskaffenhet

Kapitel 2, 2 § Arbete skall planläggas och anordnas så, att det kan utföras i en sund
och säker miljö.

Kommentar: Redan vid planering av arbetslokaler och utrustning, teknik och
arbetsmetoder ska således hänsyn tas till arbetsmiljön. Man ska också sträva efter att ta
hänsyn till hur arbetstakt och arbetssätt inverkar på självständighet och ansvar i arbetet.

Kapitel 2, 4 § De arbetshygieniska förhållandena när det gäller luft, ljud, ljus,
vibrationer och liknande skall vara tillfredsställande.

Betryggande skyddsåtgärder skall vidtagas mot skada genom fall, ras, brand,
explosion, elektrisk ström eller liknande.

Kapitel 2, 5 § Maskiner, redskap och andra tekniska anordningar skall vara så
beskaffade och placerade och brukas på sådant sätt, att betryggande säkerhet ges
mot ohälsa och olycksfall.

Kapitel 2, 7 § Kan betryggande skydd mot ohälsa eller olycksfall icke nås på annat
sätt, skall personlig skyddsutrustning användas. Denna skall tillhandahållas genom
arbetsgivarens försorg.

Vid fartygsarbete skall den personliga skyddsutrustningen tillhandahållas av
redaren, om inte någon annan som arbetstagaren är anställd hos har åtagit sig detta
ansvar.

Kommentar: I en särskild bestämmelse (7 §) slås den viktiga principen fast att personlig
skyddsutrustning ska användas bara när betryggande skydd mot ohälsa eller olycksfall
inte kan nås på annat sätt. Arbetsgivaren ska i första hand åtgärda orsaken till att
skyddsutrustning behövs. När sådan utrustning behövs ska den tillhandahållas av
arbetsgivaren respektive redaren. I detta ligger också att arbetsgivaren ska bekosta den.
Det är dock vanligt att parterna genom kollektivavtal kommer överens om att
arbetstagaren delvis ska bekosta utrustningen, mot att arbetsgivaren tillåter att den får
användas även på fritiden. En sådan överenskommelse strider inte mot arbetsmiljölagen.

När personlig skyddsutrustning behövs är arbetstagarna enligt 3 kap. 4 § skyldiga att
använda den. Av 3 kap. 2 § följer dessutom att arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna
använder den personliga skyddsutrustning som behövs. Detta betyder inte att
arbetsgivaren kontinuerligt måste övervaka varje arbetstagare så att han eller hon inte tar
av sig hjälmen eller skyddshandskarna. Däremot måste arbetsgivaren ha ett system för
kontroller av att utrustningen används samt för ingripanden om den inte används.

Allmänna skyldigheter

Kapitel 3, 2 § Arbetsgivaren skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga
att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. En utgångspunkt skall därvid
vara att allt sådant som kan leda till ohälsa eller olycksfall skall ändras eller ersättas
så att risken för ohälsa eller olycksfall undanröjs.

Version 1.0, 2015-08-30

Arbetsgivaren skall beakta den särskilda risk för ohälsa och olycksfall som kan följa
av att arbetstagaren utför arbete ensam.
Lokaler samt maskiner, redskap, skyddsutrustning och andra tekniska anordningar
skall underhållas väl.

Kommentar: Arbetsgivaren har huvudansvaret. Huvudansvaret för arbetsmiljön ligger på
arbetsgivaren. Denne ska vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att
arbetstagarna utsätts för ohälsa eller olycksfall i arbetet (2 § första stycket). Riskerna vid
ensamarbete nämns särskilt (2 § andra stycket). I arbetsgivarens förebyggande arbete
ska en av utgångspunkterna vara att allt som är farligt ska ändras eller bytas ut så att
risken tas bort. Detta betyder också att om det inte är möjligt att helt undanröja risken, så
ska arbetsgivaren i stället vidta åtgärder för att minska den.

Kapitel 3, 2 a § Arbetsgivaren ska systematiskt planera, leda och kontrollera
verksamheten på ett sätt som leder till att arbetsmiljön uppfyller föreskrivna krav på
en god arbetsmiljö. Han ska utreda arbetsskador, fortlöpande undersöka riskerna i
verksamheten och vidta de åtgärder som föranleds av detta. Åtgärder som inte kan
vidtas omedelbart ska tidsplaneras.
Arbetsgivaren ska i den utsträckning verksamheten kräver dokumentera
arbetsmiljön och arbetet med denna. Handlingsplaner ska därvid upprättas.
Arbetsgivaren ska vidare se till att det i hans verksamhet finns en på lämpligt sätt
organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet för fullgörande av
de uppgifter som enligt denna lag och enligt 30 kap. socialförsäkringsbalken vilar
på honom.
Kommentar: I en särskild paragraf utvecklas arbetsgivarens skyldighet att systematiskt
planera, leda och kontrollera verksamheten (2 a §). Grundtanken bakom denna
bestämmelse är att arbetsgivaren måste se till att verksamheten i alla avseenden drivs så
att han eller hon kan uppfylla sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagen. Arbetsgivaren är
skyldig att kartlägga risker och utreda ohälsa och olycksfall samt vidta de åtgärder som
kartläggningen ger anledning till. Arbetsgivaren måste därför bedriva ett fortlöpande
systematiskt arbetsmiljöarbete för att se till att ohälsa och olycksfall förebyggs och att
arbetsmiljön blir tillfredsställande. Detta arbete ska vara inordnat i den övriga
verksamheten. 2 a § är ett uttryck för att arbetsgivaren själv måste ta ansvar för
arbetsmiljöverksamheten. I detta ingår också att följa upp att det systematiska
arbetsmiljöarbetet bedrivs på ett tillfredsställande sätt. Paragrafen kräver vidare att
arbetsmiljön dokumenteras i den utsträckning verksamheten kräver och att
handlingsplaner upprättas. Dokumentationen tjänar till att underlätta arbetsgivarens
systematiska arbetsmiljöarbete samt arbetstagarnas och skyddsombudens deltagande i
detta.

Kapitel 3, 3 § Arbetsgivaren skall se till att arbetstagaren får god kännedom om de
förhållanden, under vilka arbetet bedrivs, och att arbetstagaren upplyses om de
risker som kan vara förbundna med arbetet. Arbetsgivaren skall förvissa sig om att
arbetstagaren har den utbildning som behövs och vet vad han har att iaktta för att
undgå riskerna i arbetet. Arbetsgivaren skall se till att endast arbetstagare som har
fått tillräckliga instruktioner får tillträde till områden där det finns en påtaglig risk för
ohälsa eller olycksfall. Arbetsgivaren skall genom att anpassa arbetsförhållandena
eller vidta annan lämplig åtgärd ta hänsyn till arbetstagarens särskilda
förutsättningar för arbetet. Vid arbetets planläggning och anordnande skall beaktas
att människors förutsättningar att utföra arbetsuppgifter är olika.

Version 1.0, 2015-08-30

Kapitel 3, 3 a § En arbetsgivare ska utan dröjsmål underrätta den myndighet som
regeringen bestämmer om dödsfall eller svårare personskada som har inträffat i
samband med arbetets utförande. En arbetsgivare ska också utan dröjsmål
underrätta samma myndighet om skador i samband med arbetet som drabbat flera
arbetstagare samtidigt och om tillbud som inneburit allvarlig fara för liv och hälsa.
Föreskrifter om befälhavares skyldighet att vid fartygsarbete rapportera vissa
händelser finns i 6 kap. 14 § sjölagen (1994:1009).

Kapitel 3, 4 § Arbetstagaren skall medverka i arbetsmiljöarbetet och delta i
genomförandet av de åtgärder som behövs för att åstadkomma en god arbetsmiljö.
Han skall följa givna föreskrifter samt använda de skyddsanordningar och iaktta den
försiktighet i övrigt som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall. Om
arbetstagaren finner att arbetet innebär omedelbar och allvarlig fara för liv eller
hälsa, skall han snarast underrätta arbetsgivaren eller skyddsombud. Arbetstagaren
är fri från ersättningsskyldighet för skada som uppstår till följd av att han underlåter
att utföra arbetet i avvaktan på besked om det skall fortsättas.

Kommentar: Även de anställda har ett arbetsmiljöansvar enligt arbetsmiljölagen. De ska
medverka i arbetsmiljöarbetet och delta i de åtgärder som behövs för en god arbetsmiljö.
De ska följa gällande föreskrifter och använda skyddsanordningar. De ska också iaktta
den försiktighet i övrigt som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall (4 § första
stycket). Ansvaret för arbetstagare är alltså inte lika omfattande som arbetsgivarens
ansvar. Bestämmelsen innebär att Arbetsmiljöverket i enstaka fall kan rikta föreskrifter,
förelägganden och förbud mot arbetstagare. Man får dock räkna med att detta normalt
sker endast samtidigt med att motsvarande krav ställs mot arbetsgivaren. I lagen anges
att arbetstagare i akuta farosituationer snarast ska underrätta arbetsgivaren eller
skyddsombud. Den anställde är enligt en uttrycklig bestämmelse fri från att ersätta skador
som kan uppstå om han eller hon i sådana fall avbryter arbetet i väntan på besked om det
ska fortsättas (4 § andra stycket).

Tillsyn

Kapitel 7, 7 § Arbetsmiljöverket får gentemot den som har skyddsansvar enligt 3
kap. 2–12 §§, 5 kap. 3 § första stycket eller 6 § i detta kapitel besluta de
förelägganden eller förbud som behövs för att

1. denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen ska följas,
och

2. de bestämmelser i förordning (EG) nr 1907/2006 som omfattas av
Arbetsmiljöverkets tillsynsansvar ska följas.

Ett beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Ett sådant
föreläggande eller förbud får riktas även mot staten som arbetsgivare.
Om någon inte följer ett föreläggande, får Arbetsmiljöverket besluta att rättelse ska
ske på hans eller hennes bekostnad.
Om ett föreläggande har beslutats beträffande en åtgärd som kräver bygglov,
rivningslov eller marklov enligt plan- och bygglagen (2010:900) men sådant lov inte
beviljas, upphör föreläggandet att gälla i fråga om den åtgärden.

Kommentar: Om Arbetsmiljöverket vid sin tillsynsverksamhet eller på annat sätt får reda
på att en arbetsgivare bryter mot lagen eller mot en föreskrift, som regeringen eller

Version 1.0, 2015-08-30

Arbetsmiljöverket utfärdat med stöd av lagen, ska verket se till att bristerna rättas till. I
allmänhet får arbetsgivaren då ett inspektionsmeddelande med skriftliga krav på att göra
detta inom en viss tid.
Om arbetsgivaren inte följer inspektionsmeddelandet, kan Arbetsmiljöverket utfärda ett
föreläggande att vidta viss åtgärd, till exempel att förbättra ventilationen. Arbetsmiljöverket
kan också utfärda ett förbud, till exempel mot att använda en viss maskin eller en lokal
eller driva viss verksamhet om inte maskinen förses med ett skydd, lokalen repareras eller
andra angivna åtgärder inte vidtas (7 kap. 7 §). Den som bryter mot ett föreläggande eller
förbud kan straffas för detta. Arbetsmiljöverket kan också sätta ut ett vite, som kan dömas
ut om föreläggandet eller förbudet inte följs. I sådana fall träder vitet in i stället för straff.

Ansvar

Kapitel 8, 1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande eller förbud som har meddelats med stöd
av 7 kap. 7 eller 8 §. Detta gäller dock inte om föreläggandet eller förbudet har
förenats med vite.

Kommentar: Om en arbetsgivare eller någon annan skyddsansvarig inte följer ett
föreläggande eller ett förbud kan detta leda till straff i form av böter eller fängelse (1 §).
Straff kan dömas ut både om brottet har begåtts avsiktligt eller om det har begåtts av
vårdslöshet. Ett bolag, en myndighet eller någon annan juridisk person kan dock inte
dömas till straff. I stället är det någon eller några representanter för den juridiska personen
som åtalas och döms till böter eller fängelse.

När Arbetsmiljöverket i föreläggandet har satt ut ett vite, kan i stället vitet dömas ut av
domstol. Vitet träder då in i stället för straff, som inte blir aktuellt i denna situation. Till
skillnad mot ett straff läggs ett vite normalt på den juridiska personen, till exempel ett
bolag, en förening eller en kommun. Ofta rör det sig också om betydligt större belopp än
domstolarna brukar döma ut när det gäller böter.

Kapitel 8, 2 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. anlitar en minderårig i strid mot 5 kap. 2 § första stycket eller mot föreskrifter
som meddelats med stöd av 5 kap. 2 § tredje eller fjärde stycket,
2. bryter mot föreskrifter om minderårigas arbete som har meddelats med stöd
av 5 kap. 3 § andra stycket , 4 eller 5 §,
3. lämnar oriktiga uppgifter om förhållanden av vikt, när en tillsynsmyndighet
har begärt upplysningar, handlingar eller prov eller begärt undersökningar
enligt 7 kap. 3 eller 4 §,
4. utan giltigt skäl tar bort en skyddsanordning eller sätter den ur bruk.
5. inte lämnar underrättelse till tillsynsmyndigheten i enlighet med 3 kap. 3 a §.

En gärning som omfattas av ett föreläggande eller förbud enligt 7 kap. 7 § ska inte
medföra straffansvar enligt första stycket.

Kommentar: Här behövs inte något föreläggande eller förbud från Arbetsmiljöverket för att
straff ska kunna dömas ut. Arbetsmiljöverket kan utfärda föreskrifter med direkt
straffsanktion om åldersgränser och arbetstidsregler för minderåriga. Det är också
straffbelagt att:
• lämna osanna uppgifter när Arbetsmiljöverket har begärt upplysningar, handlingar eller

Version 1.0, 2015-08-30

prov samt att
• ta bort en skyddsanordning utan giltigt skäl eller sätta den ur bruk.
En förutsättning för straff är i alla dessa fall att en överträdelse har skett medvetet eller av
vårdslöshet. Straffet är böter. Det finns dessutom bestämmelser i brottsbalken som kan bli
aktuella när en olycka eller en yrkessjukdom har inträffat till följd av missförhållanden i
arbetsmiljön. Sådana missförhållanden kan leda till att en eller flera personer inom
arbetsgivarens organisation döms för arbetsmiljöbrott. Även tillbud kan leda till straff om
de berott på grov vårdslöshet

Sanktionsavgift

Kapitel 8, 5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om att en sanktionsavgift ska tas ut om en överträdelse har
skett av en föreskrift som har meddelats med stöd av 4 kap. 1–8 §§. Avgiften ska tas
ut även om överträdelsen inte skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. En föreskrift
om sanktionsavgift ska ange hur avgiften beräknas för olika slag av överträdelser.
Avgiftsbeloppet ska kunna fastställas direkt med ledning av den angivna
beräkningsgrunden. Avgiften ska vara lägst 1 000 och högst 1000 000 kronor.

Kommentar: Arbetsmiljöverket har rätt att i sina föreskrifter införa sanktionsavgifter. Efter
den 1 juli 2014 upphör straffbestämmelserna i Arbetsmiljöverkets föreskrifter utom i
föreskrifterna om minderåriga. Tanken är att sanktionsavgifter ska kunna införas på
områden där de bedöms vara lämpliga. Det är då Arbetsmiljöverkets uppgift att i en
föreskrift noggrant precisera tillämpningsområdet för avgiften. Avgiftens storlek får inte
vara beroende av någon bedömning utan ska kunna räknas fram ur den försummelse som
det gäller. Arbetsmiljöverket ska därför i föreskrifterna också ange exakt hur avgiften ska
beräknas. Avgiften ska inte belasta någon enskild anställd utan läggs direkt på företaget
eller motsvarande. Det är förvaltningsrätten som på yrkande av Arbetsmiljöverket
bestämmer om avgift ska tas ut. Arbetsmiljöverket kan dock utfärda avgiftsförelägganden,
som sänds till företaget eller motsvarande. Om ett sådant föreläggande godkänns av
behörig firmatecknare gäller det i likhet med domstols dom. Ärendet behöver då inte gå till
förvaltningsrätten. En sanktionsavgift får inte tas ut för en gärning som omfattas av ett
föreläggande eller förbud.

AFS 1981:14 Skydd mot skada genom fall

1 § Med fall avses i dessa föreskrifter att någon faller omkull, halkar, snavar, trampar
snett, trampar genom något underlag eller liknande eller faller till lägre nivå.

2 § Arbete skall planeras, ordnas och bedrivas så att olycka genom fall förebyggs.

6 § Hål, öppning och liknande på plats där någon uppehåller eller förflyttar sig under
arbetet liksom yta där risk för genomtrampning kan finnas skall där det behövs ha
skyddsanordning mot fall, t ex täckning, skyddsräcke eller avspärrning.

Behovet av motsvarande skyddsanordning vid stup eller annan större nivåskillnad,
där risk finns för skada genom fall, skall beaktas.

Kan lämplig skyddsanordning inte användas skall annan skyddsåtgärd vidtas.

Version 1.0, 2015-08-30

Kommentar: Hål och öppning som avses är t ex bassäng, kar och annat öppet kärl,
öppning i golv, yttertak och vägg, öppen brunn, grop, schakt och rörgrav. Med stup eller
annan större nivåskillnad avses t ex lastkaj, kaj, brygga, brant sluttning, staplat gods,
fordon och container. Annan lämplig skyddsåtgärd kan vara t ex vakthållning,
varselmärkning eller uppsättning av varningsskyltar.

7 § Skyddsanordning mot fall skall vara dimensionerad för den belastning den kan
antas bli utsatt för. Särskild uppmärksamhet ägnas därvid åt förekommande
infästningar.

Skyddsanordning skall kontrolleras regelbundet och underhållas väl. Vid kontroll
skall bl a tillses att materialet inte skadats.

Kommentar: Vid dimensionering av skyddsanordning behöver man endast ta hänsyn till
sådan påverkan som man rimligen kan räkna med under arbetets gång. Skyddsanordning
kan skadas genom t ex mekanisk åverkan, värme, kyla, syror eller andra kemikalier eller
ultraviolett strålning.

8 § Skyddstäckning över hål, öppning och motsvarande skall vara säkrad så att den
inte kan avlägsnas oavsiktligt. Den skall vara tydligt och varaktigt märkt så att det
framgår att den är en skyddsanordning mot fall.

Kommentar: Lämplig säkring av täckningsmaterial är t ex fastspikning, fastbultning eller
fastklamning i underlaget, ram runt lucka eller styrlister som passar till öppningen under
täckningsmaterialet. Märkning utförs lämpligen enligt svensk standard angående
varselmärkning.

10 § Uppmärksammas under arbete särskild risk för fall, skall arbetet förändras eller
avbrytas i erforderlig omfattning och riskområdet där så behövs spärras av till dess
att risken har undanröjts. Om arbete måste utföras inom riskområde skall särskilda
skyddsåtgärder vidtas.

Kommentar: Väderlek samt t ex blåst, regn - speciellt underkylt regn - och snöfall kan
innebära särskild risk för fall. Även måttlig vindstyrka kan innebära sådan risk vid
hantering av föremål som fångar vinden tex skivor och presenningar.

AFS 1990:12 Ställningar

Allmänt

3 § I en ställning skall skyddsräcke finnas där fallhöjden är två meter eller mer. Där
det finns särskild risk skall skyddsräcke finnas även vid lägre fallhöjd. Skyddsräcke
skall ha tillräcklig styrka och vara säkert fastsatt. Det skall normalt vara cirka en
meter högt och tvåledigt eller ge motsvarande skydd. Skyddsräcke skall vara
monterat i anslutning till ställningslaget så att inget farligt mellanrum uppstår
mellan ställningslaget och skyddsräckeskomponenterna.

Om det finns risk att föremål eller person glider under räcket skall det ha fotlist.

Version 1.0, 2015-08-30

Om ställning används i byggnads- och anläggningsarbete skall skyddsräcket ha
åtminstone fotlist, överledare och en mellanledare, eller ge motsvarande skydd.

Där det finns särskild risk för skada genom nedstörtande föremål skall ställning ha
skyddstak. Detta skall vara tillräckligt stort, starkt och tätt samt vara fästat eller
understöttat så att det förmår säkert fånga nedstörtande material och föremål.

Konstruktion, uppförande, fortlöpande tillsyn, användning, nedtagning

14 § Under uppförande, användning och nedmontering av en ställning skall
– risker för fall och ras särskilt motverkas,
– olämpliga arbetsbelastningar undvikas,
– tillräckligt utrymme finnas för det avsedda arbetet, transporter och
uppläggning av material.

Innan arbetet med uppförande, användning eller nedmontering av en ställning
påbörjas, skall en plan för dessa arbetsmoment upprättas av en kompetent person.
Härvid skall beaktas hur komplex ställningen är. Av planen skall även framgå:

– Uppgifter om den ställning som skall användas.
– Uppgifter om uppförandet, användningen och nedmonteringen i det enskilda

fallet. Det skall särskilt anges hur de som uppför eller nedmonterar
ställningen skall skyddas mot fall och belastningsskador.

Denna kompetenta person skall ha tillräckliga kunskaper och erfarenhet om
ställningsbyggnad för att kunna genomföra arbetet med planen på ett säkert sätt.

När en ställning är under uppförande, ändring eller nedmontering och inte är färdig
att användas, skall den tydligt avgränsas så att tillträde till den förhindras. Om det
därvid är förenat med risker att beträda området kring ställningen skall även detta
område avgränsas. Riskområdet skall utmärkas genom lämplig skyltning.

Om ovanstående enbart gäller delar av en ställning, skall motsvarande avgränsning
och skyltning utföras för dessa delar.

Kommentar: Allmänna bestämmelser om byggnads och anläggningsarbete finns i
Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om byggnads- och anläggningsarbete. Bestämmelser
om skyddsåtgärder mot fall eller ras finns i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om
skyddsåtgärder mot skada genom fall samt i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om
skyddsåtgärder mot skada genom ras. Arbetstagare som uppför eller nedmonterar
ställningar är särskilt utsatta för fallrisker. Är inte ställningen försedd med särskilt
skyddsräcke vid dessa arbetsmoment kan användning av personlig fallskyddsutrustning
vara lämpligt.

AFS 1996:06 Utförande av personlig skyddsutrustning

Tillämpningsområde och definitioner

1 § Dessa föreskrifter gäller personlig skyddsutrustning. Härmed avses varje

Version 1.0, 2015-08-30

utrustning som är avsedd att bäras eller hållas av en person till skydd mot en eller
flera hälso- eller säkerhetsrisker.

Med personlig skyddsutrustning avses också
a) kombinationsutrustningar som skyddar en person mot flera risker,
b) fasta eller löstagbara skyddsanordningar som är kombinerade med en personlig
utrustning utan skyddskaraktär och som bärs eller hålls av en person vid utförandet
av en särskild uppgift samt utbytbara komponenter i personliga skyddsutrustningar
som är väsentliga för en tillfredsställande funktion och som uteslutande används
för sådan utrustning.

Kopplingssystem till personlig skyddsutrustning för att koppla den till en annan
extern anordning skall anses ingå i utrustningen även om kopplingssystemet inte är
avsett att bäras eller hållas permanent av användaren.

Grundläggande krav

5 § Personlig skyddsutrustning skall förutsättas uppfylla kraven i 4 § i följande fall.
1. Sådan utrustning av enkelt slag, som avses i 8 § andra stycket, skall förutsättas
uppfylla kraven om
a) den har CE-märkning enligt 11 § samt
b) tillverkaren eller dennes representant inom EES på begäran kan visa upp en
försäkran om överensstämmelse enligt 10 §.

2. Annan utrustning skall förutsättas uppfylla kraven om
a) den har CE-märkning enligt 11 § samt
b) tillverkaren eller dennes representant inom EES på begäran kan visa upp

– en försäkran om överensstämmelse enligt 10 § och
– ett intyg från ett anmält organ som visar dels att utrustningen

överensstämmer med relevanta nationella standarder som anpassats till
harmoniserade standarder vars beteckningar har publicerats i Europeiska
unionens officiella tidning, dels att den har typkontrollerats enligt 8 §.

Om en tillverkare inte alls eller bara delvis har tillämpat harmoniserade standarder
eller om det inte finns några sådana, skall intyget i stället ange att de grundkrav
som avses i bilaga 1 uppfylls.

CE-märkning

11 § Bestämmelser om anbringande och användning av CE-märkning finns i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om
krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter
och upphävande av förordning (EG) nr 339/931 och lagen (2011:791) om
ackreditering och teknisk kontroll.

För CE-märkning av personlig skyddsutrustning gäller också dessa föreskrifter.
Tillverkaren eller dennes representant inom EES ska märka varje producerad
personlig skyddsutrustning med CE-märkning.

Version 1.0, 2015-08-30

CE-märkningen ska vara synlig, läslig och varaktig under utrustningens förväntade
livslängd.

Om det inte är möjligt, på grund av produktens utformning eller storlek får CE-
märkningen anbringas på emballaget.

Om ett anmält organ har kontrollerat produkten enligt 9 §, ska CE-märkningen följas
av det anmälda organets identifikationsnummer.

3.1.2.2 Förhindrande av fall från höjd
Personlig skyddsutrustning som är avsedd att förebygga fall från höjd eller
effekterna av ett fall skall ha en sele och en fastsättningsanordning som kan fästas
till en säker förankringspunkt. Selen skall vara utformad så att användarens
vertikala fall, under förutsägbara användningsförhållanden, minimeras för att
förhindra kollision med ett hinder. Bromskraften får dock inte bli så stor att det kan
förväntas att en fysisk skada uppstår eller att någon komponent går sönder så att
användaren faller.

Personlig skyddsutrustning skall även säkerställa att användaren efter
uppbromsningen hålls kvar i lämpligt läge i vilket han vid behov kan invänta hjälp.

Tillverkarens instruktioner skall bl.a. innehålla all relevant information rörande
– vad som krävs av en säker förankringspunkt och det minsta avstånd som
behövs under användaren,
– det rätta sättet att sätta på selen och att fästa fastsättningsanordningen vid
förankringspunkten.

AFS 1999:03 Bygg- och anläggningsarbete

Ansvar för den som låter utföra ett byggnads- eller anläggningsarbete

8 § Den som låter utföra ett byggnads- eller anläggningsarbete ska se till att en
arbetsmiljöplan upprättas och finns tillgänglig innan byggarbetsplatsen etableras
om

– något av de arbeten som anges i 12 a § andra stycket C behöver utföras i
samband med byggnads- eller anläggningsarbetet eller

– arbetet är av sådan omfattning att förhandsanmälan ska lämnas enligt 7 §.
Denna ska vidare se till att alla sådana anpassningar genomförs i
arbetsmiljöplanen som kan komma att behövas med hänsyn till hur arbetet
fortskrider och till de eventuella förändringar som ägt rum.

Ytterligare bestämmelser om arbetsmiljöplan finns i 12, 12 a och 14 §§. Om den som
låter utföra ett byggnads- eller anläggningsarbete i strid med denna bestämmelse
inte har sett till att en arbetsmiljöplan upprättats innan byggarbetsplatsen etablerats
ska denne betala sanktionsavgift om
• 50 000 kronor om projektets storlek är sådan att förhandsanmälan krävs enligt 7 § i
dessa föreskrifter,
• 10 000 kronor om projektets storlek är sådan att förhandsanmälan inte krävs enligt
7 § i dessa föreskrifter.

Version 1.0, 2015-08-30

Kommentar: Syftet med arbetsmiljöplanen är bland annat att få en grund för hur
arbetsmiljöarbetet ska bedrivas samt att, ifråga om arbeten med särskild risk, erbjuda
lösningar för hur förväntade faror ska kunna undvikas. Arbetsmiljöplanen blir på så sätt ett
hjälpmedel för den enskilde entreprenören när han ska planera sin verksamhet på
byggarbetsplatsen.
Arbetet med att upprätta arbetsmiljöplanen bör helst påbörjas samtidigt med
projekteringen och den tidiga planeringen. En stor fördel med detta är att den då kan bli en
dokumentation över de överväganden beträffande arbetsmiljön som görs vid
projekteringen och vid planeringen.

Om hela byggnads- eller anläggningsarbetet pågår under maximalt två dagar i följd,
ska ingen sanktionsavgift betalas. Se 101 §. (AFS 2014:26)

12 a § Arbetsmiljöplanen ska alltid innehålla vad som anges i A och B nedan. När de
arbeten som anges i C nedan är aktuella ska dessutom en beskrivning av
förebyggande åtgärder göras i enlighet med vad som anges i C. Annan verksamhet
som kommer att pågå samtidigt på byggarbetsplatsen ska beaktas i planen enligt
vad som anges i D.

Arbetsmiljöplanen ska alltså innehålla följande:
A. De regler som ska tillämpas på byggarbetsplatsen.
B. En beskrivning av hur arbetsmiljöarbetet ska organiseras.
C. När arbeten enligt 1–13 nedan är aktuella: En beskrivning av de särskilda
åtgärder som ska vidtas under byggskedet för att arbetsmiljön ska kunna uppfylla
kraven i arbetsmiljölagen och dessa föreskrifter samt de andra föreskrifter som
Arbetarskyddsstyrelsen eller Arbetsmiljöverket meddelat med stöd av
arbetsmiljöförordningen och som är tillämpliga på arbetet.

1. Arbete med risk för fall till lägre nivå där nivåskillnaden är två meter eller mer.
2. Arbete som innebär risk att begravas under jordmassor eller sjunka ned i lös

mark.
3. Arbete med sådana kemiska eller biologiska ämnen som medför särskild fara

för hälsa och säkerhet eller som enligt Arbetarskyddsstyrelsens eller
Arbetsmiljöverkets föreskrifter omfattas av krav på medicinsk kontroll.
4. Arbete där de som arbetar exponeras för joniserande strålning och för vilket
kontrollerat område eller skyddat område ska inrättas enligt Statens
strålskyddsinstituts föreskrifter (SSI FS 1998:3) om kategoriindelning av
arbetstagare och arbetsställen vid verksamhet med joniserande strålning.
5. Arbete i närheten av högspänningsledningar.
6. Arbete som medför drunkningsrisk.
7. Arbete i brunnar och tunnlar samt anläggningsarbete under jord.
8. Arbete som utförs under vatten med dykarutrustning.
9. Arbete som utförs i kassun under förhöjt lufttryck.
10. Arbete vid vilket sprängämnen används.
11. Arbete vid vilket lansering, montering och nedmontering av tunga
byggelement eller tunga formbyggnadselement ingår.
12. Arbete på plats eller område med passerande fordonstrafik.
13. Rivning av bärande konstruktioner eller hälsofarliga material eller ämnen.

Om arbetet ska utföras på en plats där annan verksamhet kommer att pågå

Version 1.0, 2015-08-30

samtidigt ska detta beaktas i planen. (AFS 2008:16)

Arbetets utförande

45 § För arbetets utförande skall sådana arbetsmetoder och sådan utrustning väljas
som
• motverkar olycksfall på grund av fall eller ras,
• innebär att hälsofarliga eller onödigt tröttande fysiska belastningar undviks,
• är anpassade till byggprodukternas egenskaper,
• medför låg exponering för buller, vibrationer, farliga ämnen och luftföroreningar
samt
• är lämpliga vid utförande av konstruktioner för grundläggning och stomsystem
samt vid montering av stomkomplettering, installationer och inredningar.

Kommentar : Av stor betydelse för valet av arbetsmetoder är objektets utformning samt de
konstruktioner och byggprodukter som enligt projekteringen skall användas. Om nya
metoder eller material kommer till användning är det viktigt att redan vid planeringen tänka
på vilken utrustning som behövs samt vilken utbildning och information arbetstagarna kan
behöva för att genomföra arbetet.

Fall till lägre nivå m.m.

56 a § Vid arbeten med fallrisker ska bestämmelserna i 57–60 §§, 87–92 §§ och
övriga tillämpliga regler följas. Om fallskyddet inte uppfyller den miniminivå som
finns beskriven i 60 a § kan sanktionsavgift påföras. (AFS 2014:26) (Träder i kraft
den 1 januari 2015.)

57 § Risken för att arbetstagaren faller till lägre nivå skall vara förebyggd. Om det
behövs skall skyddsräcken, arbetsplattformar, arbetskorgar eller ställningar
användas.

Skyddsräcken skall vara hållfasta och tillräckligt höga samt ha åtminstone fotlist,
överledare och en mellanledare eller ge motsvarande skydd. Skyddsräcken skall
vara helt inklädda om det förekommer lösa föremål som kan vålla skada om de faller
genom skyddsräckena.

Kommentar: Då det gäller byggnads- eller anläggningsarbete behöver risken för fall till
lägre nivå i allmänhet förebyggas med skyddsräcken, arbetsplattformar, arbetskorgar eller
ställningar när nivåskillnaden är två meter eller mer. Sådana skyddsanordningar kan även
behövas vid mindre nivåskillnader, t.ex. om arbetstagaren riskerar att falla i vatten. Enligt
11 § skall arbetsmiljöplanen innehålla en beskrivning av de särskilda åtgärder som skall
vidtas vid arbete med risk för fall till lägre nivå där nivåskillnaden är två meter eller mer.

En meter är en i allmänhet tillräcklig höjd på skyddsräcken. Beroende på arbetets art kan
skyddsräckena behöva var högre. Den inklädnad som nämns i 57 § andra stycket kan
t.ex. bestå av inbrädning eller nät.

Skyddsräcken eller utrustning som skall förebygga fall till lägre nivå bör väljas och
monteras så att de med betryggande säkerhet kan användas under hela byggskedet eller
så länge risken för fall finns.

Version 1.0, 2015-08-30

58 § Om skyddsräcken eller utrustning som nämns i 57 § inte kan användas på
grund av arbetets art skall personlig fallskyddsutrustning användas. Om det behövs
skall tillträdesled till riskområdet ordnas på lämpligt sätt. Om obehöriga
arbetstagare kan beträda riskområdet skall det utmärkas och avspärras.

59 § Öppningar och hål i bjälklag, tak eller liknande, där risk för nedstörtning eller
nedtrampning kan uppstå, skall utan dröjsmål förses med skyddsräcke eller
skyddstäckning som inte oavsiktligt kan rubbas. Skyddstäckning skall ha
betryggande bärighet och skall antingen vara utförd så att det framgår vad den är
avsedd för eller vara tydligt märkt.

Kommentar: Fall från ett våningsplan till underliggande plan har vållat många dödsfall och
andra skador. Det är av största vikt att skyddsräcke eller skyddstäckning kommer på plats
omedelbart.

Sanktionsavgift vid fallrisk till lägre nivå m.m.

60 a § Om fallskydd enligt 57–60 §§ saknas och arbete utförs där det finns risk för
fall och fallhöjden är två meter eller mer, ska sanktionsavgift betalas om inte
villkoren nedan minst uppfylls. Vid takarbete gäller även bestämmelserna i 86 a och
92 a §§.
1. Skydd mot fall ska finnas vid arbetet genom att man
a. arbetar i skydd av skyddsräcken,
b. arbetar på mobila eller fasta arbetsplattformar,
c. arbetar i arbetskorgar,
d. arbetar på eller innanför ställningar med skyddsräcken,
e. arbetar ovanför eller innanför skyddsnät eller
f. använder personlig fallskyddsutrustning.

2. Skydd mot fall ska vara utformat och användas enligt a–e nedan.
a. Skyddsräcke ska ha fotlist, mellanledare och överledare och vara minst en meter
högt. När räcke endast skyddar mot fall från ställningslag ska bestämmelserna i
föreskrifterna om ställningar uppfyllas. Om permanenta räcken utnyttjas som
fallskydd, får fotlist utelämnas.
b. Öppningar och hål med fallrisker ska förses med skyddstäckning eller
skyddsräcken.
c. Personlig fallskyddsutrustning ska bestå av helsele och kopplingslina med
falldämpare. Linan ska vara förankrad.
d. Personlig fallskyddsutrustning ska förhindra fall till underliggande nivå.
e. Personlig fallskyddsutrustning ska användas och vara förankrad vid en
förflyttning längs stege eller stegar, fasta eller lösa, om höjdskillnaden mellan nivån
där förflyttningen startar och nivån där den slutar är mer än 4 meter.

3. Undantag från 1 och 2 medges för följande arbeten.
a. Vid arbete från lös stege behöver personlig fallskyddsutrustning inte användas
om alla villkor i punkterna nedan är uppfyllda
– endast enstaka arbeten utförs,
– stegen är kortare än 5 meter,
– arbetet tar mindre än 15 minuter per steguppställning och
– arbetet kan utföras med en hand, och så att man håller sig fast i stegen med den
andra handen.

Version 1.0, 2015-08-30

b. Vid enstaka arbete med att installera infästning för säkerhetslina maximalt 7
meter över marknivå. Befintliga infästningsanordningar längs vägen upp ska
användas, om sådana finns.
c. Vid arbete med att första gången fästa säkerhetslina i befintlig förankringspunkt
för fallskyddsutrustning maximalt 7 meter över marknivån. Befintliga
infästningsanordningar längs vägen upp ska användas, om sådana finns.

Den arbetsgivare, den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver
yrkesmässig verksamhet utan anställd, de som för gemensam räkning driver sådan
verksamhet eller den som anlitar inhyrd arbetskraft i sin verksamhet, som
överträder kraven i första, andra, tredje eller fjärde stycket ska betala en
sanktionsavgift, se 101 §.

Lägsta avgiften är 40 000 kronor och högsta avgiften är 400 000 kronor. För den som
har 500 eller fler sysselsatta är avgiften 400 000 kronor. För den som har färre än
500 sysselsatta ska sanktionsavgiften beräknas enligt följande:
Avgift = 40 000 kronor + (antal sysselsatta – 1) x 721 kronor.
Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal.
Den som för samma arbete även överträder 92 a § ska endast betala en
sanktionsavgift. (AFS 2014:26) (Träder i kraft den 1 januari 2015.)

Kommentar: Om fallskyddet uppfyller kraven i denna paragraf men inte uppfyller kraven i
övriga bestämmelser i föreskrifterna kan Arbetsmiljöverket ställa särskilda krav på
åtgärder i ett separat förbud eller föreläggande i syfte att uppnå ett tillräckligt bra fallskydd.
Även om en sanktionsavgift har beslutats kan Arbetsmiljöverket i ett sådant
framåtsyftande förbud eller föreläggande mer i detalj beskriva vilka skyddsåtgärder som
krävs, t.ex. att skyddsräcke ska sättas upp.

Observera att för fallskydden enligt andra stycket i denna paragraf gäller att de ska vara
utformade enligt de bestämmelser i övrigt som gäller för sådana anordningar, t.ex.
föreskrifterna om ställningar, stegar och arbetsbockar, personlig skyddsutrustning och
reglerna om skyddsräcken och skyddsnät i föreskrifterna om byggnads- och
anläggningsarbete.
Med att arbeta i skydd av skyddsräcken m.m. menas inte bara själva arbetet utan också
de förflyttningar som görs i samband med arbetet.
För personligt fallskyddssystem gäller bestämmelserna i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om
användning av personlig skyddsutrustning. Med att linan ska vara förankrad menas att
förankringspunkten bör klara en statisk belastning på minst 10 kN under 3 minuter. Mobila
förankringspunkter, som medföljer brukaren, bör vara CE-märkta och uppfylla kraven
enligt SS EN 795 Fallskydd – Förankringsutrustning – Fordringar och provning. När det
gäller fasta förankringspunkter på utrustningar, bör kraven i standarden för respektive
utrustning uppfyllas, om sådan standard finns.

Takarbete

87 § Vid takarbete skall riskerna för olycksfall på grund av fall, genomtrampning,
halkning och snubbling särskilt beaktas. Detsamma gäller risken för ohälsa på
grund av olämpliga arbetsställningar och arbetsrörelser. I båda fallen skall hänsyn
tas till olika klimatfaktorers betydelse för arbetet under de särskilda villkor som
gäller för takarbete.

Version 1.0, 2015-08-30

Material och verktyg skall läggas på taket så att de inte kan glida ned. Material skall
om det behövs fastgöras på lämpligt sätt.

Kommentar: Fall är en vanlig orsak till arbetsskada vid arbete på tak. Fall föregås ofta av
att arbetstagaren halkar eller snubblar eller av att underlaget brister. Väder och vind är
ofta en bidragande orsak till dessa olyckor. Låga temperaturer påverkar människan och
kan, inte minst i kombination med obekväma arbetsställningar, medföra försämrad
muskelfunktion, stelhet och fumlighet. Detta innebär ökad risk för såväl olycksfall som
ohälsa, bland annat för belastningsskador.

88 § Vid takarbete skall normalt skyddsräcke eller utrustning som ger motsvarande
skydd användas. Fast monterad utrustning skall användas i första hand.

Om det med hänsyn till omständigheterna inte är rimligt att använda skyddsräcke
eller utrustning som ger motsvarande skydd skall personlig fallskyddsutrustning
användas. Vid bedömningen skall följande beaktas:
• den tid som går åt för att montera skyddsräcket eller utrustningen och de risker
som är förenade med detta och
• tiden för takarbetet som skall utföras samt
• de risker som är förenade med arbetet om skyddsräcket eller utrustningen inte
används

Kommentar: Ofta går det inte att utforma ett skyddsräcke så att det ger godtagbar
skyddsfunktion och samtidigt medger att arbete kan utföras på takfot eller annan
avslutning av tak. Det normala alternativet är i dessa fall ofta ställning eller
arbetsplattform, fast eller mobil. Om mobil utrustning behöver användas är det viktigt att
tänka på att marken lämpar sig för detta, bl.a när det gäller bärighet och framkomlighet.

Vid vissa arbeten på takfot eller annan avslutning av tak kan det vara rimligt att använda
mobil arbetsplattform till en del arbetsmoment och personlig fallskyddsutrustning till andra
arbetsmoment.

Mobil arbetsplattform kan vara lämplig att använda vid montering av skyddsräcke eller
utrustning för arbete på tak.

89 § Bestämmelserna i 88 § behöver inte iakttas vid byte av enstaka takpannor eller
andra liknande tillfälliga arbeten på tak, inte heller vid snöskottning på tak. Istället
skall personlig fallskyddsutrustning användas.

Om personlig fallskyddsutrustning med lina används skall linan fästas i lämplig
anordning på taket, t.ex. nockräck. Om anordning för att fästa linan saknas eller om
det finns andra särskilda skäl, skall lämplig person avdelas som håller fast den,
lämpligen genom avhåll. Linan skall hållas sträckt under arbetet.

Vid snöskottning skall normalt särskild person avdelas att hålla fast linan genom
avhåll och se till att den är sträckt.

Version 1.0, 2015-08-30

Sanktionsavgift vid takarbete

92 a § Om fallskydd enligt 87–89 §§ saknas och takarbete utförs där det finns risk
för fall och fallhöjden är två meter eller mer, ska sanktionsavgift betalas om inte
villkoren nedan minst uppfylls. Vid takarbete gäller även bestämmelserna i 56 a och
60 a §§.
1. Skydd mot fall ska finnas vid takarbetet genom att man
a. arbetar i skydd av skyddsräcken,
b. arbetar på mobila eller fasta arbetsplattformar,
c. arbetar i arbetskorgar,
d. arbetar på eller innanför ställningar med skyddsräcken,
e. arbetar ovanför eller innanför skyddsnät eller
f. använder personlig fallskyddsutrustning.

2. Skydd mot fall ska vara utformat och användas enligt a–h nedan.
a. Skyddsräcke ska ha fotlist, mellanledare och överledare och vara minst en meter
högt. När räcke endast skyddar mot fall från ställningslag ska bestämmelserna i
föreskrifterna om ställningar uppfyllas. Om permanenta räcken utnyttjas som
fallskydd, får fotlist utelämnas. Skyddsräcke ska finnas även på takkant vid gavel.
b. Om arbete endast bedrivs på ett begränsat område av taket är det tillräckligt att
fallskyddet skyddar mot fall inom detta område, om tydlig och hållbar avspärrning
finns mot övriga delar av taket där arbete inte förekommer.
c. Öppningar och hål i tak eller underlag med fallrisker ska förses med
skyddstäckning eller skyddsräcken.
d. Område på tak eller underlag med risk för genomtrampning ska spärras av.
e. Personlig fallskyddsutrustning ska bestå av helsele och kopplingslina med
falldämpare. Linan ska vara förankrad.
f. Personlig fallskyddsutrustning ska förhindra fall till underliggande nivå.
g. Personlig fallskyddsutrustning ska användas och vara förankrad vid en
förflyttning längs stege eller stegar, fasta eller lösa, om höjdskillnaden mellan mark
och nivån där förflyttningen slutar är mer än 4 meter. Vid förflyttning mellan olika
nivåer på tak ska personlig fallskyddsutrustning användas och vara förankrad även
om nivåskillnaden är mindre än 4 meter.
h. Personlig fallskyddsutrustning ska användas vid förflyttning på tak och löpande
förankras. Detta gäller inte om det finns skyddsräcken som skyddar mot fall.

3. Undantag från 1 och 2 medges för följande arbeten.
a. Arbete på tak med högst 6 graders lutning när arbetet utförs mer än två meter från
takkanten eller annan kant. Tydliga och hållbara avspärrningar ska finnas som
avgränsar arbetsområdet, minst två meter från takkanten eller annan kant. Om
takytan lutar utåt och taket är så halt att det finns risk att falla över kanten, gäller
inte detta undantag.
b. Vid enstaka arbete med att installera infästning för säkerhetslina maximalt 7
meter över marknivå. Befintliga infästningsanordningar längs vägen upp ska
användas, om sådana finns.
c. Vid arbete med att första gången fästa säkerhetslina i befintlig förankringspunkt
för fallskyddsutrustning maximalt 7 meter över marknivån. Befintliga
infästningsanordningar längs vägen upp ska användas, om sådana finns.

Den arbetsgivare, den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver
yrkesmässig verksamhet utan anställd, de som för gemensam räkning driver sådan

Version 1.0, 2015-08-30

verksamhet eller den som anlitar inhyrd arbetskraft i sin verksamhet, som
överträder kraven i första, andra, tredje eller fjärde stycket ska betala en
sanktionsavgift, se 101 §.

Lägsta avgiften är 40 000 kronor och högsta avgiften är 400 000 kronor. För den som
har 500 eller fler sysselsatta är avgiften 400 000 kronor. För den som har färre än
500 sysselsatta ska sanktionsavgiften beräknas enligt följande:
Avgift = 40 000 kronor + (antal sysselsatta – 1) x 721 kronor.
Summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal.
Den som för samma arbete även överträder 60 a § ska endast betala en
sanktionsavgift. (AFS 2014:26) (Träder i kraft den 1 januari 2015.)

Bilaga A. Exempel på lämplig personlig skyddsutrustning

Fall till lägre nivå. Skyddsräcken saknas eller Fallskyddssystem enligt

kan ej användas p g a EN 363. Utrustning med

arbetets art. Enkla stödjande och

tillfälliga arbeten. fallhindrande funktion

enligt EN 358.

AFS 2001:03 Användning av personlig skyddsutrustning

4 § Arbetsgivaren skall, utan kostnad för arbetstagaren, tillhandahålla den
personliga skyddsutrustning som behövs för arbetet.

Användning

6 § Personlig skyddsutrustning får användas endast om den
a) är ändamålsenlig i förhållande till de risker den är avsedd för utan att den i sig
leder till ökad risk,
b) är anpassad till förhållandena på arbetsplatsen,
c) är anpassad till aktuella arbetsställningar och arbetsrörelser,
d) är anpassad till arbetstagarens hälsotillstånd samt
e) passar bäraren efter nödvändig justering.

Kommentar: Det är viktigt att personlig skyddsutrustning är beskaffad och används så att
den inte ger upphov till nya riskmoment. Det är också viktigt att välja utrustning som är
bekväm och lätt att ta på och av.

9 § Vid användning av personlig skyddsutrustning skall hänsyn tas till
a) arbetets varaktighet,
b) den fysiska och psykiska belastningen,
c) riskens omfattning och frekvens,
d) de särskilda förhållanden som råder på arbetsplatsen samt
e) prestanda hos den aktuella personliga skyddsutrustningen.

Information

10 § Arbetsgivaren skall på förhand informera arbetstagaren om de risker som den
aktuella personliga skyddsutrustningen skall skydda mot. Arbetsgivaren skall även

Version 1.0, 2015-08-30

ordna med instruktion och övning och, om det behövs, demonstrera hur
utrustningen skall användas så att avsedd skyddseffekt uppnås.

Lämplig skriftlig information för varje aktuell personlig skyddsutrustning skall
tillhandahållas och finnas tillgänglig inom företaget eller verksamheten.
11 § Arbetstagare skall följa givna instruktioner vid användning av den personliga
skyddsutrustningen.

Underhåll och förvaring

12 § Arbetsgivaren skall se till att den personliga skyddsutrustningen underhålls,
kontrolleras, repareras och förvaras så att dess skyddseffekt och hygieniska
standard bibehålls. Utrustning som skadats eller av annan anledning kan antas ha
otillräcklig skyddseffekt får inte användas.

Kommentar: Arbetsgivaren har huvudansvaret för en säker och i övrigt tillfredsställande
arbetsmiljö.

AFS 2006:04 Användning av arbetsutrustning

Undersökning och riskbedömning

3 § Undersökning och riskbedömning skall göras för att bedöma om den
arbetsutrustning som väljs och används är lämplig för det arbete som skall utföras,
eller om den har anpassats till det på lämpligt sätt så att den kan användas med
betryggande säkerhet. De riskmoment som föreligger på grund av användningen av
arbetsutrustningen skall undersökas och bedömas.

Uppföljning

6 § Riskbedömningen och de vidtagna åtgärderna skall följas upp regelbundet för
att klargöra om riskbedömningen är riktig och att åtgärderna gett förväntat resultat.

Krav vid användning

9 § Arbetsutrustning skall förvaras, installeras, placeras och användas så att
betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall föreligger.

10 § En arbetsutrustning får bara användas för det ändamål och under de
förutsättningar den är avsedd eller lämpad för.

14 § Arbetstagare skall göras medvetna om
1. de risker för ohälsa och olycksfall de utsätts för när de använder
arbetsutrustningen,
2. riskerna från den arbetsutrustning som finns i deras omedelbara närhet på
arbetsplatsen,
3. de eventuella förändringar som påverkar den arbetsutrustning som finns i deras
omedelbara närhet på arbetsplatsen och som de kan beröras av, även om de själva
inte direkt använder utrustningen.

De skall få nödvändiga instruktioner och information om användningen, onormala
situationer som kan förutses, i tillämpliga fall erfarenheter som man gjort under

Version 1.0, 2015-08-30

tidigare användning av arbetsutrustningen samt vilken personlig skyddsutrustning
de skall använda. De instruktioner som följer med arbetsutrustningen vid leverans
skall vara tillgängliga för de arbetstagare som berörs, och vid behov kompletteras
med skriftliga eller muntliga instruktioner.
Information och instruktioner skall vara begripliga för de arbetstagare som berörs.

B 4.1.1 Val av arbetsutrustning

Om ett tillfälligt arbete på nivåer över mark- eller golvplan, eller annat höjdarbete,
inte kan utföras säkert från ett lämpligt underlag och under ergonomiskt lämpliga
förhållanden, skall den arbetsutrustning väljas som bäst garanterar och
upprätthåller säkra arbetsförhållanden.

Gemensamma skyddsåtgärder skall prioriteras före användning av personlig
skyddsutrustning. Arbetsutrustningen skall vara dimensionerad och utformad för
det arbete som skall utföras och för de belastningar som går att förutse.
Arbetsutrustningen skall också göra det möjligt att förflytta sig riskfritt.

Lämpligaste sättet för tillträde till en tillfällig arbetsplats vid höjdarbete skall väljas
med hänsyn till antalet förflyttningar, höjden och hur länge arbetet skall pågå. Det
skall också gå att utrymma arbetsplatsen i en nödsituation. Förflyttning mellan
utrustning för tillträde och plattform, ställningslag eller landgång får inte innebära
någon ytterligare fallrisk.

B 4.1.2 Reparbete

Användning av linor för att nå arbetsplatsen, inta arbetsposition och utföra arbete
får bara tillåtas när arbetet, enligt riskbedömningen, kan utföras under säkra
förhållanden, och där det inte går eller är befogat att använda andra säkrare
arbetsutrustningar.

En arbetssits med lämpliga tillbehör skall tillhandahållas om riskbedömningen, och
i synnerhet arbetets varaktighet och den ergonomiska belastningen, föranleder
detta

B 4.2 Särskilda bestämmelser om användning av linor för att nå arbetsplatsen, inta
arbetsposition och utföra arbete (reparbete)

När linor används för att nå arbetsplatsen, inta arbetsposition och utföra arbete
skall följande villkor vara uppfyllda:
a) Systemet skall omfatta minst två av varandra oberoende förankrade linor, den ena
för tillträde, firning och stöd (arbetslina), den andra för säkerhet (säkerhetslina).
Kravet att använda minst två linor gäller inte vid räddningsarbete inom
räddningstjänst, polis och militär.
b) Arbetstagaren skall vara utrustad med, och använda, lämplig sele som är kopplad
till säkerhetslinan och arbetslinan.
c) Arbetslinan skall vara försedd med en anordning för säkert tillträde och säker
firning. Den skall också ha ett system med automatisk låsning för att förhindra fall
om användaren förlorar kontrollen över sina rörelser. Säkerhetslinan skall vara
utrustad med en rörlig anordning som förhindrar fall och som följer med när

Version 1.0, 2015-08-30

arbetstagaren förflyttar sig.
d) De verktyg och annan utrustning som en arbetstagare använder skall vara
säkrade vid arbetstagarens sele eller arbetssits eller på annat lämpligt sätt.
e) Arbetet skall organiseras så att någon annan, förutom arbetstagaren, är
närvarande när arbetet utförs. Arbetet skall planeras och övervakas så att
arbetstagaren omedelbart kan få hjälp i en nödsituation.
f) Berörda arbetstagare skall få specialutbildning för det arbete som skall utföras,
särskilt beträffande räddningsmetoder.
g) Skyddshjälm med hakrem, men utan skärm framtill, skall användas om det inte är
uppenbart onödigt. I övrigt skall personlig skyddsutrustning användas när det
behövs.

Brott/ vållande till Rättsfall Dom/strafföreläggande

Händelseförlopp

BrB vållande till kroppsskada Under byggandet av ett Talan om företagsbot ogillas.

äldreboende i Norrköping föll Norrköpings tingsrätt. 2014-

en betongarbetare genom ett 02-17. Mål nr B 2876-13

hål i golvet. I fallet på drygt 3

meter ådrog han sig fraktur

på vänster nyckelben och

vänstra överarmsbenet.

Åklagaren höll företrädare

för bolaget ansvarig för att

belysningen var dålig, för att

det inte fanns fasta skydd vid

hålet i golvet, för att inte

personligt fallskydd använts

och för att man brustit i

instruktioner. Tingsrätten

ansåg dock att företrädaren

inte haft anledning att räkna

med att betongarbetaren

skulle visats på den del av

övervåningen där olyckan

inträffade, inte heller med att

arbete skulle utföras i

bristfällig belysning eller att

personligt fallskydd inte

skulle användas. Därför

ogillades talan om

företagsbot.

AML Inte upprättat arbetsmiljöplan 30 dagsböter à 350 kr. Rema

trots arbete med risk för fall Göteborg. 2014-03-18. AM-

på två meter eller mer. 103169-13.

AML Inte upprättat Företagsbot 10 000 kr.

arbetsmiljöplan trots arbete Rema Växjö. 2014-03-19.

med risk för fall på två meter AM-110916-12

eller mer.

Version 1.0, 2015-08-30

AML Inte upprättat arbetsmiljöplan Företagsbot 50 000 kr.
BrB vållande till annans död trots arbete med risk för fall Rema Jönköping. 2014-03-
på två meter eller mer, och 20. AM-94922-13.
BrB vållande till annans död hantering av asbesthaltigt
material. Inte sett till att
anställda som arbetade med
asbest fått särskild utbildning
för detta och genomgått
föreskriven medicinsk
kontroll.

En 24-årig sågverksoperatör Tingsrättens dom fastställs.

skulle reda ut ett virkesstopp Göta hovrätt. 2014-03-25.

mellan våningsplan 2 och 3 i Mål nr B 1872-13.

den så kallade rå- Överklagad dom: 1) Påföljd

sorteringen. Han tog sig över efterges. 2) Företagsbot 1

skyddsräcket och klättrade miljon kr. Växjö tingsrätt.

ut i ett riskområde för fall, 2013-06-05. Mål nr B 2153-

och utan 12

fallskyddsutrustning.

Operatören föll sedan elva

meter och skadades så svårt

att han avled. I

verksamheten fanns brister i

fråga om bland annat

uppföljning av att

säkerhetsföreskrifter följdes,

fördelning av arbetsuppgifter,

skriftliga instruktioner och

utbildning av operatörer och

arbetsledare om användning

av fallskyddsutrustning. Den

åtalade VDn dömdes för

arbetsmiljöbrott, men slapp

påföljd. Han ansågs ha

drabbats så hårt av olyckan

(den omkomne var hans

son) att det vore oskäligt att

döma ut ett straff. Domen

överklagades, men hovrätten

kom till samma resultat som

tingsrätten.

Globen Tak & Fastighetsvård Åtalet ogillas mot

AB utförde takarbete på en företrädare. Talan om

villa i Värmdö. En av bolaget företagsbot ogillas mot AB.

inhyrd byggnadsarbetare föll Nacka tingsrätt. 2014-04-02.

sex meter från taket och Mål nr B 1236-13. Domen är

skadades så allvarligt att han överklagad.

dog. Fasta fallskydd fanns

inte och personlig

Version 1.0, 2015-08-30

fallskyddsutrustning
användes inte, men olyckan
orsakades inte av brister i
bolagets arbetsmiljöarbete
hävdade tingsrätten. Det
hade getts instruktioner att
använda livlina, men av
okänd anledning gjorde inte
byggnadsarbetarna det. ”Till
syvende och sist måste det
ankomma på den enskilde
arbetstagaren att följa
gällande
säkerhetsinstruktioner”
påpekade tingsrätten och
ogillade åtalet mot bolagets
företrädare. Rättens
ordförande och en
nämndeman var skiljaktiga
och ville döma företrädaren
till villkorlig dom och 80
dagsböter för
arbetsmiljöbrott, och till det
ålägga bolaget en
företagsbot på 1 miljon
kronor.

Sanktionsavgift

Från och med årsskiftet 2014/2015 kan det stå dig dyrt att inte ha koll på företagets
fallskydd. Då träde nämligen den nya lagen om sanktionsavgifter i kraft. Syftet med de nya
sanktionsavgifterna är att minska antalet överträdelser så att arbetsmiljön på Sveriges
arbetsplatser blir bättre och antalet olyckor minskar. De nya sanktionsavgifterna kommer
att innefatta byggnads- och anläggningsarbeten där det förekommer fallrisker på två meter
eller mer. Sanktionsavgifterna kommer även att innefatta snöskottning.

Sanktionsavgift och böter – vad är skillnaden?

En sanktionsavgift är en avgift, medan böter som det var tidigare, är ett straff man döms till
i domstol. Enligt de nya reglerna kommer Arbetsmiljöverket själva att kunna utdöma vite
utan att det görs en polisanmälan (böter finns kvar för vissa allvarliga överträdelser).

Inspektioner

Arbetsmiljöverkets inspektioner kan antingen vara anmälda i förväg eller ske helt
oaviserade. I vissa fall därför att det gjorts en anmälan mot ett bygge. Vid en inspektion får
du veta vilka brister som eventuellt måste åtgärdas. Ärendet utreds sedan internt på
Arbetsmiljöverket.

Version 1.0, 2015-08-30

Beslut om sanktionsavgift

Om Arbetsmiljöverket beslutar att det ska betalas en sanktionsavgift skickar de ett
avgiftsföreläggande till företaget där det framgår vilken avgift som ska betalas. Företaget
får alltså inte veta direkt vid inspektionen om det ska betala en sanktionsavgift eller inte.
Tiden mellan överträdelse och påföljd kommer nu också att kortas betydligt. Det som förut
var en långdragen process kommer nu ersättas av ett avgiftsföreläggande som kan ske
inom loppet av några veckor.

Hur stora är beloppen?

Nivån på sanktionsavgiften beräknas efter antalet sysselsatta i företaget. Då räknas både
anställda och inhyrd personal in, oavsett om de arbetar heltid eller deltid. Stora företag får
alltså betala mer än små. Lägsta avgiften är 40 000 kronor och högsta avgiften är 400 000
kronor. Det är arbetsgivaren som kan bli tvungen att betala en sanktionsavgift.

CE- och EN märkning?

Vad står CE-märket för? CE-märket, tillsammans med övrig märkning på personlig
skyddsutrustning, visar att tillverkaren garanterar att utrustningen uppfyller de
säkerhetskrav som gäller.

Genom att det är ett tvingande direktiv måste all personlig skyddsutrustning CE-märkas för
att få marknadsföras inom Europa. Det finns olika kategorier och fallskydd är en Kategori 3
produkt.

Inom EUs medlemsländer ska alla produkter kunna säljas fritt. Säkerhetskraven måste
därför vara lika i alla länder. Kraven på produkternas säkerhet preciseras i standarder. Om
en tillverkare deklarerar att produkten är tillverkad i enlighet med en harmoniserad
standard antas kraven i direktivet vara uppfyllda. Tillverkaren kan då sätta på CE-märket
och därmed får produkten säljas fritt inom hela den inre marknaden.
Med anledning av att tillverkarna själva kan sätta på CE-märket och sälja produkten fritt
inom hela EU behövs en marknadskontroll. I Sverige är ansvaret för marknadskontrollen
fördelat till respektive myndighet. Exempelvis har Arbetsmiljöverket ansvaret för kontrollen
av produkterna på våra arbetsplatser såsom maskiner och annan arbetsutrustning.

Standardiseringen sker inom de privata standardiseringsorganisationerna. I Sverige är det
SIS för den allmänna standardiseringen. De svenska standardiseringsorganisationerna är
medlemmar i sina respektive områden på europeisk och internationell nivå.

EN-standarder för fallskydd:
• EN-341 Nedfirningsutrustningar
• EN-353-1 Glidlås på fast lina eller skena
• EN-353-2 Glidlås på flexibel lina
• EN 354 Kopplingslinor
• EN-355 Falldämpare
• EN-358 Stödutrustning
• EN-360 Fallskyddsblock
• EN-361 Helselar
• EN-362 Kopplingsdetaljer
• EN-363 Fallskyddssystem

Version 1.0, 2015-08-30

• EN-364 Testmetoder
• EN-365 Bruksanvisningar, märkning
• EN-813 Sittselar
• EN-795 Förankringspunkt
• EN-1891 Statiska rep

Olyckor

Källa: AV/ISA Antal döda i arbetsolycksfall var för perioden 121

Arbetsolyckor med dödlig utgång

2008 Yrke Ålder Län Händelse Näringsgren
28-jan
Ställningsbyggare 50 Stockholm Fall från Övrig
15-feb byggnadsställning byggverksamhet
Glasmästare 44 Skåne
09-apr Fall från Partihandel med
Byggnadsarbetare 56 Skåne byggnadsställning virke

Faller från tak Värme- och
sanitetsarbeten
21-maj Träarbetare 35 Västernorrl Fall från brobygge
and Byggande av
bostadshus
21-maj Betongarbetare 52 Västernorrl Fall från brobygge
and Byggande av
bostadshus
22-maj Polsk svetsare 46 Västerbotte Faller från
n värmeverket Försörjning av
värme och kyla

Version 1.0, 2015-08-30

07-jul Sommarjobb 15 Kronoberg Föll från tak Träförpackningstillv
erkning
Skåne
15-jul Byggnadsarbetare 32 Föll med balk som Metallegoarbeten
Sydkorea rasade

18-aug Projekteringsingen 44 Västra Fallolycka i Teknisk
jör Götaland
Sydkoreansk hamn konsultverksamhet
23-okt Byggnadsarbetare 31
Föll åtta meter från Teknisk

tak vid konsultverksamhet

rivningsarbete bygg

2009 Yrke Ålder Län Händelse Näringsgren
02-mar Montageledare
63 Östergötla Föll fyra våningar Tillverkning av
30-apr Fastighetsförv. nd vid metallstommar
balkonginglasning
07-jul Montör
11-jul Sanerare 54 Stockholm Föll från stege vid Fastighetsförvaltnin
16-nov Linjemontör
kontroll av g

vindsuppgång

47 Västmanla Fall från tak Tillverkning av
nd metallstommar

27 Stockholm Fall från tak Annan rengöring

58 Västra Föll från skylift Annan
telekommunikation
Götaland

2010 Yrke Ålder Län Händelse Näringsgren
29-apr Plåtslagare 64 Dalarna Takarbeten av plåt
Föll från
11-maj Byggarbetare 20 Stockholm taktakarbeten av Brand- och
plåt räddningsverksamh
et
Föll från Sågning av trä
byggnadsställning Byggnadssnickeriar
beten
12-maj Sågverksarbetare 25 Kronoberg Fall från höjd Beläggning och
Kalmar Föll från tak överdragning av
17-maj Snickare 28 metall
Beläggning och
18-maj Maskinmekaniker 52 Norrbotten Föll med hisskorg överdragning av
kopplad till metall
mobilkran Takarbeten av plåt

18-maj Maskinmekaniker 21 Norrbotten Föll med hisskorg
kopplad till
mobilkran

09-jul Plåtslagare 44 Dalarna Föll från
byggnadsställning

Version 1.0, 2015-08-30

08-aug Byggarbetare 48 Skåne Fall från ställning Rivning av hus och
29-sep Byggnadsarb Utland Föll genom tak byggnader

Slovakiskt företag

2011 Yrke Ålder Län Händelse Näringsgren
26-maj Resemontör
08-jun Sanerare 30 Skåne Fall från stege i Arbetsförmedling
30-aug Processoperatör vindkraftverk och rekrytering
15-sep Professor
21 Östergötla Föll vid rengöring Rengöring av
08-nov Byggarbetare
nd av maskin byggnader
29-nov Montör
66 Västra Föll ner i silo med Tryckpapperstillverk

Götaland frätande ämnen ning

52 Stockholm Föll under klättring i Annan

berg naturvetenskaplig o

teknisk forskning

58 Västra Föll från tak Byggande av
bostadshus o andra
Götaland byggnader

59 Västernorrl Fall vid montage av Tillverkning av

and broräcke metallstommar

Version 1.0, 2015-08-30

2012 Yrke Ålder Län Händelse Näringsgren
Föll från hustak
09-mar Byggnadsarbetare 63 Västra Byggande av
Götaland bostadshus och
andra byggnader

07-jun Montör 26 Dalarna Föll då Version 1.0, 2015-08-30
arbetsplattform
14-nov Takläggare lossnade Reparation av
24-nov Byggmästare maskiner
12-dec Takarbetare 31 Stockholm Fall från två-
våningshus Byggnadssnickeriar
beten
40 Skåne Fall från stege Byggnadssnickeriar
beten
25 Västra Fall från tak Byggande av
bostadshus och
Götaland andra byggnader

2013 Yrke Ålder Län Händelse Näringsgren
05-jun
15-jun Byggnadsarbetare 29 Stockholm Föll från stege Irländskt företag

23-okt Elmontör 50 Västra Föll från Bosniskt företag
Götaland
kraftledningsstolpe

Skyltmontör 64 Skåne Fall från liftkorg pga Tillverkning av
påkörning av lastbil belysningsarmatur

Version 1.0, 2015-08-30

2014 Yrke Ålder Län Händelse Näringsgren
10-jan VVS.montör 58 Västra
06-feb Elmontör Fall från hustak Värme- och
Götaland sanitetsarbeten
11-apr Cirkusarbetare 68 Västra
28-maj Föll med stolpe Anläggningsarbeten
31-jul Takläggare Götaland som gick av för el och
09-sep Målare telekommunikation
28-okt Elmontör 50 Skåne
Fall från cirkustält Artistisk
32 verksamhet

33 Skåne Fall från tak Arbetsmarknadsåtg
53 Västra ärder

Götaland Fall från hustak Takarbeten av plåt

Fall från skylift som Måleriarbeten
påkördes av lastbil

Föll med stolpe Elev

Version 1.0, 2015-08-30

2015 Yrke Ålder Län Händelse Näringsgren
25-maj Målare Stockholm Byggnadssnickeriar
Föll från fjärde beten
09-jun Byggnadsarbetare 53 Gotland våningen vid
målning Byggande av
bostadshus och
Föll med andra byggnader
byggnadsställning
som rasat

Version 1.0, 2015-08-30

Dynamiska krafter

När en person faller så blir de tyngre? Inte riktigt så men det har med krafter att göra.
Det är så att en person som väger 100kg har på grund av tyngdkraften en vikt på ca
1000kg (ca 10 kN) när den personen är i fritt fall efter någon meter.
Hur många meter man faller påverkar kraften eller "tyngden" som man lätt säger fast man
menar kraften. Det är alltså rätt viktigt var eller vad man sätter fast sin säkerhetslina
(Förankringspunkt) när man jobbar på ett tak eller där det är risk för att man faller.
När rep testas för fall används uttrycket "fallfaktor". Fallfaktor är längden på repet dividerat
med längden på fallet. Sträva efter lägsta fallfaktor!
Faktorerna har att göra med förankringspunktens läge och används för att fastställa den
potentiella fallängden för användaren och på så sätt säkerställa att det i en fallsituation inte
föreligger risk för kontakt med den lägre nivån eller underliggande föremål.
Fallfaktor 0, Förankringspunkten är placerad ovanför huvudet på användaren.
Fallfaktor 1, Förankringspunkten sitter i nivå med ryggförankringen på selen.
Fallfaktor 2, Förankringspunkten sitter vid användarens fötter.

Version 1.0, 2015-08-30

Människokroppen klarar ca 650kg (ca 6,5 kN) i en godkänd helsele, så betydelsen av att
fallet dämpas är livsavgörande. Dämpare och block dämpar kraften till långt under 650kg.
Betydelsen av en riktigt bra och bekväm helsele som tar upp och fördelar krafterna är A
och O för ett bra skydd!

Säkerhetslinor är tillverkade på ett sånt sätt att de ger en viss dämpning vid belastning.
Falldämpare eller block SKALL ALLTID användas ihop med säkerhetslinor.
En knut på en säkerhetslina innebär halverad styrka på linan.
Vid fastsättning av säkerhetslinan i förankringspunkt, använd den typ av förankring som
finns till säkerhetslinan, det vill säga att linan ska inte "lindas runt" förankringspunkter.

FALLÄNGD

Beräkning av potentiell fallängd

Vid all användning av falldämpande fallskyddsutrustning är det viktigt att veta hur man
beräknar den potentiella fallängden för användaren och på så sätt säkerställa att det i en
fallsituation inte föreligger risk för kontakt med den lägre nivån eller underliggande föremål.

Hur räknar jag ut min potentiella fallängd?

Fallets längd styrs av fallfaktor och val av utrustning. Vi tar ett vanligt exempel här nedan:
du använder en 2 meter lång falldämparlina inkopplad i din säkerhetssele och du kopplar
in den i en förankringspunkt som är fallfaktor 2.

A. Falldämparlinans längd = 2 meter.
B. Falldämparens längd då den "vecklat" ut sig = normalt 2 meter.
C. Din längd plus selens utrsträckning = 2 meter.
D. Säkerhetsmarginal = 1 meter.

Vad drar vi för slutsats av detta?

I detta fallet krävs att du ej arbetar i fallfaktor 2 på lägre höjd än 7 meter. Arbetar du
inkopplad i fallfaktor 1 kortar du fallängden till max 0,5 meter pga att falldämparen börjar
"veckla" ut sig vid laster över 300 kg. Vid scenariot fallfaktor 1 hinner du inte utveckla den
mängden energi, och därför den korta fallsträckan.

Version 1.0, 2015-08-30

Terminologi

Nivåskillnad takkant-mark: Detta mått anger fallrisk/fallhöjd.

Personlig fallskyddsutrustning: Innefattar delarna sele och kopplingssystem, som man
har med sig till takarbetet och tar med sig därifrån efter avslutat arbete. Detaljer som
löpare/glidlås som lämnas kvar på förankringsanordningen räknas inte som personlig
fallskydd även om den i vissa fall ska klara krav som framgår av standard för personlig
fallskyddsutrustning. Kopplingssystemet kan innefatta säkerhetslina, karbinhakar,
kopplingskrokar, falldämpare och justerlås etc.

Fast förankring: Innebär fastsättning av den personliga fallskyddsutrustningen till fast
anordning på taket som förhindrar att man faller eller stoppar upp ett fall. Följaktligen är
den anordning, permanent monterad på taket, som man fäster fast sig i en fast
förankringsanordning/förankringspunkt. Förankringsanordning är systemet dit horisontell
eller vertikal förankringsvajer/skena, som möjliggör förflyttning, kan ingå. Förankringspunkt
är ett enskilt fast förankringsställe.

Tillfällig förankring: Kan vara förankringsanordning i form av tillfälligt monterade
horisontella eller vertikala vajersystem mellan två fasta byggnadsdelar eller fasta
förankringspunkter. Det kan även vara en förankringspunkt som skapas tillfälligt till
byggnadsdel med hjälp av t.ex. slinga eller en stålögla etc., tills fasta
förankringsanordningar är monterade. Tillfälliga förankringsanordningar tas bort efter
avslutad arbetsinsats.

Infästning: Är en anordnings sammanfogning med en byggnad. T.ex. skruvning till
takmaterial, klämning med skruvade detaljer, svetsning, limning (tätskikt) etc.

Räcke: I detta sammanhang är det en anordning som antingen är ett stöd vid tillträde eller
anvisning om svaga ytor på taket. Det är ca 0,5 meter högt. (Se SS 83 13 43). Nockräcke,
(SS 83 13 31) är ett 150 mm högt räcke för förankring av personlig fallskyddsutrustning
och stöd vid gång.

Skyddsräcke: Är ett minst 1 meter högt räcke som beroende på placering utgör ett stöd
vid gång, hindrar från fall vid arbete eller gång intill skyddsräcket och klarar aktuella laster.
(Se SS-EN 13374).

Fallförhindrande personlig skyddsutrustning: Utrustning som enbart får användas då
fallrisk i sin helhet kan förhindras genom användning av densamma. Den består av lina,
sele/bälte justeranordning och kopplingsanordningar. Denna utrustning har inget krav på
att fånga upp en person som råkar komma utanför en takkant.

Stödjande personlig skyddsutrustning: Utrustning som enbart får användas som stöd
för att hålla sig på t.ex. sluttande yta. Koppling till sele etc kan ske i D-ringar som inte får
användas som del i ett fallskydd. I samband med takarbete kan den stödjande funktionen
användas vid horisontala ytor och upp till och med 45-60 grader. Stödjande utrustning har
inte förmåga att fånga upp en fallande människa. I de fall selen har D-ringar etc som klarar
ett fall och är lämpade som stöd, kan de även utgöra fallskydd.

Personlig fallskyddsutrustning: Har förmåga att fånga upp en person som hamnat

Version 1.0, 2015-08-30

utanför en takkant etc. och fallit. Denna utrustning fångar upp och bromsar ett fall. Detta
innebär att dessa alltid har en falldämpande funktion. Det ska sedan vara möjligt att hänga
kvar i utrustningen i väntan på räddning. Det finns inget krav att fallskyddsutrustning ska
vara fallhindrande. I många situationer kan dock vissa fallskyddsutrustningar vara
fallhindrande.

Reparbete: Arbete som utförs genom att man hänger i reputrustning och inte har något
stöd för fötterna under hela eller delar av arbetet.
Räddningsutrustning: Bärbar utrustning som kan användas för att rädda en person som
blivit hängande i personlig fallskyddsutrusning.

Fallskyddsutrustning för takarbete: Denna utrustning ska alltid ha funktionen fallskydd,
dvs. fånga upp en person som faller, bromsa fallet och ge möjlighet för personen att hänga
kvar och bli räddad. Den ska dessutom i de flesta fall ha funktionerna stödjande och
fallhindrande. I vissa fall kan man även ha med räddningsfunktionen där man själv kan fira
sig ner, eller av annan kan firas ner, till säker yta.

Ställning från mark: Fasadställning som använder marken som kraftupptagning. Kräver
oftast förankring i fasad för tillräcklig stabilitet. För att utgöra skydd vid takarbete ska
förutom tillräcklig hållfasthet för aktuella laster även hållfasthet och täthet mot fall av
person och föremål som kan komma att glida/rulla från takytan kunna hanteras.

Hängande ställning: Själva arbetsplattformen har motsvarande krav som för ställning från
mark vad avser hållfasthet och täthet mm., men sitter monterad i takkonstruktion eller
fasaden.

Mobil arbetsplattform: Skylift, bomlift, klätterställning där arbetsplattformen kan köras i
höjdled till aktuellt arbetsställe och för skylift/bomlift även in över en takyta. Normalt utgör
mobila arbetsplattformar inte tillträdesled till tak. Man får alltså inte kliva i och ur en
arbetskorg annat än vid marknivå.

Rullställning: Mindre ställning upp till 9 meter som kan förflyttas t.ex. utefter en fasad vid
utförande av arbeten vid takfot. Den kan i vissa utföranden utgöra tillträde till taket. Det
förutsätts att rullställningen har tillräcklig stabilitet för arbetet och för de krafter som kan
uppträda från arbete på taket, t.ex. att person glider mot rullställningen. För arbete på tak
ovanför rullställning måste den vara tillräckligt stor för aktuellt arbete, lika bred utanför
arbetsytan i sidled som avståndet från takfot till arbetsstället, alternativt montera extra
skyddsräcke eller använda personligt fallskyddsutrustning.

Materialkunskap

Följande utrustning ska presenteras och användas så att eleven blir bekant med dess
terminologi, prestanda, funktion, pris och skötsel: sittsele, helkroppssele, hjälm,
säkerhetsblock, falldämpare, lina, rep, glidlås, slinga, förankringshake, och karbinhake.

Sele

För normal ställningsbyggnad är infästning på ryggen att föredra. För vissa arbetsmoment
där linan skall ge stöd kan infästning framtill vara lämpligt. Kontrollera att
fallskyddsutrustningen är CE-märkt enligt Arbetsmiljöverkets regler. Selen skall vara lätt att
använda och ha bra passform. Selen kan lämpligen vara insydd i en väst för att vara enkel

Version 1.0, 2015-08-30

att ta på. Om den skall kunna användas på vintern tillsammans med kraftigare ytterkläder
skall den ha tillräckligt långa remmar och vara en väst som kan växa. Selen skall normalt
sitta ytterst på kroppen. Det finns dock överdragskläder med hål i ryggen för infästning av
säkerhetslina. Selen/västen skall ha remmar runt ben och axlar så att krafterna vid ett fall
fördelas på ett acceptabelt sätt och så att det är möjligt att klara av att bli hängande upp till
10-20 minuter. Selar/västar kan fås i ”varningsfärgat” material. Undersök möjligheten att
använda en väst där de verktyg och kopplingsdetaljer etc som du behöver i arbetet kan
hängas i eller förvaras i på annat sätt. Se dock till att lasten från verktyg etc inte belastar
axlar och rygg för mycket.

Selen ger det nödvändiga kroppsstödet med remmar som fästs runt användaren och som
fördelar fallstoppskrafterna över de övre låren, ljumskarna, bröstet och axlarna.

Anledningen till att använda en riktigt bra sele till personligt fallskydd är att den är lätt att
ställa in, lätt att ta på, fördelar krafterna på bästa sätt vid ett fall vilket ger mindre skador
och selen är bekväm att bära en hel arbetsdag.

Eleven ska kunna ta på sig sittsele korrekt samt informeras om olika typer av spännen och
hur dessa träs korrekt. Eleven ska kunna säkra i korrekta öglor på selen. Olika selar ska
förevisas, både sittsele och helkroppssele.

Använd inte midjebälte! Med midjebälte tar kroppen mycket stor skada vid ett fall och om
du nu klarar fallet kan du inte hänga många sekunder innan du blir medvetslös och tar
ytterligare skada.

Selens delar

D-ring

Fästpunkten ska sitta i D-ring på rygg eller bröst. Det spelar ingen roll vilka andra
fästpunkter selen har, den ska alltid ha minst ett ryggfäste.

Selmaterial

Selmaterialet är en viktig faktor för selens tillförlitlighet och säkerhet. Materialet ska vara
kraftig nog för att tåla tuff användning och exponering av solljus och andra element utan
att spricka eller fransa och samtidigt vara mjukt utan att kännas stelt eller strävt.

Inställningar på sele

Oavsett om du använder selen fyra timmar om dagen eller fjorton, så måste den sitta rätt
för att ge skydd och komfort. Selar med snabbinställningar på ben, höft, bröst och axlar
passar alltid bäst på kroppen. Selar med polstring vaddering på axlar, ben och höft fördelar
trycket och ger arbetaren större komfort vid timslång användning. Vid fall dämpar den och
fördelar dessutom din kroppsvikt bättre.

Hjälm

Väsentligt för arbete på hög höjd och vissa industriella verksamheter. Hjälmar erbjuder
effektivt skydd för huvudet mot stötar och fallande föremål.
Eftersom det inte finns några specifika europeiska standarder för hjälmar avsedda för
arbete på hög höjd, hänvisar Petzl på två befintliga förordningar:

Version 1.0, 2015-08-30

- Standard för industriella skyddshjälmar (EN 397)
- Standard för bergsbestigning hjälmar (skydd mot stötar EN12492

Säkerhetsblock

Ett säkerhetsblock innehåller wire eller band som rullas upp inne i blocket. Vid normala
långsamma rörelser kan man dra ut wiren/bandet utan att det låser. Vid kraftiga ryck, t ex
vid ett fall, låser blocket direkt. Normalt innehåller säkerhetsblocket falldämpande
egenskaper. Med ett säkerhetsblock kan du röra dig fritt inom wirens/bandets räckvidd.
Band på 2,5 m kan vara tillräckligt för de flesta ställningsarbeten. Vikt ca 1.0 kg. Fästes på
ryggen. Med en liten ficka på selen/västen för förankringskroken blir det lätt att snabbt
koppla in sig och utrustningen känns mindre hindrande.

Säkerhetsblock går att använda i många lägen, men används framförallt för att ge rörlighet
och skydda arbetaren vid vertikala arbeten. Säkerhetssblock av standardmodell är endast
godkända för användning i vinklar över 40 grader för att bromsfunktionerna skall fungera
korrekt. Vid bruk i horisontellt läge krävs speciella block som klarar belastningen ett
kantfall ger.

Lina

Om kroppen behöver särskilt stöd vid arbete rekommenderas en ca 2 m lång kopplingslina
(kärnmantelrep, diameter ca 11 mm) med justeranordning. Justeranordning kopplas
lämpligen till selen på bröstet. Vissa justeranordningar fungerar även som falldämpare.
Standardsäkringen är 2 m. Säkringen ska vara tillräckligt lång för att vara användarvänlig,
men kort nog för att minimera frifallssträckan. Du får aldrig korta säkringen med knutar.
Det kan minska styrkan med 50%.

Falldämpare

Fallskyddssystemet måste innehålla dämpande förmåga. Om inte linan/wiren/bandet i sig
är tillräckligt dämpande, vilket den normalt inte är, måste en falldämpare monteras till
linan. Vid fritt fall får inte bromskraften, som är den kraft användaren utsätts för vid fall,
vara större än 6 kN. All utrustning som används i fallriskmiljö måste innefatta en
falldämpare som reducerar kraften till max 6 kN. Säkerhetsblock innehåller normalt
falldämpande förmåga. (Enligt Europastandarder skall kraften i systemet inte överskrida 6
kN vid användning av sele.)

Falldämpare begränsar fallrycket för arbetaren till mindre än 6 kN vid upp till 4 m fritt fall.
En falldämparlina får INTE användas på höjder under 4,5 -6,5 meter då falldämparen
"vecklar" ut sig vid fall. Vid lägre höjder används alltid fallskyddsblock.

Glidlås

Glidlås glider längs rep, lina eller vajer och automatiskt låser repet vid fall.

Förankringshake

Den skall ha ett gap som gör det möjligt att förankra sig till aktuella rördimensioner och
som enkelt kan hanteras med en hand.

Version 1.0, 2015-08-30

Slinga

Tub eller plattband som används till att förankra sig med.

Karbinhake

Karbinhake har inte gap som klarar ställningsrör men man kan slå repet runt en stadigt
fastmonterad ställningsdetalj och tillbaks till infästningspunkt på selen. Vid behov slå två
varv kring ställningsrör. Om ställningsdetaljen är stor kan man koppla karbinhaken till
repet. Det är dock besvärligare att använda karbinhake än förankringshake. T ex måste
man ha båda händerna fria.

Karbinhaken används för att snabbt kunna koppla fast och loss rep eller vajer.
Karbinhaken har en fjädrande klaff som normalt håller den stängd. Karbinhakar för
klättring har en speciell form för att flera linor ska kunna löpa genom dem. De kan också
vara utrustade med någon extra säkerhetsfunktion i låset (till exempel en hylsa som
skruvas över) för att förhindra olyckor om fjädern skulle gå sönder.

FÖRANKRING

Förankringspunkten är den säkra fästpunkten där kopplingen fästes för att erhålla en
korrekt fallsäkring. Den lämpliga utformningen av en förankringspunkt varierar från
bransch till bransch, arbetet som skall utföras, typ av installation och tillgänglig struktur.
Men förankringspunkten måste vara kraftig nog för att tåla krafterna från ett fall.
Ankarpunkten utgör förutsättningen för anslutning av fallskyddssele och koppling.

Ska vara certifierade
Förankringspunkten ska vara certifierade enligt EN795 och klara en belastning om minst
1000kg.

Riskanalys & räddningsplan

Fall från hög höjd är en av de främsta skälen till att allvarliga skador och dödsfall på
arbetsplatser. När det gäller höjdarbeten får olyckor utan fallskydd konsekvenser som är
omedelbara och allvarliga, många gånger med invaliditet och död som följd. Ungefär en av
sju dödsfall på arbetsplatser är orsakat av fall från höjd. Korrekt användning av
fallskyddsutrustning samt främst fallskyddsutbildning förebygger dessa olyckor. Felaktig
användning pga dålig kunskap orsakar varje år 1300 dödsolyckor i Europa.

Tänkvärt: Du 10 dubblar din vikt per meter du faller! 100kg=1000kg.

Arbetsgivaren skall även utforma ett fallskyddsprogram som innehåller riskanalys av

Version 1.0, 2015-08-30

arbetsplatsen, val av utrustning, utbildning av personal, systematisk kontroll av utrustning
(besiktning fallskydd) samt en räddningsplan.

Man kan använda olika sätt att avgöra om man ska använda kollektiva fallskydd i form av
ställning, skyddsräcke vid takfot/takkant eller utföra arbetet på tak med personlig
fallskyddsutrustning.

UPPLÄGG AV FALLSKYDDSPROGRAM

1. Riskanalys

På arbetsplatsen görs en riskanalys som underlag för planering av arbetet. Kommer det
fram i riskanalysen att det finns fallrisk på arbetsplatsen, SKALL den fallrisken elimineras
eller förhindras på bästa sätt. Ett sätt är att använda personlig fallskyddsutrustning.

Jämför den totala risken, sannolikhet för skada och konsekvens (skadans tänkbara
omfattning), mellan:
• att utföra arbetsmomentet på taket med personlig fallskyddsutrustning, sele och
säkerhetslina, och
• att först montera ställning eller skyddsräcke vid takfot/takkant och sedan utföra
arbetsmomentet med eller utan personlig fallskyddsutrustning
• att utföra arbete vid framförallt takfot/takkant från mobil arbetsplattform

I riskanalysen ska ingå
• ergonomiska risker vid arbete i personlig fallskyddsutrustning vid själva arbetsmomentet
och vid montering av ställning eller skyddsräcke.
• att det kan föreligga ökad risk att falla från tak till ställningsplan om man inte är förankrad
med personlig fallskyddsutrustning vid arbete på brantare tak.
• risk att personer och egendom nedanför pågående arbete och montering kan träffas av
material och verktyg mm. Både vid montering av ställning/skyddsräcke och vid själva
takarbetet. Ställning etc., som är tillräckligt tät, kan minska risken för fallande föremål.

Den metod som ger lägst total risk ska normalt användas.

Utrustningsval

Om det framkommit att det finns fallrisk på arbetsplatsen, skall rätt skyddsutrustning väljas
som uppfyller alla gällande normer och krav. Har arbetsgivaren inte själv kunskap
kontaktas kunnig personal som hjälper till att komma fram till rätt val.

Jämför tidsåtgång

Om det tar längre tid att montera det kollektiva fallskyddet än det tar att utföra jobbet får
man använda personlig fallskyddsutrustning.

Observera följande:
• att det kan gå snabbare att utföra ett arbetsmoment på taket om man har kollektiva
fallskydd vid takfot, t.ex. stabil rullställning inklusive tillträdesled vid lägre byggnader vid
arbetsmoment nära takfot
• Att det kan gå snabbare att montera och ta upp material med hjälp av mobil
arbetsplattform vid arbete vid takfot på lite högre byggnader

Version 1.0, 2015-08-30

Mindre än 4 timmar

Om arbetsmomentet på taket tar mindre tid än 4 timmar kan det få utföras med personlig
fallskyddsutrustning. Denna tidsangivelse anges i föreskrifter som handlar om ergonomi
och då som en accepterad tid där arbete kan utföras utan vidtagna åtgärder, i form av
arbetsplattform etc., för att skapa god ergonomi.

Arbeten som kan utföras med personlig fallskyddsutrustning

• Vid mottagning av skyddsräckesmaterial och vid montering av skyddsräcken på
låglutande tak
• Rengöring av vattengångar (hängrännor kan rengöras nerifrån med redskap, från skylift)
• Sotning
• Takskottning, borttagning av istappar mm
• Rensning av ventilations- och imkanaler
• Byte av enstaka takpannor
• Nedtagning av saker som hamnat på taket
• Borttagning av djurbon etc
• Enklare montering av små antenner (mer komplicerade med hjälp av skylift)
• Injustering, kontroll service av antenn/sändare etc
• Rengöring och kontroll av solpaneler
• Mindre omfattande lagning av papptak,
• Besiktningar, brandskyddskontroller

Utbildning

Personal som skall utföra ett arbete SKALL ha nödvändig kunskap så att arbetet kan
utföras på ett säkert sätt, likaså personal som skall kunna utföra en räddning.

Systematisk kontroll av utrustning

All fallskyddsutrustning SKALL besiktas minst en gång per år av en kompetent person.
Besiktningen skall dokumenteras och varje besiktat produkt skall kunna följas i sin
livsperiod.

Räddningsplan

På alla arbetsplatser där fallrisk föreligger skall en räddningsplan upprättas.
Räddningsplanen skall beskriva hur och av vem en räddning skall genomföras. En
förutsättning för att detta skall vara möjligt är att det finns räddningsutrustning i absolut
närhet av arbetsplatsen, samt att det finns utbildad personal som kan genomföra en
räddning av nödställd.

En person som fallit och blir mer eller mindre hängande i skyddsutrustningen ska räddas
inom 10-15 minuter. Efter den tiden har passerats är risken stor för "suspension trauma"
vilket kan leda till dödsfall.

Hängtrauma

Vid ett fall blir den nödställde hängande i selen. Efter en tid förorsakar den lodräta och
orörliga kroppsställningen att blodet samlas i benens vener. Blodflödet till hjärnan och
andra vitala organ begränsas och resultatet kan bli medvetslöshet. Om den drabbade inte