Det här är en samling vaggvisor för en tid där natten inte alltid är tyst, där skärmar blinkar i rummen bredvid och där vuxna bär både oro och ömhet in i barnens sovrum. Sångerna tar avstamp i den gamla vaggvisans trygghet, men låter den möta ett mer modernt perspektiv: vardagens splittring, klimatets skugga, stadens ljud, ensamhetens små sprickor och den starka längtan efter närhet.

I stället för att bara vagga barnet bort från världen, försöker de här visorna vagga både barnet och den vuxna in i den. De säger inte att allt är enkelt eller att mörkret inte finns. De säger: jag är här. De säger: vi andas tillsammans. De säger: även i en orolig tid kan en röst, en hand och en rytm skapa en plats av vila.

Samlingen rör sig mellan det nära och det stora. Här finns sånger om nattlampor, tunnelbanor, regn mot fönster, föräldrar som försöker räcka till och barn som ännu inte vet hur mycket de redan betyder. Melodierna bär på något igenkännbart och tidlöst, men texterna öppnar för en nutida blick på omsorg, sårbarhet och hopp.

Det är vaggvisor för barn, men också för alla som någon gång har behövt bli stilla. För alla som har sökt tröst i en viskning. För alla som vet att sömn inte bara handlar om att blunda, utan om att våga släppa taget en stund.