INDIEVID-1

Mina kläder är min rustning mot
omvärlden. Under en allt för lång tid har
jag tittat åt vad andra gjort och använt
det för att hitta fel hos mig själv. Nu vet
jag bättre: det finns bara en av mig, bara
en som är som jag. Bara en med min
unika kombination av favoritfärger, bästa
tryck på t-shirtar och rutiga skjortor. Att
ständigt försöka vara som någon annan
är att slösa bort en unik personlighet. Det
har tagit 20 år av självhat och osäkerhet
för att komma fram till min sanning
angående kläder och stil, och nu vill jag
prata med de människor som inspirerat
mig till att våga utforska min egen stil.

I indievid lyfter jag fram karaktärer
jag mött i världen, som alla har en sak
gemensamt: de kör sitt eget race.

Alice Göthberg,
ansvarig utgivare

individ, christina göthberg

NORMKRITIK!!!!!!!

individ, sofie groth

läsarbidrag, vikky jonsson

CHRIS
goth

STINA
hberg

””jjaagg ttaarr iinnttee
mmiitttt uuttsseeeennddee
ppåå ssäärrsskkiilltt
ssttoorrtt aallllvvaarr..
jjaagg mmeennaarr,,
oomm jjaagg äännddåå
sskkaa llääggggaa nneerr
ttiidd ppåå ddeett kkaann
jjaagg lliikkaa vvääll
hhaa kkuull nnäärr jjaagg
ggöörr ddeett””



Christina Chris Göthberg rör sig i världen som den själv
känner, och klär sig enligt samma princip. Stilen varierar
från dag till dag, från att en dag ha klänning och tights till
att nästa dag ha stora jeans, sneakers och snapback. ”Jag
gillar att utnyttja de fördomar och stereotyper som finns i
samhället. Jag väljer hur jag ska se ut efter hur jag vill bli
uppfattad av andra”. Chris har en väldigt avslappnad relation
till sitt utseende, och är ofta spontan med förändringar. Den
klippte av halva sitt hår för att kunna göra en inbakad fläta i
mitten, färgade håret med henna för att den hittade hårfärg
hemma och tatuerade sig spontant på en resa i USA. ”Mina
vänner och jag gick till en tatuerare i Studio City som ritade
upp en design av ett internskämt som vi kommit på dagen
innan – en hand framför ett öga som betyder ’I see pussy’”.
Väl i studion insåg Christina att den inte brydde sig om hur
tatueringen blev, det var ju bara dess kropp som blev lite
mer spännande att se på. ”Jag känner ingen tillgivenhet
till mitt hår eller andra delar av mitt yttre. Utseende är en
parameter i våra liv som betyder så mycket för folk, men
som är så obetydligt egentligen. Du umgås inte med ett par
röda läppar, tighta jeans eller lockat hår”.

Det går inte att undgå att dess sätt att bära sig själv i
världen är ett normkritiskt ställningstagande. Chris vill gå
emot samhällets besatthet av könstillhörighet, och har
därför valt att benämna sig med ’den’ som pronomen. ”Vad
jag har mellan benen är inte relevant i någon vardaglig
situation”. Den bidrar till feminismens önskan att alla ska
ses som individer genom att vara sig själv. ”Det finns så
många regler om hur personer födda med livmoder ska klä
sig. Jag vill klä mig som jag vill, inte som andra tycker att jag
ska”. Christina skiter i allt vad normer heter och har hittat
en stark känsla av frihet efter att ha tagit avstånd från
normer. Som 21-åring har den hittat sig själv i världen, en
insikt som kommit med uppenbarelser i samband med
upplevelser av förtryck, sexism och objektifiering från
samhället.

Chris är inte en för att lägga mycket pengar på kläder. Dess
bästa affärer är Goodwill i USA, en kedja som det har blivit
svårare att komma till sedan den flyttade tillbaka till Sverige
efter två år i St. Louis, USA. ”Det var inte alls lika populärt att
klä sig i retro och secondhand-kläder när jag bodde där. Det
fanns så mycket fint, som var sjukt billigt”. Sedan barnsben
har Christina gått på loppis för att handla allt från möbler
till garn och kläder, ett beteende som stannat kvar till äldre
ålder.

Chris vill se kaxig och vågad ut. Den parar gärna ihop
kläder som inte vanligtvis skulle ses ihop, och sminkar
sig för att sticka ut hellre än att försöka se ”snyggare” ut.
”Mitt mål är väl att uttrycka kaxighet och att få en chans att
vara en annan version av mig själv”. Innan utgång och fest
frågar den sällan ’kan jag ha på mig det här?’ – i sådana fall
lyder den inte om svaret är ’nej’. Att provocera och chocka
människor är en stor del av Chris stil. Den ser inget skäl till

att inte visa hud om den känner för det. ”Hud är hud, oavsett
var på kroppen det sitter. Jag kan lika gärna visa vader och
armveck som boobs eller mage”. Dess garderob är full av
kläder från alla möjliga delar av världen, olika materiel och
färgglada sminkartiklar. På resa är en tradition att leta upp
second hand butiker. De svarta manchesterbyxorna hittade
Chris på en affär i Rom och bodyn på loppis i USA. ”Jag
tycker om kombinationen av naken hud, genomskinligt tyg,

geometriska former och linjer”, förklarar Chris. Jackan med
fransar är från en Emmaus affär i Göteborg och är ett av
dess dyraste plagg. En vän försökte protestera för jackan
var ”så ful”, men Chris stod på sig.

Självsäkerheten och dess egna stil gör Chris känd i sin
omgivning som en som inte bryr sig vad andra tycker, en
som står på sig. Men Chris är blygsam i sin unicitet, ”jag gör
väl inte så mycket mer än att skita i vad folk tycker”.

ORM
kritik

normer är oskrivna regler
som bestämts av samhällets
medlemmar. de är sällan
aktivt inlärda, ofta är det vanor
som formas av hur samhället
behandlar människor. att
ändra normativt beteende är
inte enkelt, då det kräver att
en ifrågasätter och ändrar
sina vanor och värderingar.
men inget är omöjligt, och
med tanke på hur många
männsikor som dagligen blir
osynliggjorda på grund av
normer är det dags att ta tjuren
vid hornen och ifrågasätta.

den första utmaningen är att inse vilka normer som
påverkar ens liv, något som brukar ske utan vidare åtanke.
men när du en gång börjat leta blir det uppenbart hur
många skadliga normer det finns. vi pratar om hetero-
och tvåsamhetsnormen, som lämnar icke-hetero och
polyamorösa människor utan representation. mansnormen
som utgår ifrån ett manligt perspektiv och är grunden till
regelbundet kvinnohat. funktionsnormen som utgår ifrån
att alla i samhället fungerar på samma sätt, vilket utesluter
människor med fysiska och/eller psykiska variationer från
att medverka i medier och arbeten samt att kunna delta
i många evenemang och tillställningar. smalhetsnormen
som lägger grunden till självhat och ätstörningar hos
människor av alla könsidentiteter och åldrar. vithetsnormen
som lämnar icke-vita människor uteslutna ur samhället
och generellt överrepresenterade i brottsstatistik men
underrepresenterade i media. tvåkönsnormen som antar
att alla människor identifierar sig som antingen kvinna eller
man. cisnormen som tycker att alla människor identifierar
sig med det kön de fötts med.

11.. ssyynnlliiggggöörr

&& iiffrrååggaassäätttt

nnoorrmmeerr 22.. ssyynnlliiggggöörr

pprriivviilleeggiieerr &&

ggrraannsskkaa eeggeenn

ppoossiittiioonn

en som föds med penis föds också med privilegier som
en som föds med livmoder inte får. en som föds till
en familj med god ekonomi lever med privilegier som
en som föds i en familj som kämpar med ekonomiska
problem. en som föds med ljus hud lever med privilegier
som en som inte gör det saknar. alla männsikor har
olika privilegier och förutsättningar i livet.

det är inte ens fel att födas med eller utan vissa
privilegier. det är inte heller något en ska skämmas
över. det som är viktigt är att syna sin egen position i
samhället och inse vilka privilegier en kan ha.

att inse sina privilegier är viktigt för att sedan förstå
att inte alla i samhället har samma förutsättningar i
livet. det lägger grunden för att kunna visa respekt och
ha förståelse för människor.





OFIE
ROT





”Mina kläder
är mitt sätt
att uttrycka
mig. Jag vill
att folk ska
känna att
de får en
uppfattning
av vem jag
är genom att
titta på mig”

FULSNYGGT. ”När jag hittade dessa byxorna tänkte jag, ’shit, vad fula! Dom måste
jag ha!’” Jackan är en av de sista plaggen hen köpte nytt när hen var tretton år.
Toppen och hoodien är båda fynd hen hittat på loppis i veckan.

Sofie Groth är en kreativ,
uttrycksfull människa med stark

karaktär som studerar Teknisk
Design på Chalmers Tekniska
Högskola i Göteborg. Passform
eller att se snygg ut är inte något
som prioriteras när Sofie väljer
kläder – det som är viktigt är att
hen ska kunna visa vem hen är.

När Sofie gick i fjärde klass gick hen på loppis för första gången. Då
var det låga priser och roliga kläder som motiverade, och redan vid 14
års ålder köpte hen majoriteten av sina kläder second hand. Först ett
par år senare lärde hen sig om klädproduktionens påverkan på miljön,
vilket bara gjorde hen mer motiverad att fortsätta handla begagnat.

”Idag känner jag mig sjukt obekväm i vanliga butiker”, förklarar Sofie.
”Det känns onödigt att köpa nya saker när det finns så mycket använt,
och jag blir osäker på om jag skulle använda ett plagg tillräckligt mycket
i relation till kostnaden av att producera det nytt”. Begagnade kläder
har ofta bättre kvalitét och – ironiskt nog – längre livslängd än de som
kan hittas i varuhus. Kläderna är relativt billiga vilket gör det enklare
att utforska sin stil och prova något man annars inte hade tagit på sig.

”När jag började gå på loppis var det inte många som gjorde det, och
jag kände att jag behövde ha en definitiv ’stil’ på det jag köpte”. I början

av sin loppis-stil satsade Sofie därför mest på kläder
som såg ut att vara retro, helst från 70-talet eller äldre.
Nu är det ”nyare” kläder, från 80-90- och tidigt 2000-
tal som lockar mest. Dock är det smak som styr när
hen köper kläder. ”Jag skulle kunna köpa ett plagg
från Monkis förra kollektion om jag så ville, bara det
är på second hand”. Vilka stilar som föredras ändras
med tiden, men det som består är hens envetna
beslutsamhet om att inte köpa nytt.

Det krävs mod för att en fjortonåring ska gå emot
sina skolkamrater och göra som hen själv vill. Sofie
berättar att hen var trött på att försöka passa in, att
hen ville klä sig som hen själv tyckte var fint. ”Ja,
herregud, jag blev hur mobbad som helst för det”,
skrattar Sofie. ”Men idag är det vad folk tycker är kul
med mig, så jag har insett att det var min omgivning
som inte var redo för min utmanande stil”. Sofie är
känd i sin umgängeskrets för sin egen stil och sitt
öga för secondhand kläder. Ibland, när ett köp inte blir
så lyckat som hen tänkt sig, ger hen vidare kläderna
till vänner. Det händer att hen köper kläder för att se
till att de hittar ett passande hem, trots att hen inte
planerar att använda det.

”Jag tycker det är så onödigt att slänga saker.
Jag har den inställningen till det mesta, även mat:
jag ser alltid till att använda maten innan den blir för
gammal”. Redan som sextonåring hade Sofie en stark
medvetenhet angående sitt avtryck på jorden. Hen
insåg redan då att det var onödigt att åka bil om en
buss eller spårvagn ändå gick åt samma håll. Hens
starka miljötänk har påverkat hens familj till att
tänka mer på avtrycket de lämnar på jorden. Sofies
pappa har nu blivit ännu mer påläst än hen själv när
det kommer till att göra det mest miljövänliga valet i
vardagen, som pensionär han har gott om tid att läsa
på om miljövänlig el och återvinningsprocesser. ”Det
var jag som såg till att vi skaffade vår första miljöbil
för många år sedan”, säger Sofie stolt. Att välja de
produkter som är snällast för vår jord gäller i allt hen
gör. Hen köper sitt kött och sina ägg från en privat
gård i Kungälv där en måste köpa ett helt lamm åt

HJÄRTLIGT. ”Halsbandet är en lite ironisk tolkning av de små
guldiga hjärtan som alla tjejer hade runt halsen ett tag”. Sofie köpte
halssmycket av en amerikansk silversmed på Etsy.



gången och beställa köttet ett år i förväg. ”Jag tycker
att det är så otroligt onödigt att djur ska födas upp
och bo hela sina korta liv i trånga fabriker, bara för vår
konsumtion. Jag kan inte med att köpa produkter där
jag inte vet hur djuren har haft det”.

På frågan om hens klädstil är ett politiskt ställnings-
tagande svarar Sofie att det främst är miljöpolitik
som styr, men att det också finns en underliggande
feministisk utmaning. Hen trivs bäst i kläder som är
stora och bylsiga, sådant som ses som stereotypt
”manliga”. ”När jag en dag hade en tight klänning på
mig fick jag kommentarer av minst fyra personer som,
’varför har du alltid så stora kläder på dig när du har
så fin kropp?’”. Det gjorde hen ledsen, det var folk som
hen brukar umgås med och hen var inte bekväm i att
bli sedd på det sättet.

De bästa ställena för Sofie att hitta kläder på är
kyrkoloppisar. ”Mest för att de har en så sjukt dålig
uppfattning om vad som är coolt… De rear ut det som
är snyggt och sätter onödigt höga priser på saker som
en Lacoste tröja”. Ibland tar det emot när hen i och
med sina köp ger pengar till kyrkliga organisationer,
men då Svenska Kyrkan har gott om pengar brukar
överskottet från deras secondhandaffärer gå till
olika bistånd, vilket för Sofie känns mer bekvämt.
Stadsmissionens butiker, Ebbe & Haldis, är också
populära val för att hitta guldkorn.

Jag tittar in i denna unga mannens ögon. De är identiska, som mina. Vi
delar samma minnen, vi har samma föräldrar och samma broder.

Jag träffade honom regelbundet under en lång tid av mitt liv. Varje
gång jag passerade en spegel, kikade han tillbaka på mig. Ändå, var
han aldrig jag.

Han var inte ens en han.

Jag kommer aldrig förneka att han fanns under en lång tid av mitt

liv. Smärtsamma tider. Tuffa tider. Hemska tider.

Många av mina vänner mötte honom. De gillade honom.

Det gjorde aldrig jag.

Han levde i en garderob. Han hade hemligheter som han trodde han
skulle få bära med sig till graven.

Varje sekund var hemligheterna där. Varje minut. Varje dag.

År.Veckor. Dagar.

Lyckligtvis, överlevde han. Vi överlevde tillsammans. Men när jag
tittar tillbaka på honom, känner jag inte igen honom alls.

Vem var han? Vad var han?

Han var jag.

Ett annorlunda jag.

vikky jonsson