bok1

En bok i ord och bild
Om hur man renoverar en gammal skuta till

ett flytande smycke
OBS! Arbetstitel

Wetsera
Ett flytande smycke

Tack

Bertil Johnsson för arkivbilder och historiebeskrivning
Biörn Johansson för arkivbilder

Bernt Karlsson för mycket kunskap om Wetseras tidigare liv
Anneli Ekengren-Dage historiebeskrivning
Lars Holm för historiebeskrivning

Hans-Allan Eliasson som bjussat på plats för Wetseras renovering
Alla nära och kära som stått ut med ”gubbarnas” engagemang i projektet

Hur det hela började

Den dåvarande ansvarige hamnkaptenen för samt en besiktningsman från Gävle, besökte man
Öregrunds Gästhamn, Björn Björebäck, hade en Östhammar där Wetsera låg förtöjd.
idé om att förgylla hamnområdet med en Besiktningsprotokollet pekade på en hel del
turistattraktion. Tanken var att dels åstadkomma brister, både ovanför och under vattenlinjen och
en förnimmelse av Öregrunds rika sjöfarts- projektet verkade vid en första anblick vara svårt
traditioner men även skapa ett brett socialt att genomföra.
projekt med fokus på ungdomsverksamhet och då
samtidigt engagera såväl unga som gamla under Vid ett möte under vintern 2010 gicks förut-
renoveringsarbetet. sättningarna igenom, både ekonomiskt och
arbetsmässigt och man beslutade då att, trots
Någon gång under hösten/vintern 2009 osäkerheten, köra igång projektet. Prislappen var
annonserades brigantinen Wetsera ut till 200 000kr och det avsåg i princip värdet på
försäljning. Björn kontaktade säljaren, Magnus barlasten som bestod av bly samt ventiler.
Dage och man bestämde ett datum för en visning. Dessutom ingick en reservation om fartyget
Tillsammans med några likasinnade måste huggas upp.

Wetsera passerar Ledsundet på sin väg till den nya hemmahamnen
3

Under sommaren 2010 gick Wetsera för egen Efter en kort mellanlandning på Grepen Marin,
maskin från Östhammar till den nya gick Wetsera senare för egen maskin till
hemmahamnen i Öregrund. Handpenningen på Öregrunds hamn. Senare samma år blev det
50 000kr överlämnades då vi passerade Länsö- återbesök till Grepen Marin där vi förberedde
sundet. Segeldjupet i sundet är 2,0 m enl. henne för renovering. En äldre byggnad, som vi
sjökortet och det är även, enligt uppgift, Wetseras övertog och transporterade till varvet, blev vår
djupgående. Allt gick emellertid bra. första verkstadslokal.

4

2010-2011

Den ideella föreningen Wetseras Vänner oss själva i form av ideellt arbete, sponsorer etc.
bildades i maj 2010 och vid den konstituerande Wetsera flyttades till Grepen Marin.
stämman antogs föreningens statuter. Under
det första året hade föreningen 71 medlemmar. Under hösten 2010 mastade vi av Wetsera. Det
visade sig att både master, rår och bogspröt var i
Under hösten upprättades en handlingsplan mycket dåligt skick och nya måste tillverkas.
för det fortsatta arbetet. Som första åtgärd Den stående riggen förstärktes med furu och nya
måste vi riva fartygets inredning för att kunna rår tillverkades av gran (limträ). Genom vår
göra en noggrann besiktning av skrovet. kontakt med Allmogeföreningen fick vi även
tillgång till ek från Hargshamn. Vi bekostade
För att finansiera våra kostnader, behövdes transport och sågning till virke. Senare under
naturligtvis kapital. En ansökan skickades till projektets gång köpte vi även ”kunglig” ek från
Leader Upplandsbygd som beviljade ett stöd Visingsö.
om 600 000kr. Beloppet skulle täcka dels halva
inköpskostnaden och dels renoveringen samt Magnus Lagerkvist, den duktiga skeppsbyggaren
bygga upp kunskap om skeppbyggnad. Kravet och som tidigare hade varit med att bygga
var att motsvarande belopp skulle matchas av briggen Gerda, tog sig an jobbet med den nya
riggen.

5

Köpet av Wetsera inkluderade även 500 st. en loggbok, bestämdes till 2 000kr. På national-
loggböcker. För att maximera intäkterna från dessa, dagen 2011 gick Wetsera åter in i hemmahamnen
inrättade vi en fond, ”Fonden för brigantinen och senare under Badortsdagarna firades
Wetseras bevarande och varsamma restaurering”. hennes120-års jubileum med fanfarer och stort
Minimibeloppet för att en sponsor skulle erhålla tårtkalas.

6

2012-2013

Under vintern gjordes en grundlig besiktning och Medlemsavgifterna utgjorde i sammanhanget en
vi kunde bara konstatera att den ursprungliga mycket blygsam intäkt. Efter kontakter med
ekonomiska planen inte på långt när skulle täcka Östhammars kommun, träffades ett avtal som
kostnaderna för en renovering. Såväl spant som innebar att Wetseras Vänner tog över ansvaret för
större delen av bordläggningen måste bytas. Lika Öregrunds gästhamn. Överskottet från verk-
illa var det med däck och överbyggnad. samheten gick oavkortat till finansieringen av
Wetseras renovering och vi kunde temporärt
Hur skulle detta finansieras? Stora delar av andas ut. Under senare delen av året började vi
bidraget från Upplandsbygd Leader var för- även att söka andra medel för den fortsatta
brukat och redovisat. finansieringen. Mer om detta längre fram.

7

Förutsättningen för att kunna byta spant och Magnus Lagerkvist tillsammans med Karl-Oskar
bordläggning var att vi måste lyfta Wetsera och Momark, även han en professionell skepps-
lägga henne på land. Att lyfta henne med hjälp av byggare, påbörjar arbetet med att ersätta gistna
lyftkran var inte att tänka på, vi var oroliga över bord och hårt angripna spant med nytillverkade.
att hon kunde knäckas av sin egen tyngd. Med Borden, som består av 2” ekplankor, måste basas
benäget bistånd av Öregrundsvarvet tillverkades för att kunna formas och bultas fast i skrovet.
i stället en ”vagga” av kraftiga I-balkar. Barlasten Därför tillverkade vi en bastrumma av dubbla
om ca 10 ton bly lyftes ur och vaggan lastades på spirorör, ca 9 m lång, där vi ledde in vattenånga
en av de större s.k. Subliftarna som varvet som ”mjukgörare”.
förfogade över. Denna kördes ner i vattnet och
under Wetseras köl och på så sätt kunde skeppet
lyftas och forslas till en anvisad plats inom varvet
utan större påfrestningar.

8

2014-2015

Året började med en inventering av vad som bl.a. hjälpa till med tillverkning av 25 mm
måste göras och vilka resurser vi har till ekplugg, spikhål måste pluggas, det måste rensas
förfogande. Med hänsyn till de skrala finanserna, och städas mellan spant och bottenstockar,
måste en prioritering av arbetsuppgifterna göras. byggnadsställningen måste flyttas till BB-sidan”.

Ur ett protokoll från januari 2014 utläser man: Vi insåg att vår ursprungliga dröm att sjösätta
Wetsera till sommaren 2015 var alltför
”SB-sidan är spant bytta och två varv bord av åtta optimistisk och vi sköt fram tidpunkten utan att
sitter på plats. Ca två varv sätts i veckan.Magnus precisera den närmre. Under sommaren 2014
och Karl-Oskar kommer att arbeta till sista mars fick vi också beskedet att vi inte längre kunde
med undantag av 1-2 veckor i början av februari. ligga kvar på Öregrundsvarvet, Vi kunde inte
De kan dock återuppta arbetet i september under möta varvets krav på försäkring, detta skulle
förutsättning att Wetsera har pengar. kosta oerhörda summor. Varvet planerade en
utbyggnad i anslutning till platsen där Wetsera
Det behövs mer ek till spant och däcksbalkar. låg. Senast under 2015 måste vi därför hitta en ny
Bottenstockar och däck behöver bytas, en ny uppställningsplats. Beslutet innebar att
mast mm. Dessutom måste medlemmarna bordläggningen på styrbordssidan måste
slutföras, detta av hållfasthetsskäl, innan vi kunde
flytta henne.

9

Beslutet innebar samtidigt att bordläggningen på
styrbordssidan måste slutföras, detta av håll-
fasthetsskäl, innan vi kunde flytta skutan.
Våra intäkter består nu av i huvudsak av
överskottet från gästhamnsverksamheten, med-
lemsavgifter samt intäkter från en lotteri-
verksamhet. Janeric Thelin överlät, till själv-
kostnadspris, en nybyggd blekingeeka som ut-
gjorde priset i lotteriet. Vinstdragningen skedde i
samband med en kombinerad sponsor/med-
lemsfest den 6 december i Societetshuset. Det
blev en mycket lyckad tillställning, där vi också
arrangerade en auktion för att ytterligare dryga ut
finanserna. Intäkterna räcker emellertid inte på
långa vägar för att säkerställa projektets
fortlevnad.

10

Nu vidtar en febril verksamhet med ansökningar Det innebar bl.a. att vi måste planera för en
till olika stiftelser och fonder. hissanordning för att göra det möjligt för dessa
att besöka Wetsera och äntra salongen under
Vi sökte bl.a. bidrag från Föreningslyftet däck. Förutom den öppna verksamheten, där
(Östhammar), Beck-Friis stiftelsen, Lions i barn och ungdomar själva får bestämma innehåll
Öregrund, Sparbanksstiftelsen Uppland, och aktiviteter, är mötesplatsen tänkt att
Abraham Rydbergfonden samt från användas för kurser i sjökunskap, navigation,
Wallenbergfonden. sim- och dykskola, läger och musik. Vi hade
redan startat upp en simskola ledd av certifierade
.Ansökningarna gav snart utdelning: Från handledare och även engagerat sjöscouterna.
Föreningslyftet erhöll vi 200 000kr, Beck-Friis Våra tankar föll också i god jord då vi
stiftelsen bidrog med 100 000kr. Detta presenterade upplägget för Östhammars
tillsammans med en beviljad checkkredit
från Swedbank gjorde att vi tillfälligt kommun, vilket gjorde att en ny ansökan
kunde pusta ut. Villkoret för formulerades och skickades in till
checkkrediten var att SKB stod som Arvsfonden.
borgenär för 50 % och att styrelsen i
Wetseras Vänner borgade för resterande Vi introducerade även Wetseraölet som blev
50 % av beloppet. en stor framgång. Ölet såldes både i
matvaruaffärerna och på krogarna i
Allmänna Arvsfonden avslog vår första Öregrund.
ansökan med motiveringen att man inte kan ge
bidrag till renovering av fartyg. Styrelsen beslöt Sent på hösten 2015 flyttades Wetsera från
emellertid att göra ytterligare ett försök. Vi Öregrundsvarvet till en industrifastighet i
definierade om Wetseraprojektet och inriktade närheten. Vi fick ett mycket förmånligt avtal som
oss på att göra om skutan till en flytande lokal innebar att föreningen endast behövde betala för
med fokus på barn och ungdomsverksamhet den el som förbrukades. Wetsera kläddes in med
samt att även göra henne tillgänglig för personer plast för att vi skulle kunna arbeta under vintern.
med funktionsvariationer.

11

2016-2017

Året inleddes med ett mycket glädjande besked: Ett första förslag var att tillverka dem av ek. Att
Vår ansökan till Allmänna Arvsfonden försöka få tag på ek till dessa visade sig emellertid
godkändes och vi erhöll ett bidrag på 2 777 000kr vara ett stort projekt. Förutom kostnad för inköp
avsett till Wetseras fortsatta renovering. Nu var av ek på rot, skulle vi få kostnader för fällning,
projektets fortlevnad säkerställt till ca 80 % och framforsling, sågning, tillverkning och transport.
vi kunde åter anställa timmermän och Ett annat alternativ var att beställa dem färdiga av
hantverkare för det fortsatta arbetet. limträ. Det visade sig inte heller vara en bra
lösning. Slutligen beslöt vi att låta tillverka dem av
Kopparplåten som täckte skrovet under plattjärn. Eftersom varje knä är unikt måste
vattenlinjen monterades ner. Tack vare mallar skapas för vart och ett av dem, totalt blev
kopparplåten var borden under vattenlinjen i det ca 50 st. För att skydda hängknäna mot
förvånansvärt bra skick. Överbyggnaden lyftes rostangrepp, lät vi också galvanisera dem.
av och hela däcket revs. Även propellern av-
monterades för att senare ersättas med en ny. Även val av material till däcksbalkarna
Vid ett planeringsmöte under september månad diskuterades. Om vi skulle välja limträ hade det
bestämde vi nästa steg som var: blivit raka balkar som vi sedan själva måste såga
till i rätt profil. Valet föll slutligen på
Tillverkning och montering av balkvägare, egentillverkning av furu.
garnering samt slaghult. Vidare skulle skrovet
bultas och dymlas. Val av material för tillverkning
av hängknän föregicks av en hel del diskussioner.

12

13

14

Garneringen sågades till av lärk och furu och den befarat och en hel del tid gick åt till reparation

sista plankan monterades den 4 januari 2017. för att byta ut murkna delar.

Därefter påbörjades arbetet med bultning och När vi mallade upp däcksbalkarna ökade vi
dymling av skrovet. Det gick åt ca 260 bultar. ”valvet” med 4 cm för att dels uppnå en bättre
ståhöjd nere i salongen och dels få en bättre
Förstäven visade sig vara i sämre skick än avrinning från däcket.

15

Vi beslöt också att nytillverka överbyggnaden.
Den ursprungliga visade sig vara i mycket dåligt
skick och kostnaden för att renovera den var inte
försvarbart. Naturligtvis skulle den nya
överbyggnaden vara en kopia av den tidigare,
med ventiler, skylights etc. Matrialet som
användes vid tillverkningen bestod av ek och lärk.
Den gamla dieselmotorn på 130 Hkr från 1960-
talet fungerade fortfarande men var i stort behov
av genomgång och service.
Samtliga 4 tankar för diesel och vatten lyftes ur
skutan för att skäras om och sammanfogas till
mindre enheter och därmed få tillgång större
friytor inuti skrovet. Behovet av diesel är nu inte
alls lika stort som då när Wetsera färdades i de
gamla skutlederna.

16

2018

Nu står vi inför en ny utmaning. Att dreva ett
fartyg är en konst och ingen av oss behärskade
tekniken. En snabb beräkning gav vid handen att
1 300-1 400 löpmeter skulle drevas för att få
Wetsera tät. Vi sökte med ljus och lykta efter
kunniga yrkesmän, dock utan att lyckas. Samtidigt
insåg vi att kostnaden för drevning kanske skulle
uppgå till summor som skulle spräcka vår budget
totalt. Ytterligare ett problem var att Eftersom
Wetsera legat på land under så mänga år, hade en
del springor mellan borden blivit så stora att
drevning inte skulle fungera fullt ut. Fanns det
några andra lösningar? Vi tog kontakt med
tillverkaren av Sentinel limkitt. Tätningsmedlet är
enligt tillverkaren extremt hårt men samtidigt
mycket elastiskt. Efter besök

och rådgivning, gjorde vi några prover på
Wetsera och resultatet var mycket lovande.
Därför tog vi beslutet att i stället för traditionell
drevning, täta Wetsera med limkittet.
Innan vi kunde påbörja arbetet med tätningen,
ångbehandlade vi skrovet, en procedur som
pågick under hela våren och sommaren. Vi
högtrycksspolade också de delar av skrovet som
är under vattenlinjen.

En ny kättingbox för ankarkättingen monterades
in i förskeppet under däck. Tidigare hade vi
också köpt in en ny propeller och för att kunna
montera den, lossade vi den befintliga
propelleraxeln och lämnade iväg den för
nedsvarvning och anpassning.

17

Samtidigt byttes de delar av relingen ut som var angripna och inte längre var att lita på, varefter hela
relingen slipades och oljades.

Det nya däcket som var nåtat och klart, samt master och beslag, oljades in med en speciell ”förädlad”
linolja som först skulle värmas upp till 110° innan den kunde strykas på. Fördelen med den produkten
är att vi inte behöver använda lack eller annat material.

18

2019

Tätningen av skrovet, som vi hade påbörjat året innan, slutfördes nu med de delar som ligger under
vattenlinjen.
Ratten som tidigare var placerad framför nedgången till salongen, flyttades nu längst akterut istället.
Anledningen var att vi förmodligen hade missat i måttagningen av den nya aktre överbyggnaden. Den
hade blivit längre vilket medförde att det skulle bli trångt om utrymmet mellan nergången och den
ursprungliga bryggan.
Ett helt nytt roder tillverkades.
De flesta jungfrur och block har nytillverkats eller renoverats samt slipats och oljats. Vi tillverkade
också en ny klyvarbom och gaffelbom samt lindade alla vant.

19

Wetseras Historia

Wetsera byggdes ursprungligen som en slättoppad skonare i ek och furu, på klink och kravell. Enligt
uppgift hade undervattenskroppen klinkbyggd bordläggning medan friborden var kravellbyggda.
Året var 1891 och byggnationen skedde på Vikens varv söder om Höganäs i Skåne. Skeppsbygg-
mästaren Lars Jönsson hade hand om byggandet. Hon ingick i en serie på fyra eller fem likadana
fartyg.

Namnet Wetsera har hon fått efter baronessan Maria Wetsera (Marie
Vetsera), som på ett dramatiskt sätt tog sitt liv tillsammans med sin
älskare, Rudolf av Österrike/Ungern.

Detta skedde i det så kallade Meyerlingdramat den30 januari 1889.
Maria var trogen Rudolf ända in i döden. Kanske var just trohet och
lojalitet en bidragande orsak till namnet.

De ursprungliga måtten skiljer sig något från dagens mått. Hon
byggdes i alla fall efter dessa mått: Längd 15,87 meter, bredd 5,65 meter
och djup 2,02 meter. Tonnage: 36,21 brt, 30,45 nrt samt 65 tdw.

De första ägarna på Wetsera var ett partsrederi med 8 delägare i Farhult,
Malmöhus län. Husägaren Nils Svensson stod som huvudredare och befälhavare var Johannes
Carlsson.

1892 Registrerades Wetsera och fick registreringsnumret 27.

1904 Den 10:e mars blev fartyget besiktigat i Höganäs av HP Jönsson med följande utlåtande:
”Segel och inventarier goda. Lämpligt för fart på Östersjön samt Ost-Norge.”

1905 Den 15:e juli tillträder C. G. Nilsson, Höganäs som befälhavare.

1908 Bekräftar skeppslistan att skepparen Johannes Carlsson är huvudredare
med ovan nämnda befälhavare.

1910 Den 5:e oktober tillträder K. O Fogelberg, Höganäs som
vikarierande befälhavare. Den 12 oktober samma år blir Johan
Bernard Lindberg (bild th), Höganäs, ny befälhavare. Skonerten
Wetsera från Farhult var det sista segelfartyget han var
befälhavare på innan han gick iland.

20

1911 Den 9:e mars återkommer C.G. Nilsson som befälhavare.

1913 Den 11: mars blir K.O. Fogelberg, Höganäs, Wetseras nya befälhavare.

1914 Den 14 september sålde delägarna i Farhult henne till skepparen Anders Persson i Höganäs
som blir både redare och befälhavare.

1915 Wetsera blir drivet och reparerat.

1918 Den 7:e januari. Ny befälhavare blir N.P. Nellberg, Höganäs.

1920 Kapten Persson avlider och Wetsera ärvdes av änkan Mathilda Persson. Hon hade Wetsera
ända fram till sin död den 25: februari 1926.

1924 Den 9:e februari tillträder N.G. Jörgensen, Lerberget, som ny befälhavare.

1926 Den 25 februari sålde Mathilda Persson Wetsera till kaptenen Albert Frithiof Johansson,
Lerberget. Ny hemmahamn blir Ystad. Albert F. Johansson gick också med all möjlig last men
han var alltid noga med att ha ren last. Han kallades av många för kapten Natt och Dag enbart
av den enkla anledningen att han älskade att arbeta dag som natt. Han bodde ombord
tillsammans med sin familj och hela besättningen på fyra man.

1927 A. F Johansson lät sätta in en hjälpmotor på 30 hk. Han förbyggde även henne lite.

1936 Den 25:e februari omtacklades motorskonerten Wetsera till motorgaleas. Vid ommätningen
blir dräktigheten 38,15 brt och 28,33 nrt. Dimensionerna uppmättes till 15,72x5,55x1,90
meter.
Ända fram till mitten av 50-talet kunde man se Wetsera gående med last. Hon gick fort-
farande i de gamla skutlederna. I slutet av 1950-talet lönade det sig inte längre att använda
de gamla fartygen. Det hade kommit nyare supertankers. Wetsera glömdes så gott som bort
helt. Länge låg hon stilla i hamn och blev mer och mer förstörd. Det var nära att hon blev
upphuggen.

1954 Wetseras såldes till Stockholm och blev lustseglare.

1959-60 En man vid namn Bo Carl Gösta Nyman fick syn på Wetsera. Han blev genast betagen och
köpte Wetsera. Med stor möda och stora risker tog han sig senare ner till Holms skeppsvarv
i Råå strax utanför Helsingborg. Där började man åter förbygga henne. 7 pensionerade
timmermän fick gå igenom Wetsera bit för bit. Flera av dem som gick igenom henne kunde
fartyget utan och innan. Det visade sig nämligen att några av dem var bekanta med de som
en gång byggt henne år 1891. Det gjordes även några ombyggnader men man var väldigt
noga med att allt skulle vara i ursprungligt skick. I den mån det nu gick. Man bestämde att
Wetsera skulle riggas om. Det var det svåraste. Sam Svensson som då var chefskonservator
på Statens Sjöhistoriska Museum i Stockholm tog hand om det viktigaste i vad det gällde
riggningen. Hon fick nu en Brigantins riggning. Hela skrovet under vattenlinjen blev nu

21

kopparklätt så man behöver inte ta upp henne ur vattnet mer än vart åttonde år. Samtidigt utrustades
hon med alla möjliga moderna hjälpmedel som radar, ekolod, autopilot, gyrokompass, radiopejl
etcetera. Under däck finns nu en salong, pentry, tre hytter och några stickkojer längst förut. Det finns
även två toaletter med tillgång till rinnande vatten. En ny motor, Scania D10 på 134 hk installerades.
Med hjälp av denna loggade nu Wetsera en fart av 8 knop.

Utdrag ur Bertil Johnssons, son till Thor Johnsson
(bild th.) anteckningar om arbetet under denna tid.
”Det relevanta vad gäller Wetsera har jag tagit med
nedan och det är framför allt att han lärde känna
disponenten Bo Nyman, som kund åt
Dalarövarvet, där pappa fått jobb som båtsnickare.
Detta ledde till att han så småningom fick
anställning hos denne Bo Nyman, för att ta hand
om hans båtar, men även bygga nya. Nyman hade
pengar och ett stort båtintresse. Bo Nyman var en,
vad man idag kallar, ”entreprenör” och ganska
rastlös med ständigt nya idéer i sinnet, och han
hade lyckats bli partner i vissa tekniska projekt med Axel Wennergren och hade rönt framgångar i
dessa sammanhang. Därmed pengar.

Bo Nyman köpte Wetsera, som jag minns det 1959, eller möjligen 1958 sent på året. Eller i alla fall var
det först på våren 1959 som hon kom att få Orrnäset på Tyresö Brevikshalvön som hemmahamn (i
Kalvfjärden) under några år och därigenom som jag fick bekanta mig med henne. Jag minns hur
spännande det var att få följa med första gången och titta på henne och höra pappa berätta om Bosse
Nymans planer. Jag var tio.

Pappa gjorde en hel del inredningsjobb och var
med och tillverkade delar till både rigg och andra
yttre detaljer. Vad jag också minns var han
huvudansvarig när man lade nytt däck.

Det var ju tydligen 1960 (enligt Lars Holm) som
Wetsera riggades om och fick rår på främre
masten. De kallade henne då ”märssegelskonert”.
Det var ett riktigt lyft. Det var förstås nämnde Bo
Nyman som kostade på henne detta, liksom det
nya maskineriet, men i samband med detta vet jag
att pappa gjorde en hel del jobb också
inredningsmässigt, som sedan fortsatte de följande
åren. Att ombordning och övrig renovering
gjordes i samma veva framgår ju av Lars Holms
text. Jag minns bara att det gjordes, men inte exakt
tidsordning.

22

Det jag minns från den tiden var att pappa var borta i veckorna, eftersom han var med på
varvet i Råå och jobbade med bordläggningen och han kom hem och berättade att han hade
fått lära sig att dreva med garn på gammalt sätt. Det var spännande för pappa och för att hålla
mamma vid gott humör så ordnade Bo Nyman så att mamma även fick följa med några
gånger och bo på Råå värdshus och äta ålrätter, som hon älskade. Så löste Bo Nyman ett
sådant familjedilemma för min far. Nyman samlade på bra och udda medarbetare och vad
gällde det navigatoriska så hade han raggat upp en mycket fin person, men stor erfarenhet av
sjön. Han hette Evert Sandström (bilden tv) och var f.d. mästerlots från Sandhamn, som nu
i stället fick se till att Wetsera utrustades väl vad gäller det sjömässiga. (Sandström började sin
bana så tidigt att han hade varit med och rundat Kap Horn med segelfartyg i sin ungdom.)
Som synes i texten av Lars Holm om Wetsera, så var denne Sandström mycket involverad i
denna fas av att få till ett ”gott skepp” av Wetsera.

Av den texten framgår också att hon riggades om ytterligare en gång ett par år senare, så det
torde väl ha varit 1962–63 – det var den riggen som kallades ”brigantin” av de gamle. (Men
jag vet att det var några som menade att det inte stämde.) För mig var det snarare 1963 och

jag minns hur vacker hon var med
denna nya rigg. Jag följde henne också
så att jag såg henne flytta till Lisön, men
mina egna erfarenheter av att få vara
med ombord vid segling inskränker sig
till åren som märssegelskonert.

Pappa var ofta med som besättning när
Bo Nyman var ute med Wetsera, men
var det riktigt fint folk ombord fick han
inte komma med. En sådan var förstås
nämnde Axel Wennergren som jag vet
var ute med Wetsera åtminstone vid ett par tillfällen. (Ett av deras mest spännande och för en
ung grabb fantasieggande utvecklingsprojekt var att utveckla ett nytt raketbränsle, och för
detta köpte Bo Nyman en ö som hette Ingboskär ute i yttre mellanskärgården och man gjorde
faktiskt vissa experiment där och t.o.m. någon uppskjutning, men detta var väl i häftigaste
laget och vad jag vet blev det inte mer än detta. Ingen framgång kommersiellt i alla fall.”

Lars Holm, son till Åke Holm som drev Holms Skeppsvarv i Råå skriver:

”På hösten 1960 tick vi ett intressant jobb. En kille i Stockholm kontaktade oss och frågade
om vi kunde förnya bordläggningen och en hel del spant i en gammal skuta. Det kunde vi
naturligtvis och vi kom överens om dag och tid nar jag skulle komma till Stockholm for att se
vad det var fråga om. Skutan låg förtöjd vid en privat brygga vid Tyresö, och sedan jag och
en f.d. lots gått igenom det fick jag träffa ägaren. Det första han sa sen vi hade hälsat var: "Säg
nu inte att det blir billigare att bygga en ny för det vet jag". Vad tänker man då?

23

Den kom hit lite senare på hösten och vi byggde praktiskt taget en helt ny skuta. Den var inte så stor.
Knappt 16 m. Men det intressanta var att den riggades så som den sannolikt hade varit från början då
det var en ren segelskuta. Med rår på främre masten. Den fick storsegel och dubbla marssegel på
förmasten och några år senare tick den t.o.m. bramsegel. Ombyggnaden tog hela vintern och den f.d.
lotsen och jag blev mycket goda vänner.

När vi träffades några år senare frågade jag honom hur det kom sig att vi fick göra den ombyggnaden.
Jo, sade han, när det blev aktuellt att vi skulle göra det jobbet, gick vi först till ett varv, och där svarade
de, skall ni göra ett sådant arbete får ni gå till Råå. Reaktionen
blev "jaså". Men när svaret blev ungefär det samma på tre-fyra andra varv tyckte de att det var på
tiden att ta reda på vad vi var för några. Det är roligt att ha ett gott rykte och få goda
rekommendationer av sina kolleger.”
1975- Bo Nyman överlät Wetsera till Folke Dage som hade sjömansblod i ådrorna sedan
1977 generationer tillbaka. Folke bildade Sjöfartsstiftelsen i Saltsjöbaden som då blev den

formelle ägaren till skutan. Folke vårdade Wetsera fram till sin död 2010.
1988 Låg Wetsera vid Skeppsholmen i Stockholm. Hon fick nu Signalen SEVX
2010 Folke Dage avlider och Wetsera övergår i sonen Magnus ägo.

En ny milstolpe. Föreningen Wetseras Vänner köper Wetsera och ny hemmahamn blir
Öregrund, på sin tid en betydande hamnstad.

24

25

26

Principskiss som visar en alternativ segelsättning

27

Utgivare: Wetseras Vänner
ISBN 978-91-519-3829-5