1 BERGHS Zakiya Ajmi
3 1 Man fyller bara 14 en gång i livet Det är bara två av rummen som vetter mot den lilla sjön som gränsar till vår trädgård. Mitt rum och pappas kontor. Jag sitter i hans breda kontorsstol i mjukt skinn med benen uppdragna under mig. Rullar stolen fram och tillbaka längs skrivbordets glasskiva och snurrar runt, runt. Jag vänder mig mot väggen och tittar på fotona av oss, pappa, mamma och mig, där de hänger i sina guldramar. Vi ler och är nyklippta på bilderna. Intill hänger alla pappas inramade diplom och hedersomnämnanden.
4 Sen vänder jag mig mot sjön, som glimmar i sensommarsolen. Träden omkring den vajar i vinden, skakar på de mörkgröna kronorna. På skrivbordet spinner skrivaren som en kelig katt. I maklig takt matar den ut papperet. Arket är lite varmt och luktar av färskt bläck. Jag lyfter det ända upp till ansiktet och drar in doften. Sensommaren är den bästa tiden på året. Allt blommar och strålar och lyser för sista gången innan höstmörkret sänker sig. Det kommer inte att dröja länge innan sjön är täckt av is, men just nu glimmar den fortfarande som guld. Jag springer nerför trappan med papperet i handen. Av någon konstig anledning är jag nervös. Mamma ligger på soffan med handen över
5 ögonen. Jag ställer mig bakom ryggstödet och harklar mig. Hon rycker till. ”Hej Sam”, säger hon trött. Hon stönar svagt när hon sätter sig upp. ”Nu”, säger jag. ”Nu, vadå?” ”Nu är det dags.” Mamma skakar på huvudet och höjer ögonbrynen. ”Dags för vadå?” ”Bara, du vet, årets största händelse. Min födelsedagsfest.” ”Och vad är det du har där?” frågar mamma och tar papperet som jag viftar med framför ansiktet på henne. Hon trevar över kavajens fickor och får upp sina läsglasögon. ”Det är min budget.” Mamma kisar lite och håller papperet en bit ifrån sig. Jag följer hennes blick när den kanar
6 ner till sista raden. Hon spärrar upp ögonen och kastar ifrån sig arket. Det landar vid hennes fötter, där tånaglarna lyser illröda genom nylonstrumporna. Hon har sparkat av sig de svarta stilettskorna, som ligger i en hög på den mjuka mattan. ”Det där kan du glömma på en gång”, säger mamma. Hon trycker tummen mot en punkt mellan ögonbrynen. Hon påstår att det var något hon lärde sig när hon var på yoga-retreat med bokklubben förra året, men jag är ganska säker på att det inte är meningen att man ska trycka så hårt. Om hon någonsin har haft ett tredje öga så måste det vara blint nu. Jag böjer mig ner och plockar upp budgeten. ”Alltså, det är ju bara ett förslag. Allt är kanske inte helt nödvändigt. Jag måste till exempel inte ha en professionell DJ.”
7 ”Eller swimmingpool”, hostar mamma. ”Till exempel, nej.” Jag nickar. ”Eller partybuss och presentpåsar och en fjorton våningars tårta som du ska kliva ut ur…” Hon trycker på pannan upprepade gånger, som om hon väntar på en långsam hiss. Det var precis det här jag var rädd för. ”Men mamma”, säger jag. ”Man fyller bara fjorton en gång i livet.” ”Men Sam”, säger mamma och gör en gest mot flyttkartongerna som står staplade mot väggen så högt att de nästan skymmer den inbyggda eldstaden. ”Ni lovade!” ropar jag. ”Ni lovade att jag skulle få ha min fest i alla fall!” Mamma reser sig ur soffan och vänder sig mot
8 dörren ut till köket. ”Mark, kan du komma och hjälpa till lite här?” ropar hon. Sen suckar hon och lägger händerna på mina axlar. ”Vi lovade dig en fest, Sam, och det ska du få också, en fest som passar en fjortonårig flicka. Men det där”, säger hon och tar papperet ur handen på mig, ”det är ingen fest, det är en karneval!” Pappa kommer hasande in i vardagsrummet. ”Vad är det om?” frågar han. ”Prata med din dotter”, säger mamma och trycker papperet mot hans bröstkorg. ”Jag når inte fram till henne.” Hon mumlar något obegripligt och skakar på huvudet innan hon går ut ur rummet. Pappa och jag står alldeles tysta och tittar på varandra medan vi hör hennes steg uppför trappan och sen en dörr som slår igen. ”Nu ska vi se”, säger han och kliar sig i skägget medan han läser. Sen tittar han på mig och gör
9 en grimas. ”I det här fallet måste jag nog tyvärr ge din mamma rätt, Sam. Det här är helt orealistiskt så som allting ser ut just nu.” Jag sjunker ner i soffan, känner mig plötsligt tung och modlös. Mamma är ingen visionär. Hon är en deprimerande realist som tar små steg i sina Louboutin. Försiktigt trippar hon runt alla potentiella fallgropar och är alltid rädd för att bryta av sina franska naglar. Men pappa. Han och jag är lika – det har han alltid sagt, ända sen jag var liten. Vi vågar drömma och tänka stort. Det är hans motto. Men nu störtar hans imperium gradvis samman, och han själv också. ”Stora drömmar är grunden till ett stort imperium!”
10 Pappa lägger huvudet på sned och ler matt mot mig. Glimten i hans ögon är borta. Äventyrslusten ligger längst ner i en av de mörka, dammiga flyttkartongerna och jag är rädd att han aldrig kommer att packa upp den igen. I början var det bara mamma som var bekymrad över de röda siffrorna. ”Det går upp och det går ner”, sa pappa och ryckte på axlarna. Men de röda siffrorna växte. Blinkade hotfullt, slingrade sig in i alla räkenskaper. Pappa tvingades stänga först en avdelning och avskeda trettio anställda och sen även den andra och avskeda femton till. Innan vi visste ordet av gick han omkring här hemma i pyjamas hela dagarna. Till slut var hemma inte hemma längre, och sjöutsikten skulle snart vara någon annans. Men festen. De har lovat mig att även om allt
11 annat skulle förändras så ska jag ändå få ha min fest. Precis som jag brukar. ”Jag har redan skickat ut inbjudningarna”, viskar jag. Pappas röst är svag och bräcklig. ”Du ska få din fest, Sam.” ”Men…”, säger jag. ”Men vi blir tvungna att vara lite realistiska nu, det förstår du väl?” Det är redan tio stycken som har svarat att de kommer, och fem som har svarat kanske. Evenemangets bild (bara något som jag har gjort i Photoshop med lite fyrverkeri över ett fullproppat, paljettglittrande dansgolv) har fått massor av reaktioner och alla är peppade.
12 När jag skrollar genom kommentarerna blir skärmen suddig av tårar. Men jag har ingen lust att gråta. Jag raderar evenemanget och slänger ifrån mig telefonen på sängen. Ska det vara på det här viset så kan det lika gärna kvitta. Årets fest är härmed inställd. Martina: Årets fest!!! Palle: Wow, Sam, det kommer bli grymt! Kimmie: PARTYYY
13 INSTÄLLD
Sam är perfekt. Hon är populär, snygg och strålar på scen. Men bakom fasaden rasar allt. Hennes pappa har förlorat jobbet och familjen tvingas ställa om till en mindre lyxig livsstil. Sam gör allt för att dölja den nya tillvaron samtidigt som hon vill att bandet ska satsa – slå igenom! Systrarna är tveksamma och Sam tvingas välja. Stanna med sina stjärnsystrar eller bryta sig loss och göra solokarriär? Fyra tjejer på tröskeln till tonåren finner varandra i en oväntad och inte helt okomplicerad vänskap. Tillsammans startar de ett band med drömmen om framgång. Stjärnsystrar är en serie om systerskap, om att finna sin egen identitet och om uppror mot vuxenvärldens förväntningar – allt i en fantastisk virvelvind.